_DSC9211-2.Mobilen

Mannen med flätorna. Del 3.

Simson kommer till Timna i sällskap med sina föräldrar, dit han ska. Till det rätta Timna. "Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom". ( Varför inte mot föräldrarna?) Då föll Guds ande över Simson och han slet sönder lejonet med bara sina händer, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort." Domarboken 14:5-6.

Det första Simson möter när han kommer till Timna är inte en filisteisk arme. Det kanske man kunde förvänta sig. Farao kände på sin tid, tidigt till att ett Jesus barn blivit fött i Betlehem och en tidigare potentat kände också vittring av en gudsman - Moses, som gömdes i vassen. De skulle utrotas. Så likt djävulen. Stjäla, slakta och förgöra.

Men för Simsons del står ett lejon - ett ungt lejon, intill vingården. Nasiren som inte fick dricka något från vinrankan. Inte ens genom modersmjölken, står nu inför frestelsen att förlora sin kraft. Nasiratet hade tre förbud. Klippförbud av håret, att inte komma vid en död kropp och vin förbudet. Ett enda smakprov på de sockermättade druvorna, hade varit nog för att sänka honom i kraftlöshet och en säker undergång. Det fanns säkert både röda och grönt fullmogna druvor i vingården. Och lite russin. Men det står ett rytande lejon i bakgrunden. En tillfällighet?

Djävulen går omkring som ett rytande lejon, för att uppsluka den som han kan ta. Den gamle ormen. Skallerormen, som tjusar med sin skallra för att distrahera bytet och få bytet att fokusera på fel del av ormens kropp. "Ta några russin, människa! Gud har skapat alltihop"! "Plocka några klasar åt flickvännen också". Bakom klasarna sitter besten med rovdjurets kraftiga käftar, redo att riva gudsmannen med en förlorad kraft, slarvigt förlorad av druvsaft, redan innan han inträtt i tjänst. Det har hänt förr. Herrens tjänare har blivit neutraliserade och gått under i kraftlöshet. Ack!

Men Simson står under Herrens andes inflytande. Han äter inga druvor och han står redo att förgöra hindret. Som en killing! "Då föll Herrens ande över honom"... Tidigare läser vi att Herrens ande hade börjar verka på honom. Men nu föll den över honom! Vilken kraftmätning. Fienden låg i bakhåll med dubbel arsenal. Men Simson hade assistens från himlen. Det är en ljuvlig läsning. "Ära vare Gud", som man utbrast förr. Jag gör det nu också. Det passar.

Simson talade inte om för sin mor och far, vad han hade gjort. Borde de inte ha märkt något? De var ju i sällskap och ett lejon smyger visserligen tyst och stilla, men jag tror varken Simson eller lejonet var särskilt tysta under drabbningen. Men föräldrarna märkte inget. Och han sa ingenting till dem. Vad betyder det? Det finns en hemlighet här.

Simson var naturligtvis tagen av sin erfarenhet att döda lejonet. Och upplevelser på andens område är svåra att dela. Försök får du se. Du kommer att bli besviken. För att dela erfarenheter är en sak. Att dela upplevelser är vanskligare. Det är din egen andliga upplevelse given till dig. Hade Simson berättat för sina föräldrar, då hade de säkert skickat skinnet till garvaren i det andra Timna, för beredning. Med en helt annan utgång av den framtida berättelsen. Timna. Det andra Timna. Som betyder hinder.

Nej. Lämna istället kvar både skinn och bytet efter dig. Det är dina upplevelser. Du kan en annan dag bli förvånad över vad Gud kan göra med dem för dig! Dela dina upplevelser med Jesus. Alla! Du kommer att få ett skrovmål och Han kommer att duka ett bord åt dig, i dina ovänners åsyn.
 

Gud kommer att välsigna bytet med honung. En sötsur rätt.

Det gjorde Han för Simson.
 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln