_DSC9211-2.Mobilen

Konsertkristendomen!

Jag såg på en frikyrklig gudstjänst från USA. Församlingen som en gång grundades av en respekterad gudsman - vilken är hemma hos Herren sedan många år nu - hade idag inte känt igen sig i sin egen församling. Något främmande har inträtt i rummet. De uttrycksmedel man förr fann i gudstjänsterna har förändrats. Dekoren. Imagen och outfiten. Ljusboxar i takt till musiken. Lovsångare som intar sin position med stor självmedvetenhet och under självexponering. Man vill synas och man visar det.

Musiken är numera betydligt mer ungdoms tillvänd. Högre volym. Hårdare på trummor. Tuffare för att inte säga aggressivare. Ett visuellt och auditivt ös för att fånga sinnena. Är det fel eller mindre rätt i en gudstjänst? Frågorna jag själv ställer är fel ställda - trots att jag mycket väl förstår att man vill nå den unga generationen med evangelium. Evangelium som är Guds kraft till frälsning, behöver inga psykologiska hjälpmedel. 

Har inte Gud ett eget tilltal han kan nå fram med till människor idag, som inte nödvändigtvis ligger i bruset och försöket till att imponera på ett mänskligt plan? Jo, sannerligen har han det! Lovsång är tillbedjan. Den är vertikal. Förkunnelse är predikan. Den är horisontal. Så svårt att finna idag bland alla skojfriska knep och knåp bland vardagsutläggningar under skränigt självförverkligande hos musikproffsen. Toner och tal som i bästa fall når intellektet och rör vid känslan. Men drabbar och föder inte på nytt och på djupet.

Är detta inte bara en ytlig betraktelse av mig? Likt ett "modernt förpackat" evangelium där det är varan som gäller - vår frälsare JESUS Kristus och inget annat. Ja, men varför förfula förpackningen då? Under skrän och stort självhävdelsebehov! Den Helige Ande är ingen trotsig tonåring. Gudsmötet ligger inte på det planet. Det är själens forum. Inte Guds Andes forum.

Ett modernt förpackat evangelium inskränker det på gudsmötet?

Jag vill beskriva det så här med min egen penna:

"När känslan tippar över i tuffhet uppstår attityder - till skillnad från tillbedjan som är uppburen av ödmjukhet. Tuffheten, sätter människan i fokus. Heligheten, den ser inte till människan. Bara till Gud. Därför är tuffheten helighetens motsats och ett hot mot ett sant gudstjänstfirande. Den hör inte hemma där, helt enkelt."

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » Proklama i Stockholm:  ”En händelse som ser ut som en tanke...varför inte överlåta verksamheten till för..”

  • Stina » Proklama i Stockholm:  ”Thommy, du kanske inte vet att det var Arne Imsen som ordnade lokaler åt Sundbom..”

  • Roger Lindroos » Konsertkristendomen!:  ”Du är något på spåren här. Men följer det inte en stigande trend inom frikyrklig..”

  • Claes Mård » Konsertkristendomen!:  ”Ja du Thommy... Allt ska vara så flashigt nu för tiden. Jag kan intyga att våra ..”

  • Susan A. » Ett hembud:  ”Tack för dessa ord. Min käre far fick komma till detta Paradis kl. 20:45 den 10/..”

  • Lennart Högberg » Birger Claesson:  ”Tycker det är intressant det du pekar på, vi kan heller inte glömma Birger ohlss..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln