Idag var jag på plats redan klockan 07.30 på morgonen. Jag hade tänkt utnyttja dagen fullt ut. Men klockan 14.30 var mina traktater redan slut. 1250 stycken delades ut men det uppstår ingen mättnad eller känslan av att nu får det räcka hos mig. Det kan jag inte förklara men är naturligtvis glad för det. Ja, det blev ett riktigt maratonlopp. Underbara timmar vill jag säga i det + 28 gradiga vädret.

Jag påmindes om detta bibelord på vägen in till stan: "Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kommer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet."  (Lukas 9:26)

Jag tänkte ett steg längre. Vi kan påverka atmosfären i mötet med Jesus första gången vi ses. Tänk att möta Jesus och han blygs för oss...eller över någon! Det är ju inget bra möte. Gode Gud! Orden blev så allvarliga för mig men jag kände mig samtidigt befriad i det avseendet. Jag hann korrigera min feghet i tid. Här i tiden. Den helige Ande ger kraft och mod. Det är vad han är till för. En Hjälpare. 

Klockan 09.30 blev det frukost på Vete-Katten i tjugo minuter då det var glest med folk på stan, annars var det i ett. Jag tittade på min stegräknare och hade 8.000 steg när jag var klar för dagen i den lilla korsningen. Det motsvarar fem-sex kilometers promenad på fläck och ställe.

Det är så tillfredställande och välsignat att gå Jesus ärende. Allt är inte mätbart när det gäller andliga ting och syftet är inte att bygga något kring mitt eget namn. Det är bara Jesus som är i fokus. Han vet om alltsammans.

Några samtal blev det också idag. Människor har en tendens att förlägga frågorna utom sig när de tar kontakt. Det är helt okey. Man dryftar olika infallsvinklar angränsande till de eviga tingen. Det är ett sätt att känna sig för och känna av evangelisten. Det är bara välkommet. Till mig kan man komma utan polemik och som man är. Jag kommer inte att argumentera för något eller mäta någon argumentationsförmåga överhuvudtaget. Nej, här ska det arbetas på sikt. Hit kommer man i uppriktighet när förtroendet har skapats. Vid "den nya födelsen" blir man bröder och systrar. De behöver aldrig förställa sig för varandra.

När Petrus hade predikat på apostlarnas tid så kände människorna ett stygn i sina hjärtan och frågade; Vad ska vi göra för att bli frälsta? Det är ju hit en evangelist vill nå.

Gud välsigna dig som träffade mig idag. Du är sökt av levande Gud! Han älskar dig och dog för din synd. "Alla har syndat, står det i bibeln, och är i avsaknad av härligheten från Gud." Den kontakten vill Gud upprätta igen genom Jesus Kristus.

Jag kommer att stå i korsningen igen och det ganska snart. Jag annonsera det här på min blogg innan jag går ut. Jag är en maratonlöpare och tar inte på mig skorna för korta distanser så du kan möta mig under hela dagen då så sker.

Jag kan döpa dig i vatten när du är färdig för det, men Jesus, han döper dig i den helige Ande. Det är ett härligt liv med Gud för den som vill komma i gemenskap med honom.

Gud välsigna dig att övervinna alla hinder!

 

På tisdag, imorgon, har jag för avsikt att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen med Jesus och i hans namn. Det är ett outtömligt behov hos mig att göra det. Herren går med! Jag återkommer med en rapport.

På tal om annat.

I veckan som gått har den svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén talat på pingströrelsens årliga konferens, Nyhemsveckan. Det är verkligen en markör på ett avfall bland de troende. Pingsts företrädare Daniel Alm kallade det för profetiskt. Jo, förvisso. Antikrists framträdande kommer också att vara profetiskt. Det är avfallet också. Att något är profetiskt talar för att det tidigare varit känt eller förutsagt. Det är ingen garanti för ett välbefinnande under Guds välbehag.

Frikyrkan kom till av att man ville vara bibeltrogen och inte följa den liberalism  och formalism som statskyrkan representerade i historien. Kyrkan hade blivit en organisation från att ha varit en organism. Kyrkan, med sin institutionaliseringen under maktanspråk. Det är för länge sedan glömt. Den vill hon återerövra! Inte ens kyrkans barndop påkallar något avståndstagande bland frikyrkliga längre. Nog är det profetiskt betingat alltid. Den klara distinktionen och tillämpningen mellan bibliskt och kyrkans dop har ekumeniska klubbar för länge sedan brutit ned med hjälp av katolska teologer och sluga demagoger. Guds ord varnar för avfallet i den sista tiden. Det är ett tidstecken. Inte primärt ett tecken på att Jesus skall komma tillbaka. Han har andra kännetecken för sin återkomst. Men Antikrist!

Den alltmer ljumma kristenheten har övergått till ett politiskt tänkande där den minsta gemensamma nämnaren är Jesus och den största nämnaren acceptansen för allt och alla. Det är de ekumeniska workshopen som gjort det möjligt då man skapar relationer samfundsföreträdarna emellan. Men utan Guds ord.

"Gå inte i ok med den som inte tror ", säger skriften. Det påvisar havererade äktenskap, om inte annat. Vad åstadkommer det? Barn som inte är födda ovanifrån! "Inte tror" vad då? Ja, ett avståndstagande från det du åtminstone själv inte tror på. "De blevo omaka par", säger skriften. Här drar Guds ord en klar gräns och varnar oss. Det är inte Jesus eller Ordet som är i centrum i de ekumeniska sammanhangen utan människan och samkvämet. Här kunde också djävulen få tillfälle att delta. Förstå min parallell. Också han står i en post existensiell kontext till Gud. Han skulle kunna få tala i egenskap av Lucifer. Han skulle ha oerhört mycket att lära oss om den andliga världen. Han ställer säkert också upp under mottot: "Vi har alla en relation till Gud." Så oanstötligt och intetsägande. Och urkunds förfalskande!

Ärkebiskopen hade i mötet talat ingående över berättelsen om Jakob och Esau ur gamla testamentet på Nyhemsveckan. Det blev ett så väl ingående bibelstudium att pingstfolkets egna predikanter känt trånad och väckts över ett riktigt fylligt framfört bibelstudium i forntida pingstanda. Ja, förkunna Guds ord! Och i alla lägen. Men ärkebiskopen kunde inte tillämpa ordet. "För Esau hatade jag ", säger Gud i skriften. Det betonade inte ärkebiskopen. Betoningen låg möjligen på Jakobs svekfulla natur och mötet med Esau. I förbrödringen. Den näst intill romantiserade lyckan av två oförenliga representanter på andens område. Jakob och Esau. Vi förstår passningen. Nej, Jakobs svekfulla natur ska inte speglas i det som Esau representerar. Det Esau representerar är betydligt allvarligare och hör inte Guds rike till.

Att använda berättelsen om Jakob och Esau och skapa en gemenskap dem emellan är naturligtvis förbindligt och inställsamt. Men lika oförenligt som en gemenskap mellan Abel och Kain. Det är två väsen skilda representanter och förebilder i den andliga historien. De motsvarar två olika vägar med två olika slutdestinationer. Därför är kunskapen falsk och tillämpningen av berättelsen endast ett försök till förbrödring på orätta grunder. Man föds till bröder. Man kommer inte överens om att bli bröder. Det är en förförelse. Sätter du inte uppenbarelsen i centrum kan du till slut bjuda in djävulen själv att predika. Esau var av köttslig natur. Så var också Ruben en otuktig människa, säger skriften. Jakob bar på Guds välsignelse och är Guds väg och frälsande exempel.

Det finns bara en väg till Gud, genom Jesus Kristus! Det finns inte flera Herrar. Det finns inte flera olika trosuppfattningar på biblisk grund. Det finns inte flera sorters dop. Det finns inte olika gudar. Eller samma fader under flera namn... Nej! "En Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader."

Den svenska frikyrkligheten har blivit som de femtio lärjungarna på Elisas tid. De som trodde att Gud kastat Elia i någon "dal eller på något berg". Gud som begravde Mose med varlig hand skulle aldrig kasta någon av sina tjänare. Tror man det har man kommit bort från Herren. Det är ett avslöjande ord av de femtio. Ett nedlåtande över Gud och det Gud representerat i Elia. Gud kastar ingen. Men han förkastar dem som går avfallets väg! De femtio...  Pingst betyder femtio. Var det femtio pingstvänner? Tanken är slående. Jag illustrerar. Ja, Pingst har tappat bort sin vägledare, sin ledsagare och har på politisk och religiös väg blivit en sökare bland olika trosuppfattningar. Vänd tillbaka! Annars hittar du inte hem igen.

De femtio på Elisas tid letade "på bergen" och "i dalarna" efter Elia. De såg ingen framtid eller lösning på sin verksamhet. De var inte längre visionära. De hade tappat bort Herren i Elia. Elia hörde till det förgångna - de ville väcka upp något dött när däremot Elisa stod för Guds röst i deras samtid och inför framtiden. De letade möjligen på Tibets "berg" bland religionens toppar och de gick ner "i dalarna" bland de romersk katolska katakomberna bland reliker för att hitta en bättre framtid i en ekumenisk kontext, i överförd mening. Elisa var övertydlig; Leta inte där! Sök honom i det du har fått lärt och ta vara på det. Vi känner igen Paulus ord till Timoteus. Förbliv vid det du har lärt! Som Elisa gjorde. Han ropade inte och letade inte efter Gud i de döda sammanhangen. Han ropade på Elia Gud. Där är skillnaden.

Nog om det. Men det måste också få sägas.

Jag vill med en större ansats, med ett djupare allvar, med en än större otillfredställelse över mänsklig samtids samlevnad och framlevnad gå ut med budskapet om Jesus. Jesus lever och han kommer snart tillbaka! Det är meningsfullt att kämpa den goda kampen!

Ja, allt idag är förvänt. Kvinnorna världen över rasar idag över abortfrågan som väckts i USA. Kvinnans rätt att på laglig väg kunna ta livet av barnen i moderlivet. Hon som borde vara dess främsta beskyddare. Propagandan vurmar för kvinnans rätt till sitt eget liv. Javisst! Men få talar om barnens rätt till fortsatt existens. Många barn blir till under incest, under våld, anför man. Men majoriteten av de barn som inte är önskvärda blev till för att man blev gravid under samtycke. Debatten är därför lögnaktig. Att man sedan vill ta bort fostret av egoistiska/egennyttiga skäl är något annat. Hela mänskligheten har inte kommit till under incest eller våld. Eller hur? Det är intellektuellt ohederligt att vinkla det så. Gud hjälp oss hur världen blivit. Undantagen har blivit vår regel.

"Gud hjälp oss att överleva i denna tid! Gud hjälp alla fega, alla Obadja själar, som resignerat. Kalla på Guds folk en sista tid, o Herre! Hör mina stora ord. De blir inte större för att jag uttalar dem. Inte heller mindre menade. I morgon ska jag ta dig med till City. Du med mig och jag med dig. Där ska ditt namn bli känt. Välsigna varje människa som vi möter, Jesus. Amen!" 

 

Det har stormat rejält inom pingströrelsen kring inbjudan till ärkebiskopen Antje Jackelén att komma till Nyhemsveckan och tala. Nu har föreståndaren för Pingst FFS, Daniel Alm tagit till orda.

Han skriver; " - Vi ska inte låta oss luras att man behagar Anden genom att försöka leta rätt på det som är fel hos andra kristna."

Men det har väl aldrig handlat om att hitta fel på andra kristna. Har det någon gång i den kristna historien handlat om det? 

I frågan om läran är Guds ord vägledande. Det är Guds ord som drar upp riktlinjerna. Inte gästfrihet eller samkvämet. Det handlar i alla lägen om att vara Guds ord troget. Annars har vi inget Guds ord kvar att förkunna. Då skulle Guds ord och Anden ha kunnat kommit i strid med varandra. Eller; då kan det vara vilken Ande som helst och Guds ord får underordna sig, för att göra bruk av Alms egna ord; det "vackra" och för oss "viktiga" i kyrkopolitiken. Inte sant?

Den frikyrkliga rörelsen, den "statskyrkliga" och katolska kyrkan möts i ekumeniken men utan någon biblisk enhet. Den är då inte av Ordet. Inte heller av Gud. Den utvecklingen har förkunnare tidigare varnat för. Nu är det ingen som motsäger det. Då var det motsagt och ingen ville lyssna. Nu framstår det som det varnades för och som en självklarhet. Till och med av dess främsta ledning. 

Anden, som Daniel Alm refererar till, skulle inte gå Guds ord förutan. Varför då skapa en schism inom gudomen medels oförenlig teologi under förespegling att det är ett Andens verk? För det blir kontentan. Det håller inte.

"Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som känna sin Gud, skola stå fasta och hålla ut." ( Daniel 11:32 )


 

I dag blev det nästan sex timmar ute på stan. Tusen traktater blev utdelade och många människor fick en påminnelse om Jesus.

Flera fina samtal och många kristna som gav sig till känna. Särskilt tänker jag på en sökande kvinna som fick förbön där i korsningen som nyligen hade fått en svår sjukdomsdiagnos. Hon var på väg till sjukhuset för konsultation. Jag ber att Jesus ska gripa in i hennes liv och att det ska främja hennes gudstro. En annan man fick också förbön där ute, mitt i det fria. 

Jesus är en bönhörande Gud! Han ber också för oss, står det i skriften. Ett märkligt faktum. Men om han ber för oss då kan vi vara säkra på att svaret inte uteblir. Jesus har sagt att all makt är given honom i himlen och på jorden. Om vi så har en bedjare i Jesus då kan vi vara fullständigt trygga. Då kommer han att göra bruk av sin makt och ge oss bönesvaret!

Nu ser jag fram emot nästa tillfälle ute på stan.

Ta emot Jesus i ditt liv. Vill du ha förbön eller vill följa Jesus i dopets grav, då ska du bara höra av dig så ska vi ordna med dop.

Gud välsigna dig!

 

Idag la det väldiga amerikanska hangarfartyget USS Kearsarge till ett par hundra meter från Gamla stan i Stockholm. Det ska delta i en större övning med ett 40-tal andra fartyg ute i Östersjön. 

Vad vill detta för hamnen överdimensionerade fartyg säga oss, egentligen? Både vid en övning och ett konkret försvar så borde det ske betydligt längre ut i Östersjön, isf. Även vid ett gästbesök borde det inte fått lägga till så djupt inne i viken. Den är ända inne i Stockholms vardagsrum. Borde inte hamnvakten sagt nej på grund av miljöfaktorer eller av andra risker med ett så stort fartyg ända in i Stockholms innerstad? 

Vem ska detta fartyg imponera på med sin oerhörda destruktiva förmåga? Det svenska folket? Och vem är motståndaren? Varför övar man med så här gigantiska enheter på våra breddgrader långt inne i svensk vik - samtidigt som  Sverige skickar allt kraftigare vapen till Ukraina. Vi håller på att snöra in oss i en framtid som vi till slut inte kan rå på.

Det här är verkligen en upptrappning. Hur länge varar freden? Tills krig tar vid! På vilket sätt är det en upptrappning? Ja, vi har ett fullskaligt krig i Europa. Och Nato enheter positionerar sig ända in i våra vikar för att vi på nationell nivå är rädda och behöver hjälp. Är vi hotade? Eller är vi med och bygger upp hotet?

Det är alldeles för stora spänningar mellan lekplatsen Gröna lund och vad denna båt representerar. Här ska det nu kryssa omkring piggelina båtar med nysydda segel och inte fartyg under anstiftan till krig. 

Detta är mer än en uppvisning.