"Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång. Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära. Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade." Apostlagärningarna 5: 12-16

 

Det finns ett område där den falska ödmjukheten byggt sig ett bo och gjort sig frommare än vad den är och där otron fått stort fäste bland de kristna. Det är när det gäller förhållandet till sjuka och plågade. Varför? Därför att få blir friska! Och skulle någon bli det så är det undantaget som bekräftar den utbredda otron och ett snedvridet handhavande. Jag vill beskriva det så.

Hur menar jag? Följ med mig.

I dagens text så läser vi att det var Jesu efterföljare som hade blivit bemyndigade att utföra under, tecken och kraftgärningar i Jesu namn bland sekulariserade judar. Det uppdraget gäller för de kristna i alla tider. Annars skulle Guds rike gå under. Här har en hel kristenhet utarmats på tro och rätt tillämpning. De har istället gjort förbön för sjuka till församlingens privata egendom och till ett lotteri där nitlotter är förväntade och alldeles för många. Jag känner mitt inre uppröras likt Betestadammen av missförhållandet.

Vad står det i texten kring de lärjungar som fått uppdraget att predika och bota sjuka? Jo, alla blev botade! ALLA!! Åtminstone vid detta referata tillfälle. Är detta en undermålig och feltolkad parafras, möjligen, underblåst av svärmare bland bibeltolkare och skriftställare under tidernas gång att alla blev botade? Naturligtvis inte. Men det pekar på att den kuvade tro som utövas vid bönebänkarna idag har sett sina bästa dagar. Förebedjarna gör fel. Alldeles. Det kallas i andra sammanhang för handhavandefel. Handhavandefel, som kan medföra katastrofer.

De kristna har intagit en så underdånig och ödmjuk hållning till sig själva att man tappat bort uppdraget och mandatet. Uppdraget är överlämnat till Guds folk. Det är i Jesu namn den sjuke blir botad. Så är det sagt. Där går gränsen för vad det mänskliga och det gudomliga kan uträtta. Men utförandet är du satt att medverka i och på rätt sätt. 

Det evangeliska väckelsemötet som vid särskilda tillfällen bjuder in Guds folk till förbön för sjuka, har egentligen en hel annat dynamik och hör hemma i en helt annan och mycket viktig kontext. Det heter nämligen att Jesus gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla i hans samhälle. De som inte nödvändigtvis var troende. Det var så han vann många människor genom att de blev friska. De var primärt inte de troende man bad för - även om det inte ligger en motsats i det. Nej, det var de sekulariserade judar som inte hade någon erfarenhet av Jesus att falla tillbaka på. Här kom evangelium in och de sjuka blev först botade - sedan kom de till tro. Detta blev den omedelbara inkörsporten till en förvandling och ett mottagande av syndernas förlåtelse och efterföljelse av Jesus och ett evigt liv. En dubbel befrielse - långt mycket bättre än alfakurser under övertalning till att bli en proselyt. Men vi har tappat den ingången. Vi har istället ensidigt tagit fasta på församlingsbrevens undervisning om att;

"Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet."

Och vi har gjort detta till något enarådande och till en kristens förmån. Det står att "den som tror och bliver döpt skall vara frälst". Men vi tillämpar bön för sjuka som att de först måste döpa sig innan de blir frälsta. Det vill säga; man blir helad när man kommit till tro på Gud. Sedan kan man bli frisk. Kanske inte uttalat men som en illustration och en bra jämförelse i tillämpningen. Så felaktigt! Botandet av sjuka är ju evangeliets starka bulldozer och ingångsport bland folket - ja, det tillhör en evangelists tjänst.

Guds vilja är uppenbar. Han vill ingen syndares död. Och så pass mycket självinsikt borde vi äga att vi inte behöver hymla om att det inte är i vår egen kraft vi deltager i helandemötet. Brottas du med den frågan då har du verkligen fastnat, för det är helandemötet som är problemet för oss. Vi vårdar en falsk ödmjukhet. Vi självvårdar vår falska andlighet under risken att framstå som kraftlösa och misslyckas istället för att ta upp striden för de sjuka. Varför tar vi inte upp kampen för den sjuke? Feghet? Kraftlöshet? Religiös fromhet? Vi är grundlurade av fienden och av oss själva. Vi har inte de särskilda helbrägdagörande gåvorna urskuldar vi oss och blir teologiska istället för att se behoven - allt medan olivoljan förspills till intet gagn. Räven har tre färger. Blå, röd eller vit. Alla tre är likväl rävar! Vi ber för den sjuke utan att komma i närheten av mandatet. Djävulen rör sig då inte ur fläcken. Han parerar bara vår tomma slunga. Och pekar på käppen. Det gjorde Goliat. Vad står käppen för? Den mänskliga makten. Lägg ner den! Kraftlös eller ej.

Vem är det som rår över sjukdomsmakter? Ja, ytterst sett är det Jesus. Men här har vi att göra med en ockupationsmakt, en främmande ond makt som intar en människa och gör henne sjuk. Den saken är Herrens vittnen satta att lösa. Det ska du inte vända dig till Herren med. Förstå mig rätt. Klart att du vänder dig till Herren men du missar konfrontationen om du gör det till ett bönemöte, endast. Striden är din! Du står ju i Jesu ställe. Och med honom. Så fungerar ett ambassadörskap. Men moderna Herrens tjänare tar aldrig konfrontationen. De vårdar istället sitt halvdana engagemang och sin bristande förmåga under vanmakt i en hållning där Jesus skall gripa in. Ändå så säger skriften och Jesus själv att i mitt namn skall ni ! 

Åhh... vi får inte bli för stora i oss själva... Känner du igen det? Fromhetsräven i köttet. Blå, vit eller röd. På ett ställe där hade man som regel i församlingen att då man bad för sjuka skulle man vara flera stycken i äldstekåren att lägga händerna på de sjuka, för att ingen skulle drabbas av högmod om Herren grep in. Det kunde vara för mycket för en äldste att bära. Vilken bekännelse! Djävulen skrattar hela vägen till kistan. Då sätter man sig själv i fokus och inte den behövande och man vårdar sitt andliga högmod, endast. För det är vad det är - om än i fromma kläder. Nej, en förebedjare han måste veta om mandatet. Han går in i närkamp under stort medlidande och han har inget fokus på sig själv överhuvudtaget. Det är Jesus fullmakt det handlar om. Och om människors befrielse.

Läs om hur Jesus gjorde. Han som kunde tänka en tanke och demonerna hade varit tvungna att fly. Vad gjorde han? Jo, han talade högt, han talade strängt, han inskärpte och befallde: - Tig - far ut !!  - Ta din säng och gå! Det är ett imperativ. Imperativen som nästan alltid är tonsatta med eftertryck.

Det finns en miljö som är fruktansvärd. Det är den som är full av otro. Där förbönen redan från början är omöjliggjord. Där kan inget under utföras. Men det är än mer sorgligt när förebedjare gör som skriften säger, smörjer den sjuke med olja, ber en bön, men aldrig drabbar samman med problemet. Man ber till Jesus men man kommenderar eller konfronterar aldrig sjukdomsmakten. Man saknar kraft, tycker man. Och kanske mod. Så skjuter man över själva handhavandet på Jesus när det står att vi skall förtrampa all fiendens härsmakt. - Vi skulle det!!

Detta missförhållande vill jag likna vid David som stod vid Goliat men i en travesterad och förvrängd upplaga. En David som inte har någon sten i slungan utan bara svingar den i luften mot fienden och ber till Herren att han skall fälla jätten. Visst kan Herren göra det på egen hand men det var Davids uppgift att slå till. Goliat, vid sådana tillfällen, kommer bara att följa slungans rörelse i ett parerande och vi häpnas över "den andliga rörelsen" hos fienden. Det räcker för vår andliga mättnad för den kvällen. Men vi fäller ingen fiende på det viset. Och den sjuke i överförd mening blir buren ut på samma bår.

Tänk att en hel stad kan bli berörd av att ryktet gått om att människor blivit helade. Så var det primära själavinnandet på Jesus och apostlarnas tid. Vi har istället gjort det till en förmån i Guds församling där förbedjarna ber till Herren att han skall gripa in under suckan då handhavandet istället är att möta offret i medlidande och gå till verklig andlig konfrontation. Det är inte tid och tillfälle att ha en bönestund på traditionellt vis när man skall be för sjuka.

Så fortsätter de kristna att smörja de sjuka med olja. Intill balsamering. Men inget händer. Varför? Man smörjer ju med olja, lägger händerna på den sjuke - och ber trons bön som skriften säger - vänder oss till Jesus men konfronterar aldrig den destruktiva makten under ett givet mandat. Ja, det står att man skall göra så; be trons bön, smörja med olja, under tillkallandet av församlingens äldste. Allt står så i din teologi. Men varför händer inget?

Handhavandefel.

"Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga."   Psaltaren 45

https://www.youtube.com/watch?v=B2fVUnh9Ids

Ledig dag när det är uppehållsväder passar utmärkt att göra något för Guds rike - om än så lite. Det står ju att en liten sten blev lösriven och fällde den stora statyn. Vad menas med det? Ja, Guds rikes kraft behöver inte så stora resurser för att göra enorm skillnad.

Så idag skall jag ut till någon av köpcentren och dela flyers på bilarna och påminna om Jesus och evigheten. Vi är bara på genomresa i livet!

Om man bara räddar en enda människa för evigheten i covid-19 tider så är det värt ALLT! Vi vet inte hur eller hur mycket denna pandemi kommer att slå mot mänskligheten. Men vi har en tillflykt i Jesu namn.

Skulle du drabbas, vet då om att Jesus inte är långt borta ifrån dig. Åkalla honom och du skall bli räddad för evigheten.

 

Det finns upplevelser man inte behöver berätta. Det finns upplevelser man inte heller bör berätta. Det finns också insikter man inte ska berätta. De förblir då hemligheter. Men det finns upplevelser som ska berättas!

I går upptäckte jag att jag gick och sjöng på en sång. Men det var inte jag som sjöng på sången utan en verklig andens trubadur inom mig. Det var Aage Samuelsen som sjöng. Sången var dessutom en annans. Det stod ögonblickligen klart för mig att sången lika gärna kunde ha skrivits av Aage Samuelsen. Den var av samma ande!

Vad är samma ande? Ja, när det gäller sång så är det mer än takt. Det är mer än noter och textrader. Inte ens poem kan i sin skönaste form förklara innebörden av ande - den helige Ande. Sångförfattandet är - trots all sin textskönhet, till sin helhet, ett alldeles för ytligt betraktelsesätt. Det handlar inte om tongivna bokstäver. Ty ut ur det inre är sången född! 

Jag säger som profeten: Den man som skrivit denna sång jag skriver ner här nedan kommer åter igen att få motta sånger med samma fina ton.

Det är en gåva. Det är en tjänst.

" Jesus han är alltid mig när var jag än är
 Namn över namn, det största av allt, Jesus Guds lamm
Han är den som mig älskat har, Halleluja han mig
frälsar. Och på ett kors dog han för oss, Jesus Guds lamm

O, vilken namn liv i sig har, Jesus Guds lamm. Herden han är
han förer mig fram Till livets land. Han lever, han lever halleluja,
han bor i mitt hjärta och kraft han ger, För dagen som kommer
och dagar som går, Jesus Guds lamm

O, vilken kärlek, o vilken nåd - frälsning vi får - När tiden är inne
Gud sände sin Son, Jesus Guds lamm. Fångar han förde till himlens land,
Trälar han löste från syndens band. Rening från synden du får käre vän,
i Jesus Guds lamm.

O, vilken kärlek, o vilken nåd - snart han vi ser! När tiden är inne,
Han hämtar oss hem Till bröllop i skyn, Då ser vi vår Konung, vår Frälserman.
Han leder då sången vi sjunga skall. Evigt vi hemma bland änglarna är
Hos Jesus Guds lamm. "



 

Det är med stor overklighetskänsla man lever mitt i en pandemi. Vem kunde föreställa sig att få genomleva detta? Nästa andetag, nästa möte, kan vara ett tillfälle då det luftburna viruset inhaleras. Covid-19 som nu tar ett nytt grepp också över vår befolkning. Antalet som dör ökar konstant.

Symptomen kommer olika. Sjukdomen drabbar oss olika. Någon bli obemärkt smittad och sjuk. Andra får en vecka på sig innan ett tillfälligt tillfrisknande förbyts i respiratorvård och medvetslöshet under intensivvård och IVA. 

Väckelsepredikanter, förkunnare och gudsmän som ställt sig mellan himmel och jord, mellan tid och evighet har aldrig varit populära i sin framställan om livet. Att skrämma någon till evig lycka eller att inleda en gudsrelation för säkerhets skull. Att be till Gud hör dödsbäddar till. Ja, du vet inte hur rätt du kan få!  Jesus står där alltid med en öppen famn.

Men det är inte vi människor som ställer de övergipande villkoren för livet. Det är det inte. Det är Gud. Han har sänt sin Son, Jesus Kristus, en gång för alla till mänskligheten för att lösa syndafallets svåra konsekvenser. Det är en gång för alla så att "det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas."

Är du redo, min vän - om du skulle drabbas imorgon eller nästa dag att möta din skapare, din frälsare och med ditt innersta förhållande till honom välkomnas in i en evig gemenskap med honom eller förpassas till den plats dit människor som förkastade en sådan frälsning förvisas? Valet är ditt! Gud tvingar ingen men har bevisat sin kärlek genom ett erbjudande att bli ett aktivt Guds barn.

Gör dig reda att möta Jesus! Jag uppmanar dig det!! Gör dig redo och få din sak klar med himlens Gud. Han älskar dig och känner dig så väl. Han välkomnar dig in i sin gemenskap med honom.

Men det är bara på jorden han kan förlåta synder och upprätta oss. När vi gått över tidens gräns så förevigas vårt tillstånd.

"Den som åkallar HERRENS namn, han skall vara frälst!"

Ta emot erbjudandet. En dag kan det vara fruktansvärt för sent.

"Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden. Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.
Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan." 1 Mosebok 6

Ibland hör jag människor säga; om Gud fanns varför tar han då inte itu med ondskan? Påståendet kan för ett ögonblick försätta också den troende i svarslöshet. Vi vill alla att ondskan och dess effekter ska försvinna. Det jobbar vårt rättsväsende med. Det ger vårt samvete sitt bifall till och under väsande ljud vår infekterade dubbelmoral.

Men om vi tittar efter så har Gud vid åtminstone ett tillfälle - med globalt besked sagt ifrån. Det finns också enskilda städer Gud utplånat. Likt Sodom och Gomorra. Väcker det ditt intresse? Ja, bibeln beskriver dessa händelser.

Men om Gud idag skulle göra en global utrensning, ondskan sitter inte i väggarna utan i människor som utövar den - hur är då ditt förhållande till honom? Är ditt liv intecknat av Gud med Jesu blod eller har också du förkastat denna hans åtgärd och återlösning för dig och mänskligheten? På samma sätt som Noa fick gå in i arken och bli räddad undan floden så är Guds lösning för dig att bli räddad i Jesus namn. Du kan bara vara i arken - i Jesus - eller utanför. En dag skall evighetens dörr stänga dig ute eller välkomna dig in i Guds eviga salar.

Gud dränkte sin skapelse på Noa tid. Men Noa hade fått nåd inför Gud - därför räddade Gud honom och hans familj. Gud är inte orättfärdig så att han låter den rättfärdige gå under med den orättfärdige. Men om vi får resonera som vi människor gör; kanske Gud skulle ha utplånat mänskligheten fullt ut... Varför? Våldet och ondskan tog nya tag hela tiden. Det ser vi tydligt idag. Men Gud utvalde oss istället och därför i Kristus Jesus! Det var en annan lösning som ger den enskilde en egen valmöjlighet. Du kan själv välja! Eller välja bort...

Det är omöjligt att läsa om alla troshjältar utan att sätta Noa väldigt högt på en bedriftskala. Vi mäter ju så, vi människor. Står det inte att han byggde i 120 år på sin väldiga båt. Hur många gånger på den långa tiden tvivlade han på uppdraget? Under hur många tillfällen tröttnade han? Det ligger inte i fokus. Visionen bar honom. Det är det allt överskuggande. En vision som hade sina rötter i ett Guds tilltal. Gud som alltid har spektakulära lösningar där naturliga förhållanden skymmer honom.

Så är Jesus, Guds sons människoblivande ett övernaturligt förhållande, som tog plats i det naturliga för att komma dig nära och göra din frälsning möjlig.

"Den som åkallar Herrens namn, han skall vara frälst!"