Nästa onsdag den 18 juni vill jag igen gå ut med flyers om JESUS i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Det är så välsignat och det ligger på mig att göra det. Jag har egentligen så många intressen i livet och i det naturliga som jag hela tiden får ställa åt sidan - förutom mitt förvärvsarbete förstås. Jag har ännu inte kommit ut till fiskgjusarna som säkert har näst intill flygfärdiga ungar nu. Jag fotograferar och de är med stort intresse jag gärna fotar rovfåglar.

Men jag dras mer till att se livet ur ett mycket kort perspektiv. Det handlar inte bara om att världen håller på att omstörtas. Nej, det handlar om att jag upplever mig stå på andra sidan evigheten och det är bara nu som jag kan uträtta något för Herren och för medmänniskorna. På andra sidan livet finns inget att uträtta. Då är arbetsdagen över.

Det är ett tillstånd, kan jag säga dig. Det är som att veta om en katastrof som ska inträffa och varna i tid. Medan tid är! 

Jag vill säga som profeten sa; "Jag vill stiga upp på min vaktpost och ställa mig på muren; jag vill speja för att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar på mitt klagomål." Herren kan leda människor till oss om vi bara ställer oss till hans förfogande. Det vill jag gärna.

Ägna gärna en tanke i bön för detta ringa arbete. Det kräver inte stora resultat. En enda människa så är det värt allt! Det är mitt fokus. Och en sak är säker...

Jag gör det för HERRREN! Han är den drivande kraften i allt.

 

Just nu upplever den ena delstaten efter den andra i USA kravaller och näst intill inbördes- krigsliknande tillstånd. Det är sådana motsättningar i landet att det är svårt att från det ena uttalandet till det andra eller från den ena stunden till den andra kunna avgöra vad som är rätt för landet, för folket och utifrån konstitutionen. Maktkoncentrationen tilltar och institutionernas inflytande raseras i snabb fart och domstolarna får svårt att hävda tolkning och praxis. Det råder stor rådvillighet.

Jag vill minnas att David Wilkersson uttalat och nämnt två stater som till och med skall komma att utropa sin självständighet i ett framtida scenario. Men jag vet inte i vilken av hans publikationer han nämnt det. Jag har framfört frågan till hans son Gary Wilkersson, men han har inte kunnat påminna sig ett sådant uttalande. Vi får tillsvidare låta den saken bero tills den kan verifieras. Det som nu händer i Kalifornien går trots allt i farans riktning.

Jag vill här påminna om några rader ur David Wilkerssons bok "Stöt i basunen". Ett profetiskt budskap som mer än väl har på fötterna och står stadigt med båda fötterna i Guds ord. Det är visserligen med stora penseldrag han beskriver en kommande utveckling men det är alldeles nära inpå nu.

"Gud kommer att ta itu med Ryssland på ett övernaturligt sätt med en förintelse som inte går att beskriva. Man kommer frenetiskt att söka fred utan att lyckas. " Förskräckelse skall komma, och när de söker räddning, skall ingen vara att finna." (HES.7:25)

Fienden kommer att ropa på fred och det kommer att verka som att det skulle vara möjligt att åstadkomma fred, men hela tiden rustar man ändå till krig. Amerika kommer först att drabbas av hämnden. Senare när Ryssland invaderar det heliga landet, kommer Gud själv att förinta allt utom en sjättedel av Ryssland. (HES. 39:2,4)

Ryssland kommer att invadera Israel eftersom den amerikanska örnen inte längre finns där som kan försvara landet. Vi kommer inte att försvara Israel, utan Herre kommer att göra det för att Israel skall ge all ära åt Honom." (HES. 38:22-23)

Av David Wilkersson ur hans bok "Stöt i basunen " sidan 19. 1987.


 

Miljöaktivister och andra aktivister brukar ta till exeptionella metoder för att protestera i vårt samhälle mot olika företeelser. Hur många gånger har vi inte sett aktivister hälla färg över Mona Lisor på gallerior eller i konsthallar. De försöker förstöra konstverk så ovärderliga för oss. De får sin uppmärksamhet men vi köper inte alla gånger deras motiv utan vi förfäras istället över deras metoder. Man får inte skada andras dyrbara konstföremål! Det behöver inte sägas. Eller våtmarks idealisterna som limmar fast sig mitt på vägen i protest. Vi vänder oss emot dem.

Vi är Guds skapelse efter hans givna ordning. Man kan gott säga att vi är hans konstverk för att göra jämförelsen förståelig. Men vi tror att vi kan göra med den som vi vill.

Jag skriver det igen; Det vilar en dom över Sverige! En dom är inget åtal. Då är åtal redan väckt. Då är ett straff beslutat. Det kallas för dom. Domen väntar på sin laga kraft. Sin verkställan. Där står vi nu.

Post och Telestyrelsen rapporterar att under en månads tid så har inte mindre än trettio olika sabotage mot anläggningar för telekommunikation mellan Kalmar och Norrköping skett under bara en månad. Det motsvarar ett sabotage om dagen. Jag undrar; Hur klarar man av att genomföra så många sabotage? Det måste var en stor organisation som ligger bakom. Eller hur? Man har gång efter annan kapat olika kablar som slår ut driften för teleinfrastrukturen. Kalmar till Norrköping är sträckan längst hela Sveriges södra och östra kust. Det motsvarar hela området vid fastlandet för Gotlänningarna. Vem pekar så med hela handen? Än en gång.

Man kan utan omsvep dra slutsatsen att detta är sabotage som är alldeles för omfattande för att det skulle vara ett pojkstreck. Och vad skulle nyttan i så fall vara? Att främja mellanmänskliga, sociala umgängesformer utan ett internet eller andra tekniska forum för vår samexistens? Knappast! Det här är ingen miljögrupp mot 6G master som är i farten. Det handlar om att stresstesta och för att i ett skarpt läge kunna slå ut det svenska totalförsvaret. Område för område. Och med avsedd verkan.

Knappt hade den svenska ansökan om att bli upptagen i den stora försvarsalliansen NATO fått sitt godkännande, eggade av den turkiska och den ungerska raljansen i att motsätta sig det, innan USA fick en president och en administration som hotar hela det militära samarbetet. USA som gått in i ett intellektuellt och administrativt inbördeskrig, är så försvagade att hela samarbetet återkommande ifrågasätts. Vi tvingades in i försvarsalliansen. Nu famlar vi efter beskydd.

Den Gud som profeterna i Guds ord presenterar pekar klart och tydligt på en skapare som griper in i historien. Glöm inte den sidan av Herren. Vi som inom så många områden i livet utövar vår ogudaktighet och vår omoral i vårt land. Vi har avskaffat de samlevnadsformer som Gud grundat i skapelsen och skyddar istället nya samlevnadsformer i humanismens och juridikens namn. Barn förleds redan på dagisnivå att ifrågasätta sin genustillhörighet och ges juridiskt skydd att innan puberteten inträtt verka för könskorrigering. Barn som inte är fysiskt färdigutvecklade ens. Vi aborterar foster efter behag och vi provrörsbefruktar å andra sidan - allt eftersom det passar vår egoism och våra relations konstellationer. Familjer slås sönder och barnen tar skada och får trygga sig till gängbildningar. Våra samhällen går under i våld. Gud, han sörjer! Han måste gripa in. Det är inte min besvärjelse. Det är en nödvändighet.

Mina vänner! Det finns inget annat än en förestående dom för ett sådan kultur. Oavsett vad du eller jag tycker om dessa enskilda frågor så är en bortre gräns överskriden. Det vore av Gud ett svek att inte reagera i ett sådant läge. Slår man sönder glaset som skyddar tavlan över Mona Lisa - då byter ägaren ut det - i överförd mening. Vi är hans skapelse. Hans konstverk. Och vi håller på att urarta.

Vi har nu under tre år på nära håll beskådat den ryska aggressionen i Ukraina. Likt ett varnande finger så angrips nu den ena nationella sektorn efter den andra också i vårt land. Är det en varning? Eller är det bara en aggressionsmakt som prövar oss? Min vän, det är bara den kalla vinden före stormen. Har inte en skapare äganderätten till sitt eget verk? Det är så elementärt och begripligt. Gud har inte sålt ut sitt verk! Den är bara under djävulens våld.

Vi ska komma ihåg att det behöver inte initialt vara en planlagt angrepp som är riktat mot Sverige. Men den geopolitiska situationen kan på mycket kort tid eskalera i den riktningen och slå över i ett angrepp. Kriget kommer att snubbla över oss. Vi kan inte säga att vi inte blivit varnade. Inom så många sektorer angrips vi. Också på de områden som alltid föregår en regelrätt invasion.

Jesus kom för att frälsa oss syndare. Det är en stor sanning. Men Gud lät varken den dåtida världen på Noa tid bestå eller de städer i Israel på Abrahams tid som han störtade för deras ogudaktighets skull. Gud har inte övergett oss! Därför måste han gripa in. Han måste gripa in annars kommer inte hans tidtabell att hålla i Guds ord. Vi lever farligt. Vi syndare!

Och har gjort det länge.

 

"Och när Lammet tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför det. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner." (Uppenbarelseboken 5)

Det finns skålar i himlen som rymmer på människors böner. Där samlas de inför Gud. Många och mångas böner. Jag vill säga; de vänds ner över bönebarn idag. Människor som är sökta av Gud kommer nu till vägs ände med sina liv genom olika svårigheter. Gud vare lov! Jag hör och ser det på så många håll. Det fick mig att tänka på detta bibelord från Uppenbarelseboken. Låt oss titta efter vad som står och försöka finna dets värde.

Rök i Guds ord är en sinnebild på bönen som stiger upp till himlen och till Gud. Det är där som den naturliga rökelsen har fått sin meningslösa plats i många gamla kyrkors gudstjänstliv. Fyller ingen som helst andlig funktion. Bön kommer inte från fysisk rök. Den kommer oftast från en människa i nöd. De anhörigas nöd. Nu går en nöd över många Guds sökta barn! Varför då? Därför att Herren vill frälsa alla som hamnat vilse i livet innan det är för sent. Oaktat orsak eller varför. "Vi ville alla vandra vår egen väg.", säger Guds ord. Den leder inte alltid till himlen.

Det finns en mycket viktig observation här i den beskrivning som Johannes noterat. Det står att skålarna var av guld. Inte bladguld. Inte vermeil. Ingen plätering. De var av guld. Det talar för guld rakt igenom. Då påskiner de inte något. Det talar istället om äkthet och om dyrbarhet. Inte bara sken. Där samlas våra böner. Bönerna är alltså dyrbart upptagna och mottagna av Gud.

En annan sak som är värt att notera här är att skålarna var flera. De var också fulla. Hur många är de? Det vet vi inte. Hur mycket rymmer de? Det vet vi inte heller. Men en sak vet vi; De var redan fulla. Vad händer när någon behållare är full och man fyller på ytterligare? Det svämmar över! Vad svämmar över? Böner? Nej. Bönesvaren så klart! En bön kan aldrig komma tillbaka till oss som en bön från himlen. Då är det inget bönesvar. En bön återkommer alltid med ett givet svar från himlen. Ett bönesvar. Det är själva poängen här. Därför är skålarna fulla. Och när skålarna vänds och hälls över vår tillvaro då kommer mäktiga bönesvar. Böner går ju inte till spillo!

Vi kan gott spinna vidare på dessa jordiskt beskrivna fysiska lagar, eftersom beskrivningen är detaljerat beskrivet så. Vad säger de oss? Bed mera och svaret påskyndas!! Det är det fullt rationella. Anstorma himlen än mycket mer och gör dina önskningar kunniga inför Herren. Gud hör bön! Han svarar på bön. Lammet är där. Som vart slaktat. Det är Jesus det! Och de äldste var där. De som har varit med hela tiden Gud sökt bönebarnen. Och du varit i bön. Varför skulle de annars kallas äldste? De är de sakkunniga inför Gud. Med stor erfarenhet.

Sedan finns det en annan mycket viktig observation. Alla de aktiva i denna scen hade var sin harpa. Vad symboliserar det? Här kan bönebarnens behov - när Gud söker dem - ske under dur eller i moll då man spelar. Inte sant? Gud skulle i sin allmakt kunna tvinga oss alla att tillhöra honom. Men så vill han inte ha det. Han vill ha vår kärlek till honom och att vi ger vårt gensvar till hans kallande stämma. Här kan bönesvaren komma genom svårigheter eller personliga tragedier. Då spelar de äldste med sin harpa i moll. Men de kan också spela i dur då Gud ser till vårt hjärta och han genom ett lyckosammare bönesvar får vårt gehör.

Min vän! Du kommer aldrig att kunna anklaga Gud inför Jesus att du aldrig personligen blev sökt av honom i tiden. Det vore Gud orättfärdigt att inte tala med bönder på bönders vis. Och till adeln så de förstår det eviga allvaret. Titta på Paulus! Han blev hemsökt. "Det är dig svårt att spjärna mot udden.", sas det till honom. 

Gud kan sända fiskaren att locka dig. Det är en tonart i dur. Men han kan också sända jägaren i sin nitälskan. Då vänds böneskålarna ned över dig. Då spelar man på harpan i moll. Fiskaren lockar. Men jägaren jagar. Det är den bjärta skillnaden.

Gå till Herren med allt! Dina förluster. Din synd. Dina tillkortakommanden! Om ditt anseende är uttömt så har det varit för att rädda din själ för evigheten. Vi mäter våra liv efter jordiska premisser. Men Herren ser till oss bortom vår horisont.

Hans perspektiv för dig är det väsentliga.