Nu på tisdag är det dags igen för evangelisation i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Jag är på plats kl. 11.00 och hela dagen med avbrott för lunch. Men det förutsätter fint väder. Det är så angeläget och det brådskar på något vis.

Jag kan också meddela att jag har stora problem med den här hemsidan då AI verktyget ibland helt irrationellt byter ut mina ord och sätter in ett helt annat utan min medverkan. Flera gånger får jag återkommande gå in och justera de redan publicerade texterna. Så skulle det se konstigare ut än vanligt så är det typ ett nättroll som håller på. Det är mer än olyckligt, kan jag säga er.

Men Gud vare lov! Evangelium ska vidare och ut till människorna. Jesus ska presenteras för dem. Så utvidgas Guds rike som det var tänkt från början.

- Var med i traktatutdelning, i evangelisationen och i bön för arbetet.

En granne visade synliga tecken på att vara allvarligt sjuk för något år sedan. Jag kände stort medlidande med henne över tid. Jag började bedja för henne i all hemlighet. Varje gång jag passerade hennes rullator som hör ålderdomen till, så la jag mina händer på handtagen och sa: " I Jesu namn ska du bli frisk!  " Hon har inte vetat om det. Men så skedde många gånger i alla fall.

Så för en tid sedan såg jag henne allt oftare utan sin rullator. Och de klassiska sjukdomsstecken började avta. Jag har väntat i månader på tillfället att få möta henne och berätta för henne att hon varit föremål för förbön. I storstäderna är vi i mångt och mycket främlingar för varandra.

I dag när jag var på väg hem från mitt arbete kom hon så samtidigt till ytterdörren. Då hon kom först fram till dörren höll hon upp den för mig. Vi åkte tillsammans upp i hissen. Jag fick mitt efterlängtade tillfälle. Jag frågade henne om hon hade varit sjuk. Vi hade nämligen aldrig samtalat med varandra. " Ja, jag har haft cancer. ", berättade hon. " Jag har förstått det , svarade jag. Jag är troende. Jag har bett till Gud för dig, att du ska bli frisk. Är du friskförklarad nu?"  Kvinnan vart säkert överrumplad av samtalet i hissen men sa glatt: " Ja, jag börjar jobba i morgon."

Att vara hörsam för Guds Andes maningar. Människor ska vinnas för Gud!

- Många ska med till himlen!

Det florerar rykten om att det militära transportplanet, vilket startade från Riga till Moskva för några dagar sedan, med högsta CIA-chefen ombord, hade till syfte att tala den ryska regimen till rätta för en ännu inte iscensatt invasion. Man tror att Ryssland vill pröva Natos sammanhållning genom att attackera ett Natoland - samtidigt som man har intresse av att återta gamla Sovjetterritorier. Det är allmänt känt.

När Sverige gick med i Nato tillsammans med Finland lades det på våra nordiska länder att förstärka säkerheten för de baltiska staterna. Det är vårt Nato-uppdrag. Det innebär att vid ett angrepp på Estland, Lettland eller Litauen då är Sverige i krig. Det blir en verklighet och är ett formellt åtagande i fredstid. Svenska JAS Gripen plan kommer att lyfta från Sotenäs i avsikt att bomba fientliga styrkor. Vårt land är då per automatik hotat och vi är i krig. Reflektera över det. 

Hur ett sådant scenario skulle kunna gestalta sig mer i detalj är det svårt att säga. Men vi kan vara ganska så säkra på att våra svenska öar är direkt hotade av logistik skäl, om inte annat, och våra transportvägar på Östersjön kommer kraftigt att försämras. Vi som importerar väldigt mycket föda från andra kontinenter för vår försörjning och uppehälle. Mataffärerna kommer snabbt att tömmas och det kommer utbryta kaos! Människor kommer att dö och infrastruktur förstöras.

Jag har tagit dessa frågor på allvar. Vi måste i linje med våra myndigheters rekommendationer se över vårt hus och förbereda oss för "en vinter". För vad hjälper aktiekurser, penningvärdet och investerade fonder vid ett krigsutbrott?! Ingenting.

Många hävdar att Ryssland inte klarar av ett tvåfrontskrig. Men än en gång; Förstörelsekraften hos den ryska militären står ändå i proportion till ett destruktivt scenario. Vi talar här om proportioner i militär styrka. Och glöm inte...krig är krig!

Jag har också tänkt på de skolattentat vi haft i den svenska skolan på sistone. I Örebro, Fagersta och på flera andra platser. En skola och ett skolväsende som har monopol på vilka ideologier barnen indoktrineras i - ifråga om världsbild, gudsbild och mellanmänskliga relationer. Tala om hjärntvätt i humanismens namn. Vad är humanism? En dagsslända som ständigt byter ideal. 

Dessa skolattentat och yttringar är en direkt följdverkan på en andlig plan. Det relateras till de familjer som fått fly Sverige utomlands, då de ifrågasatt det svenska skolsystemet och sökt undervisa sina egna barn "annorstädes", efter kristna värderingar. 

Vet du om att det finns hela kolonier som tvingats fly Sverige av förföljelse från svenska myndigheter, då de sökt skydda sina barn från en gudsfientlig skolmiljö? Och ingen för deras talan. Det är inte längre tillåtet i Sverige att forma barnen efter ett kristet synsätt. Föräldrarna jagas av orimliga viten och får sina liv sönderslagna av de sociala myndigheterna. Och får fly landet i hot om att samhället ska tvångsomhänderta barnen. På detta område finns ingen liberalism eller några mänskliga rättigheter att hänskjuta frågan till, i ett tjänstemannasamhälle. Här råder ett antikristligt system som är i parameter med de väldiga riken Gud störtat i historien. Gud är långmodig. Men han är inte likgiltig! Tar han sin hand ifrån oss - är det ute med oss!

Nu kommer domen över dessa fruktansvärda förhållanden i en räcka av incidenter i våra samhällen. Skolväsendet uppvisar sina osunda och onormala miljöer. Nu skördar vi frukterna av det. Tonåringar skjuter och sablar ner sina kamrater. Hur är det möjligt? Skolan borde få yrkesförbud. Vilken arbetsmiljö. Och där vill ni att våra barn och barnbarn ska riskera sina liv i en miljö som går i samtidsandans ledband. Ni har ingen kompass i tiden. Ni har inget rättesnöre. Eftervärlden kommer att döma er hårt. Redan nu ser vi det.

Det man sått har man fått skörda.

Vi steg på båten ute på Djurgården från Allmänna gränd för att åka över på andra sidan, till Saltsjökvarn. Jag råkade släpa benen efter mig och kom därför att se hur sittplatserna intill min hustru blev upptagna, så jag satte mig vid en annan sektion.

Snett mitt emot mig satt en äldre dam. Hon var nog mellan 75-80 år. Hennes utstrålning bar på en äldre människas bristande ambitioner i livet. Ett slags välbefinnande efter ett långt och fint liv. Proper och välskött. Välmående till synes. Jag intalade mig att hon var en änka. Hon satt ju där själv. Hon såg harmonisk ut och inte alls lidande av några krämpor. Ja, så långt min förmåga kunde avläsa denna kvinna.

" Tänk snart så är vi framme och hemma hos Jesus." , sa jag till henne, oaktat att hon var gammal och att hon säkert kunde förväntas lämna jordelivet före mig. En i efterhand fullständigt ogenomtänkt mening. Påståendet kunde ju i sin kontext skrämma livet ur en äldre människa på såna vägar. Inte sant? Men jag kände mig manad att säga så. Kvinnan svarade något förläget och besvärad: " Ja, det är rätt fint att åka båt också." , svarade hon och röjde med ens sin andliga status. 

Gud vare lov! Den här fina äldre kvinnan kommer på det mest oförsvarbara sätt att få brottas med den verklighet som snart är allas; - Vi ska snart möta Gud! Tilltalet kommer att påminna henne länge. Om vad? Om att vi en dag ska möta Jesus och det faktum att min plötsliga kontakt så markant skilde ut sig. Vem glömmer sånt? Budskapet pekade på Herren. Den Helige Ande är en suverän strateg och regissör i att lyfta fram vittnesbördet om Jesus. Jag var mycket mild mot henne.

Ära vare Jesus! Många ska bli med till himlen.

En kvinna kom fram till mig på stan för en tid sedan. Hon tvivlade på Guds existens. Men hon trodde på någon högre makt. En komplex inställning, minsann. Hon gick också närmare in på Bibeln och det faktum att den är nedtecknad under en så lång tidsperiod. Hon ansåg Guds ord vara nedtecknad och översatt för många gånger och av för många författare för att vara riktigt trovärdig. -  Vad säger man till en människa med en sån bastion av rationella tvivel och fördomar?

Ja, den Helige Ande i mig sa till mig: - Titta på hennes kasse. Och jag tittade ner. Kvinnan hade en genomskinlig kasse med böcker i. Några pocketböcker. Jag förstod på ett ögonblick att hon var en van läsare. Den Helige Ande sa åt mig; - Säg åt henne att hon åtminstone kan tro på att Guds ord är skriven under pseudonym. Jag gjorde det, varpå kvinnan sa; - Du kan då få till det, du, Du kan då allt få till det. Kvinnan blev ställd. Hon visste inte att Anden kom min svaghet till hjälp.

Svaret och påståendet kom från Herren. Och Herren visste var hennes intellektuella nivå låg någonstans. Hon visste således vad det handlade om att skriva under pseudonym. Det tilltalade henne och hon avväpnades.

Det här är  en av erfarenheterna jag gör med Den Helige Ande i evangelisationen. Men man måste ta sig an missionsbefallningen för att få erfara det. I kyrkbänken finns mycket lite att uträtta. Den Helige Ande vet om den människa som du har framför dig och han hjälper dig att vittna efter den information du får av Herren. Ditt trängda läge hjälper dig. Gud vare lov! Det är mer än retorik. Det är mer än att vinna slaget. Det är att vinna striden!  Det handlar om att Den Helige Ande kommer vår svaghet till hjälp. 

- Ära vare Gud!!

" Most Christians do not have fellowship with God; they have fellowship with each other about God. "

- Paris Reidhead -

På torsdag vill jag igen stå i korsningen Gamla Brogatan och Drottninggatan och dela flyers om Jesus. Det är en gudstjänst jag gör för Herren. Jag längtar dit!

Jag kommer att vara där vid 11.00 snåret - om det inte regnar - och stå där hela dagen. Ja, det är med det som med kvinnan i Ordspråksboken. Vad står det?

" Hon tänker på en åker och köper den, och planterar en vingård för det hon själv har tjänat. Hon fäster upp sina kläder och går till verket med starka armar. Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten. Med sina händer griper hon tag om spinnrocken och med sina fingrar spänner hon sländan. För den fattige öppnar hon sin hand, ja hon räcker ut sina händer till den behövande. "  (Ord. 31.)

Vad handlar det om egentligen? Det handlar om att vara verksam för Gud i hans verk. Det kan uttryckas på många sätt. Men här är det sett med Guds ögon. Gud vare lov!

Snart kommer Jesus tillbaka som han utlovat. Må vi alla ha en verksam tro när han kommer. En verksam tro i kärlek.

En man kom till mig och uttryckte sin främlingsfientlighet och sa: -Sverige invaderas av utlänningar. De heter Mohammed allihop och de kommer hit och har inte ens ett personnummer...  Mannen var en äldre herre och själv bosatt utomlands och på tillfälligt besök hemma i Sverige. Han såg inte själv att han var i samma utvandrande situation. Jag ville styra bort ifrån ett fruktlöst samtal och kom in på andra frågor. Mannen berättade att han brukade gå till Svenska kyrkan i Bangkok emellanåt. Han sa att han trodde att vi alla inom de olika religionerna egentligen bad till samma Gud, men under olika namn.

Den Helige Ande i mig röt till och sa: - Om du har fem personer utan personnummer som alla har samma namn och heter Mohammed, så kan du väl ändå medge att de är fem olika individer. Inte sant? Men om du namnger fem olika gudar som dessutom har olika namn, då måste du ändå medge att de inte är en och samma person. Allt annat vore intellektuellt ohederligt!  Mannen teg.

- Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan genom mig, sa Jesus.

Det är kategoriskt sagt och det utesluter varje annan religionsstiftares försök att vilseleda människor in på andra vägar och andra sanningar och under andra namn.

" If being hurt by the church causes you to lose faith in God, then your faith was in people, not God."

 " Om man blir sårad i den kristna gemenskapen och så förlorar sin tro på Gud, så var din tro fäst vid människor, inte Gud. "

- A.W.Tozer -

" If you are doing nothing, God doesn't need to give you any help in doing nothing. Go out and do something impossible for Jesus, and God will help you."

- Reinhard Bonnke -

"Och det hände när de gick vidare, att han kom in i en by, och en kvinna vid namn Marta tog emot Jesus i sitt hem. Och hon hade en syster som hette Maria, som satt vid Jesu fötter och hörde på hans ord. Men Marta var mycket upptagen av allt tjänande. Och hon kom till honom och sa: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnats? Säg därför till henne att hon hjälper mig." Men Jesus svarade och sa till henne: - Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många saker. Men bara ett är nödvändigt, och Maria har valt den goda delen, som inte ska tas ifrån henne.   (Luk.10:38-42)

Den kinesiska gudsmannen Watchman Nee`s har formulerat det så bra:

" Herren är inte så bekymrad över vårt ständiga arbete för Honom. Det första vi måste tänka på är Herren själv, inte Hans verk."

Det mest tragiska som finns är ett kristet arbete för Herren för dess egna utförande. Den invanda verksamheten. När tjänandet gått över i plikt och arbetsuppgifterna vidmakthålls för sin egen och den höga bekännelsens sak. När uthålligheten tagit Herrens plats och man bara framhärdar i egen kraft av trogen rutin och vana. Det blir då snabbt väldigt tungt och glädjen i Gud och tjänandet tenderar att avta. Men hur annorlunda var det inte för Maria som var upptagen med Jesus. " Hon lyssnade till hans ord " , står det. Jesus sa vid ett annat tillfälle: " Om ni älskar mig, så håll mina bud. " ( Joh. 14:15) Att älska är förmer än att bara sympatisera och hålla med i allt väsentligt. Och vad är Jesu bud? Att " Älska varandra av hjärtat med broderlig kärlek. Och överträffa varandra i inbördes hedersbevisning." Det är budet!

Det är omöjligt att betjäna människor med evangelium utan att ha Herren för sina ögon. Kärleken till Jesus ser med andra ögon på syndare, på felande bröder och på allt icke älskvärt. Kärleken tar armkrok med nåden. Nåden som bara har ett uppdrag - att upprätta. " Men framför allt, ha en brinnande kärlek till varandra, för kärleken ska överskyla många synder. " (1 Pet. 4: 8 ) Så skrev Petrus. Det är en nästan provocerande uppmaning av aposteln att uppmana till att "övertäcka synder". Inte sant? Vi ska ju bekänna våra synder, säger skriften. Grundbetydelsen kan också betyda att dölja. Att skyla har samma innebörd som att täcka en nakenhet. Nakenheten finns där. Men är skyld. Så gjorde Noa söner. Sem och Jafet. Men inte Ham. Han dolde inte sin fars nakenhet. Förbannad vare Ham, säger skriften. Kärleken vill inte skandalisera. Likväl: " Om vi ​​​​​​​​​​bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet . " (1 Joh. 1:9)

Finns det en oredigerad motsättning här i Guds ord mellan att bekänna och skyla? Nej, inte alls. Det Petrus betonar och framhåller det är att den brinnade kärleken ser de djupaste värdena i en annan människa. Den tar sikte på de värdena och på så vis får många begångna synder träda tillbaka. Renar den från synd? Svar nej. Här kan udda aldrig vara jämt. Sanningen frigör. Men kärleken sammanfogar. Överskyler, det är nyckelordet här. Petrus karaktäriserar nämligen den underbara nåden där de verkliga värdena sätts i fokus - den enskilda människans dyrbara värde inför Gud. Synden framträder många gånger episodiskt. Vi talar om att falla i synd. Och vi faller. Men det är inte synden vi ska slå vakt om och permanenta. Den som faller ska ju resa sig. Nåden talar om att det inte är kört. Hur då? Genom kärleken som vill upprätta. Återupprätta! Där har vi de två helt olika utgångspunkterna hos de två apostlarna. Den ena redogör för vikten av att få försoning. Och be om den. Och följdriktigt ge den! Den andra framhåller vikten av att skapa goda förutsättningar för omvändelsen genom den brinnande kärleken till varandra. En brinnande kärlek till varandra som till och med " överskyler en myckenhet av synd  ", som det står i en annan översättning. 

Låt oss bli stämda  vid Jesu fötter. Grundligt stämmas och finstämmas. Vid hans ord. Jesus var en mästare på att upprätta. Han är det än idag! Så ser vi tjänsten med andra ögon - med Honom för våra ögon. Då blir tjänsten, gudstjänsten, ohämmat glatt. Allt vi gör för människor gör vi för Herren och med honom i blickpunkten. Då blir allt dyrbart, heligt och glädjen vet inga gränser. Då öser han sitt välbehag över oss och vi fröjdas likt änglarna att han har berett en sådan underbar frälsning för oss.

Han som har anförtrott oss försoningens ämbete.

I dag blev det fem timmar på stan med trakterna om Jesus. Flera fina samtal om vår tillvaro satt i ett evigt perspektiv. Det är det som det handlar om! Särskilt glad över, är jag , att ha träffat en före detta arbetskamrat som jag kunde få lite mer tid att tala med utanför professionen om Jesus och vår slutgiltiga destination. Vi har alla en slutdestination för våra liv. Himmel eller helvetet. Och vi har vårt eget liv i vår egen hand.

Upplagan på 20.000 traktater jag beställde för några år sedan håller nu på att ta slut. Jag måste få beställa flera! Och många och mycket! Men jag behöver få med en text på traktaten som riktigt slår sönder barndopets bedrägerier. Som lyfter fram att "den som tror och blir döpt, skall vara frälst." Det är nämligen så väldigt många jag möter i evangelisationen som identifierar som med dopbilder på trakterna och säger: - Jag är redan döpt - och så går man sin väg. Kyrkan har lurat människor i århundraden att de är kollektivt anslutna till Guds rike via barndopet. Det är en villfarelse! Dopet är inte frälsande men det är en konsekvens av att man blivit frälst och fått sin synd försonad vid Jesus kors, i bön. Dopet hör till frälsningen. Det är ett självbeslutande ställningstagande. Man måste äga en tro personligen. Det kan ingen förälder eller släkting ställföreträdande ta för den enskilde. Inte ens kyrkan!  Ett spädbarn kan inte tro! De vet inte ens om att de finns till och har än mindre syndat. Här har kyrkan med sin farliga tradition lurat människorna att befolkningen hör Guds rike till genom barndopet - fastän de fortsatt står utanför och är på vägen evigt förlorade! Det kan inte något sak-upplysas.

Ja, jag kommer precis hem ifrån evangelisationen men vill ut igen! Det är Guds Andes maning som oupphörligen vill nå människor med försoningens ord.

Nu på tisdag kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan/Drottninggatan igen med traktaterna om Jesus!

Jag är där vid 11.00 tiden och står där dagen ut. Tiden är kort. Livet är kort!

- Guds välsignelse!

I morgon kommer jag att stå i gatukorsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan igen. Jag är där vid 11.00 tiden och ett par tre timmar framåt. Sätter min ära i att prioritera det. Varje minut går människor ur tiden utan kunskap om deras eviga väl eller ve. Här vilar ett stort arbete på de kristnas axlar. Finns ingen tid att förlora! Så många gånger nu Herren lett människor till mig och det är en tjänst som fungerar.

Gud välsigna dig att också du göra skillnad. Kanske du ska göra samma. Eller annorlunda. Men gör något för Herren.

Var med i förbön så sluts en cirkel.

- Guds rika välsignelse!