Det veka begreppet - kränkning

5 januari 2014 « Tillbaka

Allt oftare ser jag i kristen press och i bloggosfären att kristna hävdar sin okränkbarhet. Det handlar om frågor som berör en kristen människas liv. Det kan handla om allt från rätten till psalmsång vid skolavslutningar till livsåskådnings frågor i stort. Det gör mig bekymrad.

Ordet kränkning har fått en alldeles egen status där den som åberopar sig kränkt - alltid har ”rätt” i sina känslor. Begreppet kränkning har redan hittat sig in i flera lagtexter och man har försökt att balansera upp intentionerna i förarbetena. Varför? Kränkning är inte ett juridiskt vedertaget begrepp. Ordet behöver därför stödjas upp av andra förbehåll och kategoriseringar. Det är det försåtliga. Att känna sig kränkt är i allra högsta grad en subjektiv upplevelse och ligger på individnivå. Låt mig exemplifiera för tydlighetens skull – om än med överdrift.

Jag börjar få några grå huvudhår. Jag har inget problem med det. Men många har det. De lider så otroligt att de färgar utskotten. Man skulle i detta fabricerade exempel kunna tala om en kategori av människor. De gråhårigas förening med rätten till riktig hårfärg. Eller varför inte: rätten att få vara gråhårig utan att för den skull bli utpekad som avvikande. Redan inledningsvis har jag kanske kränkt någon med grått hår, bara vid att lyfta upp företeelsen som ett exempel i min text om begreppet kränkning. Så vidlyftigt är tillämpningen av ordet. Det kan nämligen handla om vad som helst. För vi är alla individer med egenheter.

Jag tycker mig se och höra överallt i vårt mediala samhälle, nytillkomna grupper som hävdar sin rätt till okränkbarhet. Det finns grupptillhörigheter för allt möjligt och för snart vad som helst. Filatelister som känner sig kränkta för att frimärkena hamnat upp och ner vid frankeringen. Eller dubbdäcksägare på Hornsgatan i Stockholm som känner sig förtryckta på grund av dubbdäcksförbud utanför porten. Vi lever alla numera på den verbala markens minerade område, där vi får vakta vår tunga. Du vet aldrig när du kränker någon. Och det kan vara åtalbart. Denna utveckling har bara börjat och vi ser inte idag hela vidden av den här trenden. Yttrandefriheten och religionsfriheten kommer sakta men säkert att undermineras och vi kommer snart som kristna att inte kunna predika Guds ord. "Natten kommer då ingen kan verka".

En utveckling där ordet ”kränkning” får juridisk status. Det är en farlig utveckling och kommer att skapa polarisering – även inom kristendomen. För även i den ekumeniska rörelsens intentioner att motverka polarisering, kommer man på juridisk väg att skapa det man ville förebygga - söndring. Trosfrågor kommer att få juridiskt skydd för att förebygga troskränkningar och brott mot förbrödring. Allt i religionsfrihetens namn. Jag profeterar inte. Jag ser det redan.

Är jag då för kränkningar? Naturligtvis inte. Men vi har redan en lagstiftning i brottsbalken mot alla typer av brott vid mellan mänskliga relationer.

Vad betyder då det mycket uppseendeväckande ordet kränkning? Låt oss titta på det. I ordboken står det: ”Kränkning: behandla nedsättande genom att angripa den personliga hedern i ord eller handling/underlåta att respektera”.

Skall vi inte respektera varandra? Självklart skall vi det. Men när vi tillämpar subjektiva upplevelser och lagstiftar till skydd för dem, då är vi farligt ute.

I historien har vi haft sådana tider då kyrkan har ägt den politiska makten. Då har kyrkan ställt kraven för vad som skall vara tillåtet eller förbjudet. Där har vi husförhören som kanske det mest kända exemplet. Kyrkan krävde att befolkningen skulle kunna sina bibeltexter, annars fick det allvarliga konsekvenser på ett personligt plan. Vill vi dit igen? Vill vi inte att människor skall välja Kristus av fri vilja? Vill vi i framtiden skydda oss mot religiös kränkning, genom lagstiftning, då kommer många trosfrågor att regleras för att skydda sina utövare. Det är följdriktigt och logiskt. Men då kränks istället de som blir lagförda för att ha brutit mot gällande trosuppfattningar, under en lagstiftning "mot kränkning av godkända trosföreställningar". En tidscykel uppstår inte på en dag. Men plötsligt står vi där. Igen. Och vi kan då inget annat göra. Gud hjälpe oss.

I den utveckling vi är mitt uppe i, ser vi hur de kristna alltmer mobiliserar sig för att vända den sekulära utvecklingen i samhället. Man vill ta den politiska makten för att återkristna Europa. Det är en farlig väg, Adaktusson. Vilken etik och moral skall då vara den legitima och som skyddar den kristne från kränkningar utifrån och inifrån? Vilken tolkning av läran är det sett utifrån bibeln som skall gälla? Vilken teologi? Vilka skall sitta med i den beredningen och vara utslagsgivande? Vilka blir per automatik de förföljda under en sådan juridisk bulla, i vårt pluralistiska samhälle?

Jag ser i debatten utifrån tillämpningen av ordet ”kränkning” att också den kristne helt följdriktigt kommer att få juridiskt skydd för sin trosuppfattning. Men andra kristna, av en annan trosuppfattning, blir per automatik kränkta för det som de tror på utifrån samma Bibel. Och blir lagförda. Vi får därmed en europeisk statsreligion som blir oantastbar och okränkbar. Och bibeltolkare av en annan uppfattning blir därmed kättare som kränker statsreligionens företrädare. Det har vi sett tidigare i historien. Det är detta som hela kränkningsdebatten med sådan framfart och högljudda proklamationer verkar fram.

Också för den kristne.

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Visa 1 kommentarer >>

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bengt Winroth » Församlingar dör ut: ”En helt otrolig sång, som jag känner igen sedan 75 år tillbaka - jag är84 år ida..”
Anne Jakobsson » Att vinna försoning: ”En av dina bästa och tänkvärda texter. ❤️”
Sven » "Vem är du när kriget kommer!?": ”Insikt!”
Sven » The Spirit of a Prophet - Leonard Ravenhill -: ”Det är vägen…”
Sven » G12 visioner: ”Mycket bra illustration över G12-visionen… Läste detta först nu10 år senare! Tac”

Bloggarkiv

Etikettmoln