_DSC9211-2.Mobilen

Gud tänkte på Abraham och räddade Lot

Allt sedan jag gav mina läsare här, möjligheten att mejla in sina bönämnen så har jag varje dag burit dem med mig. De är nu en integrerad del av mitt eget gudstjänstliv. Det handlar om många namn och många personer och deras omständigheter där de i många fall inte ens vet om att någon ber för dem. Och vem är då jag i sammanhanget? Ingen. Absolut ingen. Men bönens makt är stor hos en god Gud. Ni som vänt er till mig i frågor som är av bönekaraktär, ni vet vilka ni är. Och inget skall fattas er.

En god vän till mig påminde mig vid ett tillfälle om bibelordet; "om vetekornet inte faller i jorden och dör, så blir det ett ensamt korn." Det handlar om att i någon mån ge upp sitt egenliv i uppoffring för andra i Guds sak. Man kan ju tycka att vetekornet som man tar från sädessäcken, i bildspråket, lämnar gemenskapen med de andra kornen för att verkligen bli ensam där nere i mörkret i jorden där dödens krafter luckrar upp fröet. Ingen slänger heller ner en näve vetekorn alldeles bredvid varandra för sällskaps skull. Likväl måste vetekornet ner i jorden för att dö och inte bli ensamt. Det är en solitär process. Men där i dödsprocessen flerfaldigas livet. Det är livets mirakel. Ett Guds mirakel.

Jag vill säga till dig, du, och till var och en som mejlat mig era bönämnen. Jag ber för din sak och jag påminner Jesus varje dag om dina bönämnen. Tro inget annat. Inte för att jag är någon särskild i saken inför Gud. Men " Gud tänkte på Abraham och räddade Lot." Så står det.

När Gud hör en ström av böner som stiger upp från jorden, då hör han också ditt namn nämnas. Då bevekas han. Av ditt namn. Av den du är för honom. Det rör vid Guds hjärta. Han som känner också dig.

Jag är övertygad om att Gud ömmar för namnen som nämns. Över besvärligheter, för sjukdomar och omständigheter som han vill avhjälpa. 

Det har blivit något stort för mig att få bedja för dina bönämnen. Det är inte tungt. Men det är ett arbete. Vi har önskningar i en viss riktning och vi ber efter våra önskningar och efter vårt förstånd. 

Tänk att Gud är så mänsklig på ett vis. Medmänsklig. Han tänkte på Abraham och räddade hans brorson Lot. Som om Guds tänkte på hans vän, för vänskaps skull. En som han i sin tur ömmade för.

Jag är övertygad om att Gud hör varje bön vid minnet av dig och de dina. Misströsta därför inte. Gud ger sitt svar i sinom tid. Bön är en förrättning. Den omhuldar bönebarnen och Gud ser vad han kan utföra i saken. Det är ett mäktigt sammanhang.

Många är de som inte har en aning om att de är burna på förbönens armar. 

Det är stort inför Gud!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln