_DSC9211-2.Mobilen

Inta staden!

"Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd. Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt."  Hebreerbrevet 11

Jag vill delge något trostärkande.

För tre år sedan fick jag en ingivelse och jag delade den med några grannar. - Vi ska köpa våra hus!  Vi bodde då i ett av två hyreshus. Två höghus.

Men husen var inte till salu. Fastigheterna ägdes av allmännyttan och staden håller i regel inte på med husaffärer. De bara äger, hyr ut och förvaltar.

Jag lyckades med stor frenesi övertyga mina grannar om visionen att bättre kunna förvalta husen genom ägande. Efter att vi gjort en sondering av intresset för saken, visade det sig att en stor majoritet var positiva inför tanken på ett förvärv. Men det hjälper inte att vilja äga något som inte är till salu, köpa något i den kostnadsstorleken, utan kapital, hur mycket man än vill - hur går det till?

Vi fick till en styrelse. En bostadsrättsstyrelse, ja, ifall att husen skulle bli till försäljning... Vilket fullständigt slag i luften utifrån förutsättningarna. Vad höll vi på med, egentligen? Vilket omöjligt projekt. Men vi registrerade ändå en förening och kontaktade en ombildare. Där låg så visionen och väntade på sin fullbordan. Tilltalet var av profetisk art. Ingivelser som kan ha många ursprung.

Så kom den stora och faktiskt oväntade skrällen efter något år. Ty Gud arbetar grundligt. Stockholms stad aviserade intentionen att avyttra fastigheter i ytterområdena i Stockholm. Ingen hade ens en föraning om detta. - Där bor ju vi, utbrast vi. Men det finns många fastigheter i många ytterförorter i Stockholm. Det var ändå inte självklart att våra hus skulle bli aktuella för en försäljning.

För att göra många turer kort. Tre år senare så köpte vi husen. För 247 miljoner. Två stora niovåningshus som de facto inte var till salu och utan en enda krona i insats! Och med pengar som vi inte ägde.

Vad vill jag säga med detta?

Visionen om en biograf på Guds initiativ kom före denna ingivelse.  Det gjorde den. Och Gud har bevisat för mig att allt är möjligt för den som tror!!

Ja, jag säger det som om jag vore Herren; Gud ska med stark och mäktig hand ge oss en före detta biograf. Det ska han. Han har under en generalrepetition gestaltat för mig att han inte bara kan uppenbara saker - han kan också föra det till verket. Följer vi hans maning och går in i det - då kan det ske!

Men Guds folk måste komma tillsammans. Enskilda ledare måste lägga ner sina egna kontrollbehov i Guds verk och låta Guds Ande leda. Du kan inte övervaka allt. Du är ingenting utan ditt ämbete men ditt ämbete hör Herren till. Det är inte tjänsten genom dig. Helt fel. "Det är Herren genom tjänsterna ", står det inte så?

Vi behöver ett tillhåll dit människor kan komma för att möta Gud, som är under den Högstes beskärm. En betjänande verksamhet.

Du vet i gamla testamentet så fanns det på den tiden fristäder som brottslingar kunde fly till. Dit nådde inte rättvisan. Syndaren, som vi alla var, står i skuld inför lagen men behöver en fristad. Fristaden är Jesus Kristus! Dessa fristäder är också en fin bild på församlingen. Det var också mycket viktigt att vägarna till dessa fristäder var framkomliga - så att de nödställda kunde nå dit utan hinder och i tid. Så behöver också vi bränna upp allt sekundärt som är till hinder för människorna som står i vägen så att de kan komma till Jesus. Röj väg!

Jag skall dela med mig framöver berättelser om dessa fristäder från bibeln. Det kan vara intressant att se på deras betydelse.

Åter igen. Vi köpte två stora höghus som inte var till salu för 247 miljoner utan ett enda öre på fickan. Vad vill Gud visa oss? Att erövringen av ett utrymme i Stockholms innerstad är fullt möjligt. Ett hålrum med företrädesvis röda fåtöljer av Honom som mätte ut Karlavagnen och som skapat kanaler i människans njurar för vår vätskebalans skull. Han är mäktig!

Men det ska du veta; jag kommer inte som Mose att slå ihjäl en enda egyptier för att övertyga någon om saken. Det kommer jag inte. Detta är Herrens verk!

Herren Sebaot, han som skapat himmel och jord!

( Jag försökte hitta en nutida framförd sång om Josua och Jeriko. Men hittade ingen. Förmodligen satt alla sångare och följde Carola Häggkvist i Lets dance - istället för att själva vara budbärare. Så fel allt kan bli. Jag fick i alla fall tag i en inspelning av Mahalia Jackson. )
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln