Det norska kungahuset har under en tio års period varit synnerligen hemsökta av olyckor. Det började med prinsessan Märtha Louise och hennes skilsmässa från sin man Ari Behn som hon var gift med i 14 år. De fick sedan gemensam vårdnad om sina tre döttrar. 

Juldagen 2019 endast 47 år gammal förlorar kunghusets barnbarn sin pappa Ari Behn som uppgetts tagit sitt eget liv. Ett direkt slag emot kungahuset och dess representanter. Märtha ingår sedan ett nytt äktenskap med schamanen Durek Verrett. Paret har det gemensamt att de rör sig i den andliga världen och hon uppges av andra besitta förmågan till healing. Märtha Louise bekänner sig vara högkänslig. Märtha lär ha påstått att hon kan kommunicera med hästar, avlidnas andar och änglar. Hon upplever sig vara högsensitiv och har i flera intervjuer redogjort för det.

År 2001 gifter sig Mette-Marit med kronprins Haakon av Norge. Konungahuset av Norges tronföljare. Mette-Marit hade en lite pojk med sig in i det äktenskapet. En liten lintott som tog hela norska folket med storm. Han står nu åtalad för mängder av brott och sitter häktad i väntan på dom - trots en av sin tids bästa förutsättningar för en god uppväxt i ett av världens rikaste land. Arv och miljö. 

I veckan fick vi beskedet att Mette-Marit med stor sannolikhet inte har mer än ett år kvar att leva - om hon inte får nya lungor intransplanterade. Hon lider av en allvarlig lungsjukdom - samtidigt som drottning Sonja till och från hamnar på sjukhus på grund av hjärtproblem intill den åldrande kungen Harald V. I en enormt utsatt och påfrestande position finns där bara prins Haakon. Han som mycket drabbad får bära hela kungahusets ansvar själv. 

Var vill jag komma? Ja, se Märtha Louise i ögonen. Det är dit jag vill komma. Se hur de lyser i dem! Av andlighet. Är det Guds ande? Nej! Det är en ockult verksamhet bakom. Se hur det lyser i ögonen både på henne och hennes man shamanen Durek Verrett. Det är en oerhört farlig väg den forna prinsessan tagit in på - hon som under föresatsen att hon är högsensitiv legitimerar sig med det. Vad är hon känslig för? Vad är hon så mottaglig av? Den andliga världen! Hon säger det ju själv.

Var är hennes healingförmåga värd i prövningen stund då det egna kungahuset slits itu!? Ingenting. Ingenting. Upp med dig med dina krafter - du som drager olycka över hela kungahuset med den onda andevärldens destruktiva krafter och resurser i släptåg. Det är dina följeslagare i den andliga världen som opererar. Men du ser det inte. Varför? Ditt stimuli från en ond andevärld kittlar ditt intellekt så gott i känslolivet. 

Bland de farligaste man kan ägna sig åt så är det den andliga världen utanför Jesus Kristus! Det finns en ond andevärld och den tar de ingångar den får genom olyckor som rationellt kan förklaras, men som har ett ont uppsåt. Hela paketet av New Age, Healing och Yoga verksamheter är inkörsportar till ett fördärv. Jag har många vittnesmål om yogans utövare som fått plötsliga migrän och svåra huvudvärk, koncentrationssvårigheter och andra oförklarliga men. Du är inte kompatibel med den onda andevärlden! Det är svaret.

Jag vill uppmana det norska kungahuset att bryta med detta spiritistiska par. Det drar olycka över det norska kungahuset.

- För se hur det går er!

Veckan som gått har jag stått vid ett riktigt vägskäl i livet. Ja, kanske det borde stavas vägsjäl. Det kommer sådana vägskäl i livet då valet får avgörande betydelse för framtiden, där förståndet och känslolivet försöker assistera utifrån de fakta intellektet kan prestera inför ett beslut. Jag vaknade därför i natt kl. 03.00 med bekymmer över framtiden. Själen behövde vakna lite tidigare för att jobba, så att säga.

Jag gick därför upp och satte på kaffebryggen för att möta tankelivets presentationer lite tidigare än vanligt. När jag då går upp så sjunger en gammal läsarsång osökt i mig. Det var Torvid Pedersens sång " En sång har jag fått ifrån himlen." Jag sjöng inte på sången. Jag sjöng mig heller inte fram genom textraderna i mitt minne. Men jag sjöng inombords på sången.

Jag tänkte jag måste få vägledning av Gud i denna situation i frågor som inte kan avgöras av andra. Helt spontant gick jag till bokhyllan och greppade efter sångboken Särlaregn. De väckelsekristnas rika skatt på andfödda sånger. Jag tog sångboken likt en som ramlat i sjön och som greppar efter en livboj, ett halmstrå att stå på. Min sångbok är inte utnött. Den är i nyskick. Finns inga veck eller våldsamma brytningar i bokryggen som skulle kunna fuska mig fram till en särskild sång eller sida. Sångboken rymmer 684 sånger av skilda slag, så det finns många att hamna vid.

Jag öppnade sångboken på måfå. Likt en tumvers i bibeln. Jag hamnade på sång nummer 490. Och hör och häpnas! Det var samma sång som sjöng i mitt inre.

Gav sången det som innehållet vill påvisa rätt in i min situation? Ja, det gjorde den. Hur då? Jag var i samklang med stegen. Den Helige Ande är en Hjälpare utsänd av Jesus. Han manar gott för de sina. Mitt inre vill ära honom! Mitt inre vill göra en high-five vid denne gode Herde. 

Blir själen alltid stilla vid ett tilltal? Inte alltid. Men trosvissheten får sig en riktig boost om man vill vila på löftena. Löftena som inte kunna svika.

En sång har jag fått ifrån himlen. En sång om Guds enfödde son. Den sången jag fick i mitt inre, Då Jesus jag sökte i bön. För sången fördriver all smärta Ja sången gör livet så skönt. Med glädje den fyller mitt hjärta, För Jesus mig älskar så ömt.

En sång om en konung jag sjunger, En sång om min vän vit och röd. En vän som är skönast av alla, Ja, trofast i liv och i död. Jag sjunger om Jesus min Herre, Jag sjunger för Jesus min sång. Han sökte och fyllde mitt hjärta Och tröstar min själ gång på gång.

En sång om en resa jag sjunger,En sång om en dag som är när. En resa med Jesus till himlen Han hem över skyar mig bär. I himlen jag sjunger om Lammet Som köpte mig fri med sitt blod. Han oskyldigt dog där på korset Men segrande åter uppstod.

Torvid Pedersen

Det är med en otäck overklighetskänsla vi igår fick bevittna hur Sverige som nation alltmer dras in i krig. Vår statsminister log nöjt ikapp med den ukrainska presidenten där för en gång skull hans prästkragade hustru saknades. De religiösa besvärjarna som går humanismens ärenden i Guds namn, vid livets maskerad, som om Gud var en psykoterapeut för alla under lugnande besked. Motivationen må vara berättigad. Det fruktansvärda kriget i Ukraina måste med alla till buds stående medel begränsas till ukrainsk mark. Istället går man rätt in i det man försöker undkomma. De fridsamma ska besitta jorden. Står det inte så?

Sverige genomför nu en gigantisk vapenaffär på 20 stridsflygplan JAS Gripen och skänker 16 av en tidigare modell. Det är oerhörda nyheter. Men det är bara den synliga delen av engagemanget. Det kräver en enorm logistik bakom. Det innefattar utbildning, underhåll och allt ner till skruv och mutter nivå för att smörja ett flygvapen. Avsiktsförklaringen är att Ukraina införskaffar 150 JAS Gripen plan inom ett antal år. I dagsläget finansieras köpet av pengar från EU. Sverige är förnuftsmässigt tvingade in i ett krig. 

Jag har skrivit om detta sedan 2014. Men den kristna hopen av olika samfundstillhörigheter är upptagna med att dryfta äktenskapsfrågan som klyver de troende i två läger - om det är bibeln som ska vara normgivande eller om det är människans drifter och böjelser som ligger till grund för ett bibliskt äktenskap. Vi lever i Lots dagar. Änglarna, de himmelska representanterna som drog in Lot i huset. De låste dörren, i frågan. Ett avskiljande ifrån en promiskuös värld. Fattas bara. Men kyrkan öppnar upp! Det är ett av Jesus tydligaste tidstecken på att han kommer mycket snart tillbaka. Avfallet. "Det stora avfallet", säger bibeln. Vi måste som kristna klara av att hålla flera bollar i luften samtidigt. Ett vertikalt och ett horisontalt perspektiv utan att duka under för tidsandan.

Jag är rädd för att vi kommer att skakas om riktigt i grunden. För Sodom finns ingen räddning! Utvecklingen har gått mycket fort och tagit sig vägar ingen kunnat förutsäga. Försvarsalliansen Nato är bara en påtaglig provokation ifrån att brytas sönder. Den allians som vi tryggat oss till genom ett Natointräde.

Ryssland har redan svarat på vapenaffären och varnat för terrorism med våra egna exporterade vapen. Ett regelrätt hot. Hur länge får flygflottiljen i Sotenäs där JAS piloterna utbildas vara i fred? Freden. Den ligger inte framför. Den ligger bakom. Initialt har kriget tagit sig en annan form och kallas för annat. Gängkriminalitet. Terrorism. Påverkans attacker via nätet som slår ut infrastruktur. Så länge människoliv inte drabbas verkar vi gå allt djupare in i en konflikt med den röda hästens ryttare.

Krigets dynamik har fått oss att bli en av de viktigaste vapenleverantörerna till kriget emellan Ryssland och Ukraina. Helt plötsligt står vi där själva utan skydd och hjälmar. "De fem tusen hjälmarnas nation." Vad förslår det? Bortskänkta för att de inte uppfyllde kraven längre. Symboliken är stor. Vi är så involverade i ett krig att det inte längre är en profetia.

Vi står med fötterna mitt i kriget och kan inom kort komma att sakna tak över huvudet.

- "God uses people who are weak and feeble enough to lean on Him."

- David Wilkerson -

Jag gick idag uppför Nobelberget. Namnet till trots är det varken högt eller särskilt utmärkande. En delvis asfalterad grusslänt i ett ytterkantområde mellan Nacka och Stockholm stad. Nobelberget, en plats för några hundra lägenheter i nyproduktion. Varje plats måste ha ett namn och en postnummeradress. Därav. 

Så kommer det en kvinna körandes på en mini-rullstol. En sån som är gjord för barn. I stolen sitter en flicka i 15 års åldern. Hennes ben bar alla synliga tecken på en lång tid av inaktivitet. Långa. Smala. Och livlösa. Som om de varken hade eget spring i benen eller kunde åtlyda ägarens önskningar för detsamma. De bara följde med viljelöst. Rullstolen förklarade allt. Benen var ur funktion i ett permanent tillstånd.

Flickan som satt i stolen, den rullbara, sken och såg så glad ut. Det förvånade mig. Mina tankar gick till henne och att hon kanske njöt av solen som lyste så för-sommaraktigt. Hon var glad för det lilla. Så gick mina tankar. Den betydligt äldre kvinnan som manövrerade rullstolen strax bakom henne hade allvarliga och trötta anletsdrag i varandras motsats. Om inte någon kör rullstolen bakifrån måste den drabbade rulla sina händer över hjulen eller dra sig fram med hela sin tyngd. En fullständigt omänsklig och anatomiskt vidrig åthäva. Man går med benen. Inte med händerna. De äger inte de kvalifikationerna. Gud hade tänkt det så. Hör du mig?

Jag hann tänka och säga: "Herre, jag vill så gärna resa denna flicka upp och ur rullstolen." För hennes skull. Jag står inte ut! Jag har gått förbi alldeles för många i mina dar. Vårt möte och den dubbla rörelsehastighet, eftersom vi gick emot varandra för en stund, blev mycket kort. Plötsligt hade vi gått förbi varandra och kvar vidlådde min innerliga önskan. Ogjord. Tillfället försvann. Också denna gång.

Vad är det för fel på tron!? Varför stannar inte jag den rullstolsbundne och erbjuder styrka till hennes ben? - Jesus Kristus helar dig!! Tag min hand så skall jag hjälpa dig upp! Det är allt som begäres.

Så många blinda jag ser. Överallt. Jag genomgår samma svidande nederlag varje gång. Jag som undervisar andra men gör inte själv... Vad är det för fel på vår kristendom, egentligen? Varför går jag inte och befriar flickebarnet i Jesu namn? Varför gör inte andra kristna det på bred front? Jesus gjorde ju det. Och han bad oss att göra detsamma.

Vad är karismatisk, egentligen? Detta anspråksfulla teologisk begrepp som alla vill legitimera sig med. Men som få uppvisar frukten utav. Hur tar man sig an ett liknande möte utan att utestänga himlens resurser? Svara mig på det! Proppen, blockeringen, utförandet finns hos de troende som underlåter att låta himmelrikets krafter bli synliggjorda. Vi tror vi är så karismatiska och smorda för att vi sjunger i snabbare takt än andra - de som gjort Gud till det´s mest fromma under högtidliga former. Vi skulle lösa de fångna. Sätta de bundna fria! Skulle vi inte det? Eller var det bara vissa särskilt utvalda? Om ens någon... Gode Gud! Människor lider i onödan för att vi inte gör det som Gud kallat oss till. Vi saknar utförandet. Allt annat i sammanhanget är bara fromhet. Religiositet. Jag lider över det. 

Här måste det till en uppgörelse med fegheten, namnkristendomen och avsaknaden av djupt medlidande, den som Jesus själv var besjälad av. Vad sa Jesus?

- Såsom Fadern har sänt mig så sänder också jag eder!! ( Joh. 20:21 )

Igår kväll innan jag somnade bad jag till Gud för den lilla pojken på två år i Nyåker som gått vilse och varit försvunnen i 14 timmar. När jag bett till Herren för honom fick jag ett sådant lugn och en sådan frid över fallet. Jag tänkte man kommer att hitta honom! Det första jag gör på morgonen är att se på webben att man hittat honom tre timmar senare, mitt i natten, vid liv. Det är naturligtvis pojken som varit i centrum här. Men också Herren som så meddelsamt gav ett positivt, rogivande och lugnande besked. Den förvissningen är lika stor som fallet i sig.

Ibland får vi arbeta i bön för våra omständigheter. Men när Guds Ande involverar oss i bön och så påtagligt ger en förvissning om bönesvar, ja, då blir glädjen dubbelt upp. Guds gode Helige Ande.

Lovat vare Herren som är en god Gud men som ofta får klä skott för det som är djävulens listiga angrepp på oss människor.

Just nu under två dagar står Helsingborg stad värd för ett Nato toppmöte. Nu är Östersjön eller det Baltiska havet, som det också benämns, föremålet för världspolitikens representanter. Samtidigt signalerar Ryssland missnöje över påstådda auktioner mot Ryssland från Lettisk och Baltisk mark. Vi har under några veckor vant oss vid massmedias rapportering om att drönare av olika storlekar slagit ner i länderna - även missriktat in på Finlands territorium. Nu kontrar Ryssland under oklara förhållanden och menar sig själva vara angripna från Väst.

Den svenska Kustbevakningen beväpnas och genomgår militär utbildning. Den svenska hållningen är inte längre ensidigt vår. Den har att ta hänsyn till ett Nato perspektiv. Den svenska militären som på ett särskilt sätt är ålagd att bistå de Baltiska staterna i händelse av ett angrepp. Ett angrepp som nu Ryssland menar sig vara utsatta för från Väst och Lettiskt område. Ryssland har också sagt att man kommer att svara upp emot de drönar attacker man menar sig varit utsatta för i närtid.

Mina vänner!  

För fem år sedan skickade vi fem tusen hjälmar till Ukraina. En gest under försiktighets åtgärd lika plump som den idag också framstår. Proportionerna på biståndet till kriget är idag svindlande. Sverige är påtagligt involverade. Vi är så nära att dragas in i ett krig i Östersjöområdet att vi inte ska vara förvånade om det skedde imorgon! Insatserna är nu så höga att det handlar om att bemöta en än värre situation - om inget görs. Vårt land har verkligen tillsammans med våra grannländer en svår tid framför sig.

En uppskjuten dom är inte en avvärjd dom. Den är bara uppskjuten för ett senare tillfälle.

Jag vill gärna pålysa en undervisning jag hade för två år sedan på YouTube om att bota sjuka. Den sätter mycket av vår kraftlösa kristendom på plats. Vi har blivit religiösa föreningsidkare långt ifrån det Guds rike skulle vara. Vi jagar följare och vi jagar medel för vår egen expansion. Det är en gedigen undervisning om hur brännpunkten låg hos Filippus, Petrus och Paulus, de första apostlarna. Vi får insyn i hur långt ifrån en verklig evangelistgärning vi befinner oss. Himmelrikets kraft består inte ord eller förmågan att foga bibelord till bibelord. Det är endast en intellektuell förmåga. Den kan inte frälsa någon! Nej, vi behöver komma närmare den Helige Andes verksamhet, den Helige Ande som i mångt och mycket är arbetslös idag.

Jag länkar dig till bibelstudiet här nedan. Klicka på länken så kommer du dit. Youtube

"Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves." (Fil. 2:13-16)

I dag har jag min lediga dag i yrkeslivet och jag kunde med stort intresse åka ut till Järfälla där jag vet var fiskgjusarna häckar för att i smyg fotografera dem. Jag kunde sticka ut och springa för att vässa formen inför Stockholm Marathon eller bara ta det lugnt och komma ikapp alla de påbörjade böcker som växer i staplar. Den ena boken intressantare än den andra. Jag kunde fördjupa mig i Guds ord så till den grad att jag bara var tvungen att spela in ett nytt YouTube program. Och brisera av hänförelse! Jag kunde ringa någon vän för en fikastund eller riva av ett badmintonpass under ett par timmar med en arbetskamrat. Jag kunde ringa min chef och fråga om det fanns något extrajobb, då han betalar bra. Eller tvätta fönstren åt hustrun det hon är mer angelägen om än jag. Men inget av det tänker jag göra idag. Jag ska in till stan på den mest trafikerade gatan och dela traktater om Jesus. Det vill jag göra! Den viljan är starkare. Gud som verkar i vilja och gärning.

Förra tillfället jag stod där på stan efter många timmar kom en kvinna i 70 års åldern och fick en traktat av mig. Hon stannade och läste och vi började samtala. Hon ville reda ut frågan om synden. Människan - vilken som helst - vill gärna vara sin egen försvarsadvokat när man rotar i sin egen bild av sig själv, vem man är och vad man eventuellt har gjort eller varit med om i livet. Man försöker hitta ett skuldregister eller något som står i proportion till allvaret. Men eftersom man överlevt sina gärningar i livet som uppkommit ur en syndens natur så tar man det inte så allvarligt. " Jag var ung och dum", typ. Det måste till en nöd i själen. Vi kan aldrig vara vår egen advokat inför Gud. Det är Gud som likt domaren avgör frågan. Är han då så sträng och illasinnad emot oss att han låter oss gå förlorade i helvetet om vi inte bekänner våra synder? Nej, han sände Jesus! Jesus kom inte för att döma världen. Han kom för att frälsa världen! Varför då? "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte ska förgås, men ha evigt liv." Världens sämsta pappa, tänker vi för ett ögonblick, men det var i kärlek till dig! Och till mig. Ofattbart stort!! Det är där valet ligger. Ditt val. Gud offrade sin son i vårt ställe. Synden är en dödsdiagnos av evig art. Det är den allvarligaste av alla åkommor. Den måste vi på individnivå komma till Jesus med och han tar emot oss.

När jag bara hade talat med kvinnan i kanske två minuter så stod en rekorderlig man vid vår sida och han var absolut troende och han började vara med i vårt samtal, så till den grad att kvinnan jag talade med trodde att vi hörde ihop. Hon sa; "Ni får inte börja be för mig nu". Ohhh...vad det inte precis det hon önskade? Innerst inne? Var det inte precis det som hon verkligen ville att vi skulle göra? Initiativrikt. Hon var ju inte spefull. Kvinnan som försökte pejla sitt syndaliv ur teorin. Hon hade börjat ett uppvaknande.

Mannen som bara kom där ur tomma intet och som plötsligt bara sa hej och gick, som jag inte fick vare sig namnet på eller kunde knyta någon vidare kontakt med, förklarade för kvinnan väldigt metodiskt. Han frågade henne; - Har du stulit någon gång i livet? - Ja, sa kvinnan. Det förutsätter jag. - Har du ljugit någon gång?, fyllde främling i. Och så var denne man beredd att fullfölja definitionen av syndens uttryck i våra liv. - Då är du en syndare! Alla människor har syndat", står det i skriften, och är i avsaknaden av härligheten från Gud. Det är inte vi som avgör eller bedömer vad som är acceptabelt ifråga om synden i våra liv. Den frågan äger Gud och han har gett oss lösningen på detta svåra nedärvda och tillämpade dödens kraft i våra liv - för syndens lön är döden, säger skiften. En evig död i ett medvetet tillstånd vare sig vi vill tro på det eller inte. Vi lever alla ett allvarligt liv bakom skratten. I helvetet där ska vara gråt och tandagnisslan. Varför? Av grämelsen över att man inte tog livet på allvar och ett Guds erbjudande. En eld som aldrig utsläckes.

Mannen bara gick. Han sa hej och gick. Jag kände en sådan glädje över hans deltagande. Som om vi arbetade ihop i samma självvinnande uppgift. Kvinnans ord har fastnat i mig. När hon är mogen kommer hon tillbaka för att få förbön. För att bli frälst och få kasta av sig syndens tunga börda ur sitt liv, vid Jesus fötter. Det kan hon också göra i ensamhet. Det kan hon också göra i en Guds församling eller en kyrka där man förstår syndanödens uttryck och frälsningens väg.

Om två timmar så ska jag stå på stan. Lite beroende på hur många samtal som uppstår så tar jag med mig 750 traktater eller flyers. Och ämnar inte åka hem förrän de alla är utdelade. De motsvarar femton innerstadsbussar fullpackade med människor med en påminnelse om de eviga tingen.

Jag kunde också varit en pastor som just idag och nu förberett min kommande predikan inför söndagen. Men det når inte de ofrälsta. Kyrkan har tagit över evangelisationens funktion och låst in den i slutna miljöer. Evangelium som har till uppgift att nå de ofrälsta. Så har gudstjänsten blivit till ett inbördes samkväm i slutna rum, långt borta från de som går evigt förlorade. 

Mellan klockan 11.00 och 18.00 idag räknar jag med att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan - så till vida att mina traktater inte tagit slut innan dess. Det är en ofattbar stor uppgift! Det är ofattbart att det tagit mig 40 år att komma i denna tjänst. Jag hade aldrig valt den själv. Nu kan jag inte träda ur den. 

Tiden är kort och jag står på randen till evigheten där människor passerar förbi mig till en evig död.

- Tag emot Jesus i ditt liv! Han älskar dig. Han vill dig väl.

Nästa onsdag kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan och evangelisera. Sommaren är kort. Livet är kort och Jesus ankomst är nära! Dessutom vet man aldrig hur långt ett liv blir. De människor som i närtid passerar där på stan kan ryckas bort och in i evigheten oförhappandes. Då måste de få chansen att ta ställning till en kärleksfull Guds röst. Kristi kärlek tvingar! Jag står formligen mellan tid och evighet. Det är min upplevelse.

Jag ställer in mig på att vara där klockan 11.00 och avsluta vid 18.00 tiden med avbrott för lunch. Lunchen är 30 minuter så jag är inte frånvarande så länge - om jag inte skulle stå där precis när man förväntar sig det. Noggrannare kan jag inte vara.

Vi hoppas att vädret ska vara bra så jag inte får ställa in på grund av regn. Jag ber till Herren att få vandra i förut beredda gärningar i detta viktiga uppdrag.

Gud välsigna dig att be för denna dag att en rik skörd få bli resultatet!