_DSC9211-2.Mobilen

Herrens härlighet

"Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. Han sade till denne: "Skynda iväg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne." Sakarja 2:1-5.


En man möter oss i texten. Han är på väg för att mäta upp en stad, Guds stad, Jerusalem. Mannen ville antagligen se hur staden skulle sträcka ut sina yttre domäner, i den verklighet han själv befann sig i. Man kan bara mäta när man har ett objekt att mäta eller om man har en ritning för motsvarande. Det är normalt sett de två utgångslägena. Men mannen blev skyndsamt stoppad. Inte stoppad men brådskande informerad, kan vi säga. De änglaburna ville hindra honom från ett mödosamt och onödigt arbete. Att mäta infrastrukturen i Guds rike. Det kunde han lämna därhän. Mannen var egentligen inte fel ute men han skulle tagit till fel lösningar om han fortsatt. Staden hade ett mått men ett helt annat bevakningssystem i sikte. Ett bättre sådant! Vi vill så gärna mura in oss så fort vi uppklevt härligheten från Gud. Vi vill bevara och bevaras. Om det så är med tre hyddor på förklaringsberg. Det är mänskligt och naturligt. 

"Jerusalem skall ligga som en obefäst plats!" "Guds rikes huvudstad skall vara obefäst!" Ja, den skall vara obefäst. Befäst den inte! Mura inte in dig i ditt eget Jerusalem. Varför var det så viktigt för mannen att få veta det?

Jag vill tro att det var för att Herren skulle kunna komma och gå som han ville. Förlåt mitt uttryck. Herrens härlighet är inte statisk. Den är alltid mäktig och underbar. Den skapar liv och alstrar en ny sång. Ledmotivet är där Godhet. Nåd och Barmhärtighet. 

Vi söker till vår natur att mura in härligheten i staden. Vi måttar och mäter med våra apologetiska tumstockar och i våra dagar har centimetrar blivit till tum. Det är inte så noga med någonting längre. En aln har blivit en fot. Och en fot har blivit en arm. Vilken pseudoverksamhet. Att mäta staden. De änglaburna måste gripa in. En mur av eld. Och Herrens härlighet därinne! Det nyper till i hjärtat och människoanden säger; JA! För det går inte med härlighet utan eld. Luttringens eld. Ta elden och du får härligheten. 

Men måttar du - då får du ränna runt på din mur. Projektet lappa och laga.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln