_DSC9211-2.Mobilen

2021 > 05

"Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus." Fil. 4

Människor hamnar på olika sätt i kris och söker hjälp. Vår medmänskliga förmåga står oftast hjälplös och handfallen - trots att vi möter samma svårigheter i livet om än på ett orättvist jämförbart plan. Beteendevetarna försöker hjälpa till och arbetar mycket med processer i tankelivet. Logiken kontra slutsatserna. Farhågorna och inbilskheten. Genom att tömma livssituationen på beskrivningar skapas ett betraktelsesätt som de kognitiva specialisterna söker lösa upp och finna andra vinklar på. Ett oupphörligt arbete hos den många gånger lika mycket mångbottnade och ombytliga och bottenlösa människan som skall försöka reda ut vad som är orsak eller verkan i livet. Terapier som till slut lever sitt eget liv under lidelse och en slags självnjutning. Likt ett myggbett som det är alldeles för skönt att klia på, bara man inte river för hårt.

Jag tänker på barnen. Under barnastadiet. De ramlar och får skrubbsår. Blir kanske omplåstrade och uppmanas snabbt att leka vidare med sina kamrater istället. Vi sätter gränser och pjåskar inte. Vi lär dem tålighet. Att bli tåliga. Omhändertagande föräldrar ser inte skadan utifrån nuets tragik utan vet att smärtan och nuets olyckor är övergående. Under ömkan. Livet är så mycket större. Så är det också.

Även som vuxna drabbas vi av övermäktiga händelser. Plötsligt står vi mitt i en livskris. Och utan makt att undkomma den. Vi kan känna hopplöshet och misströstan. Komplexiteten av varierande problem tovar in sig i varandra och vi dras ned och med i missmod och förtvivlan. Ibland värre än någonsin och vi saknar utvägar. Till slut kan vi inte hjälpa oss själva - vilket spär på intensiteten i upplevelsen. Här kunde någon vuxen, någon som är livet större nog, kunna komma in och säga till oss; Res dig upp, gå och fortsätt ditt liv med dina vänner - som föräldrar säger till sina barn - och vi lyder. Och har förmågan att lyda. Livet som alltid är större än nuets prövningar och erfarenheter och det kommer att gå över. Det vet vi men kanske inte denna gång. Då är det oss övermäktigt.

Paulus skriver dessa ljuvliga sanningar till undervisning för oss. Oss till hjälp. Han börjar faktiskt med att råda oss att inte bekymra oss. Som en förbjuden inkörsport till ett mentalt elände. Det är i tankelivet vi problematiserar. Där sitter vår uppfattning och vår ensidiga sanning om vårt tillstånd. Ja, utan Jesus vore vårt liv verkligen i fara men i honom står vi under den högstes beskärm. Paulus råder oss här att överlämna vår egen lösning på bekymren till Gud i önskeform. Är inte det en kognitiv metodik om något? Verkligen!! Problematiserandet förgör och förvärrar belägenheten för många. Och känslan spär på eländet och gör upplevelserna än värre. Men det finns ingen att hänskjuta problemen till. Belägenheten stannar kvar i samma sfär hos människan och nöter ner henne - tills hon får ro i Gud.

Paulus råder till bön i kris och åkallan. Vad är åkallan? Det är ett intensivare stadium av bön. Åkallan som uttrycker och definierar nöden. Så blir bönen, åkallan och tacksägelsen den själens ventil inför Gud, till Gud och åt Gud som innesluter dig i honom. Han som förlöser dig ur traumat. Och du får ro! Halleluja!

Paulus som har satt ord på detta tillfälliga tillstånd, för det är ett tillfälligt tillstånd, min vän, upptäckte och beskrev också att en frid lägrade sig över honom och över var och en som vänder sig i bön, åkallan och tacksägelsen undan bekymmer. Han upplevde att den friden övergick allt förstånd. Det är i sinnet vi problematiserar och får vårt själsliv förmörkat. Paulus beskriver att friden övergick förståndet. Precis det vi behöver! Det förmörkade förståndet. Jesu frid som tar över och gör situationer överkomlig - ja, uthärdliga under ett större perspektiv. Så upplever vi att i hans sällskap så stillas fruktan och oron på stormigt själens hav. Bekymren knuffas ur sadeln och lugnet lägrar sig utan ångestens vilda hästkrafter. Jesu frid tar över.

Så skulle våra tankar och hjärtan bevaras i Kristus Jesus. Jesus som kom för att ge sin frid. Inte så som världen ger den med kort bäst före datum.

Människor kontaktar mig och vill ha hjälp i bön för olika slag och för att få det konkretiserat med en tillsänd böneduk. Duken är i sig ingen magi. Den är en troshandling och en förlängd utsträckt hand. Jesus är vår räddning! Jag vill säga dig; jag släpper då allt jag har för handen och skyndar till en postlåda, ber till Gud över duken för att så fort som möjligt få den tillsänd behovets barn. Jesus var medmänsklig. Jesus är gudomlig! Han räcker till för oss även idag. Till ande, själ och kropp.

Står du i ett livets korsdrag där det saknas barnets givna föräldrarhand. Bilden kanske haltar men är begriplig. Ohh...vet om att det timliga som drabbar dig är övergående! Det lär oss livet med tiden - även då vi överrumplas och det ser övermäktigt ut. Genom bön, åkallan och tacksägelse så öppnas vårt inre till Jesus. Han som tar emot oss och det blir lugn och ro i själen, du förbråkade. Lita och förtrösta på honom.

Så ger du under förtröstan honom möjlighet att fylla dig med sin frid som övergår allt förstånd. Så bevaras du i dina tankar i Kristus Jesus.

Han som ger av sin frid som stillar själens oro. 

 

Läs hela inlägget »

"Så säger Herren, HERREN: Du är ju den om vilken jag i forna tider talade genom mina tjänare, Israels profeter, som i de tiderna, år efter år, profeterade om att jag skulle låta dig komma över dem. 

Men på den dagen, den dag då Gog kommer över Israels land, säger Herren, HERREN, då skall jag giva luft åt min vrede. Ja, i min nitälskan och min vredes eld betygar jag det: på den dagen skall det förvisso bliva en stor jordbävning i Israels land. Då skola de bäva för mig, både fiskarna i havet och fåglarna under himmelen och djuren på marken och alla kräldjur som röra sig på jorden och alla människor på jordens yta. Och bergen skola slås ned och klipporna störta omkull och alla murar falla till jorden. Och jag skall båda upp svärd mot honom på alla mina berg, säger Herren, HERREN; den enes svärd skall vara vänt mot den andres.

"Och jag skall gå till rätta med honom medelst pest och blod; och slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna över honom och hans härskaror och över de många folk som följa honom. Så skall jag bevisa mig stor och helig och göra mig känd inför många folks ögon; och de skola förnimma att jag är HERREN. "
Hesekiel 38:17-23

Den kristne står på Israels sida. Det är ofrånkomligt och inte bara för att detta är Jesu födelseland utan för att territoriet och folket har ett löfte över sig från Gud. Det kan ingen fysiskt bomba sig till eller ifrån. Det är ett Guds val. Därmed inte sagt att den kristne är emot palestinier. Men vi talar här om Guds löften. De är olika.

Men det finns en romantik bland de kristna som är svärmisk och osund - ja, den botas bäst genom att skaffa sig ett sommarställe där den mänskliga sinnligheten för upplevelser blir tillgodosedd. Denna svärmiska romantisering av landet Israel! Vi ska välsigna Israel. Det är riktigt. Men detta svärmeri utan perspektiv. Den är onykter.

Jag har rest omkring i Israel. Det är ett både kargt och bördigt landskap. Ett västerländskt inriktad land, mitt i ett annorlunda mellanöstern. Det är inget märkvärdigt med det. Det äger bibliska namn och orter som för en rätt in i historien och bibelordet. Och hör; många av dessa platser är framtida nyckelorter i det profetiska ordet! Platser för gudomliga skeenden. Vad betyder det? Jo, att där över har Gud förutsagt vad som kommer att ske, av gott eller av ondo. Låter Gud något ske av ondo!? Är en jordbävning något gott eller ont? Ja, den gör ont men den kommer att låta friskt vatten strömma ner till Döda havet när bergen rämnar. Det är av godo! Och att Gud igen får bli synliggjord bland människorna. Israel barn som likt vi förirrar oss!

Jag vet om kristna som så till den grad fått sin andliga syn att växa ihop med allmänmänskligt sinne för natur och skönhet och en förkärlek till Guds verk att de blivit svärmiska över Israel. De namnger sina barn efter städer i landet. De uppkallar sina företag efter gatukorsningar i Betlehem och de judaiseras. Ja, det finns kristna med tjänstegåvor som så förryckts under romantik. De ser det inte själva utan tror de uppnått den verkliga positionen i Kristus! De blir sedan för Guds verk obrukbara och uppslukas i den mänskliga förkärleken och lytet för ritualism.

Låt mig få lämna det. Förälskelser håller enligt vetenskapen i sig under 18 månader. Sedan vaknar patienten upp i förskräckelse över vad man hållt på med. Också en ny bil rostar till slut! För andra går ett helt liv till spillo i villfarelser. Uppvaknandet blir förskräckligt! Människor har under tiden gått förlorade som du var sänd till att vinna för Jesus.

Låt mig mig lämna det. Jag som kan kontrastera min egen svärmiskhet för allt vad som italienskt är med att säga; detta har inget med Guds rike att göra. Israel och det judiska folket har sin särställning och sina särskilda prövningar och det tilltalar oss kristna. Vi är en inympad del av Israel. Det säger Guds ord. Men lika lite som vi omskär våra söner då det tillhörde ett gammalt förbund, så låt oss inte tappa omdömet.

Dagens text är hämtad från en i historien sviken Gud. Händelsen kommer att ske i framtiden. Ja, det kommer att ske under det nytestamentliga förbundet - nådens tid. Texten talar om en kraftig jordbävning över Israel. Jordbävningen är här ett uttryck för Guds vrede. Jordbävningen är här Guds besjälade vrede! 

Så alla kristna svärmare som beter er som om Israel var det Nya Jerusalem, som kommer ner ovanifrån, bygg inte hus för missionmedel där! Det är bortkastade investeringar. Satsa dina medel och resurser på de som för budskapet om evangelium vidare! De som förstått att sätta målet högt och inte lågt. Hemfall inte åt grodperspektiv. Du vet att vi här inte har någon varaktig stad! Det hade inte heller Abraham, trons fader. Han som drog ut.

Jag ser ibland kristna reseledare, specialister på allt vad Israel kan erbjuda, både biblohistoriskt och profant hur de gör reklam för sig och landet. Det har blivit för dem en födkrok och möjligen en och en annan upplysning om bibelordet. Men det är som att slira på kopplingen. Man tar sig inte vidare.

Det är onykterheten jag vill åt. Fyllan. I andligt avseende åker dessa många gånger omkring rattfulla då smörjelsen skulle ligga någon helt annanstans.

Profeternas budskap har i alla tider varit att det är Herren som är stor. Inte Israel. Herren skulle vara stor ÖVER Israel! Israel var litet och folket utvaldes för sin ringhets skull. Därför missar svärmarna det centrala - även om också jag med stor förtjusning glädjs åt och ser hur Guds plan med det judiska folket och Israel tar sin form och fullbordan.

Du är satt att vinna människor för evigheten och inte för en jordiskt territorium! Det området sköter Gud om och har delegerat till sin ärkeängel Mikael för det.

Det är inte din uppgift. Du har annat ogjort arbete. Snart är din tid slut. Gör det som återstår.

 

Läs hela inlägget »

"Och HERREN talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg till dem: När I haven gått över Jordan, in i Kanaans land, skolen I utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare som ouppsåtligen har dödat någon må kunna fly. Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten. Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex. Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land;... 4 Mos. 35:9-14


Ett brott som är begånget går inte att ha ogjort. Det är omöjligt. Kvar står bara konsekvenserna och vi har lärt oss genom mänsklighetens historia att det hanteras bestraffande eller försonande.

I världen krävs ingen försoning. Bara bestraffning. Försoningen är i världen möjligen en dygd. Men inte så inför Gud. Där är båda företeelserna nödvändiga i en eller annan form. Straffet som blev lagt på Jesus! Vår försonare.

Vi läser i texten här om att Gud inrättade fristäder i Israel. I låglandet såväl som i bergsbygden. Att hinna nå fram till ett tempel i Jerusalem eller motsvarande i tid, kunde vara alldeles för riskfyllt. Därav inrättade Gud sex fristäder, väl utspridda. Det handlade om tillgänglighet. De utvalda städerna blev Beser, Ramot, Golan och på den västra sidan Hebron, Sikem och Kedes. Några av dessa ortnamn känner vi igen också från dagens Israel. Finns det för övrigt inte också här en parallell till "frikyrkan" som kravlöst utan religiösa krussiduller ger den jagade en tillflykt hos Gud? Fristad - Frikyrka. Så idealt.

Hur gör man i en rättskipning där någon blivit bragt om livet och där det inte var avsiktligt? Ja, Mose lag som Gud gav stipulerade klart och tydligt; "Du ska inte dräpa." Det är den stora knäckfrågan för varje domstol i alla tider; Var gärningen avsiktlig eller oavsiktlig. Det går en klar gräns mellan mord och dråp men är svårare att föra i bevis. Straffpåföljden skärper eller mildrar svaret på den frågeställningen.

Gud som hade förordnat ett adekvat förbud mot dråp, gläntar här på nåden, ja, på nåden i Kristus. Fristaden var den tillflyktsort för dråparen att ta sig till, innan blodshämnaren utförde sin sak. Blodshämnaren, han hade mandat att hämnas och ta livet av dråparen. Det föreskrev också Mose lag som kommit att förhärliga nåden. "Öga för öga och tand för tand." Det fanns alltså utrymme för hämnd.

Låt mig få problematisera något. Hur undgår man att dräpa? Det är ju inte en avsiktlig handling ifråga om mord. Och hur kan man dömas skyldig när det inte var meningen att döda? Här skymtar vi dilemmat för människan som till sin natur är en syndare och som inte vet av en bortre gräns för sina negativa reaktioner. Så modernt förklarat! Inte heller den minsta lilla gräns som vi med berått mod överträder, i harm och vrede. Dråpet som appellerar till olycka.

Jesus skärper i sin undervisning betraktelsesättet då han påstår att om du ser med lust på din nästas hustru... Frågan inställer sig; Hur hindrar man en tanke? Här närmar vi oss den fallna människans verkliga natur och den gamle Adam som vidlåder oss ända in i slutet. Här har många starka hjältar fallit och färre blivit upprättade igen. Men Gud vare lov; "Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." 

Israel hade sex stycken fristäder. Hade man oavsiktligt dödat någon kunde man alltså fly dit. Man kan då som nu utan dispyter oavsiktligt dräpa någon. Man är då vållande till annans död. Det juridiska begreppet är tänjbart. Det handlar om skuldfrågan. Idag kan vi frimodigt säga; - Fly till Jesus! Han är din fristad! Din eviga fristad ifråga om allt du är eller har gjort! ALLT!

Låt mig slutligen få läsa i Josuabok och finna något underbart där, ja, något av en glimt om Jesus som skulle komma.

"Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats där han får bo ibland dem.
Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom. Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt.
» Josua 20

Då det hade stått helt klart att den anklagade inte var en mördare utan en dråpare - då skulle han få tillträde till fristaden undan blodshämnaren. Han skulle då få vara i en stadsarrest så länge den dåvarande översteprästen levde och kunna röra sig fritt i den staden. Men när översteprästen dog skulle han vara helt fri! Fri från sin bannlysning. Vilken märklig relation till översteprästen och brottet. Ja, vi kan se att nåden i Kristus skymtar. Han som är vår eviga Överstepräst inför Gud. Jesus, vår Överstepräst som Hebreerbrevet skriver om, som dog och uppstod för våra synder. Han satte oss fria genom det försoningsverk han genomförde genom sin död och uppståndelse! Så har vi fått tillträde till Fadern och evigt liv genom den väg han banade - "vi som var döda genom våra synder och överträdelser." När översteprästen dog då var vägen öppnad och den fångne kunde bli fri.

Jesus är vår återlösare. Han som har utplånat alla synder och ger förlåtelse för dem. " Så finns då ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Församlingen skall så vara en fristad för syndaren att fly till där de kan finna Jesus. Fri-dsfursten!

Vad står det mer om dessa fristäder? 

"Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har dräpt någon må kunna fly dit." 5 Mos 19:3

Vad stod det!? "Du ska försätta vägarna till dem i gott skick åt dig." Vi är ofta så otroligt självgoda och upplysta i att peka finger på andras igenväxta vägar till Jesus, när vi själva lever förskansade och oåtkomliga bortom ofarbara grusvägar långt bort från Herren! Vi vårdar mer våra verksamheter där han kommit i skymundan för andra. För vad stod det? Åt dig! Inte åt andra. Röj upp din stig tillbaka! Vad säger profeten? "Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den." Jeremia 6:16

Röj upp vägarna! Sätt dem i gott skick så människorna tar sig fram på dem, så att människorna finner Jesus och inte hindras av alla sidoeffekter.

 

Läs hela inlägget »

"Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd. Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt."  Hebreerbrevet 11

Jag vill delge något trostärkande.

För tre år sedan fick jag en ingivelse och jag delade den med några grannar. - Vi ska köpa våra hus!  Vi bodde då i ett av två hyreshus. Två höghus.

Men husen var inte till salu. Fastigheterna ägdes av allmännyttan och staden håller i regel inte på med husaffärer. De bara äger, hyr ut och förvaltar.

Jag lyckades med stor frenesi övertyga mina grannar om visionen att bättre kunna förvalta husen genom ägande. Efter att vi gjort en sondering av intresset för saken, visade det sig att en stor majoritet var positiva inför tanken på ett förvärv. Men det hjälper inte att vilja äga något som inte är till salu, köpa något i den kostnadsstorleken, utan kapital, hur mycket man än vill - hur går det till?

Vi fick till en styrelse. En bostadsrättsstyrelse, ja, ifall att husen skulle bli till försäljning... Vilket fullständigt slag i luften utifrån förutsättningarna. Vad höll vi på med, egentligen? Vilket omöjligt projekt. Men vi registrerade ändå en förening och kontaktade en ombildare. Där låg så visionen och väntade på sin fullbordan. Tilltalet var av profetisk art. Ingivelser som kan ha många ursprung.

Så kom den stora och faktiskt oväntade skrällen efter något år. Ty Gud arbetar grundligt. Stockholms stad aviserade intentionen att avyttra fastigheter i ytterområdena i Stockholm. Ingen hade ens en föraning om detta. - Där bor ju vi, utbrast vi. Men det finns många fastigheter i många ytterförorter i Stockholm. Det var ändå inte självklart att våra hus skulle bli aktuella för en försäljning.

För att göra många turer kort. Tre år senare så köpte vi husen. För 247 miljoner. Två stora niovåningshus som de facto inte var till salu och utan en enda krona i insats! Och med pengar som vi inte ägde.

Vad vill jag säga med detta?

Visionen om en biograf på Guds initiativ kom före denna ingivelse.  Det gjorde den. Och Gud har bevisat för mig att allt är möjligt för den som tror!!

Ja, jag säger det som om jag vore Herren; Gud ska med stark och mäktig hand ge oss en före detta biograf. Det ska han. Han har under en generalrepetition gestaltat för mig att han inte bara kan uppenbara saker - han kan också föra det till verket. Följer vi hans maning och går in i det - då kan det ske!

Men Guds folk måste komma tillsammans. Enskilda ledare måste lägga ner sina egna kontrollbehov i Guds verk och låta Guds Ande leda. Du kan inte övervaka allt. Du är ingenting utan ditt ämbete men ditt ämbete hör Herren till. Det är inte tjänsten genom dig. Helt fel. "Det är Herren genom tjänsterna ", står det inte så?

Vi behöver ett tillhåll dit människor kan komma för att möta Gud, som är under den Högstes beskärm. En betjänande verksamhet.

Du vet i gamla testamentet så fanns det på den tiden fristäder som brottslingar kunde fly till. Dit nådde inte rättvisan. Syndaren, som vi alla var, står i skuld inför lagen men behöver en fristad. Fristaden är Jesus Kristus! Dessa fristäder är också en fin bild på församlingen. Det var också mycket viktigt att vägarna till dessa fristäder var framkomliga - så att de nödställda kunde nå dit utan hinder och i tid. Så behöver också vi bränna upp allt sekundärt som är till hinder för människorna som står i vägen så att de kan komma till Jesus. Röj väg!

Jag skall dela med mig framöver berättelser om dessa fristäder från bibeln. Det kan vara intressant att se på deras betydelse.

Åter igen. Vi köpte två stora höghus som inte var till salu för 247 miljoner utan ett enda öre på fickan. Vad vill Gud visa oss? Att erövringen av ett utrymme i Stockholms innerstad är fullt möjligt. Ett hålrum med företrädesvis röda fåtöljer av Honom som mätte ut Karlavagnen och som skapat kanaler i människans njurar för vår vätskebalans skull. Han är mäktig!

Men det ska du veta; jag kommer inte som Mose att slå ihjäl en enda egyptier för att övertyga någon om saken. Det kommer jag inte. Detta är Herrens verk!

Herren Sebaot, han som skapat himmel och jord!

( Jag försökte hitta en nutida framförd sång om Josua och Jeriko. Men hittade ingen. Förmodligen satt alla sångare och följde Carola Häggkvist i Lets dance - istället för att själva vara budbärare. Så fel allt kan bli. Jag fick i alla fall tag i en inspelning av Mahalia Jackson. )
 

Läs hela inlägget »

- Mina vänner!

Vi står inför
en fasansfull tid. Och det handlar inte om covid. De dagarna jag tänker på ligger alldeles, alldeles inpå och kommer att eskalera inom fem till tio år. Vi kommer att få se en flodvåg av suicidala barn och unga. Ja, jag ser det så tydligt likt en tsunami komma. Hur kan jag veta det? Det handlar om sådd och skörd och om vårt kulturliv. Svåra identitetskriser som kryper allt längre ner i åldrarna. Det handlar om identitetskriser så djupt förankrade i de unga att barn och ungdom inte längre finner någon annan utväg. Och de kommer att stå oskyddade! Gode Gud! 

Jag vill inte skriva mer om detta just nu. Men vi står inför verkligt svåra tider. Du kommer att få se det.

Gå i bön inför Gud! Guds folk måste vakna upp! Den kristna församlingen måste också komma tillsammans igen, för det kommer att bli dagar med innehåll vi aldrig kunnat mardrömma om och de unga står här helt utan skydd och värn. Människorna kommer att behöva församlingens hjälp.

Vi går in i en helt ny tid.

- Gode Gud!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: förförelse


Jag är bärare av en vision! Stockholm ska ha en före detta biograf mitt i staden för evangeliskt arbete. Det ska den.

Visionen kommer att förverkligas men jag vet inte hur det ska gå till. Men Herrens hand kommer att ligga tung på det sammanhang som ska överlämna den. Herren behöver den! Det är det enda jag kan säga.

Hur tung är Herrens hand? Vad betyder det. Det vet jag inte. Men det ligger på mig och över mig och det är under full förvissning och under största lugn. 

- Men det pockar med en ohämmad påtalan! 
 

Läs hela inlägget »

"Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka. Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet. När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden, och om ett träd faller omkull, mot söder eller norr, så ligger det på den plats där det har fallit. Den som spejar efter vind får aldrig så, den som skådar efter moln får ingenting skörda. Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du ej heller Guds verk, hans som gör alltsammans." Predikaren 11:1-5

I dagens text så uppmanas vi att sända något över vattnet. Uppmaningen påtalar att det ska vara bröd. Och sändas över vattnet. Men en kastad limpa överbord skulle aldrig nå fram någonstans utan bara lösas upp i sina beståndsdelar. En till synes meningslös insats. Nej, vi förstår av instruktionen att det handlar om en illustration. Men en sak kan vi ta fasta vid; det är inte andras bröd som ska fördelas. Det är ditt och mitt bröd! "Sänd ditt bröd "... Står det inte så?

Bibeln konkluderar och gör det till ett löfte; - "...med tiden får du det tillbaka.

Jag tror att Gud är så mycket godare än vi kan tro. Vi ser inte ens en bråkdel av vad han gör eller förmår. Här är bespisningsundret ett utomordentligt bevis för hur Guds mäktiga hand kan åstadkomma ett förmerande. Vi brukar kalla det för välsignelser. Välsignelser som kan ha många klädnader.

Min pappas vän Elon Svan som jag tidigare berättat om, han var en man som var mycket lyhörd för Guds röst. ( Ja, jag måste de facto erkänna att man måste gå till en annan tid och deras tro för att kunna exemplifiera en sådan tillit till Gud. )

Det man först kan konstatera är att den tro han ägde var enfaldig. Den var också konkret. Och den blev åtlydd. Du vet; en pall måste ha tre ben för att man ska kunna sitta på den. Så var också Elons tro buren av dessa tre komponenter. Han tvivlade inte kring små saker. Kanske inte heller i stora ting, vad vet jag. Och det var i konkreta situationer. Därtill kom att han lydde maningen han fick. Han avfärdade den alltså inte som en tankenyck eller som en inbillning. Här kom hans enfald väl till pass!

En dag berättade han för min pappa och jag hörde det själv. Han hade varit till kvartersbutiken och handlat men hade behövt en tvål. Ja, en sån där halvhård enhet i såpa som man hade förr i tiden då det inte fanns flytande tvål. Det här var i efterkrigstid och det saknades mycket i tillvaron som vi idag tar för självklart. Elon gjorde som han brukade, han delade sina små och stora frågor med Gud i bön. Vad ska man annars be för? Det är ju behoven som driver dig! Har du inga behov? Ta dig då an andras behov. Bara du sänder ett bröd över vattnet. Det är Gud beroende av. Och hans välbehag kommer att vila över ditt liv!

När Elon närmade sig sitt hem strax kommen från kvartersbutiken, kom en korp överflygandes och släppte en tvål på gräset mitt framför honom och flög sedan iväg. Inplastat i den tidens Luxförpackning. För oss som har allt i livet blir bönesvaret kanske till och med lite burleskt. Men för Elon som kände till hur Gud en gång hade försett profeten Elia med kött och bröd i öknen så slog det an i hans gudsliv. Han hade behov av tvålen och Gud avhjälpte frågan i realtid.

Vid ett annat tillfälle gick Elon, som jag förstått det, vid kajen i Göteborg. Han hade sin bibel med sig, vilken dåtidens kristna ömmade mer för. De konkreta bibelböckerna. Då säger Gud åt honom där han gick att kasta sin bibel i vattnet. Det ovannämnda bibelordet kom så starkt till honom. Vad gjorde Elon? Han släppte sin bibel ned för kajkanten! Är det en stor sak för oss som aldrig läser bibeln ens? Ja, det vill jag påstå. Det är nog större än om vi hade tappat vår mobiltelefon överbord. Den gamla tidens kristna vördade och höll av sin bibel där de hade en uppsjö av anteckningar i marginalen, ivrigt nedtecknade under förkunnares tal. Här medverkade han till och med frivilligt till att förlora den.

Det gick en tid därefter. Elon kom till Sjömanskyrkan i Göteborg och till en annonserad gudstjänst där. En man kommer upp i talarstolen och berättade hur han mött Jesus efter att han långt ute på sjön fiskat upp en bibel som låg och flöt i vattnet. Mannen var ju sjöman och låg ute långa tider till havs och nåddes aldrig av budskapet om Jesus. Han hade därefter torkat upp bibeln och börjat läsa i den. Tro hade skapats i mannens hjärta och han hade på egen hand börjat be till Jesus som påtaglig mötte hans inre människa. Han blev som förvandlad! Nu stod han och vittnade och hade bibeln med sig i talarstolen.

Elon kände igen sin bibel, gav sig till känna och berättade förhistorien om hur bibeln hamnat i vattnet. - "Det var jag som kastade i bibeln." De sammanstrålade och himlen var över dem.

Ohh...vi behöver en pall att sitta på! Vi behöver en enfaldig tro för konkreta ting och vi behöver mod att lyda. Gud kommer att gå med oss! Gud verkar i de stora sammanhangen men går du ner på mikronivå så ska du se att han också är där i det naturliga och gör stora under. Det handlar om att bli vägledd av Herren!

Har du tro på Gud men saknar konkretion i ditt liv? Då kan du inte heller lyda. Vad ska du följa om du inte har ett uppslag?

Bibeln uppmanar den enskilde att sända sitt bröd över vattnet. Det du skulle haft. Det kan vara vad som helst och behöver inte vara ordagrant ett bröd som förklarats här. Att Guds ande använt sig av den bilden om vattnet pekar på att det du sänder hamnar dit du själv inte når. Så har många missionärer sänts ut till andra länder som i en annan tid återevangeliserat världsdelar som senare blivit avkristnade. Det finns det många exempel på. Brödet återvänder! 

Jag är Livets bröd, sa Jesus! Sänd ut honom. Tala om honom. Gör något för honom. Bli lyhörd för den helige Andes maning i ditt liv. Bli följsam och var rädd om din enfald. 

Med den har många utan att veta om det blivit till änglar, andra till hjälp.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: sänd ditt bröd

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

  • Siri » Imorgon i korsningen!:  ”Guds välsignelse över din dag imorgon!”

  • Stina » Herre, jag har hört om dig...:  ”Herre, lär mej att bedja som du lärde Habakuk! ❤️‍”

  • Thommy » Biograf Tellus:  ”Jag har sett de tusen, Siri! Jag har sett dom i vaket tillstånd i en syn stående..”

  • Siri » Biograf Tellus:  ”Yongi Chos mor sa en gång till honom när lokalen inte var fylld som han ville kä..”

  • Leif Backman » Mobilisering!:  ”Du lyfter fram viktiga sanningar som tyvärr hamnat i "glömskans hav" i jakten på..”

  • Märta » Mobilisering!:  ”Här sticker du ut hakan,broder, och jag välkomnar det. Klartext!”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

Arkiv

Etiketter

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Jacob » Har du förslag på en text?:  ”Super blogg!! Tusen tack! Viktiga budskap! Nu till mina förslag på text. Våra v..”

  • Leif Backman » I evangeli tjänst:  ”Du finns med i våra böner och Guds välsignelse vilar över Dig. ”

  • Siri » I evangeli tjänst:  ”Be blessed!”

  • Siri » Ske din vilja!:  ”Ske din vilja! Ge oss det dagliga brödet! Förlåt oss! Inled oss inte..! Fräls os”

  • Märta » Det finns tre himlar:  ”Tack för undervisning om himlarna! Ordet lär oss vad vi ska tro, och vi går från..”

Arkiv

Etiketter