"När Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju Herrens bud och följer efter baalerna." 1 Kung. 18:17


I min förra blogg hävdar jag att Gud inte talade om någon torrperiod med Elia. Det borde stått i texten i så fall. Gud brukar meddela sig med sina tjänare. Det kan du se om du läser om profeterna. Men det är också viktigt att påminna om att vi inte kan göra någonting i oss själva. Det vet vi ju. Allt måste ske efter Guds vilja. Men i Elia fall så var hans synsätt nära Guds sätt att se på saken - för vem har gett människan hennes syn? Ibland kan vår uppfattning vara i samsyn med Guds syn på saker och ting! Då är vi rätt ute.

I den här versen där kung Ahab möter Elia, talar en av Israels mäktiga kungar till Elia och påstår att det är Elia som drar olycka över landet. Hur kunde Elia vara upphovet till det?! Nyckelfrågan var ju regnet. Det uteblivna regnet. Det kunde inte Elia påverka? Än idag rår människan inte särskilt mycket över väderleken. Vi kan inte befalla ner en enda droppe vatten, vare sig vi vill eller inte. Än mindre avvärja ett skyfall. Men hur kan det då komma sig att en framstående kung kan hysa en sådan uppfattning? Därför att det fanns fog för det. Elia var en man inför Gud som med hela sin närvaro blev nedslagsplatsen för Guds samsyn. Elia var under Guds sanktion.

Min vän. Vi har till vår egen höga bekännelses skull lärt oss att en man med Gud är i majoritet. Eller hur? Annars skulle vi förminska Guds allmakt. Men det gäller naturligtvis alltid någon annan och från en annan tid. Jag kan inte längre - utifrån det läge som är rådande be om väckelse utifrån gamla kända kriterier. Det kan jag inte. Nej. Om du i din bönekammare ber Gud om att han skall välsigna vårt land, då är jag rädd för att du inte når fram till Gud. Jo, du når fram men jag är inte längre säker på att Gud delar ditt fokus. Guds vrede uppenbarar sig nämligen över all ogudaktighet ! 

Vi är i behov av en djupgående nöd. Den saken hör Gud till. Men om något kött skall bli frälst framöver då måste ondskan adekvat bromsas upp med en svår nöd i folkdjupet. Människan är så hårt ansatt idag av synden att det snart inte finns chans till räddning. Upp har blivit ned. Vänster är numera åt höger. Dårskap har blivit dygd och sanningen är under förbud. Sanningen är undertryckt!

Jag vet inte vad min nästa text skall innehålla men jag upplever att det inte är väckelsens särlaregn vi nu väntar på. Det gör vi inte. Inte jag i alla fall.


Vi väntar på en ohygglig torka. Den kommer att råda bot på ogräset i åkern.

 

"Så sant HERREN, Israels Gud lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det." 1 Kon.17


Jag är alltmer klar över att vårt land och folk är i trängande behov av nödtider. En djupgående kris. Vi går under som folk annars. Jag tänker inte beskriva det utförligare än så. Vi har blivit så gudlösa och vi har snart sagt tappat alla riktlinjer för vår existens och samvaro, att inget reformarbete längre kan återföra oss. Vi lever i en så ond tid och så förfärligt svår, att jag alltoftare önskar mig bort härifrån. Det handlar inte primärt sett om den senaste tidens debatt. Den är bara symptomatisk för det gudlösa liv vi lever. Man löser inte orsaker genom att strukturera om ibland symptomen. Grundorsakerna är så djupgående att vi inte ens kan reda ut dem längre. Det är min bild.

Vi behöver nödtider. Hur? Gud vet.

Låt mig få citera några ord från Elia från texten - för han är extrem. Ja, han är så påtagligt säker på sin egen sak att han på egen hand talar å Guds vägnar, men utan formell täckning. Motsäg mig om du kan. Hur kunde han göra det? Vi ser ingenting i texten att Gud hade talat till honom om torkan. Eller har jag missat något textavsnitt? Han profeterar inte. Ändå gör han det. Han går i god för och han vidhåller att det inte skall regna med mindre att han själv säger det ! Så vågat. Så självsäkert. Hade han täckning hos Gud? Ja, framtiden fick utvisa det. Han fick täckning. Det är profetens kännetecken. 

Har du märkt att Elia inte säger att det skall vara torka i tre och ett halvt år. Det bekräftar ändå Luk. 4:25 och Jak. 5:17, att så skedde. Nej, han säger "under dessa år ". Det är mer än ett. Tider och stunder vet Gud. För den som lyssnar är det avgörande och viktigt. Har du lagt märke till att så fort han profeterat så talar Gud till honom om vad Elia själv skall göra och bibeln är snar att citera Gud. Men Gud talar inte initialt till Elia om torkan vad jag kan se i texten. Det gör Elia. Och Gud möter upp! - Och HERRENS ord kom till honom, står det senare i texten. - Gå bort härifrån, säger Gud till honom och som svar på hans proklamation inför kungen. En man med Gud.

Jag vill påstå att vår kultur inte har någon annan lösning längre än en fullständig kris. En nödtid. På djupet. Får vi inte genomgå det så kommer vi att gå under. Talar jag efter eget förstånd och huvud? Det är möjligt. Det är fullt möjligt. Men det ändrar ingenting. Vi behöver en djupgående nöd över vårt land. Talade Elia i egen sak? Ja, det gjorde han! Han var en del av sitt folk men en gudsman. Gud ställde sig bakom orden. Och mannen.

Domen kommer. Det är jag övertygad om.