_DSC9211-2.Mobilen

2024 > 04


Idag blev det tre timmar i korsningen med evangelium. På den tiden hann jag nå 500 människor med påminnelsen om Jesus och de eviga tingen. Inte så få ungdomar heller kom i grupper, så det blev fler än så som fick ta del av budskapet genom en enda traktat. En fantastisk siffra och ett långsiktigt och outtröttligt arbete där det handlar om nå fram till människor med Jesus. En dag kommer det en skörd! Kanske någon annan får skörda. Gud vakar över sådden!

Jag fick sitta ned med en man som haft ett rikt liv men som nu var hemlös. Samhället ger inte våra pensionärer den ersättning de behöver efter ett långt arbetsliv så att man kan leva ett normalt och drägligt liv, i en skenande kostnadsutveckling. Många lever därför som fattigpensionärer. I det tysta. Då är det risk att man till slut tvingas offra sitt boende som tar en stor del av pensionen i anspråk. Det drabbar den enskilde oerhört hårt som blir både utsatt och kan drabbas av ohälsa. Förlorar man bostaden så är det svårt att komma tillbaka till ett värdigt liv igen. Det är mer än beklämmande. Det kan finnas mycket tragik bakom ett smutsigt anlete och bakom en smutsig outfit. Så döm ingen efter spritflaskan. För därinne hittar du en vanlig människa under stora påfrestningar och under stor nöd. - Gode Gud!

Jag fick tala med mannen om vikten av att ta emot Jesus i sitt liv. Annars går man förlorad. Och det är mycket värre än allt annat man kan uppleva här i livet. Jag nitälskade för honom och bad honom vara tyst när vi talades vid där på tu man hand. Det jag ville säga honom var viktigt. Hans repliker fick han hålla inne med, hur givande ett meningsutbyte än kan vara. Jag behövde inte hans kommentarer för egen del. Inte där och då. Han betvingade sig och lyssnade. Hur skulle han annars kunna minnas vad jag hade att säga om han inte lyssnade uppmärksamt och vår träff bara blev till ett minnesvärt samkväm? Det är ju på allvar. - Gode Gud!

Det är obeskrivligt hur viktig denna tjänst är och jag sörjer kristna som inte kommer i arbete för Herren. Jag måste öka på min egen närvaro därute.

En kvinna fick en traktat. Hon gav tillbaka den till mig och sa: "Jag går i kyrkan. Jag är pingstvän." "Gå ut på gatorna och evangelisera! ", sa jag åt henne. Hon tog tillbaka lappen ur min hand och sa lite förnärmad; "Jag behöver den inte men jag kan ge den till någon annan." Och så räckte hon den till en förbipasserande människa som om hon var påkommen. Och så gick hon sin väg. De kristna sover. Härligt frälsta... Men förstår inte livets allvar. Tiden är kort! 

Jag minns min pappas desperation fyra veckor innan han lämnade jordelivet, där på St: Görans sjukhus. Han gick med ett droppställ, en kateter och en rullator i bröstnivå för att överhuvudtaget kunna gå där i korridoren. Han gick in i de intill liggande rummen för att om möjligt få kontakt med medpatienter under deras palliativa vård. Då är evigheten nära och evangelisten i honom gjorde sin sista insats. Ett outplånligt minne. Vad är en troshjälte? En vardagskristen, så klart!

Jag vet inte om det är kriget som ska behöva väcka de kristna. För de är alldeles för upptagna med jordelivet. De som har facit på detta liv vi lever under en kort tid, men ändå uträttar så litet. Herren räknar med dig!

- Välkommen in i en såningstid för Herren! I evangelisationens tjänst.




 
Läs hela inlägget »

"Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom." (Hebreerbrevet 6:11)

Alla har vi i någon mån haft någon äldre människa som vi känt värme ifrån under vår uppväxt. Låt mig få relatera.

Inte sällan uppvisar mor och farföräldrar en sådan oförbehållsam kärlek. I de bästa av världar finns det i alla fall någon i det förflutna som vi kan relatera till, mer än till andra i denna sak. Och det med värme. Vi lärde oss tidigt som barn att när man kom till en mormor, för att exemplifiera en sådan anknytning, så åkte man alltid därifrån med en överraskning. Det hörde liksom till det besöket under en stark förväntan att man säkert skulle få något. Hela besöket var inbäddat i kärlek. Med eller utan presenter. I skafferiet fanns det alltid någon överraskning eller en present i kammaren som man fick för att man var omtyckt och inte för att man gjort något särskilt. En tillstoppad peng. Man var älskad för den man var. Starka osynliga band knöts i en livslång kärlek som följer en ända in i döden.

Bibeln säger att det är omöjligt att behaga Gud utan att tro. Och vi måste tro att han belönar oss. Det är själva kärnan i tron. En god Gud, alltså. Är inte det religionens stora ämne egentligen, att behaga Gud? Och att vi ska vinna acceptans av honom? Men det står också att han lönar oss. Ja, be-lönar oss. Både ordet bön och lön rymmer det begreppet. Belönar. Det är där min illustration kommer in idag. Vi behöver inte köpa med oss en present till Gud då vi besöker honom. En blomsterkvast eller några goda gärningar vi kan referera till, i överförd mening. Vi får komma som de små barnen. Förbehållslöst. Gud är glad i oss som vi är och att vi bara kommer till honom. Det är riktig kärlek det.

Religionerna har så mycket krav på människan. Du ska gå än hit än dit. Du ska göra det och det för att uppnå acceptans. Många religiöst troende frågar mig om jag som kristen fastar. Frågan är fel ställd. Frågan är hur många gånger jag ska fromhetsträna innan jag kommer till insikt om att det inte hjälper med fromma övningar. Vi förblir likadana invärtes. Syndens natur som vi alla bär på går inte att öva bort genom fromma övningar eller genom dressyr. Synden måste tas om hand av Jesus på individnivå. Vad är synd? Det handlar om hög juridik inför Gud. Vår natur är synd. Hela vi, således. Jesus är svaret på dessa djupa frågor. Han är Guds eget offer för våra religiösa övningar som inte kan frälsa oss. Men han kan! Vi blir frommare och frommare på ytan, möjligen, men förblir likadana invärtes. Det kallas för kultivering. Religiös kultivering. Men ingen kultivering kan lösa syndanaturen, det vet du också om du är ärlig. Bara Jesus offer för oss och då vi erkänner honom i ett överlämnande av våra liv till honom. Till honom får vi alltid komma. Han som är förmer än en mormor. 

I dag kommer jag att gå ut i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan för att genom flyers nå människor med budskapet om en god Gud. "Gud gjorde stora tecken och under genom Paulus händer.", står det i skriften. Det är veckans ord. Gud behöver händer och fötter även idag. Låt oss stå till hans förfogande och vara ledda av den Helige Ande så att han kan utföra Kristi verk genom oss - även genom under och tecken! Låt oss inte vara förskräckta inför det. Frimodighet som har med sig stor lön. Och vad står det mer i skriften?

"Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet." (Hebreerbrevet 3:6)

Du som fått en traktat idag på stan. Ta vara på Guds kallelse till dig idag! Det kan vara din sista påminnelse! Han söker dig för att rädda din själ för tiden men också för evigheten, då vårt liv här på jorden är kort. Jesus ska hämta alla de som hör Gud till. Men han kommer inte att hämta hem synden till sin himmel. Då får vi samma elände där som här. Vi måste bli befriade ifrån synden i oss. Då får vi en evig tillvaro hemma hos Gud.

Det är ett renlighetskrav väl värt att beakta och det är fullt begripligt. Det är bara att se hur det ser ut i vår onda och syndfulla värld, så förstår vi det.



 

Läs hela inlägget »

"Christians should be the boldest people in the world; not cocky and sure of ourselves, but sure of Him."

- A. W Tozer -

 

Läs hela inlägget »

Nästa måndag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen, med flyers.  Jag kommer att vara där från klockan 11.00 och framåt. Det är mycket angeläget.

- Välkommen att också följa mig på YouTube: @thommyjakobsson där jag i en serie undervisat i Apostlagärningarna. De finns nu i fem delar.

- Gud välsigna er alla!

 

Läs hela inlägget »
Portalen till platsen där jag blev frälst. Så många fina minnen! Portalen till platsen där jag blev frälst. Så många fina minnen!


Idag blev det ett par timmar i traktatmissionens tjänst. Så underbart att vara i verksamhet och att få möta människor med Jesus i hans tjänst!

Det är så många intryck som möter en evangelist i dennes tjänst. Det är som om alla fyra årstiderna i ett andligt avseende drar förbi under bara en kort stund och man förundras över hur det kan skifta så snabbt och påtagligt. Ja, jag talar inte om väder och vind nu.

När jag stod där under igenkännandets glädje i evangelisationen och över att vara tillbaka på stan, så kom den onde till mig. Och sa. "Nu har du stått här så många år och du har bara fått döpa en enda människa till Kristus." Plötsligt blev det vinter inombords. "Kommer du ens ihåg hur många år sedan det var?", väste djävulen. Vem annars? Men den Helige Ande bistod mig och sa: "Noa var verksam i en och samma uppgift i 120 år och han döpte inte en enda människa." "Ändå var han känd och erkänd av Jesus." Plötsligt blev det sommar och frid igen, där i korsningen. Jag upptäckte plötsligt att jag var för varmt klädd när solen så sken fram. Det blev saligt. Djävulen försvann. Han fann att den valsen är det ingen idè att dra någonsin mer. Ja, så kan det växla i det andliga och i det naturliga på en och samma gång. Men det är med vetskapen om att vara en såningsman som arbetet bedrivs. En såningsman får inte skörda. Åtminstone inte samma dag. Det gör skördemannen. En såningsman och en skördeman kan vara samma lantbrukare, förstås. Men när man sår så kommer man inte hem med någon skörd. Man kommer hem mer tomhänt än när man gick ut. Så ska det vara. Så det är inget konstigt med det. Noa döpte ingen. Hon är värt allt! 

Jag blev också väldigt glad idag över att tre kolleger från mitt arbete kom förbi, utan att veta om varandra eller att jag stod där. De vet ju om att jag är en kristen men nu fick de också var sin traktat och kunde bli påminda om de eviga tingen. Om Jesus! Det är den kunskap om Jesus man har som aktiveras när man blir påmind om Honom. Den odefinierade längtan efter Gud är bron över till ett sökande i riktning mot honom. Så börjar det. Gud som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.

Jag stod utanför mitt Betel, som här på bilden, innan jag började min evangelisation idag. Platsen där jag blev frälst. Huset, som när jag ser det, inte vill veta av att tiden har gått. Jag tänkte; Hur länge sedan är det nu som den fina verksamheten las ner här ? För nästan 40 år sedan... Det är en lång tid. Men står det inte i skriften att tusen år är såsom en dag för Herren? Och en dag är som tusen år? Jo. Det betyder att 41 år motsvarar en timma för Herren. Det var ju alldeles nyss, i så fall! Städfirman har inte ens hunnit städa ur detta fina evangelisationscenter från 1980 talet. Jag leker med tid. Jag leker i tanken. Tron leker med tiden inför Herrens ansikte - som de fångna i Babylon längtade hem. Sela.

Jag tänker inte låta mig uppslukas av tidsandan och låta konventionellt tänkande kväsa trons möjligheter. Tron, den ser allt och kärleken hoppas på allt.

Guds verk behöver ett evangelisationscenter i Stockholm, ett Betel, för nästa generation. Där ska jag vara med i gråvitt hår och få se Herrens frälsning.


 

Läs hela inlägget »
Foto:REINO JILLKER Foto:REINO JILLKER


På onsdag ska jag ut med traktaterna på stan. Det upplevs på ett nytt sätt. Jag är inte densamme. Jag har sett sidor i skriften som vi kristna undvikit för att vi varit för fega och saknat frimodighet på individnivå. Apostlarnas gärningar... Vi har gömt oss i massan. Bland massan. Vi har gömt oss i institutionen - kyrkan - som tappat sitt ursprung och vi har nöjt oss med det. Hur kunde evangelium bli till en kyrka så hårt kontrollerad att den Helige Ande inte får något utrymme? Den Helige Andens verkningar står utanför institutionen/kyrkan idag. Det är ett uppvaknande! Studierna i Apostlagärningarna visar på en helt annan kristendom än den som det kyrkliga föreningslivet påvisar. Och jag kan den världen rätt så väl.

Oh...jag minns då jag blev erbjuden att få vara en mötesvärd om jag först blev medlem i just den kyrkan jag gick till, därför att jag "luktade gott och var representativ". Så sa man mig. Gode Gud! Nej, nu måste ett nytt steg tas där konfrontationen med det som verkligen binder människor sättas i fokus - inte för konfrontationens egen skull, men för att den Helige Ande ska få utrymme att verka efter Herrens vilja. 

"Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer." (Apg. 19:11)

Varför står det omnämnt på detta vis i skriften om Guds under genom Paulus? Därför att Paulus blev använd av Gud genom dem! Men delar inte Gud då sin ära med Paulus, just det som skriften säger hos profeten att han inte vill göra? Nej. Nej och åter nej! Paulus är bara ett redskap och skriften vill få oss att se det sammanhanget. Det är inte för intet det står där. Annars hade skriften inte betonat det.

Det är inte så svårt att förstå bortom vår mänskliga maktlöshet att det var Gud som verkade genom Paulus. Varför blygs vi då under vår falska ödmjukhet under förevändning att vi inte är något i oss själva? Vi ska inte odla vår ovärdighet som en ursäkt för vår feghet och kraftlöshet. Och vår brist på frimodighet. Vår förskansning är falsk. 

Den Helige Ande behöver redskap, medhjälpare som går med honom. Då måste man försätta sig i situationer där man överlämnar sig åt Herren, bortom den egna förträffligheten eller bristen på detsamma.

I thought when I became a Christian I had nothing to do but just to lay my oars in the bottom of the boat and float along. But I soon found that I would have to go against the current.

- Dwight L. Moody -

 

Läs hela inlägget »

 I söndags, meddelar Hela Gotland, genomförde svenska Försvarsmakten en skarp insats utanför Gotland. Det var alltså ingen övning. Två Jasplan flög i överljudsfart under en incidentinsats. 

Man har frågat Försvarsmakten om vad det handlade om. Louise Levin på Försvarsmakten svarade då: - Det kan jag inte gå in på. Den uppgift vi har är att säkra och försvara Sverige och det är vad vi gör och kommer att fortsätta göra, svarade hon.

Farhågor som detta forum, "från manna till vaktlar", framställt under många år nu och som profeterna varnat för sedan länge, börjar te sig.

Ja, te sig illa!

 

Läs hela inlägget »

På onsdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan och dela ut flyers om Jesus. Det finns inget större. Gud vare lov! Mitt eget bibelstudium över Apostlagärningarna som finns på Youtube i fem delar har än mer inspirerat mig att som aldrig förr gå ut i tro i ett tjänande.

Imorgon vill jag sända en böneduk till en okänd kvinna som bett om en. Tack Jesus! Du ska gripa in och visa dig stor. Vi tackar dig för en härlig seger!

Skickar med er denna sång här ovan av dessa härliga bröder. De sjunger verkligen av hjärtat. Här finns inget behov av artisteri eller önskan att exponera sig själva. Det är bara Jesus som är i centrum!

Gud välsigna er alla och jag lovar att snart komma tillbaka med bibelstudier i Apostlagärningarna över Youtube. Där ska vi titta på hur Herren grep in och konfirmerade apostlarnas gärningar med åtföljande under och tecken.

 
Läs hela inlägget »
Etiketter: apostlagärningarna


Traktatmission har nu legat nere i över en månads tid. Det har varit ett lidande i sig. Jag har haft oturen att få utskrivet ett blodfettlösande medel av sjukvården som jag inte har varit kompatibel med. Det har gått så långt att jag inte kunnat sätta mig eller resa mig från golvet själv utan hjälp, då fel ordination successivt hämmat funktionerna. Det har varit som att muskulaturen förtvinat och styrkan i knäna har försvunnit. Jag har gått omkring i en åttioårings kropp, rent ut sagt.

Nu har jag själv lyckats komma på vad som varit orsaken. Vår kropp handlar om biologi och det finns tydligen ingen universallösning för alla kroppar. I mitt fall har det varit statinerna i läkemedel som försvagat benen. Sviterna i knäna är dock kvar och måste rehabiliteras. En läkningsprocess. 

Men jag kommer igen! Det lovar jag. Och kanske ännu mer fokuserad att gå ensam ut med evangelium då intresset hos andra kristna att göra likadant är svalt. Det ändrar ingenting. Jag kommer fortsätta med traktatmissionen!

Jag vill också ta tag i inspelningen av del fem över Apostlagärningarna på YouTube som jag utlovat. Så nu vet ni varför "Dan dröjt vid skeppen". 

Ja, så här kan motstånd resa sig på de mest oväntade sätt och man hamnar i en kamp utan att man först lyckats definiera vad det handlar om. Ett slag, verkligen. Men Gud vare lov! Jag har goda förhoppningar att snart vara tillbaka i korsningen igen, inför levande Gud och under en öppen himmel.

Be för gatuevangelisationen. Det är en framkomlig väg!

- Gud välsigna er alla.


 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Elena » I den Helige Andes tjänst!:  ”Ja, heliga anden behöver oss som redskap ”

  • Thommy » Det finns tre himlar:  ”Hej Mikael Falkenberg, Jag vet inte vad som hänt dig utifrån det du beskriver m..”

  • Mikael Falkenberg » Det finns tre himlar:  ”Hej! Jag gav Gud nästan 8 år av mitt liv och det gav mig absolut ingenting av vä..”

  • Claes Mård » Traktatmissionen!:  ”Ibland är det så att vår Herre tvingar oss till stillhet inte för att vi ska ge ..”

  • mats51 olsson » Traktatmissionen!:  ”Shalom. Blev själv sjuk av statiner. Gammal i förtid. Ont i leder. Onaturligt tr..”

Arkiv

Etiketter