"Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes, men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara rätt. Jag behöver bli döpt av dig.” Men Jesus svarade: ”Gör det ändå, för vi behöver uppfylla all rättfärdighet.” Då döpte Johannes honom. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom. Och en röst från himlen sa: ”Detta är min älskade Son, i honom har jag funnit behag.” (Matt. 3:13-17)

Det bibliska dopet som föregår en omvändelse till Jesus och till bättring från synden i våra liv, är en begravning av det gamla livet som man då också lämnar bakom sig. Men det är bara Jesus utgjutna blod som renar från vår synd. Det är viktigt att påpeka och att framhålla. Blodet. Inte vattnet. Därvidlag är inte vattnet vid dopet renande, vilket det annars är i det naturliga livet. Här finns det alltså inte på biblisk grund något "vigvatten" eller heligt vatten att tillämpa, som kyrkliga företrädare förespråkar. Det är ett kyrkligt påhitt. Däremot så får vi en tydlig fingervisning i det faktum att dopets språkliga grundbetydelsen är att "nedsänka" eller "doppa". "Jesus steg genast upp ur vattnet.", står det. Alltså steg han först ner. Jesus blev inte heller döpt som barn av Maria och Josef - om någon nu skulle vilja ta strid emot ett bibliskt dop och legitimera det rituella barndopet på frikyrklig grund.  I så fall vore det en bristande tydlighet i vart vägen går.

Dopet handlar alltså om en begravning av den gamla människan. En påtaglig akt. En gång för alla.

Man begravs - i det naturliga - bara en gång i livet. Och man täcker sannerligen hela liket vid begravningar. Flera alnar. Eller hur? Då krävs det i motsvarande grad lika mycket vatten som jord om jag får hårddra illustrationen för full förståelse. En som dött skall begravas. Här har du frälsningen genom dopet symboliskt uttryckt. Och inget annat.

Men det är mer än symbolik! När Jesus kom till floden Jordan för att döpas av Johannes så insisterar Johannes på att han istället skulle döpas av Jesus. "Det kan inte vara rätt.", insisterar Johannes. Man förstår honom så väl. Men frågan uppstår omedelbart; Varför skulle Jesus överhuvdtaget å sin sida låta döpa sig? Han var ju Guds Son och utan synd. Hur skulle han annars kunna förlåta våra synder om han inte var syndfri? Varför döps Jesus? Han blev ju inte vår Frälsare i dopet? Jesus säger att det var tvunget för att "all rättfärdighet skulle uppfyllas ". Vad som var rätt och färdigt. Rättfärdigt.

Behövde Jesus döpas för sin egen skull? Eller var det för att han med övertydlighet ville påvisa om det sättet, på frälsningens väg? Dopets väg. Dopet är inte en akt som renar från synd. Dopet anropar Gud om ett rent samvete på andra sidan om ett överlåtet liv till Gud. Det är en akt så viktigt påvisad att Jesus själv underställde sig den. Varför då?

Ja, det senare antagandet är så överbevisande. Jesus gav Johannes uppdraget att döpa Jesus både för att visa på den väg vi alla bör vandra - eftersom han själv visade på den vägen genom sitt eget dop. Men också det faktum att dopförrättaren aldrig står över den som döpes. Hur menar jag?

Om Jesus hade döpt Johannes då hade dopet haft riktigt höga krav på den som utför dopet - för ingen kan mäta sig med Herren själv. Men när nu Jesus underställer sig att bli döpt av Johannes då visar han på en ställföreträdande gärning utan anseende till person. Jesus anvisar därmed på frälsningens väg. Men han tydliggör också att utövandet är en betjänande handling och inte en överordnads handling vid dopets utförande. Här har kyrkan i sitt förvaltande och tillämning av läran, förvandskat det mest centrala i frälsningen. Omvändelse, bättring och dop!

Om Jesus hade döpt Johannes då hade de som Jesus hann döpa och deras efterföljare fått en särställning. De hade då blivit en elit. Men så var det inte tänkt! Däremot så säger Johannes så klart om Jesus; "Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar." (Matt. 3:11)

Jesus bekräftar Johannes dop på frälsningens väg genom att själv gå in under det. Det är den stora påvisningen för oss! Men han skulle själv komma att döpa i Helig Ande och eld. Det förutsade Johannes profetiskt också. Omvändelse - Bättring - Dop - Dop i den Helige Ande. Där har du frälsningens väg vid de första grunderna.

Bibliskt dop, den kristnes dop är inte ett barns dop därför att ett barn kan inte tro. De vet inte ens om sin existens. Hur ska de då kunna tro? Därför är barndopet sett med vår samtids ögon ett rituellt övergrepp. "Men den som tror och blir döpt skall vara frälst." Det är bibelns lära.  Johannes Döparen understryker profetiskt att Jesus skulle döpa i helig Ande och eld. Det är Jesus dop till oss! Vi döps i vatten genom vår handling/lydnad/villighet i Jesu namn på frälsningens väg. Men Jesus döper oss i den helige Ande och eld!

När Jesus hade underställt sig denna dops akt hos Johannes, så kom den Helige Ande över honom som en duva och Guds röst från himlen. Det är en mycket viktig iakttagelse och rapportering. Rösten från himlen konfirmerade den väg som Jesus själv banade för oss  - genom Johannes dop; "Detta är min älskade Son i vilken jag har funnit behag." Jesus hade teoretiskt sett kunnat döpt Johannes - som kanske själv inte var döpt. Men här fanns det mycket större värden att ta till vara och att inte visa på fel väg vid hanteringen. All rättfärdighet skulle uppfyllas. Både då och för all framtid. Fadern konfirmerade det nedstigandet och den underkastelse som Jesus utförde här, genom att uttrycka sitt välbehag över honom då han lät sig döpas av Johannes. Gud vare lov!

- Ta emot Jesus idag i ditt liv! Redan imorgon kan du bli döpt till Kristus!!

Jag döper dig till Kristus då du är klar med ditt gamla liv, min vän.

 

"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus han förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad och tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss. Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Så långt det nu blir. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet! Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom! 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. 

Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är."

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Leonard Ravenhill, you sound like a prophet yourself. Amen! 

 

När Gud skapade människan var vi helt annorlunda till vår karaktär och till vårt sätt att kunna vara. Ja, så skulle vi kunna uttrycka det. Vi försöker ju att vara både goda och medmänskliga efter bästa förmåga men det ska så lite till så visar vi helt andra sidor. Vi till och med dödar varandra. Inte sant?

Vi människor har en nedärvd egoism som vi varken kan dressera eller kultivera bort. Guds tanke var att vi skulle älska vår nästa som oss själva. Tanken var också att det skulle vara naturligt för oss att älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ och av hela vårt förstånd. Men vi kan bara konstatera att så har vi det inte.

Det Jesus har gjort för oss människor kan omskapa oss. Om vi bejakar hans kallelse till oss. Det sker då vi blir frälsta. Då får vi ett nytt hjärtelag, ett nytt sinnelag och vi börjar en resa där vi alltmer likbildas med Jesus. 

- Välkommen att lyssna till detta bibelstudium om den rike mannen och Cornelius ur skriften, bibeln - Guds ord!

- Välkommen att följa och prenumerera på YouTube kanalen utan kostnad.

@thommyjakobsson

 

Det finns en del kunskaper om krigets inverkan på oss människor och hur vi människor inte bara reagerar utan faktiskt omdanas i våra relationer till varandra. Allt är inte negativt med krig. Det är sällan man hör det. Judarna som kanske är de mest drabbade av alla etniciteter genom historien, vilka kallas för Guds utvalda folk. Hur går det ihop? Krig är ju av ondo. Och Gud är god.

I Storbritannien finns det numera en minister som i sin portfölj har ensamheten som verksamhetsområde. Han har som huvuduppgift att försöka komma till rätta med ensamheten på nationell nivå. Har du hört något liknande? Våra samhällen är så individualistiska att det med tiden blivit ett samhällsproblem. Självmorden ökar. Den psykiska ohälsan tilltar. Separationerna ökar. Och barnen märks för livet. Generationerna skiljs åt redan på dagisnivå. Och främlingar präglar våra barns uppväxt! På ålderdomshemmen sitter våra föräldrar och matas med mediciner och näringsfattig föda, inför en ensam och pinsam död.

Sverige anses ligga på tionde plats av de mest individualistiska länderna i världen. Vilka de andra länderna är har jag inte sett någon uppgift på. Det kanske är Grönland och Svalbard eller några Söderhavs öar där det inte finns så många människor eller där demografin underbygger det. Bristen på folk torde väl öka samhörigheten istället. Vad vet jag. Men bland storstädernas myller av folk upplever sig alltfler ensamma och ensamhushållen skapar andra problem vid bostadsbrist i en kedjereaktion av ofärd.

I boken - Vem är du när kriget kommer? , av David Bergman så har han tittat på effekterna av krig. Det är en ljus bild han målar upp, vill jag påstå. Ja, frånsett och oaktat alla de som dör, blir sårade, och som skiljs från både familj, vänner och sin hund, förstås. Den ljusa bilden handlar om de framtida effekterna av ett krig. Den är inte genomgående negativ. Men det är helt tydligt och det med evidens att självmordsfrekvensen inte bara går ner, den avtar mätbart under krig. Suicidala individer som kraftigt påverkas av sin egen tankevärld får helt plötsligt annat att tänka på. Så skulle man kunna uttrycka det. Den suicidala makten är kognitiv. Och djävulen som viskar i örat! Livet hamnar under krig på paus och de omedelbara överlevnads strategierna tar all energi och kraft i anspråk. Det är erfarenheter av krig. Sällan definierat.

Jag har länge varnat för och förespråkat en omskakande nationell rotblöta i vårt land - för att inte säga över hela västvärlden. Jag ser dess möjligheter. Vi har blivit så individualistiska och så självständigt gjorda, att det blivit ett hot och en fara i sig för vår art. Det är sanningen. Köerna till psykiatrin av barn - som inte ens kommit in i puberteten - har genom det experiment som skolväsendet utgör och exponerat dem inför - men även den trendiga propaganda som finns i samhället, skapat en genetisk villrådighet - "du kanske i själva verket är någon annan än den du just nu är "... Så sataniskt förföriskt.

"Om saltet mister sin sälta ", säger Jesus, duger den bara till att kastas ut och förtrampas av hedningarna." . Saltet som bromsar förruttnelsen. När en produkt ruttnat är den bortom all räddning! Därför behövs salt. I god tid. Vår kultur är jordmånen. Krig för människorna närmare varandra. Det är konstaterat många gånger.

David Bergman som till yrket är överstelöjtnant och doktor i psykologi tar ett exempel som är mycket typiskt, mycket svenskt och fullt igenkännbart. Han illustrerar så träffsäkert om en mängd människor som står på en perrong och väntar på ett tåg. Tåget är påtagligt försenat och kanske det saknas information om när tåget skall komma eller varför det inte kommit i tid. Vi kan gott känna igen situationen. Plötsligt börjar alla människor obekanta med varandra att titta på varandra. De tittar på klockan och så smått närma sig den ene den andre och påtalar olägenheten - den gemensamma - tåget, varför kommer det inte? Människor som kan stå i rader bredvid varandra och inte ens hälsa på varandra. Som om var och en stod där ensam. Med all sin individualism och självständighet. Ett uteblivet tåg gör plötsligt den enskilde sårbar. Man behöver en annan. Man behöver varandra.

Gud är en god Gud! Han vakar över mänskligheten. Han har de möjligheter som inte vi har att hjälpa oss själva. Han kan sätta ett temporärt fokus på annat som är allmängiltigt - mer än våra egna problem - så att vi blir "ett kollektiv" igen. Man kan, t.ex inte, frysa ihop två makar som gått skilda vägar. De måste värmas ihop. Kärlek är den värme som uppstår vid tycke. Kärleken förenar. "Men då kärleken hos de flesta kallnat ", vad finns då att göra? Bibeln säger att "genom att laglösheten ökar skall kärleken hos de flesta kallna ".

Mina vänner! Vi har nått de absoluta minusgraderna i mänskliga relationer - så till den grad att sexualiteten verkar tagit kärlekens hela plats. Tillfälliga och uppbrutna relationer är helt normalt idag. Jag läste om en man i Närke som för ett antal år sedan till slut åkt fast. Vad hade han gjort? Jo, han hade fortplantat sig med damcyklar i länet. Han hade spanat in sina kvinnliga offers cyklar i förväg och våldfört sig på cykelsadlarna. Här har du en bild på vår samtid! Hur ska vi diagnostisera det? Är det bara en sjuk yttring eller bara sorgligt tragiskt sett ur ett mänskligt perspektiv? Eller har kanske beteendet framtiden för sig? Finns det förklaringsmodeller för sånt? Ligger det inte en djup ensamhet i botten? Säkert. Gud gråter över en alltmer sjuk värld!

Jag har läst några rader i David Bergmans bok och jag ser ju att krig för människor samman. Jag önskar inte krig. Men jag tror och vet att Gud vill hjälpa oss. Det har han gjort förr i historien. Det gjorde han med Gomorra och räddade både den rättfärdige Lot och hans hustru. Det gjorde han för Sodom och räddade Lots barn. Det gjorde han för den tidigare världen under Noa dagar och åtta stycken blev räddade - som ville. Men den gudsfientliga och människofientliga livsföringen fick ett våldsamt slut.

Så hände också när Jesus förutsade att Jerusalem skulle förstöras. "Här skall det inte lämnas sten på sten ". Varför förhindrade inte Jesus det? Istället förutsade han det. Jerusalem som är Davids stad. År 70 e. Kr. intog kejsaren Titus Jerusalem och störtade och brände staden, templet och murarna. Inga stenar låg sedan uppradade längre. Det var den Italienska ockupationsmakten den gången. 

Men hur genljuder inte samma Jesu ord när det smattrar av pimpsten emot freskerna och rappen på Pompejis väggar då straffdomen gick över Pompeji och Herculaneum?(år 79 e. Kr.) Pompeji och Herculaneum korresponderar med Sodom och Gomorra. Pompeji, den promiskuösa Italienska medelhavsstaden. Där lämnades det istället sten på sten. Nio år senare. 

Pimpsten på pimpsten i ett lager av tre meter.


 

Jag vill här delge en blogg som jag publicerade här på min hemsida den 5 februari 2018. Läs den och begrunda.

Hela världen står nu i gungning och det är bara början!

Mina vänner!

Jag har i flera texter skrivit och poängterat behovet av en verkligt genomgripande kris över vårt land och vår kultur. Och när jag talar om kultur så innefattar det vårt sätt att leva. Våra liv skapar vår kultur.

Jag befinner mig just nu i Asien och har idag läst om börsens nedgång i USA under de senaste dagarna. Utan att fördjupa mig i orsakerna eller mekanismerna bakom det så vände jag mig till Gud och frågade om det är på detta sätt vi går in i en djup kris. Jag vet att man bland skribenter noterat att börsen gått ner med 666 enheter eller punkter. Man hänvisar till sammanträffandet om det som står skrivet i uppenbarelseboken om människans tal, som också är vilddjurets tal. Men det där är för mig nonsens i detta sammanhang. Det är fel budbärare som för fram den saken. För om inte Guds ord är gångbart när det går folket väl, varför då skynda till Guds ord när det rasar på börsen några steg? Guds ord är ingen nickedocka bland journalister med skrivklåda. Så just det där är inte något uppseendeväckande och var ingen väckarklocka för mig.

När jag har talat och skrivit i termer om att Sverige behöver skakas om ordentligt så har tidigare profetiska varningar, om en invasion, legat mig nära till hands. Men jag har aldrig kunnat be Gud om krig. Aldrig. Där är det stängt. Just nu i alla fall. Om jag hade kunnat skulle jag gjort det. 

Idag när jag på kvällen lämnade mitt hotellrum för att hotellet ville bjuda oss på middag, så kom tanken till mig; Är det genom ett ekonomiskt kaos som vi går den behövliga krisen till mötes? Tanken var inte sökt den bara kom - som ur ett påstående. Vet du vad som hände sedan? En sång flöt upp omedelbart ur djupet ur mitt inre och det sjöng; " Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar, Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar. Om du tror hans dyra ord, skall du få se hans kraft bli spord. Jag vet att Gud vill ge dig bönesvar."

Texten är inte från bibeln. Det är en sångstrof. Möjligen två sångstrofer. Jag minns faktiskt inte. Det är flera årtionden sedan jag sjöng den här sången. Och så dyker den upp så där. Jag formulerade orden och meningarna och fick då fatt i budskapet.

Jag är inte naiv. Jag har med tiden lärt mig vem det är som talar så varligt och starkt. Och vem är det som vet vad Gud vill bönesvara? Vem är det?! Den Helige Ande!

Jag känner stor frihet och frimodighet att likt Simson luta mina böner mot börsens pelare i New York. Det gör jag. Jag skall be Gud välta hela börsen! Det kommer att ha effekt. Varför då?

För att Gud är nådig även under straffdomar. Vi behöver väckelse. Den kommer inte på det sedvanliga sättet, min vän. 

Ur bloggen: Från manna från vaktlar, Bangkok, Thailand den 5 februari 2018.

 

Jag har tidigare aviserat att jag ska evangelisera imorgon på stan. Men jag har sett fel i min kalender. Dagarna snubblar formligen över varandra och jag påtalade fel dag. Jag har rättat uppgiften i den tidigare annonseringen men vill också här påtala det ytterligare, så att ingen luras ut och jag inte står där.

På torsdag kommer jag att stå i korsningen Drottninggatan - Gamla Brogatan. Jag är där vid 10.00 tiden några timmar framåt.

- Gud välsigna dig!

 

"Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans. Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning. Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön? Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss. Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta. Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor; det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden. Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav? Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav. Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig. Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta." (Psaltaren 80)

Överallt i gamla testamentet finner vi spår av vår frälsare Herren Jesus Kristus. I symbolik, i bilder och i förebilder. Jesus framträdde under det Nya testamentet men hans skugga och konturer ser vi i det Gamla testamentet. Så tydligt och så klart.

I denna tonsatta text från förgången tid där melodin gått förlorad så uttrycker sångförfattaren sin djupa nöd över en utveckling som var allt annat än lyckosam. Nordriket, de tio stammarnas område, var på väg att gå under och författaren tar minnet av Josef till hjälp. Ja, det låter som en partsinlaga i en rättegång där Gud är både den vållande och domaren inför en målsägande. Det är då bara nåd som gäller.

Gud visste mycket väl om det brokiga liv Josef i sången fick leva. Josefs svårigheter i livet som ingen av oss skulle vilja genomleva eller i förväg gå med på att vilja genomlida. Därför är det en öm punkt inför Gud att nämna! Han som banade vägen för Josef.  Josef var här för länge sedan begravd i Sikem, i det område som hans söner fått till arvedel av Jakob. Orten är belägen i Samarien det område vi idag kallar för Västbanken. Ett politisk konstruerat provinsnamn. Ett skällsord!

Men Asaf som skrivit sången han nöjer sig inte med att omnämna Josef inför vår Gud. Han tar till ytterligare kära namn som tillhyggen. Det säger så mycket. Benjamin... Benjamin var Josefs enda helbror. Jakobs älsklingshustru Rakel födde bara dessa två söner. Josef och Benjamin. Hur kär hade inte Josef, Benjamin? Och Asaf påminner Gud om dessa. Asaf bakbinder eller binder upp Guds löften till Abraham utan att nämna Jakob med ett enda ord. Men nämner barnbarn och barnbarns barn vid namn. Så pekar Asaf med hela handen rätt på Guds löften till Abraham. Det är att beveka Gud! Sela.

Vidare i den arsenal av ömma punkter i Guds hjärta så nämner Asaf om Efraim och Manasse. De var Josefs pojkar som fader Jakob lät få utskifta denna del av landet åt sig. Asaf rör vid Guds förverkligande av löftet till Abraham. Det är precis vad han gör. Men nu är hela Nordriket, de tio stammarnas område, i färd med att gå under. Den Assyriska kungen är på väg att inta hela Samarien. Och ockuperar det än idag - om du vill.

Asaf profeterar. Han nämner om en man som Gud ska hålla sin högra hand över. Inte nog med det. Hans högra hands man! Det är en man positionerad på höger sida om Gud. Det vet vi alla nu vem det är. Det är vår Herre Jesus Kristus! Han som var okänd för mänskligheten vid detta tillfälle. 

Asaf är buren av en hög ande. Det är Den Helige Ande. Han nämner Josef. Han nämner Benjamin. Han nämner Efraim och Manasse. Men han omnämner också en man på Guds högra sida som Gud hade fostrat åt sig. Sela.

Så lyftes slöjan lite på glänt - vilket också profeten Jesaja gör då han talar om att "dörrtrösklarnas fästen darrade."  Jesus är dörren till fårahuset. Och till himlen! Dörrar sitter alltid i anslutning till en dörrtröskel. Inte sant? Även till pärleporten. Dess fästen darrade, skriver Jesaja. Himlen var tvungen att hålla igen. Men det var svårt. När tiden var inne skulle Jesus komma. Det var den inte på Jesaja tid. Därför darrade dörrtrösklarnas fästen. Nåden var färdig att spricka! Skriftordet nedtecknat tusentals år före Jesus inträde i världen. Han är sonen Gud fostrat åt sig. Genom lydnad. På sin högra sida. Sin högra hands människoson. Står det inte så?

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors." ( Filipperbrevet 2 )

Gode Gud! Din Ande är i mig likt en brustablett som inte upplöses. Låt mig få träda ut på öppen rymlig mark... Giv mig att förkunna ditt ord i denna tid då din eld brinner! Låt också i denna tid ditt rike bli synliggjort. "Skydda trädet som din högra hand har planterat " och låt Herren Jesus Kristus få lysa fram i alla sin härlighet. Genom din Ande.

Jag ber dig.

Amen.