"Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde."  1 Krön 13.

Ett brottstycke ur Israels historia. Arken, själva sinnebilden av Guds närvaro behövde få en bättre plats, ett kung Davids förslag. Däri låg tavlorna med Guds budord. Gud skulle genom förslaget och åtgärden få en bättre position genom att arken flyttades mer centralt beläget - som om strukturella förändringar kunde få Gud mer åtrådd bland folket. Gud är inget förordnande. Gud är kärlek och inget förhållningssätt. Gemenskapen med Gud är en relation och inte en gps-koordinat.

Bibeln är avmätt demonstrativ i sin beskrivningen när den berättar att David frågade hela folket om sina planer. Men han var inte lika påträngande vid Gud i frågan. Han gör ett upprop i sin församling om sina planer och "om ni finner det för gott och om det är från Herren." (...) Om det är från Herren!? Orden från Paulus och från en annan tid skär igenom rummet mitt; "Jag har ifrån Herren undfått!!" Anslaget på en vision och en uppenbarelse behöver inga upprop eller marknadsundersökningar i en opinionsbildning, i en vision så överväldigande!

Det påminner om Josua och berättelsen om Gibeoniternas list, där de rationella för och emot blir rådande. Denna döda massa av rationalitet på trons område. Josua frågade inte heller Herren om saken. Det är fel avstamp i en vision. Och i verksamhetsivern glömde man bort något väsentligt; arken skulle under alla förhållanden bäras och inte köras på en vagn! Gud är en levande Gud och inte resterna av en faraon på en katafalk. Han som har ett mål i sikte att ta plats i en människas hjärta, sätet för kärlekens makt!

David satte arken på en ny vagn, står det. Varför är det så viktigt för bibeln att påtala det till skillnad på en i så fall gammal och inkörd vagn? Jo, för det gav intrycket av att det var något nytt på gång. För-ny-else. Något nytt. Men arken skulle bäras. Det var grundproblemet och den svåra och avgörande skillnaden. Det hjälper inte att vagnen är ny för ändamålet om det inte är Guds avsikt och mening. Men bibeln är rättvis med Davids uppsåt. Uppsåtet var äkta. Det säger oss vagnen som var ny. Men det hjälper inte.

I arken låg tavlorna med budorden som Mose hade inristat. Det är inte vilka tavlor som helst. Originaltavlorna slog Mose själv sönder på väg ner för berget. I vredesmod. Ja, av nitälskan. Här var det istället David som slog bakut när Ussa dog. Ussa som hade gripit in för att hindra vagnen som kantrade men som inte hade förstått sammanhanget. David förstod å sin sida inte den missräkning han hade varit upphovet till.  Arken skulle ju bäras, bäras av de avskilda för saken. Redan där var projektet fel ute. Ussa bröts ned, står det. Så talande. 

Vad motiverade David att flytta arken? "Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den." Detta är en nyckelvers. En konstruerad förnyelse. Ett försök att likt uppvaknandet under Josia dagar då han hittade lagboken, sätta Gud i centrum igen. Men det är skillnad på uppvaknande och på reformer. Bevekelsegrunderna var rationella och kom inte från djupt liggande behov. Det var inte hungern efter Gud som drev förslaget. Det var status quo. 

Nyckelordet här är "flytta". Flytta på arken. Men skriften anför att arken "blev kvar" hos Obed-Edom."Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde." 

 Åhhh... påminner det inte om Jesu ord över Maria som hade utvalt den goda delen. I tonen och i det centrala? Om att ha valt den goda delen - till skillnad från Marta som var verksamhetsupptagen. Det är inte fel att vara verksam. Inte så, men att vara verksam med det centrala! "Och Herren välsignade Obed-Edoms hus." Tänk att kapitlet slutar med denna versen så underbart i sammanhanget.

Obed-Edom betyder "tjänare till Edom". Edom och edomiterna som är så långt ifrån Levi och Leviterna du kan komma, när det gäller löftena. Likväl var David en man efter Guds hjärta. Så det är inte frågan om det.

Det är Guds stora nåd det handlar om !

 

"Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."  Lukas 21

En liten flicka på sexton år står i FN och skäller ut världens ledare för att de inte tar ansvar för vår miljö och det eskalerande klimathotet. 

Växthuseffekten som smälter isarna, dämpar golfströmmen, skapar tromber och tyfoner, höjer vattennivåerna, skapar skyfall, abnorma hagel, översvämningar, torka, missväxt och syndafloder. Bibeln kallar detta för födslovåndor. "Himlens krafter skall skakas." Eller bäva, som en bättre översättning anger. Vad är det som skall födas - för att hålla oss kvar i metaforen? Jesus skall komma tillbaka! Ja, man skulle då kunna säga att vattnet redan har gått. Men denna gång föds inte Jesus tillbaka. Han skall komma på skyn. På samma sätt som han for upp.

En pastor formulerade det så väl när han kontrade påven Fransiscus miljöengagemang på samma plattform som Greta Thunberg; "Det är inte miljöhotet som är den verkliga faran. Det är synden! " Så sant! Synden förevigar människans tillstånd i en evig ångest. Det borde ha varit en påves ord!

Jag vet inte om det är sunt att en 16 åring intill bristningsgränsen av kollaps skall behöva bära hela världens miljöfrågor. Så klart att hon är framburen och uppburen av en stor rörelse. Hon är bara brännpunkten. Men det väcker frågor om de kristna är lika måna om att varna för den största katastrof mänskligheten någonsin kommer att ställas inför; frågan var den enskilde skall tillbringa sin evighet. Förkunnelsen idag bär inte spår av desperation och allvar likt Gretas miljöengagemang. Predikanter - i den mån det finns några kvar - har efterapat estradörernas och föreläsarnas retorik och grepp på sin publik. De eviga frågorna nämns inte. Man måste bli populär annars har du inget gage och du kommer inte vidare till nästa ställe med din religiösa underhållning. Skojfriska och käcka förkunnare! Man behöver inte vara trist och torr men man borde vara mer besjälad av ett större djupgående allvar.

"Människorna skall stå rådlösa inför havets och vågornas dån", beskriver bibeln. Beskrivet av en tvåtusenårig gammal bok. Rådlösa... Det kommer alltså att bli värre. Och säg hur man stoppar en frysbox där avtiningen är ett faktum. Ingen vet hur man stoppar i sladden till Arktis och Antarktis igen. Och lugnar golfströmmen. De stormar som drar in över Afrika, Asien och Nordamerika tilltar så i styrka att det inte längre finns någon möjlighet att stanna kvar där snart. De årliga stormarna. Världen skakas i sina grundvalar. Det är ett tidens tecken. 

Jag tänker; Är det den sista predikanten vi ser och hör, när naturen själv skakar om oss i den fruktansvärda verklighet att "en skall ryckas upp och en skall lämnas kvar." Makterna skall bäva. Vad avser det? En rycks upp Gud till mötes. Den andre lämnas utanför - som det skedde på Noa tid. När dörren till arken stängdes var det för sent att sluta garva åt båtbyggaren Noa. Då hade han i motsvarande 120 år predikat om ett slut för den tidens mänsklighet. Han blev inte trodd.

Ett verkligt prov på tålmodigt arbete för Gud.



 

"Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning; Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft."  1 Kor. 15: 21-24.

Guds ord påstår att vi som tror, vi sörjer inte som de andra - som inte tror. Alltså tror på Gud. Vi kan likväl sörja. Men vi sörjer inte som de andra. Vilka andra? De som inte har ett hopp, som inte ställer sitt hopp till Gud.

Det ligger i ateistens tvivelsjuka och brist på att ge sig hän, att den troende skall förklara och bevisa Guds existens, när bibeln sagt att vi människor till och med är Guds avbilder. Vår tillvaro, vårt universum, vår värld - ja, allt är ett bevis för Guds existens. Likaväl behöver den som inte tror på Gud något ytterligare. Universum är proppat med bevis och sammanhang som aldrig kan vara en slump.

Jesus sa; Jag är vägen, sanningen och livet. Det innefattar allt! Vägen som vi går på. Sanningen som vi ständigt söker. Livet som vi försöker leva väl och maximalt. Det finner vi i honom!

Bibeln säger att det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas.  Men nu finns det en viktig passus till den här fruktansvärda proklamationen; Jesus kom som människa för att ta våra brister, felsteg - det som Gud kallade för synd - vår natur. Genom hans död fick vi juridisk rätt att igen bli upprättade och frälsta. Inte bara för den här tiden men också för det tillkommande livet.

På korset, när Jesus oskyldigt dör, hängde på ömse sidor om Jesus två rövare. Rövare behöver inte någon närmare förklaring. De var professionella brottslingar. De hade satt i system att handla fel mot allt och alla. De hade forcerat det fina samvetets röst och gjort den egna vinningen till lag. Nu var de enligt romersk lag på rätta grunder dödsdömda.

Men en av rövarna såg i Jesus en oskyldig. Han som hängde på den andra sidan. Kanske han hade sett och hört vad Jesus hade gjort under sitt korta liv. Han såg att han var något annat. Han tittar på Jesus och säger till honom; " Tänk på mig när du kommer i ditt rike." Kanske det var det enda han visste om jesus, det som stod på tavlan ovanför Jesus på korset. Judarnas konung. Men han satte tro till honom och ber honom tänka på honom när han skulle dö och komma i sitt rike.

Jesus svarade rövaren; "Sannerligen redan i dag skall du vara med mig i paradiset! " En så liten bekännelse och så äkta menad. En verklig ånger och syndamedvetenhet. Så gav han Jesus sitt erkännande. Det räckte!

Det räcker också för dig och mig i dag! Jesus finns nära oss. Närmare än någon enda människa. Han känner oss från första stund av våra liv. Han väntar på att vi skall ge honom vårt liv, vårt erkännande. Då upprättas en kontakt, en relation. Vad händer då? Kommer något att hända med mig?

Ja, det är det som är det stora! Han flyttar in i en människas liv och förvandlar det inifrån. Han fyller hjärta och sinne med sin frid. En frid som man inte finner någon annanstans. Därmed slutar vi inte att vara bristfälliga människor. Det gör vi inte. Men han, Jesus, har då fått fatt i oss och han kan då påbörja en förädlande process. Den är ömsint. Den är manande. Den är inviskande. Och ofta säger han; - Här är vägen, vandra på den!

Adam drog hela mänskligheten ner i syndens natur. Men Jesus återställde alltsammans. Det har vi honom väldigt mycket att tacka för!

Döden är inte slutet för oss. Det är bara början på ett nytt liv, ett liv med honom vi får och måste påbörja här i tiden och i livet. För det står skrivet att han skall hämta dem som hör honom till.

Kasta dig i Jesus famn. Anförtro honom dina tvivel. Säg honom dina djupaste önskningar och att han ska ge dig frid. Han önskar inget hellre!

Han som dog av kärlek till dig, för att rädda din själ. Jesus, Guds son.

 

I dag ska jag springa Stockholm halvmarathon. Ett lopp på 21 km som jag springer varje år. Det blir tionde gången här i Stockholm. Jag har också sprungit Florens halvmarathon i Italien som är ett av mina finaste lopp - om än på hårda stengator från renässanstid. Min dröm är att få springa New York marathon, en gång. Men det är ett lopp man ska springa med ett gäng löpare som också känner varandra. Det blir roligare så. Där förblir jag tyvärr solist. Det är okey, för det finns inte två löpare som springer exakt lika snabbt. Och det är ingen "att hålla i handen event". Men att tävla i New York marathon det är en aktivitet man gör med andra. Det största av Marathonlopp.

I dag vaknade jag till en kampsång. Eller kanske rättare sagt en segersång. En läsarsång, en frikyrkosång. Så passande med en segersång. Det är en andlig sång och inte ett själiskt poem om hur svårt allting är. Det kan det vara ändå. Men det är inte där vi skall uppehålla oss! På nederlagssidan. Vi ska över i segrarens område också i vårt känsloliv. För han - Jesus - har gett oss en evig seger!

Refrängen eller kören som man också benämner det, börjar så här; "Seger, seger, härlig blodköpt seger, Seger, seger, seger alla dar."

Låt mig först få göra en liten utvikning. 

Det finns i den kristnes liv en oerhörd resurs eller för att omnämna det i rätt ordning; vi skall vara en resurs för den helige Ande. Men den helige Ande är också en resurs för oss! Jesus sa det att han skulle gå bort för annars kom inte Hjälparen - den helige Ande - till oss. Åhhh... så många gånger hans röst hörts inom oss, manat oss, påtalat för oss, uppenbarat för oss och strängt varnat oss! Så många gånger han tagit det rena samvetet som megafon och ropat in i vår själ att se upp men vi har inte lyssnat! Han den store tröstaren, primärt sett. 

Det finns också en motsvarighet i den onda andevärlden. En kraft som alltid är närvarande. En makt som utför Satans avsikter och syften utan att han behöver lyfta ett finger för att vara med i spelet! Det är synden. Synden är den fallna andevärldens utgjutande av makt att destruera oss människor. Vi syndar genom vår natur. Synden som flätar ihop sig med de "förklarliga skälen". Bakgrunden, orsakssammanhangen och att det bara blev så... - medan vi ändå kan tycka att vi är rätt så goda i våra uppsåt. Så ursäktar vi "våra mord" med att det bara var ett dråp. Och dråpets orsak var att vi snubblade med kniv i hand. Förskäraren, den har vi ingen aning om hur den kom dit... Synden - djävulens allestädes närvarande kraft i syndens makt att bedra. Den har sänkt mäktiga nasirer och ljugit om pengar som inte motsvarade hela köpeskillingen, dömda till en evighet i Gehenna. Den är ett träsk för människan. Ett inneboende träsk. Men Jesus blod renar från all synd! ALL synd.

I sången som jag så passande vaknade till denna marathondag så talas det om seger och om blodet. Om en blodköpt seger. Vi är obekväma med att vittna om vilken makt det är i Jesu blod. Jesu blod som är det mäktigaste skjutvapnet mot den onda andevärlden. Ett övermäktigt vapen. Ett blod som talar bättre än Abels blod eller offret av många felfria tjurar.

Jesu blod renar oss från all synd. Blod som i regel har en tendens att själv bli smittat. Blodsmitta - det farligaste och det mest livshotande man kan drabbas av. Blodet som bär svaren på vår hälsa eller brist på hälsa. Gud valde att förlägga lösningen och reningskällan i att Jesus förblödde för vår skull. Därför att han var ett syndfritt offer. Det skedde inte genom att tappa upp hans blod på Nazarets vårdcentral under kontrollerade och rituella former och tappa upp det sekelvis. Nej, här var det frågan om att han både gav sitt liv och att motparten tog det. Till våra synders förlåtelse. Och det har sin jurisdiktion i den andliga världen för all tid, tills tiden är slut och för alltid.


 #

Den som tror på Herren blir i honom stark, Mäktig till att strida uppå löftets mark. Hövdingen oss lovat har uti sitt ord: Större ting än dessa gören I som tror.

Kör: Seger, Seger, härlig blodköpt seger! Seger, seger, seger alla dar! Visst som Herren lever, Gudakraft han giver, Och åt den som lyder, seger alla dar.

Uti i stridens hetta trogna må vi stå. Mörkrets fästen helt i grunden nederslå! Herren är vår starkhet, lita på hans ord: Underbara tecken följer dem som tror.

Styrka till att strida trones goda strid. Själar må vi rädda ifrån död till liv! Jesus löftet givit har uti sitt ord: Underbara tecken följer dem som tror.

Leila Morris


 

" Lova Herren, alla ni Herrens tjänare, ni som står i Herrens hus om natten. Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren! Må Herren välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord. "  Psaltaren 134.


I helgen som gick jag på ett evangeliskt möte. En utdöende församling där reduceringen sker genom hög ålder och begravningar. 

Församlingen hade veckan innan haft en konferens. Kanske därav manfallet. Så typiskt att jag då kom med mitt väderkorn när allt var över. Men inte ens änglar hade kunnat omhänderta mig bättre som gäst och besökare i den gemenskapen. Det skall sägas! Och jag var inte ett tilltänkt byte eller medlemsobjekt eller presumtiv tiondegivare i deras ögon. Absolut inte. Det var oförställd äkthet rakt igenom. Så det är inte det. 

Men när församlingssången skulle till som skapar plattform och bärvåg för tillbedjan och förkunnelsen, kopplade man upp sig på YouTube och körde en videosnutt på den vita väggen. En lovsångsvideosnutt. Ja, det kan inte bli mer än en snutt då. En snuttefilt efter maten vid sömnaktigt bord. Så intravenöst! Man hade inga unga människor med sångröster, helt enkelt. De var inte med eller fanns inte till.

Jag tänkte; Gode Gud! Ska du låta församlingen dö ut rent konkret innan du återkommer? Hur skall du då kunna tro att någon väntar din ankomst!? Ska församlingen ledas av en video från YouTube när tidstecken på alla plan visar att du kommer snart? Var är de Andeburna? Var finns de som lever och har ett förråd av Guds välsignelser att bjuda på? Var finns kraftbärarna?! 

En sång lägrade sig över mig. Den rymmer en hel arme`. "Herrens stora sköna dag kommer efter Guds behag ". En gammal andefödd sång med hållning och vitalitet. Andlig vitalitet. "Herrens stora sköna dag och efter hans behag"... En sångförfattare som vet att det är Gud som avgör vart skåpet skall stå i tid och rum. Åh...den hade lyft hela församlingen och himlen hade sjungit med! Sången bär i sig kraft att resa den fallne. Att övervinna. Och att få en sten. Så hemlighetsfullt. Allt inför Gud är inte publikt. Sela.

Jag anklagar ingen. Men verksamheten masar på tills den avstannar och den siste dör och fastighetsbolaget tar över lokalen. Så skall det inte vara! 

Här är sången. Kan du inte melodin? Sjung texten ändå. Den är som hand i handske med melodin. Du finner på den! Det här är inte en vanlig slagdänga under trendig och cool framtoning. Flumnissar och konsertystra! Nej, det här är en andefödd sång med andlig insikt som driver främmande härar på flykten. Den har ett klart budskap. Bara en sån sak.

                                                                    #

Herrens stora sköna dag kommer efter Guds behag, och en andeviskning svag når vårt hjärta. Lycklig den som som jubla får att hans namn i himlen står; Skrivet genom Jesu sår, blod och smärta.

Kör: Den som vinner, övervinner, Han av Herren får en sten, Glänsande och vit och ren. Där står namnet, nya namnet. Som ej någon känner blott den som vann det.

Den som känner Herrens namn, har hos Gud en öppen famn, där i trygg och säker hamn tiger stormen. Över lejon skall han gå, grymma drakar skall han slå. Och förtrampa skall han så gamle ormen.

Gud mig valde att bli hans, gav det skönsta namn som fanns. Och av Jesusnamnets glans blev jag bunden. Hågen emot himlen sträckt, klädd i helig högtidsdräkt, väntar jag var flyktig väkt hemfärdstunden.

Se han kommer kommer snar! Tiden ilar fram med fart. Och vi höra ljudet klart av hans stämma. Själv han ropar: Jag är när! Och vi svarar Herre kär, Vi får se dig som vi är, evigt hemma!

Otto Witt - J. A. Hultman