Det har blivit lite av en "evangelistens dagbok" detta forum. Det har utvecklat sig så. Jag tror att den mänskliga sidan - även om vi alla är olika - kan öppna upp och inspirera andra. Att bana väg för möjligheter! Är våra liv otillgängliga och akademiska så sitter vi på för höga hästar.

På onsdag vill jag planera in en ny evangelisationsdag, om ingen älg ställer sig i min väg som sist, vill säga. Jag kom för sent till Herrens arbete på stan förra gången. Men det ordnade sig ändå. Ja, profeten Bileam blev också han förhindrad en gång. En åsna blockerade hans väg på Herrens befallning. Men Bileam var ute i fel ärende. Och hinder kan uppstå ändå. Från förmiddagen och framåt vill jag ihärdigt evangelisera. En längtan dit ut, så omistlig. Mycket är väderberoende, så klart. 

Jag drömmer om att en dag så är vi så många som går ut i evangelisationen tillsammans att vi intar hela "Vete-Katten Bakfickan" på Gamlabrogatan för frukost, innan vi går ut med flyers efter en kraftig bönestund. De har en liten brödbutik med kafé där. Den ligger bakom den stora Vete-Katten från tidigt 1900-tal. Nära och gemytlig. Ja, vi kanske får abonnera lokalen vissa bestämda dagar så vi får plats. Emellanåt fikar jag där själv innan jag startar evangelisationen. Jag och Herren på tu man hand. 

Jag fick tipset att skaffa kläder med batteridrivna värmeslingor även uppladdningsbara via USB. Jag googlade på produkterna och fann handskar med silikonbeläggning på fingrarna som gör att man lätt kan greppa tunna flyers i kylan utan att behöva ta av handskarna. De värms upp till +40 grader. De måste jag ha! Vi går ju mot vintern. Det är inget hinder. Ohh...evangelisten känner sig nu redan inspirerat oövervinnerlig!  Jag har tio-tjugo år på mig att göra det sista för Herren innan jag flyttar hem till Gud. Min pastor som är hemma hos Herren nu var en gudsman och han sa tidigt och ofta; "Var inte resultatstyrd. Var målinriktad." Det är en devis som jag tagit till mig. Det är själva kraniet i en evangelists karaktär. Vi brukar kalla det för pannben. I världen ska allt ge avkastning genom omedelbara, mätbara resultat. Men en såningsman får lära sig att vänta på skörd.

Vänner! Vad står det skrivet om de som återvände från Babylon till Löfteslandet? Hör ni mig?! Besjungna rader. De gick drömmande! Vad drömde de om? De drömde det som Herren hade förberett för framtiden, naturligtvis. Mardrömmar lever vi i på daglig basis i en värld av sprängdåd, ondska och hot. Världen som är i den ondes våld. Han som ska sitta längst ned i avgrunden, i den framtida eldsjön där ingen lindring kommer att ges. Sela.

Guds drömmar drabbade Josef. Här vill mitt inre tala oplanerat i tungor. Men jag kan inte bokstavera Kanaans nya tungomål. Orden kommer för snabbt och intensivt. Kraften de är fyllda av gör att de lätt förångas. Man blir kvar helt hänryckt. 

Men verkligheten var mardrömmar också för Josef. Och visionen var till sin karaktär ouppnåelig. När drömmarna sedan kunde ses i den framtida verkligheten och han såg sig tillbaka... Då grät han hejdlöst! Ära vare Jesus som gick samma väg till mötes! Han som tronar på stol nummer två på Faderns högra sida men som äger all given access. 

Jag får sluta nu. Mina ögon tåras. Jag kan inte se skärmen. 

- Tack Jesus för vad du gör hela tiden !!

 

"Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud; och var och en som älskar honom som födde, han älskar ock den som är född av honom. Därför, när vi älska Gud och hålla hans bud, då veta vi att vi älska Guds barn. Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga. Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro. Vilken annan kan övervinna världen, än den som tror att Jesus är Guds Son?" (1 Johannesbrev 5:1-5)

Detta bibelord blev levande för mig efter att jag och Leif från Småland varit i evangelisation i förrgår. Jag är så genuint glad över att Leif är i full färd med att  dela traktater i evangelisation. Vi står i daglig kontakt och det brinner en eld i oss båda. Äran till Gud! 

Det slog mig när jag bläddrar i tidningar från väckelser från 1960 och 1970-talen att det är förvånansvärt lite av dogmatik och djuplodad bibelundervisning i tidsdokumenten. Därmed inte sagt att lärofrågor och lärarämbetet är oviktigt.

Men det som dominerade publikationerna var vittnesbördet om Jesus - som en redaktör idag hade fått redigera bort. Det hade aldrig gått att sälja. Det kryllade av enkla vittnesbörd om vad Jesus gjort i människors liv. Av hallelujarop i text. Lovat vare Gud! Prisat vare Herren! Amen!, osv. Så oakademiskt. Man var så överväldigande frälst i Jesus - även i text. Man var översvallande.

Det handlar om den personliga evangelisationen. Det är lösningen till förnyelse! Att på nytt bekänna Jesus och gå tillsammans med Honom. Allt liv måste ha både ett tillflöde och ett utlopp. Annars blir det ett dödens hav. Inga livsbetingelser. Inget nytt liv kan födas. Hos Jesus är det liv. Med Jesus skapas det liv!

Får jag berätta för dig när jag satt på bussen på väg till stan för en tid sedan? Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag kan i så fall berätta det igen.

Jag sitter på bussen med mina flyers på väg till city. Jag börjar gråta så oerhört gripen av Gud. Den genomgick hela mig. Plötsligt och okontrollerat. Det finns ingen teaterskola i världen som kan dressera någon för en så djuplodad gripenhet. Eller den djupaste av sorg. Och jag vet något om sådant.

Jag minns att jag sa till Herren; det förstår du väl att jag börjar gråta när du griper mig så här. Och så var det! Herren lägger sitt välbehag över en människa som går hans ärenden. Det är min erfarenhet. Och den vill också bli din!

Ställ dig till Jesus förfogande! Jag säger det igen. Träd ur din komfortzon för Jesus! Stå med mig. Stå med dig själv. Stå med andra - bara du gör det! Låt oss bli fler i vår samtid kring Jesus så att den andliga temperaturen stiger och Jesus blir förhärligad.

Här har du rubriken för det som sker! Lovat vare Gud! Upphöjd är Herren!

Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro.

 

Jag är inte musikresencent. Verkligen inte. Och jag borde egentligen odelat vara glad över att överhuvudtaget ha hittat en inspelning av denna sång, som tog över och sjöng i mitt inre med total dominans denna morgon. Men texten i detta framförande skyms av perfektion. Man har övat för mycket. Och framfört den för lite. Jag borde inte säga det. Men inte sant? Att spela fint. Att sjunga fint. Och det är fint. Men det räcker inte. Det är Gud som tillbeds. Inte musikproducenten. Låt en vas gå i golvet så att innehållet rinner ut! Vi behöver inte glaserade kärl. Vi behöver substansen.

Låt Jesusnamnet få stå fram med hänförelse. Det är ju en hel vårflod som trycker på i bröstet. Han, Jesus, som närvarar med sin Helige Ande.

Glöm perfektionen. Ni kan ju sjunga. Ohh...sjung med och upphöj namnet Jesus! Detta är ingen vaggvisa för ostyra barn hos vuxna som längtar efter egen tid.

Var finns alla smorda sångare på You Tube? Lägg ut era sånger, sjung uppfyllda av den helige Ande. Djävulen avskyr tillbedjan till Gud med sång. Låt hans närvaro fördrivas med tillbedjan av Herren.

Jesus är Herrens namn!

 

I dag kontaktade mig en broder från Småland. Vi har aldrig träffats tidigare men han tjänar Herren på sin ort med traktater om Jesus och vill komma upp till Stockholm tillsammans med sin fru för att vara med mig och evangelisera i gatukorsningen. Det är något alldeles oerhört stort! Ja, vi går i våra egna skor men väntar att Herren går med i all vår enkelhet. Och det gör han! Så arbetade Jesus också och gav sitt föredöme åt oss då han gick här på jord. Han sände iväg lärjungarna två och två.

Gör man allt inför Herren, åt Herren och med Herren då blir man inte så resultat styrd. Man överlåter frukten åt Gud. Det är det fina!

Jag är så glad för min nya kontakt och det faktum att fler aktiverar sig i denna sak. Om du visste hur rätt ute detta är! Ja, det är rent av inne med denna urgamla form av evangelisationsmetod. Traktatmission. Helt överlägsen! Det är också livsnödvändigt för varje människas egen del att vara ett vittne men också för att Gud behöver arbetare till sin skörd.

Jag följde ofta min pappa då jag var liten och han var ung och delade traktater i Göteborg på stan tillsammans med Sven-Åke Asplund, Matz Emanuelsson, Ulf Kulborg och Tage Johansson. Göteborgs pionjärer. De gick inte alltid samtidigt men oavsett så gick man. En eller två, tre eller fyra tillsammans ut på stan för att vittna om Jesus. Det är inte Reinhard Bonnke eller Billy Graham som är mitt föredöme i denna sak. De är för stora. Hur ska jag kunna mäta mig med dem i inflytande? Men just dessa vittnen - med min far - som inte varje gång fick be med någon på stan - de representerade Jesus i sin tid. I ur och skur!

Jag skriver så här och drar ned hela evangelisationstanken så att den blir lätt tillgänglig för alla. Gud vill leda varje kristen i att bli en själavinnare! Det är ett oerhört spännande liv där man likt Filippus kan bli ledd av Gud. Vi tycker kanske inte att vi får så tydliga tilltal som han fick. Men vänta bara! Ställer du dig till Herrens förfogande då kan allt ske! Låt han leda i allt. Var trofast. Och glöm inte; Filippus döpte bara en enda människa på bibelns blad. Har du tänkt på det? En enda händelse som inspirerat miljoner av Herrens tjänare att följa Herren i ett skördearbete. Det är också min erfarenhet.

Det man gör för Herren ser han med välbehag till. Den välsignelse det rymmer är översvallande för den själ som får erfara den. Det är Jesus som frälsar. Det är han som väcker samvetena i människorna och överbevisar om synd och som skapar längtan efter honom. Vi ska bara presentera Jesus för människorna.

Älskar du Jesus? Bli med. Sluta att invänta bättre dagar. De kommer aldrig. Res dig upp och gör något för honom. Kalkylera inte. Låt Kristi kärlek tvinga dig! Vi ska ju inte vara kvar här så länge till.

Låt oss göra det sista vi kan för rädda någon på väg till ett evigt helvete. 

Var med! 



 

När jag var tio år gick David Wilkersons filmatisering av boken "Korset och stiletten" i aulan på Bergsjönskolan i Göteborg. Jag och min skolkamrat Magnus gick dit en kväll. Filmen, en omskakande samhällsskildring från 1970-talets New York, där Jesus grep många gängmedlemmars hjärtan till befrielse och frälsning från droger genom Wilkersons arbete. Jag minns att jag berördes otroligt mycket. Gangsters som först fick förtroende för David Wilkersons person och sedan hans arbete, vilket öppnade deras hjärtan för Kristus.

Nu har en filmatisering över Jesusfolket lanserats." Jesus revolution" Borde jag gå och titta som vuxen? Jag berördes som barn av det Jesus kunde göra. Kan denna film röra min person till en likadan förändring i mitt liv, att bli en själavinnare? Eller blir det bara ett känslosvall - likt ett fyrverkeri som stiger högt, lyser starkt, men sedan bara slocknar? Det är frågan.

Det finns ett arbete att utföra idag för Jesus. Vårt samhälle har snart samma drog och gangsterproblematik som i New York på 1970-talet. Vem tänker på dem utifrån ett evangeli perspektiv? Det bekommer oss inte. Vi väntar på Jesus tillkommelse så vi undslipper vedermödan. Det är nog för oss. De andra får skylla sig själva...Är det vår hållning?

Mina vänner, förtäringen av popcorn under filmen kommer att ha lämnat oss efter bara en dag och vi är tillbaka i samma lunk. Med eller utan extra salt. Men vi kommer att bli rörda. Vi kommer att bli nostalgiska. Vi kommer att vilja. Vi kommer att känna omvändelsens maning till oss. Till vaddå? Att få vara med om samma sak. Men det kommer vi inte. Varför? Därför att en film kan inte ge oss kraften att förändra ett ljumt oengagerat kristet liv. När bekände vi Jesus sist? Det kommer vi inte ens ihåg. Men vi är ingen förnekare i alla fall... Vi är passiva kristna - trots att vi skulle vara febrilt aktiva i den yttersta tiden. Inte sant?

Nej. Gå inför Gud. Be honom om hjälp att hitta de uttrycksformer eller  verksamhetsformer för din egna evangelisation. Betjäna din samtid. Ensam eller tillsammans med andra. Jesusfolket blev först berörda av Jesus. Sedan gick de rakt in i sin generation och erbjöd Jesus för människorna. Det har du också möjlighet att göra. Och du är kallad till det.

Du kristne! Ut ur bänkraderna! Ut ur biosalongen! Bli fylld med samma eld och glöd som skådespelarna försöker imitera. Vid årets slut är filmen glömd. Du är tillbaka i ditt samma jag. Och allt är som vanligt igen.

Arma kristna! När ska Jesus bli verklig för oss? Missionsbefallningen är lösningen. När vi går ut får vi himmelsk assistens. Jag har upplevt det själv. Jesus bor därinne i hjärtat och han värmer hela varelsen vid bara tanken att gå ut i hans tjänst. Ja, då blir vi besjälade av den kraft som också bodde i Jesusfolket. Sluta sitt i kyrkan söndag efter söndag. Det var din livmoder men där ska du inte sitta för evigt. Börja kryp! Börja gå.

Jag kommer inte söka mig till filmen, vad jag vet - även om Jesusfolket hör till min trosriktning. Det finns ingen prioritet i det. Min tid är för kort och det finns ett alldeles för stort väckelsearbete att utföra. Jag vill redan här och nu praktisera Jesusfolket. Det sker inte i dessa biosalonger.

Vet du inte hur du ska vittna om Jesus? Bor du i Stockholm? - ja, då kan du få följa med mig på stan. Jag ska visa dig hur jag går till väga. Kom och dela traktater med mig. Jag är till min natur den sämste i att verka som evangelist. Men Herren går med och han kan förvandla också dig. Det är faktiskt en styrka i att vara sämst i evangelistens ämbete. Människor som kommer förbi har många gånger sagt mig; det lyser Jesus lång väg när man får syn på dig. Det har jag ingen aning om.

Gud välsigna dig att ta Jesus på allvar. Då kommer han att bekänna sig till dig inför sin Fader och änglarna.

Det är svindlande stort.


 

"Församlingen i dag behöver människor, rätt slags människor, djärva människor. Det talas om att vi behöver väckelse, att vi behöver ett förnyelsedop i Anden - och Gud vet att vi behöver bägge delarna - men Gud kommer inte att väcka möss. Han kommer inte att fylla harar med den helige Ande.

Vi behöver människor som kan ge ut sig själva i kampen om själarna, människor som inte kan skrämmas av hot om död eftersom de redan dött ifrån denna världens frestelser. Sådana människor kommer att vara fria från de tvång som behärskar svagare människor. De kommer inte att känna sig tvingade att göra något på grund av omständigheternas tryck. Det enda tvång de känner kommer inifrån - eller ovanifrån.

Detta slag av frihet är nödvändig om vi ska få profeter i våra predikstolar igen istället för maskotar. Dessa fria människor kommer att tjäna Gud och mänskligheten utifrån motiv som ligger högre än vad som kan begripas av gemene man bland religionsanhängare som idag går ut och in i våra helgedomar. De kommer inte att styras i sina beslut av rädsla, inte följa någon tjänst på grund av ekonomiska fördelar, inte utföra någon religiös handling just därför att det är kutym att göra så. Inte heller kommer de att låta sig influeras av kärlek till publicitet eller önskan om ett gott rykte."

A. W Tozer

 

Det har inte blivit någon evangelisation på flera, flera dagar under veckorna som gått. Jag har nämligen vridit sönder min menisk där på stan. Jag kan springa men inte göra de sidoförflyttningar som är oundvikliga i evangelisationen. Du vet; ska man nå människor kan man inte stå stilla. Man måste vara aktiv. 

Min löpträning som visserligen ger positiv cirkulation i knät sker nu under protest. Men det förstår du väl att jag inte kommer att ge upp här och nu!? Aldrig! Jag har provat på att leva ett meningslöst liv i konsumtionens och den allmän mänskliga hjulspårets rytm nu under några veckor - utan att kunna ge evangelium till min samtid... Gud förbjude mig!! Så jag kommer igen. Gud har en väg igenom allt. Det lovar jag. Djävulen vill sätta krokben på sina budbärare var helst de befinner sig. Men då slår Gud honom på hans egen planhalva. Så är det mig sagt. Gud vare lov för det!

Jag vill citera några meningar av A.W Tozer, en mycket omtyckt Herrens tjänare som också han har gått ur tiden. Han är alltid läsvärd. Det är meningar som han myntade över sig själv - vilket nog får anses höra till ovanligheterna. Men han ville nog statuera ett exempel. Då är det berättigat.

Jag kommer snart på benen igen. Då ska gråväder, köld och snöyra till Guds ära omsluta evangelisten i hans gärning. Det är Herrens och min omedelbara vilja. Väl mött snart där ute. Arbetet har bara, bara börjat.

" Someone may try to give me credit for something they think I have done for God - but in actuality, God is doing it through His Holy Spirit - and using me as an instrument. There is no real sense in which we are able to do spiritual work of any kind without the Holy Spirit."  

A.W Tozer

 

I går sände jag i väg två bönedukar till, på begäran. Det är en ynnest att få vara förmedlare av Guds nåd. Den som vänder sig till Herren går han inte bönhörd förbi. Jesus vet vad vi behöver och han vill gensvara på våra behov och böner. Men det ligger också i det att oförbehållslöst överlåta sitt liv åt honom.

Jag bär på en djupt rotad vision om ett vardagsrum i Stockholm, där Guds kringspridda och andligt hemlösa folk kan finna en plats för gemenskap och gudstjänst. 

Utbed Herren om en biograf eller teatersalong i Stockholm där människor kan bli frälsta och döpta till Kristus. Där Jesus kan resa upp tjänstegåvorna och en innerlig gemenskap kan få upprättas.

Under tiden fortsätter traktatmissionen med att nå så många som möjligt och väcka människor inför evighetsfrågan; "Var ska du tillbringa din evighet?"

- Gud välsigna dig i allt det du gör för Herren!  Gör något för Herren. Gör det lilla du kan. Gör det mesta du kan. Gör det allt för din frälsare kär.



 

"Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig. Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag." (Efesierbrevet 1.)

Den kristna generationen före min brukade hjärtligt sjunga; "Guds löften hålla, Vad än jag mister, Vad än som brister - de brista ej! Om himlens stjärnor än slocknar alla, Guds löften falla aldrig, nej! 

När Herren kom till Abraham och uppmanade honom att räkna stjärnorna så var det ur en vetenskaplig synpunkt ett risktagande. Varför då? Jo, många av de stjärnor vi själva ser idag och som Abraham följdriktigt också tittade på under samma premisser, i själva verket hade kunnat slocknat. Avståndet gör att det ljus vi ser från många stjärnor för länge sedan har svalnat och blivit till månar. Skenet bedrar inte men hör hemma i en annan tid. Inte sant? Här kan inte vetenskapen med all sin rationalism och tron dela rum. Här gäller vad Gud har sagt och inte mätmetoderna! Och ljuset bär Guds vittnesbörd.

Nej det ändrar inget i sak. Avstånd har aldrig varit ett hinder för Gud. Och hans löften är att "före världens grund var lagd, så utvalde han oss i Kristus Jesus till att vara heliga och ostraffliga." Därför ser vi dem lysa. Tack Jesus!

Det är det här med tider och stunder hos Gud. Han som kommer när tiden är inne. Han som är känd för att ibland komma i sista stund. Men aldrig för sent! Det har med hans konungslighet att göra. Han som kan peka på stjärnor som slocknat för tusentals år sedan - i eftertid - och de lyser ändå! Han som kan gottgöra för årsgrödor som gått förlorade - av skadedjuren - och som om ingen skada hade skett. Alls.

Vad säger han genom Malaki?

"Bär in fullt tionde i förrådshuset så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i det här, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna himlens fönster för er och ösa ut välsignelse över er i rikt mått. Och jag ska tillrättavisa skadedjuren för er så att de inte fördärvar markens gröda, och er vinstock på fältet ska inte bli utan frukt, säger Herren Sebaot." (Malaki 3:10-11.)

"Herren ska tillrättavisa skadedjuren.", säger Malaki. En underbar formulering. Den är inte bara annorlunda och mycket litterär till sin utformning. Den rymmer på aldrig tidigare kända och oanade sakförhållanden. Det säger oss att Gud är en proaktiv Gud som älskar en glad givare, då han vill skydda vår verksamhet åt honom. Inte sant? Gud vare lov! Han som sände skadedjur vid Israels förlossning ifrån träldomshuset. Han kan också "hålla tillbaka skadedjuren under tillrättavisning" så att det blir en rik skörd. För vad är ett skadedjur? De är till för att skada, således. Annars hade de inte det epitetet.

Så räkna stjärnorna, med mig, min vän! Löftets stjärnor. Och vet om att Gud tände dem redan långt tidigare innan han sa till dig att räkna dem. Han som tänkte på sina löften årtusenden innan och långt före att de slocknade. Avståndet som tjänar hans syften.

Löftena och stjärnorna lyser med full kraft. Ja, de tindrar liksom de tar fart, för att sedan verka avta. I samma stund tar de ny fart, i kaskader, i brand, genom löftets oerhörda realitet. 

 

"Moses spent forty years thinking he was somebody; forty years learning he was nobody; and forty years discovering what God can do with a nobody."

- D.L Moody -

 

"Med samtidens ögon sett är spädbarnsdop ett rituellt övergrepp. Med bibeln och andliga ögon - en styggelse."

- Thommy Jakobsson -


 

Jakobs kamp. Med människor och med Gud.

"Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse." Jesaja 55:6-7

En kvinna i mellan Sverige kontaktade mig och ville ha en böneduk. Hon återkom i veckan som var och uppgav att hon hade mött Jesus på nytt. Det är stort. Ropar man på hjälp, då hjälper han. En böneduk som har med tron och trons bön att göra. Men det är alltid Jesus som handlar i våra liv genom den Helige Andes kraft. Inte duken. Verket är Herrens!

Det är så skakande att ta del av nyhetsflödet. Sverige är verkligen under yttre och inre hot och vi har en dom som vilar över vårt land. Vi har nått vägs ände med våra gudsfrånvända liv. Vi behöver hjälp. Enda sättet att få Guds beskydd nu är att söka den. Premien för vår livförsäkring har gått ut. Vilken premie? Bristen på gudsfruktan.

Byggbranschen räknar med att så många som 1600 företag kommer att gå i konkurs inom kort. Där gömmer sig tiotusentals människoöden. Inflationen ökar och riksbanken balanserar på slak lina vid att inte ta i för hårt med räntesatsen för att inte stjälpa enskilda hushåll ytterligare men samtidigt försvara den svenska valutan. En inflation som är omvärldsstyrd av kriget. Vi går obönhörligen emot stor arbetslöshet och rådet som ges; försök behåll ditt arbete. Kronofogden har aldrig haft så många skuldsatta någon gång, bland en befolkning skuldsatta upp över öronen. Fyra svenskar tar sitt eget liv varje dag. En svindlande siffra! Varje liv som naturligtvis berör och drabbar så många, många fler i omgivningen.

Ja, vi kunde stapla fler globala sakförhållanden och uppleva hur allt verkligen skakar under våra fötter.

Men vår trygga vetskap är att Gud är en god Gud! Det bevisade han när han lät Jesus dö för oss, i vårt ställe. Hans kärlek har inte förändrat sig. Jesus vill återföra oss alla till gemenskap med Gud.

Vi har länge farit vilse och på fel väg. Nu är tid att besinna sig. 

"Sök Herren medan han låter sig finnas.", ropade profeten.