_DSC9211-2.Mobilen

Gamla bro


"Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet." (Luk. 9:26)

Alla troende väntar i någon utsträckning på att Jesus ska komma tillbaka. En underbar dag! Vetskapen att en dag så är allt det här borta som har med tiden och livet på jorden att göra. Det gläder oss. Jesus är vår garant genom hans död och uppståndelse och vårt liv i honom. 

Jag tänker på detta bibelord. Det komplicerar det hela. Verkligen. Är det verkligen ett sant ord? Älskar inte Jesus oss alla? Jo. Ska inte Jesus ha överseende med oss alla - även vår blygsel i tiden - när vi äntligen ska få träffa honom och allting är över? Då är ju det förgängliga borta och vi iklätt oss oförgängligheten i en evig tillvaro med honom. 

Det står att Människosonen ska skämmas för en kategori av människor när han kommer i sin Faders och alla de heliga änglarnas härlighet. Det står ju så! Hur länge ska han skämmas för dem? När han kommer, står det. Kommer det att pågå evigheten lång? Det står inget om det. Men det blir ett komplicerat möte, vill jag påstå, om det som står här i bibelversen inträffar. Skämmas för, är en yttre påverkan som får ett inre genomslag, där någon representerar reaktionen av en skam. Och inför andra. Fruktansvärt! Inför vem? Inför Fadern och alla änglarna.

Min vän! Låt mig få vara din väckarklocka, en väckelsens signal som når dig bortom vem jag är eller möjligen representerar. Vi måste ta missionbefallningen på allvar. Det är en befallning. Vi måste vara aktiva i den sista tiden innan Jesus kommer tillbaka. Vi har ju att rädda andra människor för evigheten på Jesu anmodan. Inte sant? Låt oss göra det i allt större utsträckning.

Jag vill inte lägga så mycket mer betoning på att Jesus en dag ska skämmas för en grupp människor. Men det går inte att komma ifrån det bibelordet. Mötet på skyn med Herren skulle vara glädjefyllt och inte fyllt av skam.

Låt oss påminna varandra om missionbefallningen ännu en gång. Vi ska gå ut i hela världen. Men vi kan börja där vi står. Där vi lever och bor.

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta." (Mark.16:15-18)

Nästa onsdag kommer jag att gå ut med traktaterna om Jesus i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen. Det är en hjärtefråga. Jag längtar efter ett missionscenter här i Stockholm där dörrarna står vidöppna dygnet runt för människor. En biograf eller en teatersalong med tillhörande cafè. Där alla som tror på Jesus kan få vara med i ett evangelisationsarbete, så mycket man kan och vill. Det finns underbara verksamhetsformer som modell för det i historien. 

Varje generation måste bryta ny mark. Det är ofrånkomligt så. Varför var de tidigare generationerna så mycket bättre på att bryta ny mark? Det är ett lidande att notera det. 

Var med också du. Övervinn dig själv! Bli med.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert » Ett inlägg till Daniel Alm:  ”Sorg i våra hjärtan när pingstförsamlingen i Tomelilla precis har kallat just Da..”

  • Kristina andreassen » Fler bönedukar skickas ut:  ”Vill gärna och önskar böneduk.”

  • Thommy » En man sökt av Gud:  ”Tack Anita! Du har så rätt. Vi sjöng en sång när jag var ung: " Där kärlek finns..”

  • Anita » En man sökt av Gud:  ”Thommy, den här mannen vet att du tror på Gud. Du har verkligen ansträngt dig fö..”

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

Bloggarkiv

Etikettmoln