Nu har jag beställt två plakat och 1500 flyers i ett första steg att påbörja en evangelisering. De kan bli fler med tiden och de kan naturligtvis modifieras. 

Under lång tid har evangelium får stryka på foten i det genuina uppdrag vi fått oss anförtrott, nämligen att gå ut i hela världen och predika evangelium. Vi är specialister på att bygga strukturer som sedan låser in oss vilka sedan nya väckelser måste bryta sönder. Det beror på att vi till vår natur är hemfallna åt formalism och ritualism. Det är därför vi behöver stå i en beroendeställning till den Helige Ande. Hur når man fram dit? Genom en process. En reduceringsprocess.

Det var den som Mose genomgick när han var i öknen med svärfadern Jetro. Tänk dig att valla Jetros getter i en öken i 40 år med Mose bakgrund. Så enahanda och ostimulerande för en kulturpersonlighet som Mose att svärfadern nästan fått bära getternas artnamn, om du tillåter mig att karikera. Där hos honom tömde Gud Mose på allt han eventuellt trodde sig kunna och hade lärt. Så till den grad att han till och med tappade respekten för potentaten Farao i Egypten. Så bottnade gudsmannen i Mose till slut. Det enda han kunde luta sig emot i det yttre när han gick till Farao var en käpp, en stav, en herdekräkla och sin bror. Och så säger Herren.

De kristna måste bort från föreställningarna. De mentala föreställningarna och programmen. Vi måste börja om och värdesätta vår frälsning igen. Frälsaren måste bäras fram på nytt. Artisteriet måste läggas åt sidan. Evigheten är alldeles inpå och det drar utövad ondska genom vårt land. Vi har nya generationer som inte vet någonting om Jesus i princip. Ett arbete väntar.

Jag bär på en vision. Om än ett litet DNA. Ett embryo. Jag ser framför mig ett kristet center mitt i Stockholm med en före detta biosalong där människor kan fira gudstjänst. Är det realistiskt? Vet ej. Men vad är realism om man har med Gud att göra? Jesus som är den mest orealistiska jag överhuvudtaget känner till när det gäller ekonomi. Han som mättade över femtusen personer med hjälp av två fiskar och fem bröd. Om det är Guds vilja så kommer det att ske. Gud som inte kommer enligt våra tider men aldrig, aldrig försent.

De flesta svenskar har idag egna biosalonger i hemmen. De streamar filmerna innan de når salongerna. Så står lokalerna överflödiga och tomma. Dagens ultra TV i 8K och jätteformat kan idag erbjuda samma prestanda hemma i Tv soffan som på biograferna. Som om det då skulle vara en orsak och verkan.

 - När Herren behöver den!

 

              God J       God Jul & Gott Nytt År !
 

Varje gång vi går igenom en dal som upplevs svårare än de tidigare dalarna så är det för att bergstoppen vi just varit tvungna att lämna varit högre än den förra. Så klart att nästa dalgång då blir i motsvarande grad djup. Det är ofrånkomligt. Så för Gud oss både högre och djupare under livets vandring med honom. Spände han en hängbro över livets svårigheter skulle vi aldrig nå bäcken. Vattnet från de friska källflödena. De porlande källorna som alltid rinner neråt. Guds omsorg som når alla djup. 

Dimman i dalen i form av dagg - som skymmer vår sikt - är bara starten på ett avslut av nattens kyla. Avsaknaden av sikt som gör oss modlösa. När solen stiger reser sig allt i blom igen och vi ser oändligt. Oförutsett och oändligt långt. Vi får då rymd och utrymme igen. Så var det förra gången också. 

Jesus han har lovat vara med oss alla dagar om så än ner i dödsskuggans dal. Dit tar vi oss bara en gång. Och han är med. Inte bara bönhörligt men påtagligt.

Var glad i din melankoliska själ. Det är inte alla av Gud förunnat att kunna uppleva så djupt som de med en sådan själens dräkt får känna. Sorg och ensamhet är inte ett tillstånd. Det är ett passage. Gud ska tillse att passagen inte blir för stora. Han som skapar oavbrutna variationer av terräng.

Finns det överhuvudtaget något i livet som Gud inte ser? Han som först uppenbarade sig som Gud och gjorde oss till sin avbild. Sedan blev han en avbild av oss - i Jesus Kristus.

Han känner in och vet allt om dig. Han vill vara din mest förtrogne vän.


 

När jag var barn och växte upp i Göteborg var det mer än vanligt att man stötte på gatuevangelisation. Det var förvisso en helt annan tid då. Göteborg är också en mycket speciell stad där människorna i regel har varit mer öppna för allting. Det är också en mentalitetsfråga. Men människans behov är desamma idag, bland människor som vandrar utan Gud och hopp i världen.

Jag har nu hittat en distrubitör av plakat. Tänker mig två posters hängande över mig på vardera sida med buntband - typ. Men vad ska jag skriva på plakaten? Har du någon idè att ge mig? Ett bibelord? En udd? En uppmaning? En sanning...

Jag kunde skriva ett bibelord, så klart, eller appellera till människors nöd. "Förbön erbjudes"... Det handlar ju inte om att "snärja" människor men inte heller att avskräcka sökare. Det handlar inte om reklam eller rubriker i vanlig mening. Har du något förslag? Trodde jag kunde detta och det borde jag kanske men jag vill hitta rätta rubriker. Min tanke är bara att föra människor till Jesus. Det är ju han som frälsar. Inte vi.

Det är också väldigt intressant hur tusen och en saker hopar sig när man närmar sig en sån här aktivitet - som bara det här hjärnspöket att det bara är udda figurer som står ensamma med plakat på stan. Den tanken har vi väl alla tänkt någon gång. Någon som bara är besviken eller missanpassad. Så granskar vi ofta budbärare och inte budskapet.

Jag ler åt allt detta. Det är ett sånt kompakt motstånd mot att aktivera sig för de eviga frågorna och evangelium att de mest primitiva tankarna uppstår. Det är väl därför så få går ut med evangelium. Man dukar under på vägen dit.

Jag kan nu mer förstå de portaler som utifrån devisen: "frälst av nåd" stod på huvudgatorna i Göteborg under min uppväxt. Jag minns flera av dem. Ulf, Matz och Sven-Åke. Folke och Tage. Ibland var de två. Ibland gick de ut ensamma. De tog sig förbi alla hinder och pantsatte allt annat gentemot möjligheten att få vittna om Jesus som hade betytt så mycket för dem. De var säkert ifrågasatta och är fullständigt anonyma för sin eftertid. Men vad de betytt kommer Gud att visa en dag. Du vet... det är ju så här: det vi gör uträttar vi först och främst inför Gud. Där måste det börja. Det är också där det slutar.

Förslag?

 

https://www.youtube.com/watch?v=gyA8HaCi2Ug
 

Inom kort kommer jag att göra mig synlig i Stockholms centrum med ett plakat där jag vill bjuda in förbipasserande till förbön på ort och ställe. Jag ska se hur jag kan få till en sådan skylt. Jag tror att behoven är skriande - för var skall människor hitta konkret hjälp av Jesus när hans representanter aldrig syns till eller utmanar Gud i hans makt att förvandla människors liv inifrån? 

Den som varit i nöd vet av erfarenhet att den desperates behov av hjälp sällan finns där och när man behöver den. Här gäller det att med praktisk tro överlämna sitt liv åt Gud. Verket är hans! Herren skall sanktionera. Och jag spekulerar inte.

Jag tror att det är för lång transportsträcka för människor att få hjälp i bön i vanliga kyrkor. Ofta måste de genomgå ett helt program i mötet där så många inslag kan lägga hinder i vägen för ett avgörande. Människor i nöd frågar inte efter vad vi kan prestera på den religiösa scenen. Det är fel plattform för det. Här tror jag också man kan träffa på människor i verklig nöd och få vara en påminnelse om evigheten och bli en vägvisare. Vem vet. Kan det hjälpa en eller två. Då är det värt det. 

Jag är övertygad att det sätter den andliga världen i rörelse. Vi behöver rörelse!

Jag återkommer i frågan.