"Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig." Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv." Mark. 10 

Petrus var en av Jesu lärjungar. Han var en fiskare till yrket och förmodas ha fiskat både på Genesarets sjö och i Medelhavet. Israel är ju ett kustland. Kanske var Petrus och hans team ute veckovis ibland, fullt möjligt ända bort till Libyens kust eller till den Apenninska halvöns farvatten i syfte att skaffa sig utkomst. Petrus var inte sämre utrustad än vilken annan fiskare som helst. Bättre och större nät ökar fångsten. En ny och större båt som alltid ligger högst på en sjömans önskelista. Större fångst ger ökade inkomster och friställer en fiskenatt till annat. Man är inte dummare bara för att man är en fiskare i en möjligen akademisk värld. Ökad utkomst ger en bättre välfärd. Det handlar om vanligt bondförnuft mellan att vara självförsörjande och att vara en strategisk företagsledare. Insikten är av samma art. Det handlar bara om vidden. Om räckvidden i förmågan. Och i förverkligandet.

Petrus låter uppgiven. "Vi har lämnat allt... ”, säger han och gör sig till talesperson hos Jesus. Som om han såg sig tillbaka i ett kollektivt armod. Varför har bibeln tagit med detta samtal? Det låter så kluvet bland alla under och framgångar. Därför att svaret är så viktigt och når också oss! Jesus öppnar upp regelboken och tillämpningen som gäller för alla som vill följa kallelsen. Bortom försakelsen finns rika löften. Den som vet, den vet, brukar vi säga.

Petrus som predikade och tre tusen blev frälsta… En underbar framgång. Inte sant? Men detta är ju nästan en halv förnekelse. ”Den som satt sin hand till plogen men ser sig tillbaka, är inte skickad för Guds rike ”, står det. Men Jesus förebrådde inte Petrus här. Ingen tupp gol. Han kunde ha sagt: "Du valde själv att satsa på Guds rike. Du lämnade båten och din ort. Jag tvingade dig inte. Du följde mig frivilligt, om än på min önskan. Men det är på ditt eget ansvar. Och lönen kommer en annan dag.” Nej, Jesus förstår Petrus upplevelse av det dualistiska livet. Att det kan skava och att vi är i världen och underställda mycket av det som finns där. Det hade kostat något. ”Men se, jag har övervunnit världen! ”, sa Jesus.

Men hur började det för lärjungarna? Ja, Jesus rekryterar fiskare till att jobba med människor. En helt unik rekryteringsbas där yrkesbakgrunden verkade spela en mindre roll och var mera underordnad uppdraget.

"Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare. Strax lämnade de näten och följde honom." Matt. 4.

Det måste ha varit en väldig dragningskraft i Jesu kallelse. En kärlekens makt. Man såg också vad Guds rike åstadkom bland människorna. Strax lämnade de båten och sin bakgrund, står det. Ordet strax är ett tidsutrymme under vilket man slutför någonting man håller på med. Det är själva slutförandet av något som är avgörande för hur långt tid ett strax pågår. Strax kan betyda omedelbart eller inom kort. Men förstås bäst i betydelsen av en liten tidsfördröjning. En liten tid som utifrån sammanhanget sett kan vara nog så kort.

Men Petrus saknar något här. Likt en plötslig tomhet. Eller så var han som vi ibland är både modfällda och slitna. Han liksom mäter utfallet i tjänsten för Jesus med stimulansen av att dra upp näten och få mycket fisk. Kanske relaterade han till pojken som kom med de fem bröden och de två fiskarna som fångats av grannens byalag, sålda på marknaden i Joppe. Petrus kände kanske hur han i egen kraft kunde ha bidragit till Jesu verksamhet utifrån de egna premisser, på detta område istället. Kanske sög det efter sjön i båtsman.” Giv ni dem att äta.”, hade ju Jesus sagt. Ja, fiska det kunde han. Jesus som vid den förnyade kallelsen till Petrus visade prov på att veta var fisken gick i stim. ”Kasta ut på andra sidan.”, sa Jesus då. Mästaren som mer ville visa på himmelrikets resurser och tillgångar än att slå ner Petrus yrkesstolthet - för när vi brister så täcker Jesus våra brister! Allt annat vore både fel och kontraproduktivt. Så lär oss Jesu bön också: ”Giv oss. Giv oss idag! Vårt dagliga bröd.”  Varför? Därför han är en givare utan hårda ord.

Vilken fantastisk livförsäkring Jesus läser upp i det finstilta. ”Amen säger jag er! ”, introducerar han. En riktig inskärpning. Och svaret Jesus ger som är så viktigt och inkluderar alla. Alla berörda under alla tider! Få hundrafalt igen! Och det redan i tiden. Av vaddå? Det man förlorat för Jesus skull! Och för evangeliums skull. Det man gått miste om i relationer, till och med. Att även få fastigheter under förföljelser. Hur går det till? Ja, Gud är trofast och kan skydda lagfarter under personförföljelser. De digitala dokumenten. Han är också mäktig att uppväcka barn, systrar och bröder och peka ut tomträttens hörnstolpar i ett blivande ägande av åkrar. Det säger oss texten.

”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt. 6:33. Ett ofta citerat bibelord. Mer sällan utfört.

Här skaver våra liv rejält mot apostlarnas framgång i Jesu tjänst. Det är mitt ärende här. De som bekänner sig ha förlorat allt rönte till synes större framgångar för Guds rike än vad vi gör. Lama sprang. Blinda fick sin syn. Döva hörde igen. Vi som ger oss hän åt Guds verk på fritiden eller på söndagar men tryggar vår tillvaro efter mänskligt rationellt tänkande resten av tiden. Därför får vi inte heller del av de andliga framgångarna. De når oss inte. Vi vågar för litet. Vi satsar för litet. Vi överger för litet - för Jesus skull och kommer därför inte heller att tillhöra kategorin ” Ingen som…”, på samma sätt. 

Jesus förebrår inte Petrus i texten. Det gör han inte heller med oss! Kärleken förebrår aldrig. Den väcker upp längtan och lusten att, igen! Och tar nya tag. Nej, tvärtom så gav han Petrus ett rikt löfte. Och inte bara till honom - om än vi just nu kanske står på fel sida om efterföljelsen dyrbara garantier.

Trons äventyr sträcker sig så långt vi är beredda att gå. ”Av tro - till tro ! ” Försakelsen har inget ensidigt pris. Det är ett tillfälligt pris! Låt oss börja längta efter att finna trons väg på vår vandring där Guds omsorg får dominera utifrån att han alltigenom är god. ”Herren är min herde, mig ska intet fattas.” Så diktade profeten som var både smord till kung men som jagades på flykt under långa tider. David som än idag har ett torn uppkallat efter sig och en stjärna i nationalflaggan. Han som är prototypen för Davids son som förbarmar sig! Det är en alldeles enastående och välbehaglig kallelse att följa Jesus. Han som förmår göra mer än vi kan bedja eller tänka. Det är en inbjudan som väcker mersmak. Mersmak att gestalta kärleken till honom i efterföljelse. Han som är villig att leda oss i små eller stora steg och vi får se hur ”han förvandlar vatten till vin.” Han ska hjälpa var och en att finna uttryckssätten i att gestalta Guds rike - om än det skulle innebära försakelse. I det stor hela så ligger det till reds ett löfte om evigt liv i den kommande tidsåldern.

Vilken enastående livförsäkring på vandringen med Gud!