_DSC9211-2.Mobilen


Idag blev det ett par timmar i gatuevangelisationen. Så mycket folk i farten! Jag delade ut alla flyers jag hade med mig också idag. Femhundra stycken traktater. Det är ett arbete som aldrig tar slut. Och så meningsfullt!

Nästa onsdag kommer jag att stå där i korsningen på eftermiddagen igen. Ett arbete för JESUS i nya testamentets anda.

Gud välsigna dig som fått en traktat idag! Längst upp på denna sidas högra hörn så hittar du flikar om "Frälsning", "Dop" och "Andedop". Det hör till frälsningens grunder. Är du redan frälst och vill bli döpt så kan jag döpa dig till Kristus innan sommaren är över! Det är ett underbart steg i att följa JESUS på trons väg. 

- Gud välsigna dig!

 

Läs hela inlägget »

Nu på fredag kommer jag att gå ut med flyers om JESUS igen. Vid 10.00 tiden är jag där. Om det inte regnar. Det är så givande! Du förstår att stoppa en lapp i handen på människor helt random. Du vet ingenting om den människans situation och vad påminnelsen om JESUS kan betyda. På den dagen då Gud söker dem så har de fått en påminnelse. Med eviga värden och vi gör det för JESUS!

Låt oss vara ivrigare, frimodigare, mer risktagande och framför allt burna av en allt större tro!

Jag har förstått att när det står om JESUS att han rördes djupt i sin ande innan han väckte upp Lasarus, det var helt avgörande för det som sedan skedde. JESUS grät, står det. Det talar om ett djupt och helgjutet engagemang. Endast så kan vi som troende nå de ofrälsta. Här vill det till mycket överlåtelse åt Gud. Så ser jag varje evangelisationstillfälle. Det är ett sätt att bereda sig, att helga sig - om du så vill. Sedan kan Gud använda en i tjänst för andra människor. Gud vare lov!

Be för dessa tillfällen att det blir en nedslagsplats för Guds Ande. 

Adressen är Gamlabrogatan - Drottninggatan - mitt i Stockholm!


 

Läs hela inlägget »

 
I dag blev
det tre timmar i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Så fantastiskt givande! Fem hundra traktater fick jag ut. Dessutom kunde jag verkligen pröva mina knän som JESUS helade åt mig den 1 juni i år efter år av problem. Och de höll! När man delar flyers så vrider man obetänksamt på sina ben åt olika håll för att nå fram till mottagare. Det fick jag verkligen prova på idag och knäna är opåverkade.

- Tack JESUS för det!

Jag undrade länge varför Herren inte grep in när jag bett honom om ett helande under en tid. Men det haltande som jag uppvisat under två år blev till en påvisning för mina arbetskamrater, vänner och familj. Det förstår jag nu. Att se hur jag haltade fram till den 31 maj och hur jag fullständigt blivit helad genom bön kan ingen motsäga. Det har blivit till ett vittnesbörd om att Gud hör bön! 

Gud välsigna er att ta emot JESUS i era liv, ni som fått en traktat på stan idag. Du är älskad av Gud och sökt av JESUS. Ta emot honom i ditt hjärta!

Titta gärna på den begynnande bibelstudieserie som ligger här på min hemsida över Apostlagärningarna i sex delar och på You Tube. Där kan man få kunskap i Guds ord och hur de första kristna var verksamma. Går du in på dem via min hemsida slipper du reklamavbrotten.

Det är en fördel.



 

Läs hela inlägget »


På måndag nästa vecka kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen med traktaterna om JESUS. Jag räknar med att vara där vid 13.00 tiden. Jag vet inte hur många gånger jag gjort detta nu. Men åtskilliga.

Vad har verksamheten medfört? Vad kan jag redovisa? Det är omöjligt för mig att säga. Hade det varit en församlingsplantering så skulle man kunnat titta på hur många som anslutit sig till "min kyrka" via statistik. Hade jag drivit en Alfakurs kunde jag uppvisa antal kursdeltagare jag producerat. En sådan anslutning kan ju vara av många olika skäl. Ibland kanske rent av sociala och med kristna förtecken. Att lära sig ämnet kristendom men ändå inte födas på nytt. Föreningslivet har många ingångar. Det är inte fel i sig men det är inte alltid matrikeln som avgör kvaliteten på verksamheten inför Gud. Opånyttfödda eller passiva medlemmar. Att vinna människor för Gud ligger djupare än så. Men det kan framhållas; "Den som inte församlar, han förskingrar ", står det i skriften. Församlingen är Guds tanke om oss i grupp.

En åkerman som i överförd mening stoppar ett frö i jorden ser inte samma dag hur stor skörd han får. Inte ens nästa dag. Eller nästa. Det finns vetekorn man hittat i de flera tusenåriga faraonernas resväskor, på väg till deras fiktiva evighet. Får dessa frön bara rätt jordmån så kan de slå rot. Och med lite vatten så tar det fart. Så är det med Gudsordet!

Då har arbetet inte varit förgäves. Det är det perspektivet man får inta.


En såningsmans lott.


 

Läs hela inlägget »
Med evangelium på stan Med evangelium på stan


Ännu en dag i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Min vana trogen gick jag förbi dörren till mitt f.d. församlingshus. Jag ryckte i dörrhandtaget i protest över att huset togs ifrån oss. Evangelisationscentret. Slog sedan sedvanligt en "high five" i sidoportalen i tacksamhet över vad den byggnaden betytt för mig och för många, många andra.

Ja, det blev ett par timmar och 500 traktater utdelade idag. Det är alltid lika stort. Jag står emellan tid och evigheten, känns det som. En märklig upplevelse som vitaliserar och engagerar.

I dag var det väldigt mycket folk på stan. Otroligt många. Vädret driver människorna in till butikerna för att shoppa och fylla otillfredsställelsen med att tillföra livet något nytt. Eller hur ska man förklara det? Dåligt väder påverkar oss och vi blir kanske uttråkade. För visst är det en form av otillfredsställelse när man känner att man behöver shoppa in lite livskraft i livet. Så sköra vi är. Jag tyckte man kunde se det på människorna. Lite nedstämda. Vädret har varit dåligt under många veckor nu och den lilla semester man har blev kanske inte så rik som man hoppats på. Ledigheten går emot sitt slut och ett nytt arbetsår föreligger.

Det slog mig idag att Stockholmarna är mer öppna för traktater än vad jag förväntade mig när jag var till Göteborg. Göteborgarna var inte alls lika måna att ta emot flyers förstod jag idag. Det kan ha att göra med att Göteborg haft ett bättre utbud av evangelisation från de kristna historisk sett och människor är lite mer vana att få traktater där. Därför lite mer avoga. Men utan att veta. Så var det också på min pappas tid. Det fanns många frikyrkoförsamlingar där och då. 

De var många jag fick säga några ord till idag. " JESUS älskar dig! " "Släpp in JESUS i ditt liv." Och flera av dem tog tacksamt emot de enkla meningarna som om att de blev hjälpta i den riktningen. Flera nickade instämmande likt en god jordmån.

En man kom fram till mig och visade upp sitt smycke han hade runt halsen. En torshammare. Sedan följde det okväden över min person och emot min tro. Jag hann inte säga ett ord till svar. Han attackerade med fyra, fem meningar och jag hann inte svara på den första innan den fjärde meningen kom med olika angreppsvinklar. Ett forcerande som gick ut på att bringa mig ur fattningen, kändes det som. Personangrepp och dumförklaringar haglade. Jag var också konflikträdd, sa han. Jag som inte fick en syl i vädret. Jag sa så fort jag fick tillfälle och återkommande till honom; "JESUS älskar dig." Men han lyssnade inte. Jag sa det inte för att reta upp honom så klart eller i brist på ett redigt mot svar. Jag ville bara få fram en enda mening till honom och göra hans hatiska monolog till ett samtal. Det gick inte. Han gick inte att lugna ned. Tre gånger kom han tillbaka efter att ha lämnat mig med ett tiotal meter. Tredje gången sa jag till honom; "Du vill inte tro på JESUS men ändå kommer du tillbaka till mig med oförskämdheter." Då gick han för gott.

Den onda andevärlden är så fruktansvärt hatisk. Den driver den enskilda människan utan att de vet om det. Deras omkväden ska ge intryck av att vara upplysta och rationella när de istället dumförklarar deras budbärare under argsinthet och hat. Vilken ofrid de får bära dessa stackars människor! JESUS vill befria dem och ge dem sin ro och frid - precis det som dessa människor saknar.

Det finns inget som är så beklagansvärt som de som drabbas av demonisk verksamhet. Exponenter. Drivna av onda makter. Vingklippta änglar som saknar Guds härlighet under demoni! De är oroligt rädda samtidigt. De gör sina utfall men sedan är de rädda för att drivas ut. Bättre kan det inte uppfattas. Därför sticker de men kommer sedan tillbaka genom den människans impuls liv. Räds dem inte när de skränar och skriar. De är i underläge. 

I dag hade jag kunnat varit fem stycken i bredd där i korsningen och ändå inte hunnit med alla. Så många människor var det som strömmade till. Många var turister också från andra svenska städer. Så fint att de kommer till huvudstaden och får en påminnelse om JESUS.

Vad viktigt detta arbete är. Att finnas för bräckliga människor som vajar för vinden. Ostyra och utan herde. Sökande men inte finnande. Att vara en fast punkt i en orolig tid för människor med hopp för evigheten.

Jag saknar ett objekt. En biograf med cafe`. En församlingsbyggnad i nedre plan. Inte i en övre sal. Det vore otidsenligt. Allt har sin tid. Nu är det en annan tid. Jag kan inte se något slut på detta arbete.

- Nu är det evangelisationstid !!



 

Läs hela inlägget »

I morgon är det verkligen dags för mig att gå ut på stan med traktaterna om JESUS igen - förbehållet om det inte regnar förstås.

I morse ställdes jag inför frågan; Om det vore den sista dagen i ditt liv, vad hade du då gjort, Thommy? Det första jag tänkte då var att jag går nog ut och delar traktater om JESUS. Faktiskt. Jag är rätt klar med allt här på jorden och så långt som på mig beror. Så jag hade nog frågat efter en akut semesterdag hos min arbetsgivare för att evangelisera. Livet är trots allt väldigt reglerat. Men det finns inget viktigare och mer verkningsfullt än traktatmissionen. Det handlar om eviga värden! Om man har sin sak klar med Gud för sitt eget liv då har man insikt i att försöka hjälpa andra.

Ja, i morgon ska jag gå ut igen med samma, stora förväntan. Man vet aldrig vilka man får möta, vilka behoven är, eller vad den Helige Ande kan inge för råd.

Har du ett bönämne som du brottas med i livet? Säkert. Det har vi alla. Det hör till livet och till livets slut. Det kan handla om vad som helst. Stort eller smått. Vet att Herren hör bön. Han svarar på bön. Hur skulle han annars göra sig hörd och sedd?

Men, det händer att han gör bönesvaret lite större än själva bönämnet eller orsaken till bönen i sig. I ett förvärrat läge, om man säger så. Det förvärrade läget som tar tid i anspråk och tycks göra problemen svårare ur ett mänskligt perspektiv. Ska man tala så som en trosmänniska? Javisst. Så var det med berättelsen om Lasarus. Det förvärrade läget som stod i proportion till Guds uppenbarade härlighet. Den tar tiden i anspråk. Onödigt mycket tid, kan vi tycka. Bönesvaret vill Herren ibland förlägga i en större kontext. Hur ska Gud annars kunna bevisa sig stor? Vi ser ju honom inte ens i hans skapelse längre, i vårt förmörkade förstånd, säger bibeln. Han som ofta tvingas ut i det övernaturliga för att bli sedd. Hans härlighets under och tecken.

Låt mig illustrera med en brutal bild. Hur ska en begravningsentreprenör kunna beröras av ett under i sitt eget gebit? En begravningsentreprenör blir inte imponerad av att febern plötsligt går ur en kollega. Det är en diagnos alldeles för naturligt hållen för honom. Men om en död vaknar upp på hans arbetsbord är det för honom ett ovedersägligt under. En övertydlig bild, möjligen. Men på samma sätt kan vi i överförd mening ibland få vänta på svaren. Där det ser omöjligt ut gör Gud allt möjligt. Abraham och Sara - Guds ögonstenar på den tiden - var överåriga när de blev föräldrar. Deras biologiska klockor hade stannat för länge sedan. Detta inväntade Gud. Den blev till Guds tid.

Det hör till Guds stora råd att svara när tiden är inne. Ja, det är inte tiden som ska vara inne utan när förhållandena är efter det som Guds avsikter strävar efter, då är den underordnade tiden inne! Här har Herren översikten och han verkar för att våra svar ska komma i rätt tid och miljö. I den välbehagliga tiden. Det är Guds tid.

Israels folk fick gå ända fram till Röda havet innan Gud delade på vattnet. Varför då? Var inte det onödigt sent gjort? Och riskabelt? Det hade han kunnat gjort själv dagen innan Israels barn tågade ut ur landet och under lugn och ro. Under en normal ebb och flod med lite eftertryck. Det hade varit bättre för då hade havsbottnen med säkerhet kunnat torka upp ordentligt innan de traskade över. Men nu ville Gud visa dem sin makt i realtid. Med en pinne. Genom Mose stav. Tala om trollstav! Och baksidan på detta blev ett trångt och svårt läge. Från alla håll.  Dessutom ville Gud eliminera orsaken till deras hot. Den egyptiska hären. Därför lät han dem komma hack i häl så att timingen blev exakt. De gjorde det hela lite mer trångt och besvärligt men bönesvaret kom i tid. Att de sedan gick över torrskodda hör till Guds stora och härliga förmåga. Det finns inga havsbottnar i det naturliga som erbjuder snustorr mark och låter sina badgäster gå över havsbottnen med torra skor. Desto trängre läge - desto större under! Desto större härlighet!! Desto, detta medeltida låneord från tyskan som betyder motsatsen till "less is more".

Vi ser här att under och tecken har Herren en förkärlek till. Till det omöjliga. Det storslagna! Det oemotsägliga! Ibland låter han undret vara så litet att bara trons öga kan se det. Då blir det stort för trons människa likaväl! Det har med hans härlighet att göra. Han vill uppenbara den över oss. Och för oss! I och genom oss.

Bed gärna för traktatmissionen. Det har hänt i historien att små insatser fått stora verkningar i ett senare skede - därmed inte sagt att en fördröjning alltid måste ske.  

Gud, han som kan svara på bön omgående!


 

Läs hela inlägget »

Oktober månad 2022 har jag en sjukhusnotering med en dokumenterad knäskada. Meniskskador med broskförändringar och tendinopati med ganglion i knävecken. Ja, många främmande ord som beskriver besvärligheter för en löpare. Och inte nog med det. När man evangeliserar i traktatmissionen så vrider man knäna i ständig strävan efter människor som går åt olika håll. Det har verkligen hindrat mitt arbete och dragit ned på tempot.

Men jag försökte ändå löpträna och evangelisera under dessa år. Det gick inte bra. Verkligen inte. Knäna skavde och jag haltade. En vecka innan Stockholm Maraton, som jag brukar springa, så fick jag avbryta efter bara någon kilometer och sedan halta hem igen. Mina arbetskolleger kan vittna om hur jag haltat mig till och från arbetet under dessa år.

Nu var det så att jag redan för ett år sedan hade anmält mig till Stockholm Maraton 2024, i hopp om att bli bättre, som skulle gå av stapeln den 1 juni. Jag ville så gärna springa - trots att jag var otränad och fullständigt ur form. Mina kolleger och vänner sa att du kommer förstöra dina knän för gott." Jag springer så långt det går men starta ska jag ", sa jag.

För att göra en lång historia kort så hade jag en inspelning på YouTube som jag kallat:  - Uppväck de döda! Ett bibelstudium över Apostlagärningarna. Jag publicerade den inspelningen den 31 maj i år. Så länge pågick knäproblemen - fysioterapi och funderingar på operation till trots.

Dagen efter att jag hade lagt ut min YouTube inspelning så är jag på väg till bussen med startnumret för Maraton på bröstet. Envis och dumdristig. Otränad och mycket tvivlande på mitt eget deltagande i loppet. Min hustru sa; "Du får väl springa så långt det går då." Hon var van vid mina rumphuggna träningspass sedan två år tillbaka och trodde jag bara skulle komma runt hörnet.

Varje steg jag tog på väg till loppet så skavde det i knäna. Som om alla delar därinne var lösa och ett stort blåmärkte blev tryckt på med en tumme. Jag hann tänka flera gånger - jag får vända hem igen. Men jag tog mig till bussen på väg till Slussen. När jag kommer vid Londonviadukten så kommer det en tsunami av negativa tankar över mig. Det var som om hela min tro skulle sättas på prov genom en enda tanke. Så vill jag beskriva det. För jag blev kraftigt påmind om min egen YouTube inspelning om att de första apostlarna uppväckte döda... här satt jag själv som en ivrig förespråkare av tro och uppmanade människor och mina lyssnare att ha en allt större tro på Gud. Ja, till och med trotsa döden... Jag kände för ett ögonblick den våldsamma tankekraft som slog emot mig; "Min tro håller inte måttet! Här går jag under."

Men det var som om att hela det här väldiga anslaget emot mig vältrades över åt andra hållet i ett enda nu. Jag la mina händer på mina knän och så sa jag; "I JESU namn!! " Jag sa det hörbart och tydligt i bussen. Bara så.

Mina knän höll 42 kilometer under en dokumenterad och påtaglig skada. Benen löpte 62.171 steg den dagen. Och har hållit ytterligare fyra mil efter det. Lovat vare Gud! All ära till JESUS! Han som inte kan förneka sig själv eller sitt eget ord. Gud hör bön. Gud svarar på bön! 

Jag bar fram vittnesbördet om vad den Helige Ande gjorde på Jesus och apostlarnas tid på YouTube. Dagen efter konfirmerade Herren att han är densamme! Herren åtföljde med ett under.

Det blev till ett tecken.

 

Läs hela inlägget »

En troende syster som skickat efter två bönedukar för två sjuka i sin närhet berättar för mig att en viss förbättring skett av deras hälsa. Men bara så. Vi tackar Gud för det! Hälsa är barnens bröd.

Kvinnan som fick en av bönedukarna la den på sitt huvud och kände en värme som hon aldrig tidigare känt gå igenom henne, då hon gjorde så. Men något konkret helande har det ännu inte uppvisats. Det är vad som berättas.

Det står i evangelierna om JESUS att han vid några tillfällen bad dem gå och visa upp sig för prästen. På samma sätt så får sjukvården idag ta den hälsokontrollen i våra liv. Men vi står tillsammans fasta i tron på att Herren vill gripa in fullständigt. Vi överger inte människor för att saker och ting inte blir som vi tänkt oss. Gud är större än så. Vi är bara tjänare men vi tjänar en stor Gud.

Hur ska man värdera denna rapport? Ja, en sak är säker - Gud har allt i sin hand! Och vi slarvar inte med de som lider. Vi underställer oss Herrens vilja att gripa in. Och det vill han. Det har vi Guds ord på. 

Det är inte upplevelser vi främst söker utan ett ingripande. En genomgripande och en konkret förvandling. Därför ska vi inte ge upp, vi ska inte backa i kampen, vi ska inte låta själafienden beröva oss det under Herren sänder oss, utan stå fasta i tron. Vi ska heller inte tiga i att konfrontera sanningen i det som sker - med risken att någon människa skulle frestas att tillskriva sig helandet och bli högmodig eller för att någon skulle ge upp kampen och resignera vid ett uteblivet under. De båda är av samma mynt. Och fullständigt värdelösa. Nej, vi går öppet tillväga i JESUS namn! Hans är makten och äran!!

Vad är tro? "Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.”  (Hebreerbrevet 11) Vilka är nyckelorden här? Ja, det är ordet fast tillförsikt. Inte bara tillförsikt men att den är fast. Fast tillförsikt. Och så står det övertygelse om ting man inte ser. Så enastående beskrivet i skriften.

Tro är alltså inget känslosprång eller något vi pumpar upp under gott humör. Det är det inte. JESUS sa till kvinnan som hade haft blodgång i tolv år - hon som rörde vid JESUS mantel i smyg - din tro har hjälpt dig! Hennes tro hade hjälpt henne. Och hon gick till handling. Tro som utan gärning är död.

Håll ut i tro och bön! Därför kan vi öppet träda fram. Det är ett trons steg att med tro förlösa hälsa hos människor som är sjuka. I JESUS namn! Det har vi skriftens och JESUS ord på.

JESUS botade dem. JESUS lever idag och han botar sjuka än idag. Han som är densamme igår, idag så och till evig tid.

AMEN!

 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Conny » Gud väntar ibland med svaren.:  ”Mycket bra angående Gud hör bön. Yes så är det som du beskriver. Gud är stor och..”

  • Elena Frödin » Ett under och ett tecken!:  ”Amen! Vilken kraft det är i hans namn. Wow”

  • Thommy Jakobsson » Kvinnan på bussen...:  ”Siri! Det är sant. Har också läst om den berättelsen. Det sägs att Smith W. int..”

  • Siri » Kvinnan på bussen...:  ”Jag läste om Smith Wigglesworth en gång då han bara gick igenom en fabrik där må..”

Arkiv

Etiketter