För några år sedan kom en man fram till mig på Gamlabrogatan när jag delade ut traktater om JESUS. Vi hade aldrig sett varandra förut. Mannen var tyngd av många bekymmer. Han var troende. Och önskade akut förbön.

Vi gick åt sidan där på gatan och jag bad för det som tryckte honom. När jag hade bett för honom tre gånger över olika problem i hans liv, så bad han mig om att också be över försäljningen av hans lägenhet, som han inte fick sålt. Han hade tagit ofördelaktiga lån. Mannen hade så många problem inom livets alla områden att jag kände hur han verkligen behövde mer än hjälp, till självhjälp. Han upplevdes drunkna av bördor.

Mannen vädjade så till mig att be en fjärde gång också för denna sak. Jag tänkte; Han behöver verkligen hjälp. -Var bor du, frågade jag. Mannen uppgav området han bodde i och att hans bostad nyligen blivit ombildad till en bostadsrätt. 

Jag tittade på mannen och nämnde adressen. - Är det där och där du bor?...  -Ja, svarade mannen. - Precis där.  - Är du en profet, tillade mannen och backade en halvmeter ifrån mig. - Nej, det är jag inte. - Men jag var själv med och ombildade husen till bostadsrätter i de två husen i det området. - Vänta, sa jag, så ska vi se, och öppnade min mobil och sökte upp Hemnet.se. - Är det här din bostad?, frågade jag mannen. Den av livet tyngde mannen backade ytterligare ifrån sin återintagna position och häpnades; - Är du en profet? - Nej, det är jag inte. Det är bara vanligt förnuft. Jag följer försäljningen av lägenheterna med intresse eftersom jag själv bott där och din lägenhet har jag sett länge i annonsen. Mannen kunde inte greppa situationen. Han stod och gapade med öppen mun.

Tänk dig; Jag står inte på stan dygnet runt. Och Storstockholm har två miljoner invånare. Att vi skulle träffas där och då var Guds ledning i våra liv. Vi hade varit grannar i de två niovåningshusen men aldrig sett varandra förut. Och det faktum att han vann mitt förtroende i mötet på stan, var inte heller en självklarhet där och då. Och en chans på två miljoner att vi skulle mötas, om vi säger så.

- Vet du vad du ska göra, sa jag. (Mannen hade dyra lån och fick inte bostaden sålt. Han hade också satt ett för högt acceptpris på lägenheten. Långt över de andras utgångspris.) - Du ska tala med din mäklare om att ta bort det höga acceptpriset. - Om du gör det och lägger dig på ett likvärdigt utgångspris som de andra bostadsrättssäljarna, så får du igång dynamiken i budgivningen. Det höga acceptpris du nu satt hämmar både budgivningen och försäljningen. Det är långt över de andras utgångspris.

Mannen som hade varit så tyngd stod inför att en fjärde gång få förbön av mig såg lättad ut. Och fick nu istället direkta råd och adekvat hjälp. Bönesvaret kom där och då! - Dessutom, tillade jag, du ska bära ut två av de här sofforna som du har i ditt vardagsrum. Så många soffor gör att rummet ser för trångt ut. Det skapar ingen önskan att vilja ta över din bostad. Man vill inte bo så trångt. Du påvisar annat.

Mannen bara stirrade på mig. - Är du ändå inte en profet, insisterade mannen på nytt. - Nej, det är bara sunt förnuft, tillade jag. - Och goda råd.

Några veckor senare när jag såg efter utbudet över bostäder på adressen, på Hemnet, så var hans lägenhet som han hade identifierat för mig borttagen och såld. - Gud vare lov! HERREN förde oss samman så att han som redan var ett Guds barn kunde få adekvat hjälp. I en timlig sak. Vi människor är timliga hela tiden.

Och Gud är vår omsorgsfulle far!

 

Här är den senaste inspelade förkunnelsen på YouTube. Sprid den om du anser den vara av värde!

Guds rika välsignelse.

 

Det blev två och en halv timma ute på stan idag. Fem hundra traktater utdelade. Så givande!

Särskilt är det två ungdomar i nedre tonåren som fastnade i mitt minne. En ung flicka i fjorton års åldern. Kanske yngre. Hon fick precis som sina kamrater en traktat och när de passerat korsningen så ropade hon; "JESUS är störst! " Hela korsningen fylldes av hennes segerrop och rensade atmosfären. Det var så äkta och i avsaknad av raljans.

Vidare kom det tre killar i tolv-tretton års åldern. Svårt att bedöma ålder. De fick också var sin traktat. Efter några minuter kom den ena killen tillbaka och sa; "Jag behöver nog inte den här för jag är redan döpt." "Så fint ", sa jag. "När skedde det? " "Det var när jag var liten. Kanske ett år.", svarade grabben. "Men, då har inte du beslutat att följa JESUS på egen hand."Den som tror och blir döpt, han ska vara frälst", berättar bibeln."Frälsningen är personlig i mötet med JESUS."

Grabben förstod innebörden. Ja, till och med bättre än kyrkan gör. "Jamen... då tar jag den här traktaten i alla fall då.", sa han och gick. Så ren i sinnet och så öppen för budskapet om Herren.

Kyrkan som är satt att vårda himmelrikets hemligheter lurar människorna. Människor tror att de har allt klart med Gud på frälsningens väg, genom barndopet, men det har de inte. Vilket ansvar vi har!! Ut på stan och tala med människorna! Kyrkan borde få näringsförbud i ett år - så att de troende mangrant går ut på missionsbefallningen och evangeliserar. Kyrkans folk är nog så uppbyggda nu. Nu får ni dela med er till de som behöver evangelium om JESUS också! Vanliga människor på stan. Du kan stå med mig. Det går hur bra som helst!

En kvinna från Umeå samtalade en stund med mig och vi kom överens om att be om väckelse. Bibelns budskap visar på två typer av uppvaknande för ett folk. Det är antingen genom sunnanvinden. Eller genom nordanvinden. Och som vindriktningen antyder så är den sydliga vinden behagligare, när däremot den nordliga är kall och oangenäm. Vilket sätt Gud ämnar väcka svenska folket på, återstår att se. Men väckelse behöver vi! Under tiden får vi så det goda gudsordet.

Fint att få tala med henne från Korskyrkan i Umeå. Umeå som jag bodde i som femtonåring. Då sjöng man i kyrkan; "Om du möter många hinder, tro på Gud, tro på Gud. Löst blir varje band som binder, om du tror på Gud." 


En underbar dag! Då som nu.

 

Trons människa ser Guds verk i allt. Men inte utan tilltro. Trons öga ser Guds hand bakom allt. Men inte utan tro! Det kan vi lära oss till i Bibeln utan att ha en egen erfarenhet av det. Vi har då fått en teologisk uppfattning om Gud. Därför blir det särskilt dyrbart då det får sin realitet i det egna livet och i andras. Guds ord är ju ingen terapeutisk skrift nedtecknad för att hjälpa oss att endast uthärda livet - likt en mental träpinne vi stoppar i munnen under skrik när livets svårigheter obarmhärtigt misshandlar oss utan bedövning. Guds ord är en referens till Guds trofasthet - även i realtid. När är det realtid? Nu!

Hör Gud verkligen alltid bön? Ja, det gör han! Men svarar han alltid på våra böner? Ja, han bönhör oss i behaglig tid och hjälper oss på frälsningens dag.

Jag haltade omkring i två år med skadat knä och åt mediciner för reumatiker. Jag har skrivit om det förut. Men det måste få sägas igen som ett vittnesbörd - för den som varit handikappad under smärta vet vad skillnaden innebär. Hälsa är inte en självklarhet och de sjuka är svårt plågade. Det bortser de friska ofta ifrån.

Jag hade bett flera gånger till Herren över mina knän som efter flera år av evangelisation nu också hämmade min verksamhet, då jag varken kunde löpträna eller evangelisera ordentligt. Jag hade bett till Gud över denna sak. Tro mig. Men inget hände. Varför? Därför att Gud svarar i behaglig tid! Men Guds behagliga tid är inte alltid sedan. Det förfäktar vi ofta när vi gudfruktigt försöker hålla trons fana högt vid uteblivna under. Det är ingen trons ande i det!

Idag fick jag en läkartid för två av mina tår som allt sedan Stockholm maraton visat tendens på förruttnelse. Ja, förruttnelse. Men utan värk eller odör. Blodröda naglar som allt sedan loppet börjat falla av. Jag blev naturligtvis rädd för cirkulationen i dessa små perifera lemmar. Jag berättade för läkaren att naglarna har varit röda och döda sedan 1 juni, med tilltagande och nedbrytande effekt efter ett maratonlopp. Läkaren mätte upp cirkulationen med ett instrument som mäter ljudet av pulsen runt tårna. Ett slags bildlöst ultraljud. "Du är fullt frisk", sa han, "men du har trampat sönder två av dina tår." Läkaren berättade att han under Stockholm maraton hade fått in löpare med hjärtstillestånd. "Har du tagit dig i mål på ett maraton då är du verkligen frisk.", fyllde han i. "Du kommer att få nya naglar."

Jag berättade då för honom om att jag var troende och att jag dagen innan hade spelat in en förkunnelse på YouTube om att uppväcka döda. JESUS väckte upp Lasarus efter tre och ett halvt dygn... "Då är man rätt långt gången ", sa jag. Läkaren instämde med större kunskap än vad jag hade. Det såg jag på honom. "Men jag la mina händer på mina knän med meniskskada, där i bussen, på väg till maraton och bad i JESU namn och blev helad. ", berättade jag. Så fick de söndertrampade tårna bli vägvisare till ytterligare ett vittnesbörd om vad Herren förmår. Tag varje lägligt tillfälle i akt! 

Är detta endast ett sätt att skapa ett kristet, positivt betraktelsesätt, över livet - likt ett profylax över livets obarmhärtigheter? Svar nej. Det är ett Guds handlande i backspegeln! Trons öga vill se och beskriver. Magnetröntgen vidimerar!

Här har du trons människa och trons blick som ser att Gud vänder det dåliga till något gott bara vi kan invänta hans tid. Jag springer nu igen för fullt med hela knän och vrider och vänder på min överkropp när jag delar ut traktater, i jakt efter människor på stan och får vittna för människor som Gud för mig samman med, om Herrens underbara gärningar. I ett kommande Youtubeklipp ska jag försöka beskriva hur helandet gick till också i sinnevärlden. Det är där striden står. "Förnyas nu genom Anden som bor i ert sinne.", skriver Paulus. Här har jag några iakttagelser att berätta.

Det är klart att det medför en större tro och tilltro till Herrens förmåga framöver. Och det med tillförsikt. Jag är inte oblyg över att dra mig till minnes att det var så för flera av 1900-talets gudsmän, jag läst om, då de gick in i en starkare tjänst för Herren. Varför hymla om det? Som om att Herren inte kan svara på bön i ental såväl som under flertal. Det växer inga troshjältar ur sånt.

På måndag kommer jag att gå ut på stan igen med traktaterna om JESUS. Jag står i korsningen Gamlabrogatan-Drottninggatan från kl.11.00. Jag längtar också att få sätta mig på tåget till Göteborg igen, för att dela traktater. Är det hundrade gången? Kanske. Allt fler och fler förkunnare varnar nu för krigstiderna som jäser på flera fronter, där okontrollerbarheten inom kort kommer att med större tydlighet uppvisa ett tredje världskrig. Man tror inte det är sant. Vi är redan inne i det. Då gäller det att kunna röra sig bland människor med JESUS.

Väckelse - den kommer genom sunnanvind. Men den kommer också genom nordanvinden.

"Vakna upp, du nordanvind, kom, du sunnanvind. Blås genom min lustgård, låt dess väldoft strömma ut. Låt min vän komma till sin lustgård och äta dess utsökta frukter." (Höga Visan 4:16.)


 

"Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: "Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren." Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: "Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren." Så vände han om och for sin väg i vrede. Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: "Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!" Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren." (2 Kungaboken 5)

Naaman var spetälsk. Han ville bli frisk. Och kom till Elisa. Men Elisa kom inte själv ut till Naaman för att hjälpa honom. Vi kan tycka att det var fisförnämt. Ja, både ogästvänligt och högdraget. Det var faktiskt Elisa själv som bjudit dit Naaman. Naaman tyckte naturligtvis att det var en skymf  han också - trots att det var han som stod i beroendeställning. Naaman var ju en man av anseende. Det är det anseendet som Elisa medvetet bortser ifrån här. Varför? För att han fokuserade på en trons lösning av Naamans problem och inte ett erkännande av hans ställning. Här behövde Naaman något konkret att ta fasta på. Något som låg utanför hans kontroll. Och för att lyda i tro på! Det var vägen till hans helande.

Men det blev för mycket för Naaman. Han hade förväntat sig ett visst iscensättande. Han säger det själv: "Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens sin Guds namn och föra sin hand fram och åter över stället och ta bort spetälskan." Det här är Naamans föreställningar om hur han skulle bli helad. Men då skulle det inte längre vara trons gärningar. Trons gärningar sträcker sig utanför det rationellt förklarbara.

Elisa som med stor integritet stannade inne i sitt hus och istället skickade sin tjänare, bad Naaman att doppa sig sju gånger i floden Jordan. Inte en gång. Inte två gånger. Inte heller fem gånger. Men sju gånger! Varför sju gånger? Därför att gudsmannen sa så. Hade gudsmannen sagt tre gånger, då hade tre gånger räckt. Men nu sa han sju gånger och då var det det som låg till grund för trons lydnad.

Vad är trons lydnad? Det är att hänge sig åt det trons gärningar förevisar. Jerikos murar föll efter att man fullföljt noggranna instruktionen för trons gärning. När Jesus förvandlade vatten till vin så var det efter att man genom lydnad fyllt vattenkrukor med vatten. Vattenkrukor rymmer inte vin. Just det! Där har du trons irrationalitet under lydnad. Jesus uppvisar dessa omöjligheter när han gav den blinde nya ögon. Han förvandlade jord och sekret till nya friska, bruna ögon. "Tro utan gärning är död."

Tron är länken mellan Gud och människan. "Den som vill komma till Gud måste tro att han är till och att han lönar den som söker honom." (Hebr 11:6) Det är den översta rubriken. Underrubriken heter : "Tro utan gärning är död." (Jakobs brev. 2) Tron måste ha ett fortskaffningsmedel. En gärning i förbindelse med. Ja, med. Ett lydnadens utförande. Så är också handpåläggningen en sådan gärning. Smörjandet med olja vid trons bön är också en sådan gärning. Vid bönedukar.

En läsare vände sig till mig i ett sjukdomsärende. Jag kom då att tänka på ett par handfasta råd som jag fick till mig. Jag kände att jag skulle ge den sjuke de råden. Helt ofarliga råd men i en trosriktning. I en rörelse mot ett helande i Jesu namn! Men vederbörande slog ifrån sig att det redan var väl prövat. Så stängde den sjuke trons möjligheter - likt om Naaman slutgiltigt hade åkt hem i vrede.

Så fungerar tron! Tron den tar tag i löftena och går i tro ut på de gärningar som Naaman i detta fall ansåg för nedlåtande eller i det angivna fallet redan var prövat. Så kan vi både öppna och stänga för trons möjligheter. Vi kan också gå i tro och då griper Herren in!

Sa inte Jesus till kvinnan som tog tag i hans mantel i hemlighet att kraft gick ut från honom och att hennes tro hade hjälpt henne? (Mark. 5)

Jo.

 

I morgon kommer jag att vara nere i Göteborg och dela traktater om JESUS. Jag kommer att stå i korsningen Korsgatan - Kungsgatan och dela flyers från förmiddagen och framåt.

Jag tar tåget ner för denna sak då jag upplevde det vara rätt att återkomma dit efter ett tidigare besök i juni månad. Det väcktes då en lust. Göteborg är min pappas tidiga evangeliststad och min födelseort. För 50 år sedan var han verksam just där. Det är en sådan ynnest och en enorm proklamation egentligen, att kunna få referera till hans och hans vänners arbete - från den tiden - och se att Guds verk lever vidare - speciellt i en tid då många dukat under i sin tro. Tänk så många som av olika anledningar tappat sin relation till JESUS, med brutna mellanmänskliga relationer till följd. Djävulen är en mästare på att förevisa mängder av skäl för människor att ge upp sin tro. Han lurar oss! Och vi tror vi gjort valet själva. - Men JESUS står kvar och kallar på dig. Hans kärlek är evig.

Natten till idag då vi hade sovit över i Skövde för att ta oss till Stockholm, så satt det en ung pojke vid hotellfrukosten. Han var inför alla märkbart plågad. Men normalbegåvad i övrigt. Någonting var utom honom men inom och i honom. En kraft utifrån som bemästrade honom.  Jag tänkte på JESUS som befriade människor. Jag tänkte på JESUS som kan befria människor!

Matsalen var nästan överfull. Kanske ett hundratal frukostgäster. Pojken slog med sina armar utan förvarning i affekt och stampade med benen till och från och upprepade det han sa likt ett mantra. Han var driven. Mer än under ett tvångsbeteende.

Ja, det finns säkert många bedömningar av bokstavskombinationer beteendevetare redan satt i pannan på den plågade grabben. Men det här handlade inte om bokstäver. Det här handlade om siffror! Siffror på hur många makter som huserade honom. En pojke ska inte vara ostyr. Han ska vara full av friskt liv. Jag såg hur pappan led. Under vana. Men han fick samtidigt lisa för sin själ då omgivningen gav honom sin tysta medömkan. Den såg han. Den registrerade också jag. Tänk hur illa det kan gå - både för den drabbade men också hur det kan slå emot de anhöriga. En verklig plågoande. Så ska inte ett barn ha det. Och som elen som leds genom två kroppar så led pappan längst ut värst i kedjan.

Jag identifierade mig med aposteln Petrus och JESUS. Eller tänkte på dem. De som på biblisk tid befriade sådana yttringar från dess upphov. Jag tänkte; hur många socialsekreterare sitter det här i matsalen som kommer att insistera på en kränkande behandling av pojken om han löses i JESUS namn - när syftet skulle vara att göra honom verkligt fri?! Säkert flera. Säkert många av de som satt där skulle få en "akut medkänsla" för pojken då det onda skulle fördrivas ur honom under höga rop och opponera sig. Omgivningens reaktion skulle på så vis hjälpa makterna och få de som plågade pojken att insistera på att inte vilja lämna honom och på så sätt behålla greppet över honom. En ny konfrontationslinje skulle så uppstå. Via en psykolog. Eller via en socialassistent eller en barnskötare med "förståsigpå" rätt akademisk bildning... Eller en hyvens humanist som vet vart gränsen går i mellanmänskliga relationer... Så var det också på JESUS tid. Ja, varje oannonserat försök att befria den här pojken från plågoanden skulle väcka ett nytt ärende i rummet, att motsätta sig, och pojken skulle så förbli i sin fångenskap. Jag läste av situationen så. Gode Gud!

Men jag kunde inte med den frimodighet som finns i Den Helige Ande göra något. Så var det ibland för JESUS också. Han kunde inte för folkets skull och ibland för den otro som fanns representerad, göra något under. Ibland kommer man inte till. Det var en situation så nära ett nytestamentligt befrielseunder man bara kan komma. Jag sörjer för pojken. Och för de anhöriga.

Det behövs mycket kraft och smörjelse.