_DSC9211-2.Mobilen

Davids rädsla

"Och David stod upp och flydde samma dag för Saul och kom till Akis, konungen i Gat. Men Akis' tjänare sade till honom: »Detta är ju David, landets konung! Det är ju till dennes ära man sjunger så under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.' David lade märke till dessa ord, och han begynte storligen frukta för Akis, konungen i Gat. Därför ställde han sig vansinnig inför deras ögon och betedde sig såsom en ursinnig, när de ville fasthålla honom, och ritade på dörrarna i porten och lät spotten rinna ned i sitt skägg. Då sade Akis till sina tjänare: »I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varför fören I honom till mig? Har jag då sådan brist på vanvettiga människor, att I behövden föra denne hit, för att han skulle bete sig vanvettigt inför mig? Skulle en sådan få komma in i mitt hus?»" ( 1 Samuelsboken 21 )

Fruktan är verkligen en makt. Den fick Elia att fly ut i öknen. För en enda kvinna skull! Isebel. Han som med hjältekraft hade raljerat med fyrahundra baalsprofeter på berget Karmel. 

Här är det kung David som beter sig under fruktans välde. Och så han beter sig. Det står att han "storligen begynte frukta " för kungen i Gat.

Vad ska vi med dessa berättelser till där utsattheten ses så pinsamt plåga? De är till för vår egen orienterings skull. Då vi drabbas av livets avigsidor. Vi kan då se att Guds högt stående tjänare genomgick samma svårigheter som vi, men på en skala.

Det står att David betedde sig vansinnig. Och ursinnig. Han spottade och ritade på dörrarna i porten. Så ovärdigt! Förvisso kan vi tänka att David gjorde det av taktiska skäl. För att undkomma situationen. Visst! Men det står faktiskt att han "storligen fruktade." Han var helt enkelt livrädd. Behövde han vara det egentligen? Han som hade slagit tiotusen och var smord av Gud. Gud som vakade över honom.

Visst är det ändå en tröst i det att Guds namnkunnigaste tjänare var så beskaffade att de kunde röra sig på ett plan där också vi kan hamna och känna igen oss. 

Men Gud finner en utväg! Låt oss hålla fast vid det - även om vi som mest behöver den uppmaningen själva och då någon annan borde säga det till oss.

Hur gick Vallfartsången i Psaltaren, nu igen? "Varifrån ska min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren som skapat himmel och jord! 

Vi får hålla fast vid den bekännelsen.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln