_DSC9211-2.Mobilen

Tro utan gärning är död

"Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död." (Jakobs brev 2:20-26) 

Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död, säger Jakob. En troende människa kan inte vara overksam. Det är uteslutet. En levande tro måste ge uttryck för det inre livet med Gud och den hittar sina uttrycksformer. Det är kärleken till JESUS som driver. Det är den helige Ande inneboendes. 

Jakob är kategorisk i sina formuleringar och exemplen han ger var inte primärt organiserade. Han refererar t.ex. inte till Israels barns uttåg ur Egypten eller erövringen av Jeriko. De är förvisso också trons gärningar. Jakob förlägger istället trons gärningar till enskilda individer som utövar dem. Vem hade uppmärksammat skökan Rahabs insats eller Abrahams mycket märkliga bedrift att vilja offra sin son under lydnad, om inte skriften framhållit dem? I ett församlingsmöte hade med all rätta hennes leverne dömts ut och Abraham hade fråntagits föräldrarätten i en humanistisk värld utan förståelse för andligt liv i Gud. Abraham är ju farlig som pappa... "Gud ska nog tillse offret ", sa Abraham till sin son och visste inte om att han profeterade. JESUS kom. Han det stora offerlammet som fick sin förlaga i det prästerliga offrandet.

En levande tro går inte att tygla inom uppsatta konventioner. Du kan aldrig lagstifta mot trons gärningar. De hittar sina uttrycksformer och låter sig inte hindras. Trons gärningar har sina rötter i Gud och hänskjuter sin rätt i det den utför i honom. Det är allt den eftersträvar. Då uppslukas människan i något som blir större än henne själv om än under många brister. Tid och rum blir underordnat. Hon arbetar då ohämmat natt och dag, om så är. De som inte förstår essensen ser då bara övertidsarbetet och det sekundära på en mänsklig nivå. För trons människa finns då inga obekvämligheter eller hinder.

Kan man äga en levande tro på Gud och inte uträtta något för JESUS? Nej. Det säger oss Jakob i sitt brev. Det är helt uteslutet. Man kan inte förlägga trons gärning på entreprenad. Den som lever andas och torson rör sig upp och ned, fram och tillbaka av livstecknet. Det går inte att dölja. Tron utan gärningar är död. Men en levande tro är verksam!

Har du liv i Gud? Ja, då måste du uträtta något i ditt liv. Det är trons väsen.

Jag har sett evangeliskt arbete på nära håll. Verksamhetsformer som uppstod då livet i Gud fick enskilda individer att sluta sig till varandra och hitta uttrycksformer i en verksamhet för att nå andra med evangelium. Vi måste tillbaka dit till ett pionjärt arbete. Det enkla att nå andra människor med evangelium. Nu snickrar alla på sina egna hus istället och profeten Haggai ropar från sin tid, tidlöst; 

Är då tiden kommen för eder att själva bo i panelade hus, medan detta hus ligger öde? (Haggai 1:4)

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln