_DSC9211-2.Mobilen

Bli ett aktivt redskap för Gud


I lördags genomförde jag ett Stockholm Marathonlopp men har därefter blivit rejält förkyld och ligger nu däckad. Men jag längtar som en sjöman vill ut på havet till mitt arbete och till korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan igen. Vår hall är full av flyers.

Bibeln talar om evangelium som en säd. Guds ord är utsädet som sprids och slår rot i människorna. När ordet slått rot och säden mognat övergår bibeln i sitt bildspråk till att sätta den väckta och frälsta människan i sädens ställe. Hon blir då den mognande säden eller skörden. Evangelium har då tagit gestalt i henne.

Kristna är inte mindre sociala eller gemenskaps törstande än andra människor. Det ligger också i evangeliums natur att vinna andra människor för Gud, när allt är som det ska. Det är inte ett koncept eller läror vi vårdar för ett bättre gynnade. Kristna och deras kyrkor som kan liknas vid större eller mindre lador. Där finns evangelium i stor koncentration. Det måste ut på fältet!

"Men om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn " - hur många de än är i en sädesbinge. Vetekornet måste ner i jorden för att förmeras. Isolationen måste upphöra. Skalet måste brytas. 

Det finns en annan metafor som illustrerar de kristna i ladugården. Eller i kyrkan. Varje kristen har en kallelse över sitt liv. Och var och en sin särskilda utrustning. Den bör komma i tjänst för Gud! Han har begränsat sig på det viset och han har gjort den kallelsemedvetna till sin samarbetspartner för att först så och sedan inbärga en skörd. Sådd och skörd i det naturliga är här en fin illustration på Guds rike. "Den som sår riktligt skall också skörda rikligt. Men den som sår sparsamt skall också skörda sparsamt."

I min evangelisation har jag funnit något viktigt och dyrbart och det är att vara minst lika samvetsgrann som i det profana yrkeslivet. Man håller tid. Man håller ord. Men när det gäller Guds verk så slarvar vi ofta att Gud inte alltid kan räkna med oss. Det är ibland ett problem. Vi sätter upp planer och ramar som Gud kan verka i men som vi sedan på kort tid ändrar och inte följer. Det är förödande! Det är ett uttryck för en bristande gudsfruktan.

Är det inte så att om Gud ska kunna koordinera sina syften med oss, där vi antingen är givare eller tagare av andliga gåvor och offer, så måste det finnas en beredskap och en närvaro. Ett närvarande där Gud vill verka!

Mina vänner, det hänger alldeles för många obrukbara redskap i ladugårdarna. I överförd mening i kyrkorna. Där rostar de sönder av obrukbarhet och tidens tand. Någon behöver ett nytt skaft. Några är rostiga. Oxideringarna som försvinner vid ibruktagandet! Kan någon haka ner dem? Vinden för bort agnarna... Men vem ska plocka fram redskapen Gud behöver för en tid som denna? - Gud kallar på dig! Din egen längtan vidimerar det och är en Guds röst som ropar ur ditt djup. Bliv ett bröd för andra! Öppna den stora eller trånga kyrkporten! Släpp iväg den enskilde. Låt himmelskt ljus strömma in i stängda rum. Tänd lampan och låt ljuset skina. Låt doften av oslaget gräs och vindens rasslande i havreskärvarna föra dig ut i tjänst för Herren. Jesus har inga andra redskap!

Nu väntar och längtar jag tills jag är på benen igen. Då ska jag närvara i citykärnan där Herren så många gånger visat på märkliga möten och sammanträffanden. Jag vet att det går hand i hand med visionen om en lokal, en biograf. Jag har så många jag skulle vilja koppla ihop med och kalla på för att starta upp ett evangelisationsarbete. Men en röst säger mig att det är Herrens sak att organisera det. Då känner jag mig lugn av det.

Detta är så otroligt spännande!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln