_DSC9211-2.Mobilen

Hur beskriver man frälsningen?

Idag har jag mött många människor i korsningen. Evangelium har gått ut och människor har blivit påminda om Jesus. Finns det någon viktigare eller större uppgift, du troende som inte vittnat om honom utifrån ditt eget vittnesbörd på lång tid nu? Skynda dig ut! Tiden är kort. Kom och stå med mig om du inte törs! "De fega, ja de fega ska stå utanför", står det i Uppenbarelseboken. Var inte rädd. Du kan få stå med mig på mitt mandat.

Men det är inte min uppgift att skapa dåligt samvete hos någon. Det sköter samvetet självt. Men kan jag förmera mina egna insatser för Guds rike, så gör jag gärna det. - Kom i tjänst!

I dag kom en äldre kvinna från Finland gåendes. Hon var mycket gammal men fullständigt klar i sinnet. Hon berättade om finnarnas svårigheter under kriget och vilka strapatser det medfört. Jag frågade henne om hon trodde på Jesus. "Det är klart jag gör ", utbrast hon. " Om du visste hur mitt liv varit.", tillade hon. "Mitt liv hade inte kunnat fortsätta om inte han varit med hela tiden. Det vet jag.", sa gumman trosfriskt. 

På den bekännelsen ville evangelisten i mig träda närmare henne. "Men har du tagit emot Jesus i ditt hjärta? " Det är annars ett påstående i frågeform jag har svårt med. Den är inte bra formulerad och på fel sida om frälsningen. Vi som är frälsta vet vad den betyder. Men inte den som inte känner Jesus - för hur går det till att bli frälst?

Jag gensköt hennes svar och berättade själv med andra ord. 

" Du förstår att ta emot Jesus i sitt liv kan jämföras, om än på en högre nivå med den kärlek du känner för dina far och morföräldrar, dina föräldrar och eventuella barn och barnbarn. Din make! De har alla ett eget rum inne i hjärtat hos oss var och en. Vi älskar dem! I mitt liv så har Jesus fått flytta in genom en personlig kärlek och relation. Jesus har nu "det största rummet" i min själ. Han bor nog i vardagsrummet som brukar vara det största rummet, sa jag illustrativt - även om han inte bara är en gäst som snart ska gå hem. Han bor där och när han flyttade in - då jag bjöd in honom - då städade han hela huset och jag fick frid och ro i min själ. Han är en medföljare i livet och han lever därinne - mer än vad kärleken till en människa kan uppväcka genom känslor och genom minnet. Han lever inom mig! Och jag samtalar med honom i bön."

Kvinnan tyckte mycket om beskrivningen. Hon förstod då att det är genom kärlek man tar emot Jesus i sitt liv och inte genom några mantra eller genom korstecken eller att bara ta nattvarden och gå därifrån lika deprimerad som innan man tog brödet och vinet. Nej! Jesus måste först in i hjärtat. Det går via kärleken till honom. "Den som åkallar Herren namn ska vara frälst! ", står det i bibeln. När åkallar man någon? När det är på allvar, så klart!

"Kan du utifrån den beskrivning säga att du är beredd att möta Jesus när han kommer och hämtar oss hem till sig? ", sköt jag udden in i henne. "Du vet; även om ditt hjärtas dörr är upplåst på insidan så öppnar inte Jesus dörren. En stängd dörr är en stäng dörr för honom - hur gästvänlig du än är. Du måste själv öppna åt honom! Så öppnar vi i någon mån också för en mänsklig kärlek. Sedan är vi sålda! " Och Jesus gör det bara han kan, han renar från all synd!

Kvinnan fick med sig en handfast förklaring på hur man blir frälst. Det var det viktigaste samtal jag har haft på länge.

Med tanke på kvinnans ålder så kan det vara ett helt avgörande samtal. Och jag är förvissad om att möta henne i himlen hos Gud en dag. 

Så otroligt allvarligt det att vara en evangelist och människa! Du står emellan himmel och helvete och manar människor. 

Låt er försonas med Gud!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln