_DSC9211-2.Mobilen

Gud verkar

"Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer."  (Apostlagärningarna 14:3)

Paulus och Barnabas som hade blivit avskilda genom den Helige Andes påtagliga medverkan och de kom till Ikonium. Bibelversen säger att de stannade där en längre tid. Och vad då!? De talade frimodigt. Ett frekvent återkommande adjektiv som bibeln närmast omvandlar till ett verb i deras liv. Ordet beskriver dem återkommande i deras tjänsteutövning. Ja, till oss som är så försagda med vittnesbördet om Jesus, berättas det så.

Men det står också att de talade "frimodigt i förtröstan på Herren". Det är den rätta stämningen i det instrument den Helige Ande vill bruka. Och Herren svarade dem. Han bekräftade sitt nåderika ord. Hur då!? Genom att låta tecken och under ske genom deras händer. Utropstecken!

Återkommande i Apostlagärningarna så står det om de troendes frimodighet. Det står mycket om under och tecken. Många och ovanliga under och tecken. Skriften tar också med övertydlighet sikte på apostlarnas händer. Det är ofrånkomligt så. De la sina händer på de sjuka och de blev friska. Vi försöker inte ens, om uttrycket tillåts.

"De fäste sin blick", står det. Vi fäster inte vår blick. Vi flackar med den och vi kallar samman de äldste och blundar unisont under tvivel i våra krampaktiga försök att hitta smörjelsens ordval under bön. Vi lever på minnet av den Helige Ande då vi skulle vara uppfyllda av honom. Hänryckta! Vi söker lägga samman vår bristande tro i hopp om att mängden äldste ska hela den sjuke... Ack! Vi saknar trons verkliga bön. Jakobs uppmaning har blivit till en ritual. Den också. 

Gode Gud! Vi måste ur denna religion. Denna dementi på vem Gud är. Han är kraftgärningarnas Gud. Hans vilja är inte att alla ska förbli ohjälpta. "Han sände sitt ord och botade dem." Står det inte så? 

Rena edra händer!, skriver Jakob. Det är kanske där vi måste börja. Hur ska de orena andarna vilja fara ut när orena händer möter dem? Det är ju deras egna element och miljö. 

"Herre! Res upp profeter som kan slå sönder alla urartade frikyrkosystem. Kraftlösa, andefattiga och utan tecken och verkliga under. "

Ja, så att hela staden kan komma i rörelse!



 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » Proklama i Stockholm:  ”En händelse som ser ut som en tanke...varför inte överlåta verksamheten till för..”

  • Stina » Proklama i Stockholm:  ”Thommy, du kanske inte vet att det var Arne Imsen som ordnade lokaler åt Sundbom..”

  • Roger Lindroos » Konsertkristendomen!:  ”Du är något på spåren här. Men följer det inte en stigande trend inom frikyrklig..”

  • Claes Mård » Konsertkristendomen!:  ”Ja du Thommy... Allt ska vara så flashigt nu för tiden. Jag kan intyga att våra ..”

  • Susan A. » Ett hembud:  ”Tack för dessa ord. Min käre far fick komma till detta Paradis kl. 20:45 den 10/..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln