_DSC9211-2.Mobilen

Jeremia eller Sidkia.

Får jag ta dig med till Jeremiabok och det 37 kapitlet? Vi kan lära något.

 

Redan inledningsvis läser vi att Sidkia blir satt till kung, efter att kungen Nebukadressar i Babel, avsatt kung Konja i Juda. Så kallade lydkungar. Kungar kommer och furstar går. Och de får gå då de minst anar det! Det är en regel som inte tar hänsyn till styrelseskicket. Det är HERREN som tillsätter och avsätter!

 

Vi kan i vårt kulturliv uppleva oss som demokratins väktare och specifikt den kristna etikens försvarare. Ack då rör vi oss bara horisontalt! Jorden är fortfarande rund och kommer att föra oss tillbaka till samma utgångsläge. Den kristna etiken kan inte frälsa för evigheten. Bara Jesus! Etiken, den kristna, den rör sig kring de mellan mänskliga frågorna, kring det som hör jordelivet till. Den själiska människan är så djupt sjunken, att hon behöver riktlinjer för sin existens. Ack! Etikreglerad juridik. Eller avsaknad av densamma! Riktlinjer som borde vara självklara. Så är det inte med den andliga människan. Hon rör sig på ett annat plan, utan att för den skull vara oetisk. För det finns tjänster med högre syften. Gudstjänster! Vi hittar en sådan hos Jeremia i Sidkia tid. Tiden för den babyloniska fångenskapen. Den är i överförd mening en religiös fångenskap. Fångenskap som fångenskap. Gud låter ändå sin röst bli hörd! Titta på Hesekiel i Babylon, han "satt bland de fångna", men var själv inte fången. Att följa Herren är optimal frihet. Hur det än ser ut!

 

Jeremia har en annan funktion än politikerns. En Guds rikes funktion. Den är dyrbar! Den är viktig och den överlever konjunkturerna från Babylon, Egypten och varför inte EU... Tycker du jag njuter av politiker förakt? Nej inte det minsta! Fortsätt med din politik och återkom när du insett spelets regler. Och drabbats av dem. Se upp! Du kommer att bli bitter. En gudsman har ett annat perspektiv – även om det kan inskränka på politikens område. Men det har sitt pris. Ett pris Jeremia fick betala.

 

Jeremia, står det, "gick ut och in bland folket, ty man hade ännu inte satt honom i fängelse." Vem vill sitta i fängelse? Ingen, men Guds väg för profeten var just genom ett fängelse. Husarrest, fängelse och brunn tillvaron! Själv ville Jeremia lämna Jerusalem och dra till sin jordlott i Benjamin. Jeremia hade strax tidigare köpt en åker av sin släkting i Anatot. Släkten var vettskrämd över den förestående invasionen som Jeremia profeterat om. En släkting sålde uppenbarligen sin plätt till profeten i panik. Och det är förståligt. Invid landsgränsen står en främmande arme`. Skona sig den som kan! Jeremia ville dit. Till åkern.Varför? Därför att Herren bett honom köpa den! Gudsmän vältrar sig i Guds mening med deras liv! Det borde vi alla göra...

 

Kanske var jordplätten den enda plats där profeten trodde sig finna enskildhet och vila. Kanske han var trött i sin tjänst efter ett l i k g i l t i g t mottagande i Jerusalem, för det står att: "Men varken Sidkia eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till HERREN ord som han talade genom profeten Jeremia." Jer. 37. Vilken dyster tjänst på ett mänskligt plan.

 

Jeremia hann bara till Benjamin porten. Där står Jiria och griper profeten. Han förde Jeremia till furstarna och de lät gissla honom. Sedan satte de honom i skrivaren Jonatans hus. "Jonatans hus hade gjorts om till ett fängelse", står det. Jonatan...Det fanns en gång en annan Jonatan. Jonatan av Sauls hus... Säkerligen tänkte Jeremia på kung Davids kamp. Han hade åtminstone på sin tid, en broder i Sauls son Jonatan, då han var hårt trängd. Profetlivets ensamhet i en svindlande viktig tjänst. På samma sätt får vi komma ihåg fäderna som gått före i att uthärda många strider.

 

Långt mycket högre än ett tillfälligt mandat bland horder av presumtivt avsatta politiker, på ett horisontalt plan. Vi är alla utsatta och instängda i vår samtid.

 

Vi måste se bortom den!

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln