_DSC9211-2.Mobilen

2020 > 08

Göta lejon på Götgatan på Söder i Stockholm. Göta lejon på Götgatan på Söder i Stockholm.


"Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. 
Men Herren sade till Josua: »Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld.
Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.
" Josua 6
 


I dag passerade jag en av stadens stora scener på söder, Göta Lejon. En av stadens större scener. Igenbommad av covid-19 och genom myndighetsbeslut. Gud, han leder konungars hjärtan som vattenbäckar, står det. Hur går det till? Han lägger hinder i vägen för flodfåran.

Jag stannade upp för ett slag vid teatern. Plötsligt ropar en sliten tiggare från andra sidan gatan som är tilltaget bred och med mycket folk. Där satt mannen. Jag är inte heller speciellt ensam på min sida av gatan, även om bilden inte uppvisar så många människor i fotoögonblicket. Jag såg bara mannen i ögonvrån till en början. Jag hade bara stannat till i några sekunder vid jalusin. Plötsligt reser sig mannen, breddar sina axlar, knyter händer och håller armarna en bit från bålen och går rak emot mig över gatan. Han ser hotfull ut med fast blick och säger något jag inte uppfattar. Jag backar när han närmar sig. Hans intentioner var alltför tydliga. - "Så ja.", sa han och vände sig om när han såg att jag backade. Det var fullständigt oförklarligt och tiggare brukar vara vänligt sinnade, är min erfarenhet. Varför just mig? Det var gott om andra människor där också. Mina vänner! Vi är sedda inte bara av Gud utan också övervakade av en ond andlig värld. Den tappar ibland konceptet och visar sin djupa rädsla - om än under hot. Då är det oroligt i den andliga världen. Fullständigt oprovocerat. Eller kanske inte. Den osynliga världen vet om oss.

I dagens text står det att Jeriko var slutet och stängt. För Guds folk. Ingen gick in eller ut. Ingen, står det. 

På onsdag ska jag ta mig till en annan biograf som jag sett ut. Jag kommer att gå dit och ställa mig där. Varför? Därför att det är både förutseende och otidsenligt. Och jag är vid mina sinnens fulla bruk.  Men Gud ska också ha en plats dit människor kan få komma. De som vill! När viruset har dragit förbi så ska det få finnas en plats dit människor kan få höra evangelium. Och Gud ska utse en plats åt sig.

Hur var det då med Jeriko? Jeriko intogs efter 13 varv runt stadsmuren. En klar och tydlig instruktion. En gång per dag, de sex första dagarna, och sju varv den sjunde dagen. Heter det inte också om Elia tjänare att han blev iväg skickad ett antal gånger i samma ärende? Jo. Inriktningen var så klar och tydlig att det bara var att invänta regnet under påseende. Elia hade hört det men inte sett det. Nu ville han att tjänaren också skulle se det. Ljuset kommer alltid före ljudet i det naturliga. Blixten är normalt sett redan förbi när åskknallen går. Men gudsmannen hade hört innan tjänaren kunde se. Omvända förhållanden. Gud hade ju upplyst honom!

För mig är det inte en instruktion att ställa mig utanför en biograf med en vision och önskningar inför Gud. Samtidigt kan det vara det. Guds ord säger att vi skall gå in i vår kammare och be i det fördolda. Då ska Gud vedergälla oss i det uppenbara. Det står också klart och tydligt att de som står i gathörnen och på torgen och ber gör detta för att bli sedda. - "Se, de har fått ut sin lön!"

Men jag är inte ute efter lön. Inte heller för slem vinnings skull. Det är jag inte. Detta är en proklamation och en demonstration om det som skall komma. Detta är en tältplugg som slås ner.

I denna sak är jag tämligen ensam. Men jag förstod så klart i dag att det som nu sker röner ett stort andligt intresse. 


 

Läs hela inlägget »

"Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall. Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket. Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen. Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud. 

HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
" Habackuk 3.

Det finns bibelböcker som har väldigt få sökträffar. Det kanske inte är så konstigt att en "tumvers" sällan hittar till en bibelbok som Habackuk, med bara tre kapitel. Bara ett uppslag stort. Går du in där så hittar du ingen annan skriftställare. Guds vänner som vårdar sidor hos Gud. Gud, som umgås förtroligt med dem.

Jag vaknade faktiskt till denna vers imorse som också finns hos David i Psaltaren och hamnade mitt i hans bönemöte och blev inviterad. Har du tänkt på att man kan få höra Habackuk be. Och hur han ber, inte minst.

Profeten har kallats för en av de "små". Men inte för liten. Han som var en gigant för sin tid. Men "små" är han tillsammans bland de elva andra i tolvprofetboken. De kallas för "små" fastän de är stora. Vad man hittar på. Det är för att de var alltför smått begripna i sina åthävor och förutsägelser. 

Se och hör hur han ber! Under hela mitt liv har jag aldrig hört någon be som Habackuk. Renodla beskrivningarna. "Darra, skälva, maktlöshet, stilla uthärda, tränga, inget blomster, ingen skörd, frukten slår fel, alstra ingen näring, ryckas bort, inga oxar finns" (...)

Texten är bara en liten del av det tredje och sista kapitlet i hans bok. Läs gärna igenom hans bön och se hur han som David avslutar den för egen del. Han ber inte att Gud ska vända allt elände till det bättre. Det hade vi gjort, så klart, vi som inte har ett längre perspektiv på tillvaron än nuet under personliga trångmål - så även du - som är satt för ett större verk! Hur ber han? "Nej, ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket." Vad är det för övrigt för hästar han talar om i början av sin bön, då text skall förklara text i Guds ord? Hästar hör inte hemma på havet. Hästar i folkhavet. Det är fel element! Den gula hästen i Uppenbarelseboken som tar sig in och skapar dissonans i skapelsen, i biologin, med sin pest och sin farsot. Den gula faran. Ett mikroskopiskt osynligt virus som blev skapelsens krona övermäktigt, rider in på fel arena. Immunförsvaret slår bakut. Hur började profeten sin bön i kapitel 3? "Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår." Varför? Det skulle tränga folket. "Är du febersjuk ska du stanna hemma." Så säger Folkhälsomyndigheten. Sela.

Så kom då den deklaration jag vaknade till. "Herren, Herren är min starkhet; han gör mina fötter som hindens." Vad är en hind och vad betyder det att ha fötter som en hind? Hjortdjurens dilemma är just deras mycket svaga ben. De är så smala att de lätt brytas av och deras anläggningsyta i klöven är verkligen inte en oxes. Men de undkommer! De undkommer av Guds nåd.

Ohh...profeten identifierar sin utsatthet med hindens - men också i sin lätta tillflykt under en beskyddande Gud. Inte med bockens - för han är inte den initierande och förebildande här. Hinden, som istället är den i kedjan som bär sin art till fortplantning. Inte nu men för framtiden! Det är hindens lott. Fortplantning som har med framtiden att göra. Gudsmannen refererar till en natur som finns hos hinden som ligger mycket nära lammets. De två djuren med små munnar. Vi känner då igen karaktären. Underställdheten och underkastelsen. Nödvändigt skyddad av Gud.


Under stor samtida turbulens.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: habackuk,

"Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar."  Matteus 10.

Här några ord av Jesus. Det är sanna ord och han uppenbarar samtidigt flera värdefulla sakförhållanden för oss. Jag tycker mycket om hans sätt att underbygga det han vill säga här. Det är retoriskt, nästan polemiskt med en enastående konklusion.

Sammanhanget är till kristna i alla tider som har svårt i sin samtid och där till och med förföljelser kan hota. Jesus uppmanar oss att inte rädas för det timliga. Det timliga som sysselsätter oss all vaken tid.

Jesus säger att ingen sparv faller till jorden, dvs. dör, utan att det är Guds vilja. Ett ganska så fränt påstående. Skulle Gud vilja någon sparvs död? Nej, naturligtvis inte. Inte i sig. Men det Jesus sätter i motsats är ett människoliv. Vi är ju värda många sparvar, infogar han, och låter oss veta det med underdrift. Så genialiskt och enastående uttryckt!

Men låt oss ta fasta på vad han säger. "Ingen sparv faller till jorden utan att det är Guds vilja." Gud har alltså koll på alla sparvar. Till och med planmässigt. Följer vi Jesus resonemang logiskt så har han alltså lika stor uppsikt på dig och mig som på sparvarna - vi som var värda mer än många sparvar. Sa han inte vid ett annat tillfälle att en människa var värd mer än hela världen? Talet om några extra sparvar väcker därmed detta löjets skimmer - då vi all vaken tid bara bryr oss om vad vi ska äta, var vi ska bo och vad vi ska kläda oss med. "Eder fader vet om allt detta", säger han, och inbjuder oss att leva ett mer avspänt liv ifråga om det timliga.

Men det gör vi inte.

Hur många bönämnen bär du i bön till Gud, som handlar om dig själv? Försök räkna efter. Minst fem. Säker tio. Kanske ännu fler om du är lite äldre och har många du vill ha med hem till himlen. Frånsett människor som vi tänker på så har vi bönämnen som handlar om det timliga. De som hör till våra omständigheter i livet. Listan blev plötsligt mycket längre.

Ja, det går ett oavbrutet brus upp till Gud från hela vår jord där han påminns om allt vi behöver - vilket han också vet om. Inte ett enda av dem går honom förbi!

Låt oss göra Gud till en människa för ett slag. Med Guds begränsade resurser att bönesvara. Är Gud begränsad? Egentligen inte. Men han har begränsat sig mycket till dig och mig. Ibland sänder han ut sina änglar. Då är det något särdeles han gör. Men oftast så använder Gud medmänniskor för att bönesvara andra. Människor som du och jag. Allt kan vi inte hjälpa till med. Men det vi kan - det borde vi! Därför står det i Markus 14 om kvinnan som smorde Jesus fötter; - "Det hon kunde - det gjorde hon! "

Om Gud har så mycket att bönesvara på över vår jord och vi inte ställer oss i hans tjänst, vem ska då utföra bönesvaren? Här har vi profeten Jona som ett varnande exempel. Profeten som är så annorlunda och samtidigt så missförstådd av de som borde förstå honom i hans förhållningssätt, att så helt fokusera på Guds förmåga och samtidigt plottra bort sin egen betydelse i sammanhangen. Gud hade ingen annan att sända med budskapet till Nineve än Jona. Annars kan jag lova att han hade gjort det. Gud var beroende av Jona. Gud är beroende också av dig och mig!

Jesus säger att vi ska be skördens Herre sända ut arbetare till sin stora skörd, därför att arbetarna är få. Om nu Gud kan ha koll på sparvarna och han vet deras frånfälle skulle inte han då också genom ditt liv kunna utföra många av de bönesvar som tusentals människor ber honom om?! Småärenden! Han som föder sparven. När gör han det? Jag ser mest pensionärer och hemmafruar med småbarn mata sparvarna... Han som själv gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla! Jag tror vi helt tappat bort både lyhördheten och beredvilligheten att gå Guds ärenden. Vi hittar inte oss själva i kontexten. Men Gud vill verka vilja och gärning.

Gud har otaliga böner att besvara. Alla kan inte vi avhjälpa. Men fler än vi tror, i Jesu namn! 

Elia blev sänd till en enda änka fastän det fanns många änkor på hans tid. Elisa likaså. Gud la sin välsignelse till. Undret som röjer vem Gud är. En god Gud!

Detta vill han göra också genom våra liv!


 

Läs hela inlägget »

Har du varit med om att du sjunger på en sång? Kanske texten inte är helt klar men du sjunger på den. Och du vill sjunga den mera. Kanske du då gör som jag och söker den på nätet. Ibland får man då träff på You Tube.

Härom sisten fick jag en sång levande. Jag sökte den på nätet och fann då en enda inspelad version av sången. Jag blev riktigt besviken. Jag trodde att en så gammal sång skulle ha åtskilliga inspelningar, vid det här laget. Andeburen!

Jag skulle vilja inspirera dig och uppmana dig som inte bara har sångförmåga för hemmabruk: skaffa dig ett You Tube konto. Det är gratis. Sjung in andliga sånger brinnande och med inspiration. Ta någon till hjälp med instrumentet om du inte själv spelar. Det kan betyda så oändligt mycket!

Var med och höj den andliga temperaturen. Bli till välsignelse! Lova Gud. 

Här nedan är sången jag hade hoppats på häromdagen. Jag tog inte in den i min blogg. Den var nog alldeles för ambitiöst motiverad även på sin tid. Men en fördel har Jan Sparring; han sjöng i alla fall in den! Gör det du också med glöd och tänk inte på dig själv i ditt framförande. Tänk på Jesus! Det är honom det handlar om.

Inte vårt artisteri.

https://www.youtube.com/watch?v=gpJ_h_qtIIg


 

Läs hela inlägget »

" Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas."  Matteus 7

I några dagar nu har jag upplevt en maning att bege mig till en av stadens biografer. Det är en särskild. Vad ska jag göra där? Ska jag möta någon, hur länge ska jag stå där eller vad är verbet? Det vet jag inte. Men jag upplever tydligt en maning att gå dit. Bör jag hålla tyst om detta och genomföra allt först och för säkerhets skull...? Nej. Det behöver jag inte. Det är inte jag som är inkarnationen. Det är jag som är inkarnerad!

I dagens bibelord så står det i en äldre översättning att för den som  "knackar på ", så ska det öppnas. I den här översättningen så har man intensifierat knackningen i dess betydelse. Knacka är möjligen en liten rörelse med baksidan av ett par fingrar på en dörr. Så försynt. Men bulta det gör man rejält med hela näven. Sela.

Det här är inte en desperat handling från en yr hjärna. Detta är en övertygelse. Det här handlar inte om mig. Det handlar om Gud och hans verk. 

Det ska bli intressant att följa vad Gud har tänkt. Gud kan upplysa oss om hans vilja. Han kan sedan låta oss få höra vad han ämnar.

Vi får därefter själva se det.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: klappa på

- Hej och välkommen till min hemsida!

Du har säkert hittat hit till min blogg för att du fått en flyers på din bil i Hässelbyområdet idag. Ja, det hade varit mer personligt att få överräcka traktaten direkt i handen till dig, men nu fick en bil bli en mellanhand istället i covid tider. Så opersonligt men bättre än inte alls.

Syftet med min hemsida och att jag bjudit in dig här är för att jag vill berätta för dig att Jesus är en verklighet. Han är inte bara en historisk person från en heroisk berättelse. Nej, han lever idag och han söker varje människa till frälsning. Han känner dig och vet om dig fastän du kanske inte känner honom ännu. Han älskar dig för den du är och han vill ge dig av sin frid. Den frid och glädje vi söker i livet. Det är verkligen inga överord.

Jesus dog för våra synder, står det i bibeln. Vi är alla syndare och har kommit bort från gemenskapen med Gud. Men den relationen kom Jesus för att återupprätta.

Religionerna talar mycket om vad du behöver göra och uppnå för att bli en godare och bättre människa. Det håller sällan länge. Vi har en syndig natur och faller ständigt igenom och behöver någon som kan frälsa oss från den. Det gör Jesus!

Sök Jesus, åkalla hans namn och du skall bli frälst, står det i bibelns evangelier. Han kan ge dig en mening med livet och befria dig från ångest och ge dig en frid som ingen annan kan ge dig.

I flikarna här uppe kan du läsa lite mer om vad frälsning är, vad dopet betyder och de första grunderna i frälsningen. Sök Jesus! Bär inte längre på de tunga bördor livet pålastat dig. Jesus befriar dig inifrån och förlåter din synd. 

Vill du ha hjälp i bön så kan du bara höra av dig så skall också jag be för dig och dina svårigheter. Inte för att jag kan hjälpa.  Men Jesus kan! Han som har nycklarna till vår själ och vår själs frälsning. Han som aldrig bryter sig in i oss men kommer in i vårt liv om vi öppnar för honom.

 - Gud välsigne dig att hitta fram till honom! Han är dig närmare än du tror.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80



 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hässelby

 - Hej och välkommen till min hemsida!

Du har säkert hittat hit till min blogg för att du fått en flyers på din bil i Vällingbyområdet. Ja, det hade varit mer personligt att få överräcka traktaten direkt i handen till dig, men nu fick en bil bli en mellanhand. Så opersonligt men bättre än inte alls.

Syftet med min hemsida och att jag bjudit in dig här är för att jag vill berätta för dig att Jesus är en verklighet. Han är inte bara en historisk person från en heroisk berättelse. Nej, han lever idag och han söker varje människa till frälsning. Han känner dig och vet om dig fastän du kanske inte känner honom ännu. Han älskar dig för den du är och han vill ge dig av sin frid. Den frid och glädje vi söker i livet. Det är verkligen inga överord.

Jesus dog för våra synder, står det i bibeln. Vi är alla syndare och har kommit bort från gemenskapen med Gud. Men den relationen kom Jesus för att återupprätta.

Religionerna talar mycket om vad du behöver göra och uppnå för att bli en godare och bättre människa. Det håller sällan länge. Vi har en syndig natur och faller ständigt igenom och behöver någon som kan frälsa oss från den. Det gör Jesus!

Sök Jesus, åkalla hans namn och du skall bli frälst, står det i bibelns evangelier. Han kan ge dig en mening med livet och befria dig från ångest och ge dig en frid som ingen annan kan ge dig.

I flikarna här uppe kan du läsa lite mer om vad frälsning är, vad dopet betyder och de första grunderna i frälsningen. Sök Jesus! Bär inte längre på de tunga bördor livet pålastat dig. Jesus befriar dig inifrån och förlåter din synd. 

Vill du ha hjälp i bön så kan du bara höra av dig så skall också jag be för dig och dina svårigheter. Inte för att jag kan hjälpa.  Men Jesus kan! Han som har nycklarna till vår själ och vår själs frälsning. Han som aldrig bryter sig in i oss men kommer in i vårt liv om vi öppnar för honom.

Gud välsigne dig att hitta fram till honom!


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: bloggen, vällingby


I dag fick jag min efterlängtade beställning av flyers. Det fattades en bunt, visserligen. Men den kommer väl i eftersläp. Kartongen rymde inga fler.

Ja, detta är en seger i sig! Det finns så mycket som vill störa och distrahera den kanske viktigaste insatsen man kan göra för andra människor. Jag är också glad att jag befriats från komplexen över att detta är så simpelt. Denna mycket basala evangelisationsmetod.

Nu ska jag ta en heldag och stå på en av de stora varuhusens parkering och dela ut. Man når massor av människor på det viset.

Varje generation måste själv erövra! Det sa min pappa till mig. Det ger jag honom rätt i. Man måste själv ner med händerna i jorden.

Det man sår får man sedan skörda.

 

Läs hela inlägget »
Tidigare Kamraspalatset i Stockholm. Sett ur backspegeln. Tidigare Kamraspalatset i Stockholm. Sett ur backspegeln.


Bibelns män och kvinnor, vi brukar kalla dem för gudsmänniskor, de uppvisar en sak gemensamt; De trodde Gud om det omöjliga. Oftast var de så utlämnade i sina situationer att de hade gått under om inte Gud gripit in.

Men vi lever alltför långt ifrån deras erfarenheter. Det är för att vi aldrig hamnar i många av deras belägenheter. Vi undviker det. Och vi är så enormt kloka att vi bara rör oss inom ramarna för vad som är möjligt. Därför skulle vi heller aldrig omtalats på bibelns blad. Gud gör inget genom oss. Är det ett självändamål? Naturligtvis inte. Men vi hör inte till troshjältarna. Det är skillnaden.

Jag undrar ibland om vi blivit förståndigare än gångna tiders kristna och fått det för bra. Om vi lärt oss att klara oss utan Gud och om vi helt enkelt bara nöjer oss med det vi själva kan klara av. Vi är ju duktiga på så mycket. Vi har liksom rationaliserat bort Guds bistånd. Förr kallade man det för Guds välsignelser. Vi är så duktiga på ekonomisk framförhållning. Vi vet hur vi bygger företag och hur vi skall placera medel för bästa möjliga tillväxt och vi vet att administrera en förening och välja rätt folk. Men Gud får sällan eller aldrig utrymme att visa vad han förmår. Vi möts heller aldrig av en akut brist. 

Kyrkor samlar in tiondet via autogiro och föreningsstödet lägger grunden för verksamheten. Kyrkan kan så lägga en budget för hela året. Så förutsägbart. Jag tror Gud vill slå sönder det där. Han kommer aldrig till! Och vi går miste om den välsignade glädjen.

Bilden här ovan är från Friskis och Svettis på St:Eriksgatan i Stockholm. Den är sedd i tidens backspegel då den tidigare lokalen rymde en stor biograf som hette Roxy. Senare kom den att kallas Kamraspalatset. Numera en fullständigt sönderstyckad byggnad med otaliga rum för fitness. 

Jag undrar, varför skulle inte kristna som lever utan en kristen gemenskap, de som inte känner sig hemma i en etablerad ljum kyrklighet kunna erövra en sådan lokal för att nå sina medmänniskor med evangelium? Det vore till och med möjligt att organisera. Att samla in medel och förverkliga. Innanför dörrarna skulle det finnas ett cafe`. En utomordentligt neutral och gemenskapsfrämjande form på en mellanmänsklig nivå. Biosalongen skulle vara samlingssal för gudstjänster. Byggnaden - ett evangelisationscenter! Förlåt mig om jag sagt detta förut och nu säger det igen.

Det finns så många former av finansiella lösningar som står på rad - likt djuren framför Adam, som vill att jag ska kalla på dem, peka på dem, rida på dem och de vill att jag skall apportera dem. Men jag är inte intresserad av det. Om det så är det enda jag ivrat för på jorden så kommer jag att ha tro för ett evangelisationscenter i Stockholm och i samma utsträckning som det finns behov av det. Behovet är min legitimitet. Och behoven är enorma!!

Vad kostar en biosalong att driva per månad? En fastighetsägare kanske kan begära 100.000 kr/mån i hyra lite beroende på var den ligger i staden. Och vid ett ägarförhållande finns det ändå stora omkostnader att uppbära. Jag förstår också det. Jag kan höra mina vänners övre ryggkotor knaka i samklang till ett amen när de nickar instämmande till min nyredovisade insikt i frågan. Det blir för dyrt. De vill mig väl och är möjligen rädda för att jag skall tappa fotfästet och ruinera både mig och andra. Det hjälps inte!

Var finns gudsmänniskor i vår tid? De som trodde Gud om det omöjliga. De som likt en tryffelhund fått vittring på Guds vilja för sin tid och sin samtid. Var är de?! Ja, de finns, och de kämpar med sin egen och andras frälsning och bygger på sitt eget under tiden. I brist på annat! Vi ligger still i ett standby läge och medger att vi står till Herrens förfogande... men vi tar aldrig själva ett enda trossteg därför att vi inte är besjälade. Gud ska hjälpa oss att komma upp på vagnen som den etiopiske hovmannen färdas i. Han skall hjälpa oss att springa framför Ahabs hästar med eller utan bekvämlighetsskor!

Läs igenom din bibel och titta på profilerna. De finns de som levde så nära Gud och förstod sin framtid så väl, att de inte längre höll isär vad som var Herrens ord eller deras eget till slut.

Men Gud gick i god för dem!!


 

Läs hela inlägget »

"Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet."  1 Mos 12.

Det står om Abram - innan Gud kallade honom - att han drog ut från kaldeiska Ur tillsammans med sin far Tera, sin hustru Sara och sin brorson Lot för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran så bosatte de sig där. Tera dör i Haran. De drog allesammans ut av okänd anledning. Kanske vi här kan säga att Gud ledde Abram i högst timliga små ting för sitt höga syftes skull. Visionen fick han ju senare. Om det kan vara så med Abram - så varför skulle inte Gud kunna "verka i vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske" också med oss idag? Vi märker det inte när vi är på väg men när vi väl är framme. Gud tillrättalägger våra liv genom en mängd små beslut och han går med oss om vi inte slår oss till ro. För då dör något väsentligt.

När Tera dött säger Gud åt Abram att lämna sitt land, sin släkt och sin faders hus och bege sig till det land som han skulle visa honom. Ja, när Tera hade dött. Först då eller var det bara en tillfällighet? Väntade han in den tidpunkten då Abram inte hade tillgång till sin faders erfarenhet, hans inflytande, hans råd och hans stora insikt i precis allt. En dignitär av erfarenheter. Tera var Abrams pappa under verkligt patriarkala förhållanden. Hur hade han t.ex. inverkat på Abram då han skulle ta ett trosteg och offra sin egen son Isak, som uteslutande hörde samman med Abrams egen gudsrelation? Eller när Lot bestämde sig för att mantalsskriva sig i Sodom. Denna vackra plats. Eller när Gud tänkte förgöra Sodom o Gomorra för deras ondskas skull, vad hade varit Teras hållning? Kanske Abram och hela släkten bosatt sig på slätten - stick i stäv med en framsynt Gud. Sodom och Gomorra hörde väl också till Kanaans utlovade land. 

Vi förstår att detta inte är Teras tid. Erfarenheter av tidigare tillvägagångssätt är en riktigt dålig rådgivande instans på trons områden. Om man inte uteslutande räknar med Gud! Han, den okonventionelle guden! Det gjorde inte Tera.

Bibeln betonar att man stannade i Haran: "Men när de kom till Haran bosatte de sig där." Staden Haran som var namne med Teras andre son som dött innan man avreste. Redan inför trons första steg på vandringen är det de som avviker och fler försvinner längst vägen. Av vantro. Av otro. Haran, som var pappa till Lot och som betyder bränt. Otrons människa går inte att räkna med. Hon blir förbränd. Men obrända ben i dalen reste Gud upp! Det skriver Hesekiel. Ja, bibeln med alla sina; men.., dessa annars så inskjutna ord i satsbyggnader vilka i bibeln påvisar ett antiklimax. Men! eller Men...

Vilka är det då kvar i följet med Abram av hans släkt som han då skulle lämna? Det är hans hustru Sara och Lot. I samma kapitel så står det: "Och Lot gick med honom." Ja, att Sara följde med sin man det får vi anse som legitimt. Men varför inte också Lot? Han var ju faderlös oaktad sin ålder. De var också släkt och som verkligen betydde något på denna tid.

Men Abram hinner inte fram till det land som Gud skulle visa honom innan han måste fly till Egypten, läser vi i berättelsen. Det hade inte Gud sagt något om. Och Abram rådfrågar inte heller Gud om saken. Det sker inget meningsutbyte dem emellan om åtgärden. Hungersnöden var svår. 

I det trettonde kapitlet står det att när Abram återvände från Egypten var Lot fortsatt med honom i följet. "Och Lot var med honom." (...) Som om det var något att beakta eller som om det bara är en tidsfråga innan han inte gör det längre. 

Det heter om kung David: " att han tjänade Gud i sin tid." Det är både retoriskt och ett förtydligande. Vi kan inte tjäna Gud i någon annans tid. En människas kallelse är för hennes tid. Varken tidigare eller senare.

Tera var en belastning för Gud. Det var han. Varför? Han hade inte Abrams kallelse över sitt liv och alla hans råd och insikter under Abrams fortsatta färd skulle väga för tungt i Abrams beslutsprocesser. Den positionen var ämnad för Gud. Och Lot då? Ja, han "gick med " och "var med " så länge det var praktiskt, logistiskt och friktionsfritt möjligt. Han var inte direkt en belastning för Gud. Han var en belastning för Abram. Och han saknade en egen vision. Därför kom Gud när Tera dött till Abram och ber honom lämna sin släkt. Om möjligt. Ganska så naket utpekande för Lot som inte var kallad med Abrams kallelse men som var den siste kvar och den enda i släkten han kunde frigöra sig från. Men det gjorde han inte.

Jag kan känna hur denna insikt och detta faktum ropar till profilerna, till gudsmännen och till Herrens tjänare i alla tider, de som står där som tidens telefonstolpar på behörigt tidsavstånd emellan och uppbär kallelsens signal medans den går emellan stolparna. Det sprakar i samma ledning; "Du måste gå själv. Det är en personlig kallelse!"

Men vi vill gärna ha någon som går med oss. Så mänskligt.


Gud som vill slå följe.

 

Läs hela inlägget »

Allt sedan jag gav mina läsare här, möjligheten att mejla in sina bönämnen så har jag varje dag burit dem med mig. De är nu en integrerad del av mitt eget gudstjänstliv. Det handlar om många namn och många personer och deras omständigheter där de i många fall inte ens vet om att någon ber för dem. Och vem är då jag i sammanhanget? Ingen. Absolut ingen. Men bönens makt är stor hos en god Gud. Ni som vänt er till mig i frågor som är av bönekaraktär, ni vet vilka ni är. Och inget skall fattas er.

En god vän till mig påminde mig vid ett tillfälle om bibelordet; "om vetekornet inte faller i jorden och dör, så blir det ett ensamt korn." Det handlar om att i någon mån ge upp sitt egenliv i uppoffring för andra i Guds sak. Man kan ju tycka att vetekornet som man tar från sädessäcken, i bildspråket, lämnar gemenskapen med de andra kornen för att verkligen bli ensam där nere i mörkret i jorden där dödens krafter luckrar upp fröet. Ingen slänger heller ner en näve vetekorn alldeles bredvid varandra för sällskaps skull. Likväl måste vetekornet ner i jorden för att dö och inte bli ensamt. Det är en solitär process. Men där i dödsprocessen flerfaldigas livet. Det är livets mirakel. Ett Guds mirakel.

Jag vill säga till dig, du, och till var och en som mejlat mig era bönämnen. Jag ber för din sak och jag påminner Jesus varje dag om dina bönämnen. Tro inget annat. Inte för att jag är någon särskild i saken inför Gud. Men " Gud tänkte på Abraham och räddade Lot." Så står det.

När Gud hör en ström av böner som stiger upp från jorden, då hör han också ditt namn nämnas. Då bevekas han. Av ditt namn. Av den du är för honom. Det rör vid Guds hjärta. Han som känner också dig.

Jag är övertygad om att Gud ömmar för namnen som nämns. Över besvärligheter, för sjukdomar och omständigheter som han vill avhjälpa. 

Det har blivit något stort för mig att få bedja för dina bönämnen. Det är inte tungt. Men det är ett arbete. Vi har önskningar i en viss riktning och vi ber efter våra önskningar och efter vårt förstånd. 

Tänk att Gud är så mänsklig på ett vis. Medmänsklig. Han tänkte på Abraham och räddade hans brorson Lot. Som om Guds tänkte på hans vän, för vänskaps skull. En som han i sin tur ömmade för.

Jag är övertygad om att Gud hör varje bön vid minnet av dig och de dina. Misströsta därför inte. Gud ger sitt svar i sinom tid. Bön är en förrättning. Den omhuldar bönebarnen och Gud ser vad han kan utföra i saken. Det är ett mäktigt sammanhang.

Många är de som inte har en aning om att de är burna på förbönens armar. 

Det är stort inför Gud!

 

Läs hela inlägget »

Kulturen är i kris. Företrädarna ropar alltmer efter hjälp. Det handlar om människors inkomst och försörjning. Det är allvarliga och svåra förhållanden för många människor. 

I Dagens Nyheter idag kommer ytterligare upprop för särskilt bistånd till kulturarbetarna, till biografnäringen. Mycket troligt är att stommen av denna verksamhet kommer att duka under för en tid. Då kommer biografer att stå tomma och behöva annan verksamhet i sina lokaler. Biograf sökes.

 

https://www.dn.se/kultur-noje/biografbranschens-krav-till-kulturministern-ett-nytt-krispaket-maste-till/

Jag hyser och när en förhoppning om att Gud ska öppna en dörr för fin evangelisk verksamhet i någon av lokalerna här i Stockholm. Det finns och kommer att finnas ett stigande behov av detta framöver.

Vi börjar alltmer få lära oss att leva med Covid-19. Att försöka undvika viruset. Elva miljoner människor är nu smittade världen över och 700.000 har redan dött. Men tänk på att det finns över åtta miljarder människor i världen. Det räcker med att en enda människa reser till en plats där smittan finns, bär med den hem via en flygresa, sedan är smittan ett faktum igen och nya smitthärdar uppstår. Det förlamar all typ av mänsklig samvaro och lägger band på många yrkesgrupper och verksamheter.

Men på andra sidan allt detta så ska det få finnas en plats där evangeliskt arbete åter igen kan få spira! Det bär jag med mig all vaken tid och kommer att bära med mig tills det blir en verklighet.

Bär också du saken i bön. Detta är inget tankeprojekt. Det är en vision och ett trons steg. Omständigheterna kommer Gud att sörja för. Evangeliskt arbete är hans verk.

Vi är bara hans medarbetare.

 

Läs hela inlägget »


Nu har jag beställt en ny upplaga av flyers. Så välsignat! Det fick bli en upplaga på 5.000 stycken. Det är mer än en fördubbling av den tidigare beställningen.

När apatin och trögheten, slöheten, ifrågasättandet, bristen på synbara resultat, överväganden, ensamheten, bristande tilltro, misstro, otro, omdömeslöshet, otidsenligheten, spekulationer, tvivel, missmod och övermod genomför sina attacker i sinnet, då ska man resa på sig och fortsätta arbetet i Jesu namn!

Väl mött därute, någonstans! Sök Gud, sök Jesus! Sök hans rike och hans rättfärdighet. Bli en själavinnare. Tiden är kort!

 

Läs hela inlägget »

"Tag och kasta mig i havet så skall allt bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er." Jona 1.

Livet bjuder på stormar för alla människor. Även för trons människor. Det kan vara helt eller delvis självförvållat. För andra helt oförklarligt uppkommet. Vi drabbas alla någon gång av det övermäktiga. Stormar är en vanlig illustration på när omständigheter drar in över ett liv och kastar allt omkull och över ända.

I Jona`s liv var det en konkret och verklig storm och ingen metafor för annat. Den var självförvållad. Men Gud var trofast och han inte bara räddade de oskyldiga. Han räddade också Jona. Gud gav honom en ny chans med förnyat uppdrag. Det är det stora här.

Jona säger att stormen drabbat sjömännen och inte honom. Han säger ju inte att "denna storm har drabbat oss, på grund av mig." Nej, han ser osjälviskt till de andra och räknar bort sig själv. Men stormen var lika verklig och farlig för honom.

Det är något mycket dyrbart i denna berättelse och det ligger på trons område. Gud sa aldrig till Jona att han sände stormen. Det står visserligen i skriften att det var så. Men Jona och Gud har inget utbyte i frågan. Icke. Stormen var bara en storm och den ökade. Men för Jona var den i en överbevisande kontext.

Är det inte så i allas våra liv att där tron vill göra sig gällande så finns det också naturliga förklaringar som otron brukar hänvisa till? I Jona`s fall var det en kraftig storm, ett naturfenomen, men som var ett tydligt Guds finger för Jona. Men ändå inte helt självklart sänd av Gud. En storm är en storm. Är inte det stort? Stort att kunna se det så.

Hur är det i våra liv när det ser ut att vara förklarbara omständigheter bakom en tragedi, kan vi då som Jona tro att bakom alltsammans så finns det en Frälsare som inte bara råder över den uppkomna situationen, utan också en god Gud som kan fånga upp oss om vi så än skulle falla handlöst igenom? Det kan ske på många livets områden och på många sätt.

Även om Gud skulle ha talat till Jona att han hade sänt stormen för hans skull, så kunde han ändå ha tvivlat och varit ensidigt skräckslagen av naturfenomenet. Av stormen i sig. Nu sa inte Gud något om saken till Jona. Men Jona`s tro var stark! Han liksom visste om och förtröstade på Gud. Han ser Guds finger i det uppkomna och så till den grad att han är beredd att kastas i djupet.

Så agerar en människa med en beprövad tro. Vilken förebild Jona är här! Vill du som jag äga en så stark förtröstan till Gud att vad vi än möter eller genomgår så är Guds räddning större än själva problemet? Och vi får kasta oss och våra bekymmer på honom! Tänk om Jona hade gett alltsammans en naturlig förklaring, tagit på sig en flytväst, vinkat på förbidrivande skepp eller kastat i en livbåt för egen del. Då hade inte undret skett med hans liv och stormen bara varit en förskräcklig storm, naturligt förklarbar.

Har vi möjlighet att växa också i vår tro på att Gud leder oss till seger? Här visar Gud sin oerhörda nåd mot en olydig Jona. Hur hade vi gjort? Är vår tro så stark att den ser Guds handlande även om den tillfälligt ser ut att gå oss emot? Välgång, framgång och välsignelser från Herren har lite andra profilbilder än stormar, enligt gängse sätt att se det. Inte sant? Har vi tro på att Gud kan häva våra livs stormar? Det är frågan! Jag tror Gud vill föra oss dit. Till välsignelsens hav där vattnet delar på sig och vi kan gå torrskodda över på andra sidan. Det har också skett en gång.

Jona är så tydligt medveten om att det är en god Gud bakom stormen. Han tänker på de andra och han låter sig kastas överbord. Vilken troshandling! Ja, det har engagerat liberalteologer i alla tider och gjort Jona i valfiskens buk till en legend. En sagofigur. Man missar därför essensen av berättelsen och fixerar sig vid fisken, som omöjligen kan ha funnits som en farkost för en människa vid liv under tre dygn... Likväl var det så! Varför? Därför Gud är spektakulär i bönesvaren!

Tänk om Jona hade tvivlat i oförtröstan. Då hade han aldrig låtit sig kastas i vattnet. Då hade Gud aldrig kunnat gripa in som han gjorde och räddat honom. Då hade stormen bara varit som en av alla andra stormar där fartyg går sönder eller där en eller annan klarar sig med nöd och näppe i land.

Ibland låter Gud oss lägga något i andra vågskålen för att han skall gripa in. Backar vi omöjliggörs det. Här strandar tretton på dussinet. Därför blir vi inga verkliga profiler eller troshjältar. Därför blir det inga Gudsmänniskor av oss. Vi hamnar bara inom ramen för det förklarbara och där går vi under i resignation.

Vill du som jag få fatt i tron som ser Gud och där Han kan utföra sina gärningar?

Det jag kan säga om Gud är att han är mycket spektakulär. Han skapar förutsättningar där de inte finns.

Det är och har varit hans signum i alla tider.



 

Läs hela inlägget »
"Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?» Han svarade den; »Jag är en hebré, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.» Då betogos männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!» Ty männen fingo genom det han berättade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte. Och de sade till honom: »Vad skola vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?» Ty havet stormade mer och mer. Då svarade han dem: »Tagen mig och kasten mig i havet, så skall havet stillas för eder; ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över eder.» Och männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
Då ropade de till HERREN och sade: »Ack HERRE, låt oss icke förgås för denne mans själs skull, och låt icke oskyldigt blod komma över oss. Ty du, HERRE, har gjort såsom dig täckes.» Därefter togo de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen betogos av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och gjorde löften.
" Jona 1.


Profeten Jona har alltid levt ett illa beryktat liv i predikstolarna. Den olydige profeten, som han gott kunde ha kallats. Och gör det säkert. Det är inte så konstigt. Han flydde från sitt uppdrag och sin uppgift som Gud hade gett honom. Det framgår klart och tydligt i bibeln.

Men jag ser andra sidor hos Jona som jag tycker mycket, mycket om. Och jag förstår att Gud såg dessa sidor hos honom. Därför räddade Gud också hans liv.

Jonabok handlar mycket om Jona karaktär. Inte om hans lydnad. Mitt i hans olydnad som höll på att föra hela skeppet på grund i stormen, under flykt, så fanns det en uppriktighet hos honom. Den är mer än hederlig. Han säger som det är och han litar på Gud i allt. "Tagen mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er; ty jag vet att det är för min skull denna starka storm har kommit över er. "

Men var inte Jona lika mycket drabbad? Satt han inte i samma båt? Jag tror inte för ett ögonblick att Jona skulle ha varit suicidal eller en fatalist när han ber dem kasta honom i havet. Här är han ju faktiskt lika mycket profet som Paulus då han i sin tur säger att alla kommer att bli räddade, under en seglats på medelhavet.

"Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat." Apg 27.

Vad vill jag ha sagt? Jo, jag vill säga det som aldrig annars blir sagt. Jona vann männen på båten! Står det inte så? Jona den olydige profeten. Men han uppvisar en utomordentlig karaktär som är avgörande för Guds fortsatta handlande med och igenom honom. Han förblir en gudsman mitt i scenförändringen. Det är kvalitativt. Det är karaktär. Det är karaktärt!

Ohh...att vi alla vore bärare av en sådan helgjuten karaktär att vi täcker upp i situationer för Guds rikes sak, när helst så behövs!  Det är vår lärdom här.

Vad som för övrigt inte står ordagrant i texten det är att han litade på Gud - för det måste man om man skall kastas överbord under svår storm. "Tagen mig och kasta mig i havet ", säger han. Varför hoppade han inte i själv när han hade lösningen på problemet? Det är att vila i Gud, det. Det går nämligen fortare att hoppa i själv än att övertyga andra om en lösning. Det är sannerligen ett högriskprojekt i sig att låta andra övertygas under böljande hav, när båten är på väg att brytas sönder. Men trons vila låg spegelblank på stormigt hav. Storleken på undret stod i proportion till besvärligheten.

Så var det också för Elia på Karmel; "ropa högre till Baal, han kanske bara har gått lite åt sidan, eller kanske han sover... " Så raljerade Elia med sin samtid och pantsatte sin egen värdighet i behovet av ett lika stort gudsingripande.

Det är den bergfasta karaktären och tilltron till Gud det handlar om. Det är en gudsmänniskas karaktär. Det är den som vilar tryggt i Gud om att han kommer att gripa in. 

Och det långt innan någon annan överhuvudtaget har sett det!


 
Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter