"Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära." Jakobsbrev 5

Vi har under vårt liv frågor som är viktiga för oss. På ett personligt plan. Det har alla. Varje människas situation är unik men vi har ändå det gemensamt; vi bär på frågor som ropar på svar. 

Jakob talar här om att vänta på Herren. Det är en uppmaning och en instruktion på samma gång. Vilken märklig deklaration egentligen. I alla andra frågor så är det Herren som väntar på oss. Inte sant? Men inte här. Här väntar vi och bibeln medger i uppfodrande form. - Vänta alltså tåligt. Man kan inte ens sätta ett utropstecken bakom den meningen. Det skulle bara inbjuda till otålig brådska.

Det är så intressant att Jakob använder jordbrukarens liv som förebild. Den agrara mannen som vet om att bara han överlämnar säden till jorden så kommer den att frambringa det han önskar skörda. Det som säden representerar. Vad motsvarar då jorden i våra liv? Skulle man inte kunna säga att jorden är vår eländiga tid då ingenting händer. Alla dagarna. Den tid då vi inte tycker att någonting sker i den utsträckning vi hade hoppats på. Jorden som är den destination dit döden för sina avlidna av växter, människor och djur. Jorden som sjuder av liv men som betraktas som livets slutdestination. Ja, vi väntar ofta ihjäl oss på bönesvaret, tycker vi. Jorden, den svarta porösa med vatten blöta sörjan -lika mörk som våra utsikter i nuet. Vilken paradox! Men jorden är sannerligen inte passiv. Den kokar av värme under kompostens näringsmättade kraft. Gud har låtit sitt bönesvar vara underställd den - i överförd mening. " Oh... inför Gud i ett dolt liv med honom där sjuder det av tillväxtmöjligheter! Av liv och kraft. Men vi ser inte allt. Vi måste tåligt invänta det han redan ser och låta honom föra fram det i ljuset. 

Vad är det signifikativa hos en jordbrukare? Tålamod! Jag blir provocerad av det uttrycket - för vad betyder det egentligen? Det betyder att vänta. På Herren! Vad är det typiska vid väntan? Aktiv och pågående passivitet inför den som skall utföra det!! Du har inget annat val. För han kommer inte innan höstregn, säger texten. - Jasså, inte? Men det är ju långt till höstregnet... Han kommer inte heller innan vårregnet. - Men det är ju ännu längre dit !? Ja, men han kommer inte ens då. Han kommer efter vårregnet och en tid senare efter det också. När skörden i vissa fall ha vitnat. Vitnat till skörd. Det är långt dit. Ja, den måste vitna ytterligare någon tid. En cykel med obestämda datum. Fråga åkermannen. Mellan tummen och pekfingret räcker inte i dessa sammanhang. Sådan är och uppträder väntan. Tålmodig väntan tar ännu längre tid. Den verkar aldrig ta slut. Så bered dig. Men svaret kommer! Du skall få skörda oförgänglighet.

Vad viktigt det är att vi är uthålliga. T å l i g a. Väntande. Våga vägra annat än att vänta och invänta Herren i den sak det gäller. Gör det till ditt valspråk. Invänta men ge aldrig upp! Det är en rätt hållning. Prägla din mentalitet med den hållningen. Obändigt invänta i stillsam förtröstan. Då vilar du i Gud.

Vad skulle den kokande, på morgonkvisten, rykande kompoströken motsvara i våra liv då vi väntar och inväntar Herren om svar på bön, medan morgondaggen tar upp tävlan i köttets och fänadens rike? Jo, det rykande aktiva kompostlivet som bryter ner ämnena till jord, det är de timmar och dagar då du inte känner någonting alls. Ingenting. Inte ett dugg! Du ser ingenting av Herrens verk. Han som verkar underjordiskt, överjordiskt med och för dig. Då är han i färd med att bryta ner våra böner och lägga in svaren i våra liv. Likt en planta som trotsat dödens krafter så reser sig svaret. Från Gud. Bönesvaret är då ditt.

Det är i det här sammanhanget meningslöst att förhålla sig på annat sätt inför Herren än att låta honom utföra verket. Han överträffar i det stora hela allt och alla. Det är därför jordbrukaren underställer sig och väntar tåligt.

 

"Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.» Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom." Psaltaren 2

Guds ord talar på många ställen om vad vi inte ska ha begär till. Men här säger oss psalmen; "Begär av mig!" Och vaddå? "Så ska jag giva dig hedningarna till arvedel."

Texten är så levande denna dag. Ja, som en fullmakt låter den sig bli känd och Gud står där beredd att uppfylla sitt eget löfte.

 

Vi håller på att flytta och sydamerikanska banankartonger står nu från golv till tak, fyllda med böcker. De är de bästa att flytta med. De är hållbara som lådor av akaciaträ men med överdragna gula bananer. Ja, det är innehållet det handlar om!

En bok låg kvar längst bak på tömd hylla. Tunn som en dagstidning. Kan du tänka dig. Dess övergivenhet väckte mitt intresse. Det var den lilla skriften av A.W. Tozer. Proklama som gav ut den för fyrtiotvå år sedan titulerade det limmade översatta häftet med "Guds profet i församlingen ". Ja, mycket felaktig är den uppfattningen att eskatologi ensidigt har med profetens tjänst att göra. Ett sant profetämbete skriver historia i sin nutid. Där har du essensen. Guds ord och ingrepp i tiden är inget traderat studium framställt på en tidsaxel. Hans nåd är för verksam för det och hans vredes glöd för varm att emotstå. Nej, det är alldeles för enkelt betraktat. Eskatolog kan vem som helst bli. Eskatolog - katalog.

Låt mig få citera Tozer. Boken borde aldrig tagit slut. Hans sanningar står aktuella kvar. Så hade Gud skapat sig en röst för framtiden. Vår tid.

" Låt oss se det som det verkligen är: graden av andlighet är låg ibland oss. Vi har mätt oss själva med oss själva tills lusten att stiga ett trappsteg högre i Andens rike helt försvunnit. Stora och inflytelserika delar av den bibeltroende kristna världen har fallit överbord på grund av helt obibliska sedvänjor, totalt omöjliga att försvara i ljuset av historisk kristen sanning. De har också varit djupt skadliga för den enskilde kristnes inre liv. Man har härmat världen, strävat efter popularitet, sysslat med förströelser i stället för att fröjda sig i Herren. Man har framställt en billig, syntetisk kraft som ersättning för den helige Andes kraft. Lysmasken har intagit den brinnande buskens plats och personer som strävar efter att ställa sig i offentlighetens ljus har fått ersätta den eld som föll på pingstdagen.

Faktum är att vi inte skapar några heliga människor i dag. Vi omvänder människor till en kraftlös kristendom som har föga likhet med den vi möter i Nya testamentet. Det liv den genomsnittlige bibeltroende kristne lever i våra dagar är bara ett parodiskt försök till avbildning av sann helighet. Ändå placerar vi miljoner bakom rörelser som för denna förvrängda form av religiositet vidare, och vi angriper den människa som vågar ifrågasätta det förnuftiga i det hela. 

Vi måste sannerligen börja skapa bättre kristna. Vi måste sträva efter nytestamentlig helighet för våra nyomvända, ingenting mindre, och vi måste leda dem in i ett tillstånd av hjärtats renhet, brinnande kärlek till Kristi person. Bara på detta sätt kan den låga graden av andlighet höjas igen till sin rätta nivå, enligt Skriften och de eviga värdena." A.W. Tozer

Förlaget titulerade boken: " Guds profet i församlingen " - när det i själva verket var författaren som var profeten och inte ämnet.