I natt när vi flög hem ifrån Thailand talade den Helige Ande till mig så starkt: "Du måste gå. Gå ut!"  Ja, inte ur planet, så klart, utan det handlade om att gå ut med evangelium i gatukorsningen. Det var underförstått. I denna konversation med Herren kontrade jag med att säga; Jag ska gå ut. Jag har skrivit det på min blogg också. Men jag fick inget gehör. Det åtkom gång på gång. Gång på gång.

Detta "måste" var inget måste i en slags mänsklig ordergivning. Oh, nej! Det var och är en kärlekens betvingande röst som uppfyllde hela min varelse. Jag började gråta där i natten av tilltalet. Fullständigt betvingad av en kärlekens makt. Jag lyfte upp den vikta monitorn i planet och vi befann oss över Afghanistan, på rutten. Vi var nästan 1,2 mil upp i luften och planet gick i 961 km/h, enligt uppgiften.

Jag tänkte inför Gud; "Ja, då får du skjuta på den här maskinen än fortare, för jag är på väg hem nu." Tårarna rann. Men maningen ville inte tystna. Och det var inte där saken låg, att komma hem fort. Utan uppmaningen var övergripande. Sedan övergick det till en underbar sång: "Jag lever i halleluja land, jag lever i halleluja land, där en källa rinner klar, där vi evigt trygga är, ja, jag lever, lever, lever, lever, Lever i halleluja land." Så återkom det. Och sjöng det inom mig. Och jag sjöng med. Det var så mäktigt. 

Sedan var det som att en stor mäktig kör på andra sidan av mitt inre väsen började sjunga. Jag visste inte om att den fanns där. De hade varit tysta hela tiden. De började sjunga;  "Kom över till halleluja land, Kom över till halleluja land, här en källa rinner klar där vi evigt trygga är, ja, kom över, över, över, över, Över till halleluja land."

Min omedelbara upplevelse av detta budskap, för det var det, var att sången gick från ett tillkännagivande till en uppmaning. Och uppmaningar är den Helige Andes verk och specialitè. 

Vi höll på där jag och den helige Ande i ett par, tre timmar med denna sång, långt upp i luften och i full fart. Det stod klart för mig att det kommer en starkare smörjelse framöver. Det kommer också en större frimodighet med den. I följet. Du vet; den Helige Ande är starkare än den ande som är i världen. Så är det!

Jag vet inte varför denna sång som inte är sjungen på årtionden i mitt medvetande kom till mig och sjöng så växelvis. Men att maningen "Kom över till halleluja land " var av ett budskapens karaktär, det är omistligt. 

På fredag kommer jag som jag lovat Herren och informerat er om, att stå i korsningen igen. Jag vet inte hur detta fortskrider och slutar men jag upplever att detta är utom mig. Gud vill göra något underbart! Han gör hela tiden något underbart.

Du som kan sången, sjung den där du är och till Herrens ära. Det är den Helige Ande som är dirigenten. Inte vi.

Och jag är öppen och ärlig med det.

 

På söndag är vi tillbaka i Stockholm igen från vår resa i Thailand, där vi nu befinner oss. Jag kommer att avsätta hela nästa fredag åt traktatmissionen i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Det är angelägnare än någonsin!! 

När jag ser tillbaka på dessa år det nu handlat om, så kanske jag trodde att fler skulle varit med och ha intagit andra gatukorsningar och varit med och evangeliserat eller att resultaten skulle varit mera mätbara. Att fler skulle engagera sig, helt enkelt. Men jag sysselsätter mig faktiskt inte med de tankarna. Absolut inte! Detta är en gudomlig vision och den är uppburen av en håg mer än av en pliktskyldig lydnad. Du vet; man kan allra pliktskyldigast genomföra något för att man vet att det är rätt, eller för att en chef säger man måste, men man hade lika gärna velat låtit bli. Då går man i egen kraft. Då blir det tungt.

Jag förstår numera och bättre hur Noa kunde hålla på och bygga arken i hela 120 år. Han var buren av en vision! Det är omöjligt annars. 

Jag har ett antal tusen traktater kvar men måste förändra den nya utgåvan, framöver. Jag ber till Gud att jag ska få de rätta orden och det rätta greppet utifrån vår tid och situation. Går vi emot ett krig i Sverige - ja, då måste människor förberedas för det, så klart. Och alltför mycket talar för det. Det är oerhörda frågor. Man måste be om Guds ledning och visdom.

En sak är säker; Detta verk är bara i sin linda och Gud är verkligen mäktig i allt han företar sig. Här en sång från förr. 

             " Var vid gott mod, sa Jesus. Jag har övervunnit världen."

Fram till seger emot synd och värld, Såsom Herren sagt, lita på hans makt. Låt oss svinga Andens skarpa svärd, Kämpa till vår konungs ära.

Kör: Framåt blott till seger underbar. Han är trofast som oss kallat har. Själv han går framför oss alla dar. I hans namn finns härlig frälsning.

Härlighetens lön oss vänta där, Låt oss löpa så, att vi kronan få. Om i tro vi gå, han kraft beskär, Och en härlig seger vinnes.

Hem till staden, strålande i ljus, Där på Sions höjd är blott frid och fröjd. Dit vi gå och där i Faderns hus, Skall vår lovsång evigt klinga.

Kristi stridsman kämpa seger vinn, striden snart är slut, du får vila ut. Snart i staden skön vi tåga in, Och vår konung hyllning bringa.


Sångförfattare: Thoro Harris fr. eng. Algot Hed.

 

"Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning. Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat. Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade: 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.' Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt. Men på en ö måste vi bliva kastade.» ( Apg. 27 )

Förr navigerade sjömännen efter stjärnorna. Men när både sol och stjärnor under flera dagar inte synts till och storm utsätter ett fartyg som driver, då är man verkligen utsatt - om du inte kan bita dig kvar med ett rejält ankare. Då måste du äga ett.

Solen talar om ett normaltillstånd. Den ger oss dagen. Stjärnorna i överförd mening handlar om löftena i Gud, som lyser om natten då det inte är så självklart allting. På Samuels tid hette det; "Innan ännu Guds lampa hade slocknat." Då är det också verkligen mörkt i tiden. När både sol och stjärnor är skymda på stormigt hav då är det kritiskt. Det korresponderar.

Det står att stormen var ganska hård. Men bara ganska hård. Guds ord har inte överdrivit men varit sanningsenlig. Vad säger det oss? Om inte Herren hade varit med dem hade det varit ute med dem. Men manskapet hade ändå gett upp hoppet. Ja, det hade gått så långt att några till och med hade slutat att äta. Det gjorde också Elia av missmod vid ett tillfälle. " Stå upp och ät. Annars blir dig resan för lång ". Så sa Herren till profeten. Båten Paulus reste med kan betraktas som en verksamhet. Besättningen och manskapet hade också ett gemensamt mål - att nå land. 

En ängel kommer till Paulus om natten. När det var som mörkast. Havet är då becksvart. Ett eländets klimax. Ängeln kom och stod bredvid mig, uppger Paulus. Det står inte att ängeln kom och ställde sig framför honom. Eller mer distanserat hovrade en meter ovanför honom. Det hade annars varit fullt legitimt. Han var ju en ängel. Men nej. Ängeln står bredvid och utgör sig för att i något avseende höra ihop med Paulus eller höra ihop med båtens verksamhet och dess väl eller ve. Det säger oss positioneringen. En iscensättning som talar för att ängeln möjligen hade varit bredvid honom, ja, kanske hela tiden. Varför annars komma upp längst med sidan? Den platsen är avsedd för medvandrare. Han kom inte framifrån som alla förstagångs möten sker. Eller bakifrån - som om Paulus farit vilse och borde vända om. Herren gick bredvid! Herren gick med. Det är ömt. Det är ömt.

Paulus säger till besättningen att fartyget skulle gå under. Ja, verksamheten. Ett fartyg är en form av verksamhet. Men de skulle alla klara sig. De skulle hamna på en ö. "Men på en ö måste vi bliva kastade." Kastade? Ja, kastade. Det handlar om något i grunden ofrivilligt och under hänsynslösa förhållanden oundvikligt. Känner du igen dig? Gud känner dina omständigheter sedan urminnes tider. Varför misströsta? Stå upp och ät. Av Guds ord! Tänk att Jesus har dig funnit värdig. Du är ren i Jesu blod. Har någon sagt något annat? Så är det fel.

Varför räddade inte ängeln båten ur stormen - likt en gudomlig resurs - som kom för sent? Det är den mänskliga frågeställningen. Båten som är verksamheten som vi varje vår lackar och vårdar. Kontinuerligt vårdat. Varför kom inte förbundets ängel gåendes på vattnet och sa; Tig! och stillade stormen i tid. Varför måste skeppet gå under? Varför lyste inte löftets stjärnor för dem och varför var inte Herren längre solen som lyste över dem där i stormen, då Herren bara gick bredvid och förutsa slutet?

Berättelsen om Paulus och de skeppsbrutna tenderar att illustrera verksamheter som gått under och som måste gå under. Människor har blivit kastade på land. Kastade. På en ö. Men Herren förkastar oss inte! Tro det inte för ett ögonblick. Men vi kan av tidens vågor kastas av och skeppet gå itu. Verksamheten eller verksamheterna.

Ibland händer det att man måste börja om. Så smått ser man åter Karlavagnen och Orion. Det klarnar. Man kan urskilja Lilla och Stora björn. Och bedöma igen. Hela stjärnhimlen börjar framträda och man kan åter börja orientera sig. I Gud. I löftena. Och visionen klarnar så sakta som en soluppgång. Då tar människorna sig an visionen på nytt och bygger en ny båt för att ta sig ifrån ön och in mot land. Det som var deras kallelse! 

Om Gud slår sönder en verksamhet så är det hans sak. Verket är hans! Men manskapet måste på nytt ut på havet för att fiska människor. Det är kontentan. "Paulus ska stå inför Kejsaren." Han ska inte bli bofast på en ö. Det förstår vem som helst.

Att ängeln stod bredvid. Det säger så mycket. Det var inte skeppet i sig som var väsentligt utan människorna. De som säkert byggde upp en ny verksamhet och tog med sig det som var gott från den gamla båten. Det är det negativa som vi håller fast vid som hämmar oss, när vi istället ska "behålla det goda" och gå vidare. Står det inte så? För människofiskets skull! Där kan båtar över tid se väldigt olika ut. Men också i det stora hela ha väldigt, väldigt mycket gemensamt med den gamla båten. En ny vision för samma uppdrag! En ny båt men likväl en båt. En ny båt kan byggas exakt som en gammal båt. En ny bro kan byggas exakt som en gammal bro - för att den är gångbar. 

En ängel står bredvid.

 

"Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning. Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat. Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade: 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.' Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt. Men på en ö måste vi bliva kastade.» ( Apg. 27 )

Paulus befann sig på en båt i Medelhavet. Man hade hamnat i kraftig sjönöd. Det står att man hade inte mer något hopp om räddning. Då är det hopplöst! Men en ängel uppenbarade sig för Paulus, står det. "Han stod bredvid mig ", säger han. Han stod bredvid mig.

Hur svårt kan en människa ha det? Eller en grupp? Båtfolket var en grupp. Hur omöjligt kan det se ut? Ja, det kan faktiskt vara utan allt hopp om räddning. Då kom en ängel från Gud som Paulus tjänade, står det. När då? Om natten! Så typiskt författaren av den heliga skrift. Inte nog med att det är under full storm. Ängeln kommer också när det är som mörkast. Gud dras till omöjligheter! 

Det här är sanningar som provocerar, som utmanar och som är kvalitativa. Vi gör ju annars allt för att undvika att hamna "utom all räddning ". Det är fullt normalt. Vi har fått ett förstånd för att använda det. Därför använder vi det också. Men ibland räcker det inte till. Paulus förebrådde också sjömanskapet för att de framhärdade och inte handlade klokt och förståndigt i fråga om seglatsen - fastän han själv var med. 

Gud har en alldeles egen bortre gräns i allting. Hit men inte längre för då går det illa med mina tankar. "Ja, med mina tankar," säger Herren. Det kan vi med dagens text lägga till - för det är andemeningen här.

"Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark." Denna text är från profeten Sakarja bok. Där definieras svårigheten som ett berg. Ja, ett stort berg och inte som ett stormande hav. "Så ska du ändå förvandlas till jämn mark."

Den som förlitar sig på Gud behöver inte ängslas. Det finns en bortre gräns. Hit men inte längre. Då griper Gud själv in! 

Ibland tänker jag så här: Bättre att det då är värre än illa för då kommer Gud att gripa in så mycket mäktigare. Ja, vi längtar att se dina mäktiga gärningar, Herre! De som man såg vid Röda havet. Vad ska vi  annars med den berättelsen till om inte för att kunna mäta din styrka i överförd mening!? Den är påvisad. Och påkallad! Sela. Förnya i detta år dina väldiga gärningar! Sa inte profeten så? Jo. Då ber vi på samma sätt.

Så skall han också svara på ett alldeles överväldigande sätt. Det finns inget annat att tillägga.

 

Vill dela med dig denna undervisning av Göran Wahlgren. Ta dig tid att lyssna till den. "Tro kommer av predikan." Ja, "kommer ", står det. Tro kommer till dig genom att du lyssnar. 

Paulus säger vid ett annat tillfälle; "Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? " (Gal. 3:2.) Här använder Paulus en variant av samma verb. "Kom det sig."  ... Ja, när man lyssnar i tro!

Att lyssna handlar om att höra utan att relatera till förutbestämda tankar om allt möjligt. Det kallas att bära på förutfattade meningar. Då kommer du på kollisionskurs med tron. Då stänger du ute trons möjligheter i ditt liv. 

Lyssna i tro.
 

"Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. " ( Hebreerbrevet 10. )

Paulus, vilken det förmodligen är som skriver, uppger att frimodigheten är nyckeln till en stor lön. Vi brukar ta fasta på ordet frimodigheten i texten. Kasta inte bort den! Vi tar sedan sikte på någon form av utdelning som lön för denna, när vi läser ordet. Men författaren av texten skyndar faktiskt vidare i texten och talar om en ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja. Det är lite kärvare. Varför då? Ja, för att få vad utlovat är och lite underförstått; allt är inte lättöverkomligt. Frimodighet. Ståndaktighet. Guds vilja och få vad utlovat är... Det är nyckelorden. Ja, vad stod det? För att få vad utlovat är. Vi ska få det! Gud kan inte ljuga.

Hur når oss dessa sanningar? Ja, vi förstår med ens att frimodighet är en god sak. Och det sporrar oss i att vara utåtriktade i det kristna livet. Frimodigheten som inte kalkylerar så mycket. Frimodigheten går i sanningens tjänst. Därför blygs den inte. Den räds inte. Det står också att den medför - inte bara eventuellt en lön i någon form - men en stor lön. Här tillgodogör vi verkligen oss Gudsordet med god aptit. Frimodighetens motsats som är försagdhet. Den omintetgör istället den lön frimodigheten för med sig. 

För resultatinriktade människor som vi är, så vill vi oftast ha snabba utdelningar på allt. Framgång mäts ofta i stor avkastning på kortast möjliga tid, i vad det än handlar om. Men här säger Guds ord att det krävs ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja. Här kärvar det lite för oss. Här tycker vi att tidsaspekten eller en utdragen kamp och slit utlovas. Texten går från full fart i medvind till brant uppförsbacke i vårt många gånger slitna känsloliv. För här kräver det lite av oss. Att göra Guds vilja kräver mer än vanligt, skulle man kunna säga. Varför skulle annars begreppet ståndaktighet användas? Vad ska vi annars med ståndaktigheten till, den som efterfrågas? För att få det som utlovat är! Där nås vi av essensen i texten.

Frimodigheten rör sig i riktning under Guds vilja. Ståndaktigheten hjälper till att härda ut på vägen. Finalen är att se Guds vilja uppfylld i det som är utlovat.

Den som har en kallelse över sitt liv får åtskilliga gånger i livet möta dessa aspekter. Frimodighet, ståndaktighet, Guds vilja och vad utlovat är. Det är inte mindre sant idag. Du kämpar den goda kampen men ska få vad utlovat är. Få! Men inte utan ståndaktighet. Den rymmer så mycket!

Låt oss komma ihåg dessa viktiga nyckelord. Låt varje sats överbrygga uppgivenheter och misströstan - för även om tidsaspekter dränerar oss på mod så har vi redan facit på ett övervinnande liv i Guds tjänst och skola. Var frimodig! Kasta inte bort den. Var ståndaktig så kommer Guds vilja att ske och vad han lovat är han mäktig att hålla. Hans ord är sanna och eviga.

 

Vill dela denna video med er, igen. Vilken underbar inriktning på budskapet - Jesus vår frälsare och bäste vän!

Vi kan uppleva svåra förluster i livet. Ingen av oss går fri från sorger i livet. Människor kan också oförklarligt ta avstånd ifrån oss och någon går helt sonika bort.

Jag har inte reflekterat över att den här församlingen kallas för "Tabernaklet på Brooklyn". Det fina arbetsnamnet på den kommande biografen i Stockholm. Men tänk att kunna samlas så här igen, med en inriktning på Jesus och uteslutande på tillbedjan av honom. 

Det finns många omöjligheter i en sådan vision. Men Gud är mäktig att leda detta arbete till ett förverkligande. Till dess får vi nöja oss med tekniken och artificiella lösningar som nätet erbjuder. 

Gud välsigna dig att bära denna vision. Den är verkligen påkallad! 


 

I oktober kallade Ryssland in 300.000 nya soldater. Nu meddelar tidningen The Guardian att man ska kalla in upp till 500.000 soldater ytterligare.

Mina vänner! Det här är dimensioner som inte står i proportion till konflikten i Ukraina. Ekvationen är inte svår. En mobiliserad armè på nästan 1 miljon soldater är en styrka som inte går att sätta emot någonstans. Kriget i Ukraina har skjutit av en stor del av de 190.000 soldater som drog ut i kriget initialt, men vad en så stor armè ska få för uppgift är ovisst.

Mina textrader blir alltmer blytunga. För den som har ett evigt hopp och en evig Gud är detta händelser under Guds överinseende.

- Gud har allt i sin hand!

 

I år är det 70 år sedan ett profetiskt tal om en väl beskriven invasion av Sverige skulle ske. Det var Anton Johansson, finnmarksprofeten, som varnade för det. Han som förutsade Titanics undergång i realtid. På 1950-talen fick pingstvännen Birger Claesson se syner som åter aktualiserade den dom, som han definierade det, vilken vilade över Sverige. De kristna förstod då allvaret och en landsomfattande tid av bön till Gud bland Guds folk avvärjde invasionen. Det menade Birger Claesson själv som avled i tidiga år. Gud är ingen robot. Han har en personlighet. Personligheter är rörliga.

Men i år är det 70 år sedan domen avvärjdes. Bibeln är mycket ogenerad när det gäller talet 70. Jesus förutsade Jerusalems tempels nedbrytning, vilket skedde år 70 e.Kr. Profeten Daniel upptäckte 70 år efter profeten Jeremia proklamation om en landsförvisning och en återkomst till Israel. Förutsägelsen uppfylldes till punkt och pricka. Sjuttio år... Efter sjuttio år. Sjuttio års veckor. Siffran går igen! 

Jag har skrivit om detta sedan 2014 och om en förestående invasion av Sverige. Sedan dess har väldigt mycket skett. Krig i Ukraina. Sverige och Finland har sökt medlemskap i Nato, vilket var en otänkbarhet för bara ett par år sedan. Och ett USA som är i administrativ och författningsmässig upplösning! 

Den allt oroväckande frågan är vad Ryssland ämnar göra norr om Bornholm i framtiden. Där utfördes det sabotage mot Nord stream 1 och 2. Det kunde istället ha skett i höjd med Åland för att bevaka egna ryska intressen där. Det kunde skett utanför Gotland. Men sabotagen på pipelinen skedde vid inloppet till Östersjön, på ömse sidor om Bornholm. Så militärstrategiskt. Det ger Ryssland ett påtagligt incitament att närvara i området under förevändning att laga ledningarna. Det kan ingen ta ifrån dem. Ett sabotage som ser ut som en tanke. Åland och Gotland är fortsatt en utsatt ö-grupp. Det är fullt möjligt att sänka ett hangarfartyg, men den som besitter Åland och/eller Gotland är osänkbar och har dominans över Östersjön. Bornholm är kanske än mer utpekat med de två gasrören "likt en gripklo" om ön på ömse sidor. Vi kommer att få se stora ryska marina enheter och aktiviteter där då vi närmar oss ett Nato medlemskap. Var så säker!

Obevisat vem som sprängde gasledningarna inom svensk och dansk ekonomisk zon, så ligger Bornholm som en sten mitt i infarten till Östersjön. Östersjön som blir ett innanhav för Nato om Sverige och Finland går med i miltäralliansen. Det är och kommer att vara en otänkbarhet för Ryssland som har två strandtomter vid Östersjön. En i Kaliningrad och en i St:Petersburg. Det finns ingen strandägare som inte slår bakut när strandtomtens gränser inskränks. Ingenstans i världen! Och här har vi med en aggressions makt som Ryssland till granne att göra.

I år är det 70 år sedan överbevisande profetiska syner delgavs en enkel Herrens tjänare. Kristenheten är inte på något när i stånd att bemöta dessa faktorer. Och jag tror inte att domen kommer upphävas. Varför? En dom är en dom och den har i sin jurisdiktion ett avmätt straff till förfogande. Varför? På förekommen anledning och utan lösa grunder! Vi är världsledande i ogudaktighet och orättfärdighet. Och i omoral. Vi har hört Guds ord genom många väckelser och förkunnelser. Men har inte tagit vara på kunskapen om Gud. Ingen nåd utan dom. Och inget straff utan bakomliggande orsaker.

Jag läste imorse en artikel i DN och kan konstatera att de uppgifter som det skrivits om här i bloggen sammanfattar nu DN. Östersjön är en framtida orosplats. Frågan är inte så mycket om Sverige går med i Nato utan hur mycket Sverige kommer i främsta linjen i en kontrovers med Ryssland. Incitamentet är Östersjön och den utlösande faktorn är redan inplanterad norr om Bornholm. I två sönderbombade gasledningar. Vi kommer alla ihåg vad som hände. Östersjön blev till en bubbelpool. Men inga fartyg från Kaliningrad eller St: Petersburg sändes ut till platsen. Möjligen något enstaka fartyg men inte i proportion till det som skedde. Det hade varit en logisk reaktion. Men om du själv har initierat sabotaget - ja, varför ska du då skynda dit? Syftet är uppnått och förevändningen att bombastiskt närvara i området blev förlagt på framtiden. Då drar det ihop sig på Östersjön.

Kom ihåg vad den ryska regimen sa när Finland och Sverige sökte medlemskap i Nato: "Går Sverige och Finland med i Nato kommer militär tekniska åtgärder att vidtagas ". Sedan började det bubbla från sjöbotten. Meningen har analyserats av militära bedömare men står utan konkretion. Åtminstone oredovisat. Det är det hotet vi lever under. Det är sagt i närtid av en aggressionsmakt 70 år efter domen avkunnades över Sverige, samma stat som pekades ut för Birger Claesson.

Hade Birger Claesson levt idag hade han ropat med full kraft; "Dom över Sverige! ". Hur skulle han annat med den insikten? Ja, så hette också hans lilla skift. 

Jag länkar artikeln från DN här nedan. 

https://www.dn.se/ostersjons-nya-maktbalans/

 

"Se, dagar skola komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren, och druvtramparen såningsmannen, då bergen skola drypa av druvsaft och alla höjder skola försmälta. Då skall jag åter upprätta mitt folk Israel; när de bygga upp sina ödelagda städer, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få dricka vin från dem; när de anlägga trädgårdar, skola de ock få äta deras frukt. Jag skall då plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud." (Amos 9:13-15)

Jag vill avsluta denna dag med dessa goda ord från Amos bok. Det är ett hoppets ord. Det må vara hur det vill med precis ALLT men den som äger en barnslig tro som Abraham ska få se Guds löften uppfyllda. Han som aldrig kan svika. Den som håller sig till Herren ska inte komma på skam. Det är ett fast ord.

"Plöjaren ska följa skördemannen i spåren. Och druvtramparen såningsmannen." Det talar om en oerhörd tillväxt. Ja, det har skett förr att uppvaknanden på det andliga området kommit att ske plötsligt.

Det handlar om att vara vakande och be. Att förtrösta på Herren i allt. Och att bevaras i tron. Psalmisten talar om Herrens trofasthet från släkte till släkte. Det talar för att det är Herren som är garanten för att så kan ske. Det senare släktet kan inte leva på det förra släktets välsignelser. Gud måste möta sitt folk på nytt. Det är det fina! Därför heter det "från släkte till släkte." Vem ska överbrygga detta då det första släktet är borta? Herren!! Han som varit med hela tiden. Sela.

Det vill jag framhålla i en mörk och dyster tid. Vi förbida din frälsning, oh, Gud.

 

God fortsättning på det nya året! Med Gud är det alltid ett gott år. Hur det än ser ut. Det är så stärkande att veta att det Jesus har gjort för oss, det håller även för detta år. Och att det finns en framtid och ett hopp för de som saknar ett hopp!

Förra året hade denna hemsida 23.000 besök. Det är enormt stort och meningsfullt. Nu väntar vi som Zakarias och en Hanna på att vi ska få se Guds frälsning. Att ett evangeliskt center ska uppstå här i Stockholm. Säger inte skriften; "Han ska snart skaffa dem rätt ?" Varför dröjer Gud? Han som kan ordna allt på ett ögonblick. 

Vi får inte glömma att det trots allt tog Gud sex dygn att skapa alltet. Det är ingen lång tid i sammanhanget. Men allt tar ändå sin tid. Det vill tidsaspekten säga oss. Tiden, som är ett mått på en händelseutveckling. Allt är inte på en gång fix, klart, och färdigt här i livet. Inte ens Jesus kom direkt in i sin uppgift. Han kom ringa och utsatt. Och nog var han väl förutsagd alltid. Han fick växa upp och blev allt starkare i anden, står det.

Visioner har den framtoningen att de pratar brett och ofta bredvid mun. Det gör de för att de rymmer på så mycket glädje i det de väntar på. De förklarar det som man ser ska komma. Då kan man inte samtidigt tala om att Gud är senfärdig. Nej! Det är kungörelser om det som man förr kallade för "ett förebådande", som är det smärtsamma för den som väntar. Ingen går ju och väntar på något man inte vet ska komma. Ja, likt en havande som blir alltmer otymplig och rent av sjuk av väntan, så kommer förlossningen och visionen är då ett faktum. Då är väntan som glömd. 

Det kan inte bli ett fjärde advent om inte den första inträffat. En första, en andra och en tredje, osv. Advent betyder väntan. Det blir ingen väntan om alla fyra infaller samma söndag. Då tappar den sin betydelse. Det säger sig självt. Nej, den som ska få vad som utlovat är måste tålmodigt vänta! Under tiden beordrar Gud fjärilen ut ur puppan men under mognad. När tiden var inne - då sände Gud sin son! I överförd mening.

Ja, kanske vi detta år får inta biografen, evangelisationscentret med tillhörande verksamheter som gör centret självförsörjande. Det finns så många som saknar ett andligt hem i denna stad och fler ska vinnas för Guds rike!

Jag utmanar dig, du bittre. Inte ska du väl gå in i evigheten bitter? Det är ingen triumf i det. Det finns ingen missmodig skara bland grupperna i himlen. Lägg av din bitterhet. Jesus lever och han vill göra allting nytt för dig! Du har bara kört fast. Han är likadan som han var första gången du mötte honom. Du behöver komma loss!!

Församlandet är inte en organisationsfråga. Mänskliga föreningar kräver sina styrmekanismer och det är inte de som efterfrågas här. Här är det lemmarna varandra till tjänst som kommer att dras ihop och tillsammans av fri vilja, som det handlar om. Ja, visionen lever! Den är inte död. Den ska förvisso inte utebli men om den dröjer så förbida den. Bed för denna sak! 

Jag önskar dig igen ett fortsatt Gott Nytt År och var förväntande på vad Gud ska göra. Han som kan göra allting nytt! Amen!