_DSC9211-2.Mobilen

Gudsmänniskorna

Mose, bibelns och Israels store folkledare och Gudsman hade en son. Han hette Gersom. Det betyder "främling". Men Gersom försvinner lika fort ur bibelns blad som han omnämns. Ja, det är som om hans namns betydelse att vara "främling" också utåt sett var anonymiteten personifierad. En främlings främsta kännetecken är ju just att man är anonym. Det är någon sorgligt över det. Men kött och blod kan inte ärva Guds rike, säger skriften.

Bland människor som åstadkommer något i sin samtid eller uträttar något mätbart, så ser det ut som en regel att sonen till någon berömd har två vägar att välja mellan i livet och det ifråga om sin egen kontext. Det är väl ingen regel egentligen men väldigt vanligt. Man brukar tala om att stå i skuggan av sin far. Sådana arvtagare brukar fördärva arvet eller förvalta det, för just här gäller en annan lag då äpplet aldrig faller nära trädet. Förvaltare eller fördärvare. Eller nåt helt, helt annat.

Tänk på Evert Taube. En poet, trubadur och skald. Folkkär och känd. Han verkade tondöv och nästintill ofärdig i att traktera en gitarr, men oersättlig i att sjunga sina egna visor så att de berörde hans publik. Hans son, Sven-Bertil Taube, har vigt sitt liv åt att förvalta sin fars produktion. Det har antagligen bara blivit så.  Han är skolad i toner men är ingen skald. Ett typ exempel. Hans skolade röst överträffar möjligen hans fars tonsäkerhet men den saknar skaldens intensitet och rötter i det framfödda. Poetens gåva. Och en förvaltares gåva. Men inget nytt.

Det står om Mose att Gud bad honom lägga sin värdighet på Josua, Nuns son. Här har du den andliga successionen. När fäderna i den andliga världen har fullgjort sin tjänst  o m b e s ö r j e r  Gud en fortsättning. Hur då? Genom den helige ande!

Jag vet inte hur Josua upplevde sin situation då Mose hade försvunnit och Gud tagit bort honom. Det var nog inte lätt alla gånger. Men säg mig, var inte Josua ordlöst styrkt av det påtagliga bevis som Gud hade givit då han tog ut endast två personer för att frälsa Israel från Egypten? Två personer! Vilka var det? Mose och Aron. Jag vill då tro att det också korresponderade väl med den erfarenhet han själv också hade erfarit då han och Kaleb så förtjänstfullt hade varit bland de tolv spejarna och förespråkat ett intåg. Två spejare av tolv. Jesus sände också ut dem två och två. Du vet... man kan inte göra ett intåg med människor som förespråkar uttåg eller ett tillbakatåg. Intåg och uttåg är inte samma sak. Kaleb och Josua var av en annan ande. Trons ande.

Det är gripande att läsa om alla Gudsmän som gått vidare med Guds kallelse in i en annan framtid. De har haft alla odds emot sig och väldigt lite av meriter att falla tillbaka på. Det är ljuvligt att läsa om Josua då han står i ett trängt läge och ropar till Gud. Han talar inte till klippan. Han slår inte med Mose stav på vattnet. Det gjorde Elisa med Elia mantel. Men Josua ber sol och måne stå stilla så att Israels barn kunde strida klart. Gud har alltid en ny och egen lösning för varje situation. Egen lösning. Att vara egen. Ja, Gud är egen. Egenmäktig!

Låt oss läsa innantill:

På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel: "Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!" Och solen stod stilla och månen blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i "Den redliges bok". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel. Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal. Jos. 10:12.

Vilken enastående uppgift. Den var inte formulerad av Mose. Den var inte antecknad i Talmud eller Toran. Den var överhuvudtaget inte medräknad bland människor. Guds verk är hans verk. Han kommer att föra det framåt med sina egna makalösa resurser och uppslag till förfogande. Guds resurser vet inga gränser. De brukar kallas för Guds mäktiga gärningar. De går inte i arv. 

 - Men tron, den kan ärvas !


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln