_DSC9211-2.Mobilen

Rapport från idag!

I dag var jag ute i folkvimlet mellan kl. 09.30-17.30. Då tog flyersbunten slut. Ett tusen tvåhundrafemtio traktater fick jag utdelat. Vilken enastående dag!! Så många unga människor också som blivit påminda om Jesus. Och flera som knutit kontakt som också vill vara med framöver. Det är hoppingivande!

En kristen kvinna från Farsta har stått med mig idag i två timmar och delat ut traktater. Henne träffade jag för en vecka sedan på stan och hon fann en uppgift i att också stå med och vittna om Jesus. En troende sedan många år. Igår var hon ute på egen hand. - Guds verk går framåt!

Traktatmission är en utomordentlig evangelisationsform, egentligen. Människor får möta budskapet direkt och knyter an om de vill. Så når man sökarna och man sår samtidigt bland de som är någon annanstans i livet.

Men en sak gör mig mycket bekymrad och det är att väldigt få människor relaterar till synd i sina liv. De frågar; Vad är synd? De har aldrig konfronterats med synden i sitt liv. De har alltid gjort så gott de kan och svär sig själva fria... Det har kyrkan en stor skuld i. Man har förmodligen inte med det i sin förkunnelse. Var det inte därför Jesus kom?! För att dö i syndarens ställe!? Om det inte finns någon synd eller några syndare - då dog ju Jesus förgäves!!

Människorna lever i uppfattningen att vi alla egentligen är goda och vi vill alla andra bara kärlek. Men så ser inte vår värld ut! Eller lever jag i en parallell värld? Bibeln säger att: " ALLA har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud! " Dessa två bilder går inte ihop. Synden är i ett symbiotiskt förhållande till oss människor att den är en del av oss. Det är därför vi måste födas på nytt! Det är något mer än att bara säga efter i färdiga och av andra formulerade böner som aldrig tagit vägen genom syndarens hjärta. Synd eller ej har inget med våra intentioner att vara goda eller inte att göra! Du kan vara hur god som helst men du är fortfarande en syndare tills du överlämnat dig till Jesus! Kärleken står i så fall Jesus för han som offrade sig för vårt dilemma! Han som har älskat oss först. Jag ropar nu, känner jag.

Förkunnelsen måste tyvärr röra vid synden - du publikfriare. Det är den som gör att människor går evigt förlorade! Förkunnaren har syndarens samvete på sin sida. Det är samvetet som måste väckas och få kontakt med den fallne. Där är Guds ord instrumentet för uppvaknandet.

Vi talar inte Guds ord. Vi försöker bara skapa relationer och samla folk till kyrkan. Eller för att utöva vår egen fromhet. Vad ska Gud med den till? Människor går evigt förlorade under tiden vi försöker vara smidiga i vårt själavinnande och på deras bekostnad.

Därför blir heller inga pånyttfödda.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln