På torsdag har jag för avsikt att stå i korsningen Gamla brogatan / Drottninggatan igen. Det är som om det var första gången varje gång. Det är så tilldragande att det bara kan uttryckas med att vara påkallat. Eller maktpåliggande. Kan du förstå?

Jag la upp en predikan av David Wilkerson här på bloggen för några dagar sedan. En predikan han höll i Rörstrandskyrkan några år innan han gick bort. Lyssna gärna på den predikan.

Jag minns att Wilkerson i princip bosatte sig på gatorna fast i en helt annan tid och bland New Yorks rövare på 1970-talen. Han var helt överlåten till Gud. Då sker det saker. Han är ett utomordentligt exempel för den som vill gå ut med evangelium utanför kyrkväggarna. Han gick ensam men har nog nått fler med evangelium än kyrkorna gjort tillsammans.

Det är mycket oroande att kristna skäms för evangelium. Det var precis det man inte gjorde bland de första kristna. Man sa; "Jag blygs inte för evangelium. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror." 

Ut på gatorna! Det är gratis. Ta Jesus med dig i din bekännelse.

Han går med dig.

 

Fann några ord av A.W Tozer som skrivit så många uppbyggliga böcker på kristet tema. Tozer som betraktas som en gudsman. Ja, hade det inte varit för hans goda renommè hade möjligen hans hårda språkbruk här förpassats. Det är minst sagt färgstarkt. Denne till naturen noble man med profetens kännetecken.

" Hell is full of fools, and heaven is full of wise men. There are wise men in heaven that could not read and write when they were on earth, and there are learned fools in hell that had degrees after their name like the tail on a kite. They knew everything but the one thing. They did not think of tomorrow, of the judgment day. They were fools."   -  A.W Tozer  -


 

Det finns ett nyckelord eller uttryck som förekommit historiskt sett, särskilt när det gäller Åland i Östersjön. Det är begreppet "avträda". Att avträda till förmån för annat. Öarna Gotland och Åland som är betydligt mer utsatta än Bornholm och Öland.

Gotland och Åland är oerhört utsatta rent militärt i en intressesfär. Ryssland kan möjligen genom sin bundsförvant Turkiet förhala ett Nato inträde, men vid ett angrepp mot Sverige/Finland så är det dessa öar som står i fokus. De nordiska länderna kommer inte att ta strid för dem. Det kan man inte. Då skulle ett krig eskalera. Det skulle vara alldeles för farligt. Det vet man om. Ryssland behöver inte Finland och Sveriges territorier men i händelse av ett Nato inträde behöver man verkligen dessa öar. Då har vi bundit ris för vår egen rygg. Vi tvingas in i Nato säger vi. Men det tvingar Ryssland besätta Gotland och Åland. Då har vi själva skrivit vår historia.

Jag är av den uppfattningen att det är inte frågan om - utan när. Länderna får avträda öarna för att skona fastlandet. Det låter osannolikt men mycket har varit osannolikt i historien - precis som invasionen i Ukraina 2014 och 2022.

Det är långt ifrån ett utopiskt resonemang.


 

"HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg." ( Psaltaren 27 )

Genom hela Psaltaren så ljuder det en bakgrundsmusik likt de lugnande och köpvänliga tonerna i ett varuhus; "Varifrån ska min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren! " Jag kan tänka mig att man sjöng den växelvis när man vandrade fram. Ja, för det är annars lite märkligt att frågeställaren själv ger sig svaret. Är det inte också så att svaret ger man sig själv i den trängda situationen under tillförsikt, på grund av tidigare erfarenhet av Guds ingripande och hjälp? Förtröstan på Gud måste också få tala ibland. Varför ska den alltid tiga stilla och försagd under räddhåga för annars kan det bli värre? Vi ställer annars frågan högt och ljudligt under våra svårigheter och någon annan kommer med de lugnande beskeden. "Herren ska nog hjälpa till sist." Men Herren är verklig. Han är inte ett profylax eller en placebo effekt i det osynliga.

David var en kung för ett litet men brokigt rike och omgiven av starka, trängande fientliga makter. Det fanns problem också i hans liv. Men han framhåller att Herren var hans ljus. Vad gör ljuset? Det upplyser! Vem upplyser? Ja, det var inte ljuset själv - utan Herren. Det var Herren som var hans ljus och frälsning. Det talar om en full tillförsikt. Här utmanar jag mig själv lika mycket. Hur långt räcker vår tillit till Gud? Det är frågan inför varje prövning.

Det är gott att likt i en båt på öppet hav trygga sig till att det är Gud som är vår räddning. Må det då vara en bra båt. Det gjorde profeten Jona i ett avseende då han låg längst ner i båten och sov trots att havet höll på att förgöra dem alla. Ja, vi kunde säga att han sov djupt och därmed inte förstod situationen bättre. Men han bekräftar faktiskt tilliten till Gud en gång till på samma resa då han ber sjömännen kasta i honom i havet för att stilla stormen, för hans skull. Vilket ovett. Men han litade faktiskt på att Gud skulle rädda dem alla - även han. Först räddade Gud sjömännen med lugnt hav. Sedan Jona genom en valfisk. För även om havet lugnar sig så är havet fel element för en människa att vara i. Inte bara för Jona. Gud räddade till och med valfisken till slut. Då en man klädd i hårig gethud måste ha varit alldeles för sträv för valens kamrar. Även en val kan väl sätta i halsen, hosta ihjäl sig och dö. Valen kastar profeten på land. Hur var det möjligt? Vid land är det för grunt för valar. Vad vill jag säga? Vi ser inte allt vad Gud gör i sin tid, i rätt tid och när så sker. Han får ofta ta till exeptionella åtgärder för att vi överhuvudtaget ska se honom bakom det som sker. Därför väntar han ofta. Och många gånger till sista stund. Så vill jag se det. Livet kan te sig olidligt spännande men hur ska vi annars lära oss tillit? Så leker vi med barnen när de är små. Vi hystar upp dem i luften så de kiknar av skräck. De tror att de skall falla hårt men vi fångar dem alltid i sviktande och säkra armar. Varje gång. Till slut är det bara svingandet av kroppen och karusellerna som roar dem. Ända in i vuxenlivet. Då har rädslan gått över i tillförsikt. Med Gud är det så att situationer som går att förklara skymmer alltid Guds under. Han som vet hur man gör sina barn modiga.

På havet blir man i stigande grad sjösjuk. Det är inte bara storm relaterat. Det är också individuellt betingat. Vi människor är känsliga för motgångar. Det är balans sinnet som larmar. Paulus skriver till sina vänner och refererar till att de hade "utkämpat många lidandets kamp." Ja, det står faktiskt skrivet att de hade "ståndaktigt uthärdat många lidandets kamp." Här har du Guds skola. Här danas karaktärer för att bli Jesus lik. 

De onda har många trynen och lidanden har många bett. Men sov likt Jona i båten. Kastar man dig överbord så kommer Gud ändå att tillse din fortsatta resa i livet. Och skulle du be dem kasta dig i havet då gör du det för att du har en stor tillit till Gud! Jona var inte suicidal. Inte här. Det var han dock under den förbrända ginstbusken. Tag mitt liv, Gud! Också det var övergående. Men värre var det för Elia. För honom gick det inte ens över. Han ville verkligen dö. Elia som vi aldrig hittade en fläck på. 

Man har undrat i alla tider vilken valfisk det var som kunde uppbringa en tredygnslägenhet för en "olydig profet". Jag ser inte Jona olydnad - söndagsskolans lära till trots. Jag ser bara många människor som skulle varit profeter men som inte är det. Det har inte flytt Nineve men sin egen kallelse. Guds ocean som rymmer på okända lösningar skall föra dem tillbaka.

Ska man se Guds räddning och hjälp, ja, då ska man som vi brukar säga "sitta stilla i båten". När tiden är inne sänder Gud en underbar och ryktbar lösning - för att Gud är god.

Det har han alltid varit.


 

I flera år har jag gått och burit på visionen om ett vardagsrum mitt i Stockholm. Videon här ovan är ett uttryck för det. Var är biografen vi sak ha i centrum? Vi ska inte tjäna Gud i nästa generation, utan i denna. Tiden är kort!

Var är du som förfogar över en biograf eller teatersalong? Herren behöver den! 

Ja, Gud ska hjälpa oss att tillse detta behov. Det är där visionen vilar. Det är inte så märkvärdigt egentligen. Det handlar om ett utrymme, ett tak över huvudet och en plats dit Guds fria folk kan få gå, samlas och träffas och tillbe Gud.


 

"Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Då skall hon sjunga såsom i sin ungdoms dagar, och såsom på den dag då hon drog upp ur Egyptens land." ( Hosea 2:14-15 )

Guds handlande är till för trons öga och för vår framtida erfarenhet. Guds handlande skapar vår framtid. Trons öga ser det! Finns det en framtid och ett hopp? Absolut!

Hosea levde i en helt annan tid än Akan och berättelsen om Akors dal lyfter fram den historiska händelsen men knyter helt andra värden till den platsen. Ett välkänt gammalt historiskt nederlag skulle få en nytt åminnelsmärke för framtiden, där Akors dal inte längre skulle vara synonymt med nederlag utan med något hoppfullt. Det är verkligen utmanande. Akors dal är inte ett gott varumärke. Akors dal är vad Tjernobyl är för önskan om energiutvinning. Platsen för en riktig härdsmälta. 

Låt oss följa Gud i texten. I en hunger efter att bli upptagen av honom. Och jag ropar till dig. Har inte livets öken väckt din törst efter honom än? Törsten kommer! Den behöver du inte uppsöka. Och när den kommer sök Herren. Han är källan med det levande vattnet!

Vad står det hos profeten om Gud? Gud skulle "locka henne bort ". Vi vet inte hur Gud lockade henne eller hur det gick till rent rationellt hos henne. Hon drogs till en öken. Men troligtvis fick hon syn på något intressant. Locka handlar ju inte om tvång. En öken är inte en given plats att vistas i. Det är för varmt om dagen och det är för kallt om natten. Det växer ingenting och det är vattenbrist. Vi måste identifiera vad vi läser och förstå betingelserna. En svår tillvaro, helt enkelt. Känner du igen dig?

Men Gud som alltid har goda avsikter ville leda henne ut i öknen. Hur lång är den processen? Jag tänker då praktiskt och tidsmässigt - Gud som gömmer sig i sitt handlande för de som inte ser med trons öga. Vi kan också tappa perspektivet. Då går Guds fotspår obemärkt förbi. Men till öknen kom hon!

Jag vill gärna stanna vid varje sats för att utröna och översätta hur Guds handlande kan ske också i en vidare tillämpning för oss. " Ut ur Egypten kallade jag min son ", säger en annan profet. Gud som först genom en hungersnöd sänt honom dit via Josef. Gud för ut. Han för också in!

Gud förde henne bort, står det hos Hosea. Där kan det rymma väldigt mycket av händelser ur ett tids perspektiv. Processen är så långtgående att hon till slut ses i en öken. Det hade hon - som var föremålet för Guds handlande - inte som destination eller slutmål då hon började sin färd "bort ". Ingen vill in i en öken. Ändå hamnade hon där. Ledd av Gud!

Nu är hon åt-sido-tagen under ansträngda förhållanden. Här skulle Gud börja tala ljuvligt till henne. Vem talar ljuvligt, om inte den helige Ande? Tröstaren som ser längre fram och tar fasta på Guds övergripande godhet i hans handhavande.

Sedan kommer Guds verkliga avsikter med hans handlande med henne. Därefter. Därefter! Lite längre fram. Efter att ha gått igenom allt detta med "bli lockad bort " och " till öknen ". Därefter. Då! Låt mig få sära på meningarna och börja i ett nytt stycke för det är ljuvligt och hoppingivande!

"Jag ska ge henne tillbaka hennes vingårdar ", säger Herren. Den språkliga meningsbyggnaden som omnämner henne två gånger - för att det inte ska råda några tvivel om att det verkligen är hon som ska få tillbaka vingårdarna. Henne och hennes!

Akors dal skulle inte bli en hoppets dal. Så står det inte. Men en hoppets port! En inledning. En port är en fysisk avgränsning till ett inträde - till en stad - eller till ett hus. En port stänger något ute och öppnar för något nytt. Där finns resurser som öknen saknar. I legio. Gud bor däri!

"Då ska hon sjunga som i sin ungdoms dagar." 

Detta talar om förnyelse. Ofta klarar inte ungdomen av att höra de äldres sånger från en annan tid. Rytmen och takten, språket och texterna berör inte. Men här står det att hon skulle sjunga - inte som dagens ungdom - men som i sin egen ungdom. Här har du förnyelsen och väckelsen som kopplar ihop med en svunnen och förlorad tid. De urkristna källorna som rinner lite djupare där grundvattnet svalkas av berget, av klippan. Där är vattnet kallt och friskt. Klippan Kristus!

Profeten utmanar verkligen sina åhörare i texten. Att överhuvudtaget nämna Akors dal är ett verkligt vågstycke. Det hade varit lättare att dra till med en annan tragisk jämförelse. Skulle Gud kunna göra något nytt utifrån Akors dal och det faktum att 36.000 blev slagna där i dalen för Akans skull? Akan är ju begravd där. Hosea tar verkligen svåra exempel för Gud att uppfylla sitt löfte kring. Inte sant? Men helige Ande vet vad Gud menar!

Hosea beskriver ju så enstavigt med några huvudord. "Locka bort till öknen", "tala ljuvligt till", "därefter... skall jag giva ". Och jag idisslar texten. Det sker inte på en dag! Det förstår vi. Att uppleva en öken i sitt liv kan ske under lång tid. Fråga Mose som gick i fyrtio år och vallade Jetros får. Ökenvandringens tidsmått. Så kom de och till Kardes-Barnea en andra gång. Efter fyrtio år. Ökenvandringens tid. Eller fastans tid i Jesu liv under fyrtio dagar... Det är en lång tid för en människa. Öknen är ingen plats för oss men ligger före löfteslandet.

Gud vill leda sitt folk in i en nya segrar. Jag är medveten om att det är stora ord att säga så och lättare att uttala då man är i en trosviss miljö. Jag har inget av det till hjälp men säger det ändå! Vad har vi annars här att göra? Leva efter ökad livskvalite`och konsumtion? Bygga trall utanför stugan? Se hur ondskan och orättfärdigheten bryter ned ALLT! Det är väl inte livets mening? Vi är på väg in i evigheten. Där skulle vi samla skatter!

Jag kan inte utmana Gud. Det vore riktigt dumt. Men kanske det är så att Gud utmanar oss? Det är det vi känner av. Gud ville ge tillbaka henne hennes vingårdar. - Henne, hennes, henne, hennes! Henne gånger tusen! Vem är hon? Ja, vem är hon?

"Vem är hon som kommer stödd på sin vän ", skriver Höga visan. Det är bruden! Det är jag. Det är du! Jesu brud. Guds församling. 

- Akta dig, vad han har henne kär!

 

Gotland förbereder sig för en invasion. Ön måste värnas. Elen måste skyddas. Vattenförsörjningen och de sårbara IT systemen måste säkras. Men på ett ögonblick är ön invaderad. Annekterad.

Man talar om att de ryska trupperna är marginaliserade. Tro det inte för ett ögonblick! Allt är relativt. Ukraina har en landyta på 603 548 km². Gotland har en yta på 3184 km². Ur det hänseendet är Gotland lagom stort för en större grupp fallskärmsjägare bistående av landsättande fregatter, övervakade av ryska u-båtar för att inta hela ön. Det står bortom varje rimligt tvivel att strider i någon större omfattning inte skulle ske, om så händer. Det är för farligt.

Gotland är på decimalen stort som Ukraina och Ryssland har de facto tagit stora delar av det östra Ukraina - trots den massmediala bilden att de misslyckats. Landet Ukraina är mer eller mindre sönderbombat. Gotland och Åland är små jämförelsevis. 

Det är ofrånkomligt ur en politisk och militär synvinkel att Gotland och Åland skulle lämnas i fred. Det handlar om ett plötsligt tillslag där en motoffensiv från svensk och finsk sida skulle vara alldeles för kostsamma. För mycket kommer att stå på spel. Någon måste nämligen vara situationen mest vuxen. Att starta ett försvars anfall på dessa öar skulle snabbt eskalera till öarnas fastländer. Då är händelsen inte längre isolerad men fullständigt ur kontroll.

Massmedia talar om att Ryssland målat in sig i ett hörn, då vi själva är instängda i en vik. Den alltmer betydelsefulla Östersjön.

Gode Gud!

 

"Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus." Filipperbrevet 4:6-7

Det är trendigt med mindfulness. Olika tekniker för att stänga ute och hålla inne och kväsa orolig själ. Eller svett yoga... Det är otroligt vad människan kan hitta på olika lösningar för distraktion. Människan behöver ro till sitt sinne. Jesus har den friden.

Bibelordet idag tar fasta på att det är inför Guds ansikte vi får Guds frid, om vi skulle sakna den. Paulus uppmanar alla att komma med sina önskningar till Gud. Med åkallan och bön under tacksägelse. Tacksamheten som tar fäste i det Gud redan gjort i våra liv och den tar hjälp i att söka upp de självklara i vårt välmående och välbefinnande. Att se - är inte självklart. Att höra - är inte heller självklart. Att bo. Att ha hälsa och mat. 

Bibeln säger inte att vi kan sakna bekymmer. Men då vi har det så får vi "kasta alla våra bekymmer på honom", säger ett annat skriftställe. Det är i allra högsta grad en påtaglig handling. Att kasta. Guds ord utlovar då ett bevarande i frid i Kristus Jesus för våra tankar och vårt hjärta, varifrån livet utgår.

Jag vill avsluta några ord av förkunnaren A.W Tozer. Det är inga ord från Bibeln men det andas den gudsfruktan som kommer av ett innerligt gudsförhållande. Det är den vi alla behöver på individnivå.

" Make your thoughts a sanctuary God can inhabit, and don`t let any of the rest of your life dishonor God."     -  A.W. Tozer -

 

Så kom då beskedet. Sverige och Finland ansöker om fullt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Det är verkligen en ödestimma för vårt land.

Moderaternas ledare Ulf Kristersson angav i ett uttalande idag att Östersjön blir ett innanhav för Nato. Det är en oerhört hög svansföring. Förstår han inte vad han säger? Det är nämligen det som det kommer att handla om. Ryssland har två strandtomter i detta hav. Vid St:Petersburg och Kaliningrad. Här är verkligen inte sista ordet sagt än. Det är lika absurt som om någon bestämmer sig för att göra allmän väg till enskild väg. Alla boende kommer att opponera sig!

Jag tror för min del inte att det kommer en intervention. Inte i år. Men nästa år. En militär intervention kommer! Här är utplacering av kärnvapen tandlöst. Eller att strypa strömmen här eller där. Det står inte på långt när i proportion till dagens politiska inriktning i militärt avseende.

Att som reaktion på Rysslands agerande i Ukraina snabbutreda en anslutning till Nato och dessutom verkställa den med det säkerhetsläge som föreligger, blir den självuppfyllande profetia som man vill undvika. Detta är något alldeles oerhört.

I morgon vill jag stå på stan med evangelium. Det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror! Jag kommer att stå på Gamlabrogatan nära Hötorget.

Gud är en tillflykt i nöden!

 

"Själv var han inte Ljuset, men han kom för att vittna om Ljuset." (Johannes 1:8)

På måndag vill jag stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan med flygbladen igen. Vi får vara ljus och salt i tiden. Och vi får säga som om Johannes. Vi är inte ljuset. Men vi vittnar om ljuset.

- Jesus Kristus !

 

"Elia var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt." ( Jakobsbrev 5 )

Guds ord talar till oss med olika betoningar och med skilda nyanser. Guds ord är levande. Därav.

Elia var som du och jag. En helt vanlig människa med allt vad det kan innebära av önskningar, förbehåll, brister, svagheter, stolthet eller förmåga. När jag läser dessa meningar fylls jag med hopp. "Elia bad en bön ", står det. Och han bad konkret att det skulle upphöra att regna. Då slutade det att regna i tre och ett halvt år. Det står inte att han bad om uppehåll av regn under så lång tid. Det var Guds val med avseende på tidsperioden. Men han bad uppenbarligen efter Guds vilja. Annars hade det inte upphört att regna. Elia bad landet in i hungersnöd. Har du hört något liknande!?

När Elia kom i konfrontation med kung Ahab så säger han "att det inte skulle regna med mindre än att han själv säger det."  Vilket oerhört anspråk! Jakob skriver att Elia bad en bön till. Och då började det att regna igen. Efter tre och ett halvt år. Gud hör bön!

Bibelordet pekar på oss och vädjar till vår håglöshet. Den pekar på vår okunskap om den tid vi lever i och den sätter inte himlen i verksamhet. Hör du mig?!

Jag har bett Gud om att sända nöd över Sverige. Varför skulle jag inte kunna skriva om det? Det är sant. Vi jämför oss inte med Elia. Men skriften gör det!

Elia bad en bön, står det. En bön. En! Han hade inte ens en bönevecka i frågan. Ohh...jag tror att det finns tusentals ögonblick där vi kan öva vår gudsfruktan i att välja det som är välbehagligt för Gud och som ligger på hans hjärta. I stort som i smått. Gud har bestämt möte med människan. Ju förr - dess bättre!

Jag hörde en predikant säga att Noa aldrig bad för sin samtid. Han bara predikade. Därför räddades det inga fler än de i hans egen familj... Abraham bad bara för de rättfärdiga. Därför räddades inte fler i Sodom än de rättfärdiga...Det är naturligtvis ett snedvridet sätt att förklara det så.  Jag köper inte den utläggningen. Jona bad överhuvudtaget inte för folket i Nineve - i så fall. Inte vad vi vet. Men alla blev räddade. Gud vill ingen syndares död! Ingens. Så är det sagt.

Men när vi ber efter Guds vilja då hör han oss. Och han svarar på bön.

I morgon så kommer elpriset i Finland att öka med tio procent. Åtminstone om vi ska översätta den elbrist på tio procent som Ryssland skapar, då de inte längre kommer att exportera el till Finland. Jag har inte bett för Finland. Så det är inte det jag vill säga. Men jag ber att Gud riktigt ordentligt ska skaka om vårt land. Jag är av den uppfattningen att det också ligger på Guds hjärta. Av nöd tvunget. Det svenska folket behöver vakna. Väckelse kommer av att vakna. Väckelse är inte alltid tungotal i korus. Nej, det är fulla bönehus i nöd till Gud!! En biograf kan vara ett bönehus. I nöd tider.

Jag skäms inte över det och är inte högmodig över det heller. Det är bara ett faktum. Gud är mitt vittne! Så konkret och verklighetsförankrat var det också för Elia att Gud svarade honom. Ja, det blev så konkret att kungen anklagade Elia för att dra olycka över hela Israel. Vilken oerhörd tjänst han hade inför Gud och människor. Gud är densamme! Och vi får fortsätta att vara små människor utan hybris.

Men ofrånkomligt med samma natur som Elia.
 

I morgon kommer Finland att meddela om sin medlemsansökan till Nato. Det är så gott som klarlagt.

Men låt oss backa bandet sex månader eller varför inte till 2014 då Ryssland invaderade Krim. Var det inte just Nato frågan som var den utlösande faktorn till att Ryssland invaderade Ukraina? Västs utvidgning mot den ryska gränsen. Nu får i så fall Ryssland 130 mil kust med ett blivande Nato land på västlig front, gränsen mot Finland.

Här finns det inte längre någon som är mest vuxen situationen. Boris Johnson har idag åkt eka med Sveriges statsminister och sökt bunkra psykologiska incitament emot en eventuell rysk aggression, när det istället är just dessa upptrappningar som göder aggressionerna. Och vad har man att välja på när det ena angreppet skapat incitament för att lägga grunden till nästa aversion?

Östersjön kommer den närmaste framtiden att ha många fartyg som bevakar utvecklingen. Det är naturligtvis inte heller bra. Det är så spända lägen uppstår och något kan gå riktigt fel. I havet göms u-båtar tills något går riktigt fel!

Det är på något vis patetiskt att ständigt läsa om hoten om cyberkrig där elnät eller annat slås ut. Det vet alla som levt i Västindien om att elen går varje dag. Det är bara en obeprövad livstil i I-länderna som oroas för det. Det handlar om några timmar eller möjligen en halv dag sedan är saker på fötterna igen. Och som om inte inflationen och räntorna nu börja slå undan fötterna på hela västvärldens konsumtion med större effekt! Men det är än värre med den mänskliga prestigen. Den är fullständigt oberäknerlig. Den kan ingen tygla. Och den tar sig olika skepnader.

Det är verkligen oroliga tider just nu och ingen vet hur det kommer att gestalta sig. Vi vet bara att ALLT vilar i Guds hand! Jag som notoriskt vurmat för att vårt land behöver komma in i nöd. Inte landet men folket. Det är som att min personlighet drabbats av kraftig mjölksyra inför det som nu sker. Ingen hade kunnat förutsäga detta och dess enorma omfattning. 

Men om Gud låter något ske så har han ett bättre syfte bortom detta. 

Förtröstansfull hos en trofast Gud.

 

Idag blev det nästan fem timmar på stan. 750 flygblad delade jag ut. Särskilt roligt var det att få dela till Sveriges ambassadör i Rom, Jan Björklund, som kom förbi. Även så ambassadören för Sverige i Sydafrika, Håkan Juholt. Gud välsigna er att ta emot Jesus personligen i era liv, om ni inte redan gjort det. Och att överlämna era liv åt Honom. Han känner er bättre än någon annan.

Det är ju inte så att offentliga personer i evangeli sammanhang är viktigare än andra människor. Men det är människor som är svåra att nå utifrån tillgänglighet. Även de behöver Jesus i sina liv! Värre är det med människor man inte känner till och som man aldrig kommer att träffa. De är lika värdefulla i Guds ögon. Så klart! Här är skörden stor och arbetarna för få.

Guds rike breder ut sig. Kunskapen om Jesus når fler och fler. Arbetet går outtröttligt vidare för evangelium. 

Det glada budskapet.

 

I morgon kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan igen. Det är ett spännande arbete där det sker många märkliga saker. Det har visat sig nästan varje gång jag stått där ute och evangeliserat med mina traktater. Om Gud ger sitt välbehag över någonting, om Gud avser något, vad det än är, så är det av största lycka att genomföra det. 

När tryggheten minskar i livet i övrigt då är det gott att kunna visa på en Gud som man inte behöver blidka. Eller på annat sätt göra sig förtjänt av Jesus kärlek. En kärlek så villkorslös. Jesus har älskat oss först och han tar emot oss som vi är. Därför är vi mer än väl mottagna när vi vänder oss till honom - vad det än är vi brottas med. "Vänd om!", säger Guds ord.

Gud välsigna dig som fått ett flygblad. Jesus Lever och han söker gemenskap med dig!

Det är mitt ärende.

 

Nästa vecka kommer Finland att deklarera sitt beslut om Nato medlemskap. Också i den svenska riksdagen råder i princip konsensus i frågan. 

Det står bortom allt rimligt tvivel att den ryska regimen kunde förutse denna reaktion innan man invaderade Ukraina. Det är också säkert att ryssarna tagit den risken med i bedömningen. Vilken då? Att hela Östersjön blir ett innanhav för Nato. Ryssland varnade för det innan Ukraina krisen. För det är det saken gäller på den här sidan om konflikten i Ukraina.

Den ryska regimen har sagt att man ska vidtaga "militär tekniska åtgärder" om Finland och Sverige ansöker om ett medlemskap. Militär expertis pekar på att Kaliningrad kommer att bli än mer kärnvapen bestyckat.

Det må så vara hänt. Men det är inget ytterligare hot där det redan finns kärnvapen. Det gör varken från eller till. Kärnvapen som är burna av missiler som når överallt och inte vet av några distanser. Analysen är för trubbig och vilseledande. Kvar står den kryptiska och gåtfulla formuleringen som ryssarna kallat för "militär tekniska åtgärder." 

Ryssland har under ett halvt år före invasionen av Ukraina prövat USA och Nato. Nato ämnade inte gå till motangrepp. Det lovade man. Man kunde så på goda grunder invadera Ukraina. Riskerna ansågs för höga för Nato att genomföra en direkt konfrontation med Ryssland. Då skulle vi hamna i ett tredje världskrig. Den saken har inte ändrats. Det är alltså fortsatt så att skulle Ryssland angripa Baltikum så har Nato en skyldighet att bistå. Men det är fortfarande så att någon måste vara situationen mest vuxen. En intervention kan helt enkelt inte bemötas. Ett krig måste genomföras passivt med defensiva vapen. Annars får vi ett okontrollerbart tredje världskrig.

Vad i består den tekniska lösningen? Vad är en teknikalitet? Det är en åtgärd. Vad är en militär åtgärd? Den är av militärt slag. Det är egentligen klara besked.

Det är i ett Östersjö perspektiv att befästa de öar som ger inflytande för Kaliningrad och St: Petersburg. Det handlar om Gotland och Åland. Jag är övertygad om att det är de strategiska positioneringarna man väljer. Och det finns ingen möjlighet att med de volymer Ryssland besitter kunna bemöta deras anfall. Det är ju just därför Nato frågan övertygat det svenska styret om ett medlemskap. Kvantiteterna. Volymerna. I den ryska överlägsenheten. Det kan till och med vara så att man besätter öarna med de vapen ingen idag vill ta i sin mun. Då är styrkedemonstrationen avslutad och ett faktum.

Jag skrev och förundrades över när Ryssland skickade flyktingar till Belarus i höstas. Flyktingar vällde in över Polens gränser. Polen som just då hade en tvist med EU angående självbestämmandet i många juridiska frågor. Men flyktingfrågan drev Polen rätt in i EU famnen igen. Så kontraproduktivt för Ryssland. Kunde man inte förutsett det? Självklart! Och det gjorde man också. Tvisterna kondenserades i ett nu och bordlades. Det låg egentligen inte i Rysslands intresse - som vill splittra EU. Men man hade siktet inställt på Ukraina. Vad blev resultatet? Polen dignar nu istället under flykting problematiken. Ryssland testade av beredskapen. Den Polska och den Europeiska.

Frågan om Finlands och Sveriges reaktion att gå in i Nato om Ryssland gick in i Ukraina var förutsedd. Nu får Ryssland det incitament som man i och för sig inte behöver men ändå kan relatera till. Och kommer att relatera till. Ytterligare annektering av andra länders territorium av den egna skapade anledningen.

Må Gud hjälpa oss om jag har rätt i min analys.

- Må Gud då verkligen hjälpa oss!!


 

"Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela."
( Psaltaren 46 )

I våra liv så är det ofta ett stort avstånd mellan vår bekännelse och vår verkliga tillit till Gud. Ja, det är lika rannsakande för mig att skriva om det som att själv läsa det. Att i stilla förtröstan tro Gud om hjälp i alla lägen är inte alltid vår erfarenhet och hållning. Eller är du bättre skickat än mig? Det behövs en erfarenheternas bro avståndet emellan vår höga bekännelse och vår hållning. Förstår du vad jag menar?

Vad betyder det när Kora söner som skrivit ner denna psalm säger att Gud är "vår tillflykt", "vår starkhet", "vår hjälp i nöden är väl beprövad"? Väl beprövad? Ja, det betyder att Kora söner hade varit i knipa förr och åtminstone så många gånger att uttrycket vilade i att Gud var en pålitlig hjälpare. Inte sant? Gud var pålitlig. Det hade man erfarit många gånger, betyder det.

Kora söner tar verkligen i när de beskriver hur långt förtröstan till Gud kan nå. Eller hur? Det är lätt att hänryckas under poesins rytmik men när "takpannorna börjar blåsa ner från taket blir det annat ljud i Själland". För Kora söner handlade det om att bergen störtar ner i havet eller att jorden skakar - så var Gud ändå en pålitlig hjälp. Ja, det finns större och mindre problem på en skala.

Ohh...har du som jag ett behov av att än mer känna tilltro till Guds handlande i ditt liv? Eller är det insikten om att Guds mest namnkunniga tjänare ofta fick genomgå många svårigheter som avskräcker oss i frågan? Nu är jag verkligen en öm punkt på spåret också för mitt eget liv. Jag utmanar dig och jag provocerar mig själv i denna fråga.

Kärleken till Gud är ändå så stor att förtröstan inte vill fly hans handlag. Även om stigen är halkhal av grus och det duggar regn i motvind, så är det ingenting mot vad Guds trogna tjänare fick och kunde utstå på livets väg. Så lite vi tål. Så lite vi förmå utstå. Vi kan känna avsky för våra egna reaktioner under denna svaghet.

Men Herren handlar med oss som söner och döttrar. Han vårdar oss med sin kärlek i ALLT. Vi är hans äkta barn. Så får vi trösta oss med Kora söners fina psalm och inse att Gud tog vård om sina hjältar och veta att Herren trakterar oss som hans instrument. Visst blir det påfrestningar i ett stränginstrument då det stäms. Stålsträngar som spänner och drar i resonanslådan.

Under Guds omsorg utan att en enda sträng går av.