"Jag vill stiga upp på min vaktpost och ställa mig på muren; jag vill speja för att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar på mitt klagomål jag skall få att frambära. Och HERREN svarade mig och sade: Skriv upp din syn, och uppteckna den på skrivtavlor, med tydlig skrift, så att den lätt kan läsas. Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva." ( Hab. 2 )

Jag är en hårsmån ifrån att än en gång profetera ut (säger man så?) om en kommande biografsalong här i Stockholm - om du inte hört det förut. Vad är en hårsmån? Det är bredden på ett hårstrå. Ett hårstrå som fallit under min Guds överinseende. Det är bara så att jag snubblar på prefixet: "Så säger Herren", i frågan. Det säger man inte hur som helst.

Mitt inre är som en uppdämd flod och mina armar är beredda att lyfta den väldiga stadsporten, på var sin kortsida tillsammans med Simson, och bära den upp på berget av Guds kraft. Där ska Herren bevara vår ingång och vår utgång! Mannen som "Guds Ande började verka på." En mening jag aldrig kan läsa nu för tiden utan att börja gråta. Den rymmer så mycket.

Profetia äger i sig rättigheten att tala om men inte behöva säga när. Därför säger jag; "Så säger Herren" i denna sak. Och jag är inte till salu. Kraften bakom är oövervinnerlig! 

Herren kommer att genom så stora omöjligheter ställa fram en lokal i detta utförande att hans namn blir upprättat och ärat! Jag är förvissad och mitt inre är uppfylld av det jag sett. Det är också bekräftat så många gånger under en så lång tid, min vän. Äran till Gud! Det är Guds kränkta ära att själv återta sin plats, på sin tron, bland människor.

Ohh... jag kan inte nog bärga mig i den upplevelsen att se det förverkligat. Jag erfar det redan! Hör du mig? Det är på helig mark! Det är på helig mark. Ja, det är ingen idè att ni spärrar in mig eller försöker distrahera mig som med barnen över denna sak eller kväsa den under den typiska likgiltigheten. Det når mig inte.

Vad skriver Habackuk, han som rister av magnituden av sin egen upplevelse. Jorden rämnar och gps koordinaterna flyttar på sig. Markytan höjer sig och sänker sig. Vad säger han? "Herren svarade mig och han sade." Vad mer? Vad mer? "Skriv upp det! Med tydlig skrift. Så att det lätt kan läsas." Sela.

Jag förstår Habackuks inre liv. "Om synen dröjer eller inte " - det har inte med saken att göra. Gud är inte beroende av tid och rum. Han som fyller allt i alla!

"Så säger Herren! "Vad säger han? "På ett mäktigt sätt så kommer en salong att intas av ett evangeliskt arbete, i Stockholm."

"Förvandlat av människor som förvandlats av evangelium. Förvaltat av människor som för evangeliet vidare."

 

I kväll nås vi av nyheten att det föreligger ett ökat hot i Östersjön. Mer än vanligt, alltså. Tjugo örlogsfartyg ska sättas in under första halvan av december månad. Det handlar inte om en regelrätt övning utan om en förstärkt närvaro i vårt innanhav. Det är fortsatt mycket spänt i vårt närområde. Natochefen har sagt att vi inte ska underskatta Ryssland. Det finns säkert underrättelser som ligger till grund för både uttalandet och denna militära upptrappning som nu sker. Gud har allt i sin hand. Det säger jag inte för att stilla oron. Vi har ingen fribiljett till fred och frihet för vårt land. Bara den som Gud beskyddar äger frid bland ett gudlöst folk. Många gånger i historien har ofärden varit den bästa väckelsepredikanten för ett ogudaktigt folk, som egentligen vet bättre, men som lever i syndig njutning.

Nästa måndag kommer jag att vika hela dagen till evangelisation i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Det är ett mycket angeläget arbete för Jesus! Mitt inre fröjdar sig vid tanken med en målinriktning så oerhört stark. Den avtar inte!

Man kan ha arbetat på en arbetsplats i åratal utan att få en chans att vittna om Jesus där vittnesbördet skulle kunna ha landat naturligt. Många försitter också sådana tillfällen för att man kanske känner sig rädd att bekänna Jesus. Man är så van att prata om precis allt annat med sina arbetskamrater att Jesusnamnet blir till en tunghäfta. Så oerhört tragiskt.

Men att för 19 öre dela ut en traktat som skjuter rätt in på ämnena; evigheten, Jesus, frälsning, befrielse, räddning och dop, där du som aktör skapar ärendet själv, det är helt överlägset. Det har evig betydelse för andra människor!

Jag inbjuder dig att gå bredvid för att värmas upp i denna tjänst. Du kan vara helt trygg i det. Du kommer att få se hur du förvandlas och hur din frimodighet växer ihop med en allt större lyhördhet för Guds Helige Ande, där det erbjuds vägledning, frälsning och dop till Kristus! Du kommer att få säga saker till människor du inte tänkt ut själv. Och du kommer förundras över var det kom ifrån. Det är i den Helige Andens kraft. Han som aldrig får utföra sitt verk för att vi aldrig går ut med honom till behovets barn. (!) 

Gud välsigna dig att resa dig upp ur försoffningen. Kontakta mig om du vill vara med så kan vi skräddasy en flyers åt dig. Så gjorde Leif i Småland och han är nu i tjänst. Lovat vare Gud! 

Jag har ingen lokal vi kan samla människor i men har denna hemsida tills vidare. Det kommer man ganska långt med. Men jag vill se en teater eller en biografsalong där Guds fria folk kan få samlas. Det är inte stora krav egentligen. Där ska det också finnas ett fik. Det är ett trons projekt utan dess like inför levande Gud! Jag vill säga att det är han som väckt tanken och han är samtidigt utmanad i detta. "Elia bad en bön att det inte skulle regna och han sa att det inte skulle komma något mer regn, med mindre än att han själv sa det." Vilken oerhörd ställning! Gud höll med honom och sände torkan. Och sedan regn. Det var aldrig Gud som sa åt att Elia skulle befalla torkan. Vad handlar detta om? Jo, det handlar om det som sker i Jesu bön; "Fader vår...Ske din vilja såsom i himlen så och på jorden." Det är ett samarbete på högsta nivå.

Den Helige Ande har inget arbete att utföra genom dig framför TV:n eller genom dina egna kulturella intressen. Det är faktiskt så att i kyrkan passiviseras de kristna. De mår bara bra själva i sina gudstjänster och tråkar ut den Helige Ande med samma böner "mig, mitt och mina." Men Guds Ande når inte behovens barn till frälsning på de nedsuttna stolarna.

När Carter Conlon i Times Square Church (TSC) i New York, fick och kände kallelsen att lämna sin farm och flytta till storstaden för att bli andre pastor tillsammans med David Wilkerson, så sa Herren till honom; "Om du tar hand om min familj (församlingen), så ska jag ta hand om din." Han lydde Gud, flyttade in till New Yorks värsta distrikt och fick sedan leda församlingen i många år tillsammans med Wilkersson. Han blev sedan garanten för församlingens kontinuitet då Herren hämtat hem Wilkerson. Handplockad. Och lydig.


Gå ut! Gud välsignar dig.

 

Det är otroligt provocerande för mig att tänka på att starta en insamling för att skaffa en biograf till evangeliskt arbete i Stockholm. Jag är bara ett Swishnummer ifrån! Så är det igång. Jag behöver inga medel själv. Så är det sagt. Det lär gå åt många miljoner för att köpa en teatersalong. Man kunde börja samla in medel.

Jag tror att det finns ett enormt intresse för en öppen frikyrka i Stockholm som tror på bibliskt dop och som kan definiera det som bibeln anser vara synd för synd. Ja, det finns till och med något i skriften som kallas för svår synd. Kan du tänka dig.

Men kyrkan idag flirtar med sin samtid. De begår samma hor med sin samtids djävul som Israel gjorde på sin tid då deras egna profeter profeterade emot dem. Kyrkan idag måste följa sin samtid för statsbidragens skull och de kristna följer med och efter. Det är oerhörda saker! Bibeln uppmanar gång efter annan; "Dra ut ifrån dem, ni mitt folk! Och gör er inte delaktiga."

Jag är fem bokstäver, ett semikolon och tio siffror ifrån ett Swish-nummer! Hör ni mig? Men då blir det underställt debet och kredit. Denna matematiska förbannelse för Guds verk! Det vill jag inte. Men jag vill ha en teatersalong!! Inte för mig själv men för alla ensamma, vilsna och längtande Jesus människor. Mitt hjärta bultar och mitt blodtryck går upp bara vid tanken. Varför? För det finns ett stort behov och jag vet att Herren kan lösa det. Han tömde Genesarets sjö på fisk en gång. Åt Petrus & Co. Jag vet inte vad kilopriset låg på den gången, men volymen fisk var ansenlig eftersom den stod i proportion till att de inte hade fångat en enda fisk under hela natten, dygnet innan. Gud är inte beroende av proportioner!!

Men, min vän, tiden kanske inte är inne än. Å andra sidan; Ska jag stå där själv i ett arbete? I en stor teatersalong? Ja, varför skulle jag inte kunna det? Den Helige Ande har tidigare i historien låtit överlåtna kristna predika tre gånger om dagen i åratal och vunnit människor för Gud. De var alla normalbegåvade men hänförda av den Helige Ande. Hör du att jag talar till dig? 

Jag säger inte att David Wilkersons verksamhet är efterstävansvärd och en förlaga - fastän den kunde vara det. Gud lät honom få vara med och realisera ett sådant fint arbete i New York på 1970-talen. Det kunde ske också i Stockholm! Det är på tiden nu. - Gode Gud! 

Det finns så mycket medel hos de troende sammantaget att det inte skulle vara svårt att dra ihop många miljoner till denna sak. Det är jag övertygad om. Men jag föraktar pengar som styrmedel. De ska inte styra ett Guds verk. Aldrig!

Jag är svårt havande att få till en teatersalong här i Stockholm!! Snart tar jag en bäckenbotten bedövning via ett Swishnummer för att stilla smärtorna! Hör du mig? Det är söndag kväll och de kristna här i staden har inget vardagsrum att gå till! Vi måste också ut på ett trons äventyr. Det hör ihop. Gud har en fallenhet för sådana. Människor behöver veta vem Gud är. Människor behöver möta Gud och vinna frälsning i Jesus! Punkt, utropstecken, punkt!

Har du läst om Cornelius? Jag vågar knappt skriva och berätta om honom. Men jag ska göra det i alla fall. Men jag sparar utläggningen. Du får läsa själv och se vad Gud såg i hans liv när det gäller gåvor inför Gud. (!) ( Apg 10:1- 4 ) Det är oerhörda saker.

"Herre hjälp oss med en stor lokal! Visa vem du är, gör ett under ohh Gud, som du gjort i gången tid. Vi känner ditt namn och du räknar med oss. Varför skulle vi annars blivit havande? Vi önskar se din arm uppenbarad här i Stockholm! Res upp i dessa dagar ditt kränka namn, mitt ibland ditt eget folk! "

AMEN.



 

"Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg. 1: 8)

I dag har vi umgåtts med "Mimmi" jag och Anne. Mimmi döptes i Sickla sjön för två år sedan. Det var så fint att återses. Vi upplever att vi är syskon i Herren. Mimmi är bevarad i Gud och vi möts alltid vid nådens tron, i bön. -Tack Jesus!!

Nu ser vi fram emot sommaren och vi spånar på en ny traktat så vi tillsammans kan vara ute och dela traktater om Herren på stan. På så sätt upplivas vi, får nådegåvor och kan bli skickliggjorda för allt gott verk. Leif och Barbro i Småland har också en stående inbjudan att komma upp och vara med i arbetet. Det längtar vi efter och ser fram emot och till!!

Det är två saker jag vill nämna om evangelisationen. Ja, kanske tre, till och med.

Första gångerna jag var ute, det var före pandemin, då provräknade jag hur många som inte tog emot traktater. Jag gjorde en snabb huvudräkning på det och kände ibland besvikelse över det och dem. De ratade evangeliet. Tänk hur fel man kan hamna. Idag så är det fokuset helt borta. De som inte tar emot  får en ny chans nästa gång. Nåden har vuxit hos evangelisten! Är jorden hård då får man plöja och vattna mera. Då blir jorden mjuk igen. Så är det!

Det andra jag vill säga är att man växer med uppgiften. Det gjorde det för Jesus också. Vad står det om honom? "Men barnet (Jesus) växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom." (Luk. 2:40) När vi tjänar Gud blir vi starkare både i vishet och i nåd. Det är en erfarenhet.

För det tredje och det är det allvarligaste jag vill säga här; den Helige Ande får inget att göra om vi sitter i slutna kretsar med bara troende och umgås med Herren. Jag säger inte att det är fel. Herren vill bygga sin församling!! Men det finns som dagens text anger en kraft i den Helige Ande för ett syfte. Syftet är inte att åka räkmacka i livet och stå ut med väckarklockan som ringer, räkningar som ska betalas och att uthärda samma livets mödor som alla människor får utså men under särskild lättnad. Det är det inte! Vi behöver den Helige Ande för att få kraft att bli Herrens vittnen!! Det är syftet och ändamålet. Det är tydligt angivet i skiften.

Det finns otaliga exempel från traktatmissionen där den Helige Ande plötsligt ger ord och infallsvinklar i samtal och vittnesbörd med människor, som bara han kan. Sitter du i kyrkan år ut och år in, där behoven är mer än tillgodosedda - ja, vad ska den Helige Ande göra och utföra? Han blir arbetslös, helt enkelt. Läs i Apostlagärningarna så får du se hur det var för lärjungarna. De gick omkring och i mötet med människor så uppenbarade sig den Helige Ande i realtid och gjorde underverk. Här gäller det för oss att våga ta utmaningen, växa till som Jesus gjorde och att lita på den Helige Andes vägledning. Det är ett växande i tro och i gärning.

Gud vare lov!

Arbetet med traktatmissionen kommer att fortsätta och den Helige Ande är så intresserad av det. Han rör sig som människans bästa vän där i hjärtat, likt en trogen hund som blir utom sig av glädje vid bara aningen om att vi går ut. Förstå mig rätt! Men han lever upp. Han känner ju till alla behoven där ute. Han är underbar i råd, han är väldig Gud och en evig Fader. Hur kan han vara det? Därför han tar av Jesus och förkunnar för oss, står det. Vilka tillgångar och resurser!!

Den 10 december åker jag och Anne upp till vännerna som inbjudit oss till Storvreta och deras husmöte där. Vi har aldrig träffats. Gud ska säkert vara med oss, över oss och mitt ibland oss.

Vill du vara med i en livsförvandlande evangelisation? Älskar du Jesus och vill vägvisa på honom - då ska du följa med oss ut och vittna på tu man hand för människor. Jag följer med dig! Kan jag så kan du.

"Tack Jesus för " Mimmi" och att du bevarat henne till denna dag. Du ska leda henne i allt. Vårda dig om oss och vägled oss i arbetet för dig denna sista tid. Ge oss en teaterlokal och inte en biosalong. Låt oss få en lokal med balkonger på sidoflyglarna så de blyga och trevande kan få en sittplats i lugn och ro tills du möter dem med din härlighet! Tack att du är en Fader för oss, Jesus!  Ta hand du om alla som idag har sorg. Trösta med din kärlek och nåd, Herre. Vi behöver inte så mycket från dig, egentligen, för att bli upplivade igen i vår ande."

Amen.


 

"Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apostlagärningarna 1:5)

Innan Jesus lämnade sina lärjungar uppmanade han dem att stanna kvar i Jerusalem. De behövde invänta den Helige Ande för att bli beklädda med kraft. Ovan ifrån. Tidsaspekten handlade om några få dagar. Inte ens en vecka. För då hade Jesus sagt det. 

Men om Petrus som kände ledarskapsansvar i en drabbad verksamhet så står det: "En av de dagarna reste sig Petrus och sa: Bröder! Skriftens ord måste uppfyllas som den Helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas".  (Apg. 1:15-16)

Petrus kunde inte vänta ut dagarna. Han skulle istället ha inväntat det som Jesus så väl påtalat. Den Helige Ande. Han hittar istället på egna gärningar i Apostlagärningarna och skapar ett "måste" kring det. Vi läser vidare om Petrus motivering:

"I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete. Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss." (Apg. 1:21-22)

Petrus refererade till två satser i två olika psaltarversar under sina anförda "måsten". Den mest påtagliga förutsägelsen om att Judas skulle ersättas: "Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete." (Psaltaren 109:8) Vi möter inte något annat skriftställe som bekräftar denna nödvändighet. Men när Jesus själv handplockar Saulus av Tarsus så blev han "ett utvalt vittne." Han lottades inte fram. Petrus hade ingen tilltal om att den lottkastning som han föreslog var riktig och skriften erkänner den aldrig. Den stod det inget om - varken i psalmerna - eller hos någon av profeterna. Petrus blev verksamhetssjuk. 

Här har vi den kristna kyrkans första horisontala och "papistiska" ingrepp i Guds rike, utan den Helige Andes sanktion. Om du lottar i Jesu namn utan att det är förordnat av Gud så tvingar du in Herren i ett val han aldrig har bestämt. Så valde inte heller Samuel den unge David efter lottning. Vi ser också att Mattias som lotten föll på aldrig utför en apostels gärningar. Han hade visserligen varit med från början, som Petrus anför, men det är ingen apostels kännetecken eller kriterium. Mattias skriver inte en enda rad av undervisning och säger ingenting i skriften. Det gjorde inte Justus heller. Så lotten föll inte fel på marginalen. Mattias blev en funktionär insatt av "kyrkan". Hans kallelses medvetenhet är för vag. Han har bara lappen i sin hand efter lottningen likt ett skrivet anställningsavtal och hans utväljelse kastar samma fadda skugga över den som ägde samma premisser som han själv, men som lotten inte föll på. Ett mänskligt verk.

Den Helige Ande föll när de alla var omaka par. Varför skriver jag så? Därför Jesus sände ut dem två och två. Men efter det att Judas tagit sitt liv så skulle en av dem få gå ensam... Elva personer kan inte dela sig och gå två och två. Här ser vi hur oerhört viktigt det är med den Helige Ande för verksamheten. Vi kan halta. Vår verksamhet kan halta. Men fullkomnas i den Helige Andes kraft. Skriften säger "Hans ämbete tage en annan." Det är ett omnämnande i sak. Men det står att Herren gav oss somliga till. Man tog det inte själv. Man gav inte varandra.

När Anden hade fallit och de alla blev uppfyllda då var det helt andra premisser för verksamheten. De blev ledda av Gud i realtid. Petrus är full av diktamen före Andens utgjutande. Ett kontrollbehov. Han förekom Gud och utförde ett människoverk med ett svagt skriftens underlag. Så typiskt kyrklig verksamhet där människan ska organisera Guds verk. Att Paulus hör till en av de tolv och var den som fick apostlaämbetet av Jesus själv är tydligt då han också blev verksam som en Herrens apostel. Historien vidimerar det. Paulus som inte prioriterade en penningpung men som bar på en uppenbarelse.

Vad vill jag säga? Kyrkliga beslut kan vara helt förödande - även i så små sammanhang. Ett horisontalt handlande utan gudomligt initiativ. Vi behöver det vertikala inflytandet. Att tvinga Gud genom lottning av två personer var inte enligt skriften. Det står om Jesus i psaltaren att "De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad" ... (Psaltaren .22.19) (Matt. 27:35) Men det var aldrig skriftenligt att kasta lott om Mattias och Justus. Man tvingade in Gud i ett val. Ett avtal. En påvlig lottning av kardinaler, om du så vill. Den ene blev utrangerad eftersom en lottning medför sånt. Den andre som lotten föll på utförde inte heller en apostels gärningar. Han blev en religiös funktionär i kyrkan och tillförde bevisligen inte några andliga resultat i Guds rike. Här har du den papistiska religionen på lur och i sin linda. Den är av människor och inte av Gud. Och den lider av ett enormt kontrollbehov.

Herren genom tjänsterna. Därför blev Paulus den av Herren handplockade. Petrus skulle ha väntat någon dag till så hade allt gått enligt skriften och inte under Petrus måtto: "måste ". Kanske bara en dag till och ett förödande rådslut hade löst sig av Herren själv. Man kan möjligen kasta lott om kläder. Men aldrig mellan människor. Det medför är en alldeles för vag kallelsemedvetenhet. Och ett alldeles för farligt bemyndigande inom områden en människa inte har befogenheter i sig själv. 

Petrus satte kött till arm och vi känner så väl igen den typiskt " kyrkliga verksamheten" utan att Herren är med i besluten. Vi får funktionärer som inte äger ett andligt ämbete. De gör möjligen mycket på den religiösa estraden men blir aldrig omskrivna i andens värld och på bibelns blad, i överförd mening.

Sådana har vi tjogvis på dussinet av i den kyrkliga världen.


 

" Modern religion focuses upon filling churches with people. The true gospel emphasizes filling people with God."

- A.W Tozer-

 

I dag blev det ett par inte inplanerade timmar på stan i evangeli tjänst. Två hundra femtio traktater blev utdelade. Det är inte förgäves.

Från Småland rapporterade Leif att han delat ut ett hundratal traktater i dag om Jesus i Värnamo. Det är så roligt att fler troende blir aktiva för Guds rike!

Arbetet går vidare och det är som det är sagt tidigare;

Arbetet har bara börjat!

 

Tidningen DAGEN har som tidigare aviserats nu meddelat att Filadelfiakyrkan/Rörstrandskyrkan i Stockholm antagit de nya stadgarna om att det räcker med att vara barndöpt för att få bli medlem i församlingen. Man tror knappt att det är sant!

Jag upprepar igen; Vad säger bibeln, Guds ord? " Den som tror och bliver döpt, han skall vara frälst. Men den som inte tror skall bli fördömd." (Markus 16:16-18) I nämnd ordning. Bör inte det vara församlingens tydliga undervisning och tillämpade lära? 

Ett spädbarn kan inte tro. Barndopet är en kyrklig ritual och har ingenting med Guds ord att göra. Ett andligt kvacksalveri. Barnet vet inte ens om att det finns till. Hur ska det då kunna tro något? Barnen tillhör dessutom Guds rike men föds med tiden in i världen och därifrån måste ett personligt uttåg ske genom syndamedvetenhet, pånyttfödelse och dop. Det är elimentär frälsningslära. Ingen går heller och döper sig utan att tro. Det vore mer än märkligt. Man tror och blir döpt! Och döper du ett spädbarn som inte kan eller behöver tro så är det ett rituellt övergrepp. Frälsning kan aldrig förknippas med tvång.

Uttåget ur Egypten genom havet kan vi inte hoppa över. Dopet är så många gånger verifierat i Guds ord. Även Jesus lät sig döpas som en tydlig anvisning om frälsningens väg. Maria och Josef barndöpte aldrig Jesus. Det hade de naturligtvis gjort om det var anvisningen. Apostlarna praktiserade Johannes dop som var att sänka ned hela kroppen efter att man gjort bättring och omvänt sig. Det är tydligt beskrivet. Ett spädbarn behöver inte göra någon bättring. Bättring ifrån vad?

Detta är en enorm attack emot Guds ord och biblisk tro. Våra fäder blev satta i fängelse för att de stod upp och stred för det bibliska dopet. Många av de troende i det som kom att kallas för "Döparrörelsen" fick plikta med sina liv i en tid då kyrkan ägde juridisk makt och valde att kväsa de bibeltroende.

Mina vänner! Detta är en satanisk makt och villfarelse som opererar mitt i Pingstkyrkan idag och dess ledning. Detta är en klar villfarelse! 

Se till att du omgående pantsätter ditt liv och lämnar en sådan bibelstridig församling och gemenskap. För din tro och övertygelses skull! Gör dig inte delaktig i denna kyrkas inställning. 

Vi behöver verkligen en ny lokal i Stockholm för Guds folk som vill följa Guds ord och som inte förnekar Herrens namn, mina vänner.

Behovet ökar för varje dag!!

 

Under en längre tid då jag evangeliserat på stan har jag sett en man gå längst Drottninggatan med en halvtimmas mellanrum. En äldre herre. Jag har skrivit om honom förut. Mina ögon har fastnat på honom. Hans anlete finns i mitt minne. Varför vet jag inte - mer än att det är evangelisten som ser. Jag har sett honom varje gång jag varit där ute. Jag kan nästan ställa klockan efter honom. 

Jag började be för honom på avstånd. Tog med honom hem i mina tankar. Mannen som säkert är över sjuttiofem år har aldrig tagit en traktat av mig. Men jag tror att han hela tiden vetat om mitt ärende.

För ett tag sedan när han kom sin andra vända gick jag honom till mötes. När han var inom hörhåll sa jag till honom; - Jag har bett för dig. Det hade jag ju. Mannen tittade på samma sätt som han alltid gör och nickade åt mig. Men sa inget. Tidigare hade han bara skakat på sitt huvud då jag försökt överräcka en traktat till honom. 

Nästa gång jag var där ute så såg jag honom igen. Han ser mig och jag ser honom. Som alla gånger. Men denna gång lät jag honom vara. På alla sätt. Jag ville inte tränga mig på ytterligare. Han hade nog med funderingar kring att jag meddelat honom att jag bett för honom. Ett sådant besked lämnar ingen oberörd.

Men idag kom jag på att jag inte sett honom alls de senaste gångerna jag varit och evangeliserat. Det behöver inte hänt honom något men i alla fall.

Vad vill jag säga med det här? 

Det finns ett så enormt stort arbete bland människor där ute, utanför de kyrkliga väggarna som du inte anar. Och detta gäller bara en av alla människor som Den Helige Ande sätter på kartan. Den Helige Ande har uppgifter och uppdrag som vi kanske inte har hela bilden av men som han låter oss verka genom.

Men de kristna sitter i slutna sammanhang och uppbygger varandra intill dödagar. Och Gud låter aldrig Jesus komma tillbaka och hämta oss när han skulle - för skaran blir aldrig fulltalig! Förstå mitt resonemang. De som är satta att förkunna får till slut läsa både grekiska och hebreiska för att kunna behålla både sitt eget och andras intresse för sin predikan. Och för att hitta nya vinklar för sin predikotjänst. Man har ätit och underhållit så mycket ur Guds ord att man gött sig intill sin slaktedag! Man har blivit teologer som har svar på allting. Man har blivit som dem i TV som leker och tävlar med mat. Andliga matprogram för kräsna bedömare! Hur man lägger upp maten - hur ordet presenteras och hur den smakar även denna söndag... Du har "tjugonitton" bibelöversättningar på svenska av bibeln. Välj en av dem och gå ut och arbeta för Herren! Gå ut på stan du som inte har något forum. Snart ska vi möta Herren och vi har inte förhärligat hans namn som vi skulle.

En broder sa till mig; Du har väl King James översättning? Den är mest grundtext trogen. Vad hjälper det hela världen om du sitter och petar i maten? Om du lär dig King James översättning baklänges på arameiska? - Gå ut och mätta de hungriga istället! En hel värld går under och du sitter och analyserar i skrifterna hur mörkrött Jesu blod egentligen kan ha varit vid femtonde timman! Eller liknande kvasifakta. Det var rött - som ditt och mitt! Men utan synd. Det räcker gott och väl för visad väg till frälsning.

"Den som inte arbetar ska inte äta.", säger Guds ord. Det gäller än. ( 2 Tess 3:19 )

Vi kristna har kört alldeles, alldeles fel och det under väldigt långa tider. Det får bli ett uppbrott nu. 

 

"Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,"  (Efesierbrevet 4:11)

Paulus skriver att Kristus gav oss somliga till bärare av ett andligt ämbete, för en uppgift och för ett syfte. Men är församlingarna eller kyrkorna uppbyggda så idag? Vår tillämpning av texten säger mig att vi istället fallit offer för ett påtagligt syftningsfel och en tolkning som hämmar Guds verk. Människor kommer inte i tjänst. Människor blir inte frälsta och därför dröjer Herren.

Låt mig få tröska begreppen och renodla subjekten.

Vilka är de heliga i texten? Det är själva huvudobjektet här. Avser det endast apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare? Var det bara ämbetsbärarna som skulle bli skickliga i att utföra sitt tjänarvärv inför de andra i Kristi kropp? Är inte alla de troende "de heliga" i sammanhanget? Lägger vi betoningen fel här så får vi en toppstyrd gemenskap, ett elitistiskt ledarskap på bekostnad av helheten. 

Men det är inte vårt problem idag. Våra församlingar är inte ens byggda på Paulus undervisning och betoning på ett betjänande ledarskap med andliga nådegåvor och tjänstegåvor. Vi har istället renodlat ledarskapet i en verkställande direktör i ett enda pastorsämbete under en styrelse, där medlemmar och ekonomin är alltför centrala verksamhets faktorer. 

Låt mig få travestera Paulus text efter den verklighet vi står i. Den uppenbarar föreningslivets mekanismer.

"Och församlingsstyrelsen kallade en pastor som passade vår inriktning bättre i församlingen och erbjöd honom en pastorstjänst. Pastorn fick mandat att byta ut andre pastorn och ungdomspastorn med lovsångsledaren vid sitt tillträde - om han bedömde det så - mot några som kunde föra församlingen in i förnyelse och in i en ny tid. Dessa blev sedan det team som skötte det pastorala och gudstjänsterna och gjorde de troende offervilliga och frekvent besökande. Så kom kyrkan att aktivera de troende efter kyrkans egna behov och göromål under en etablerad elitism, som samtidigt passiviserade de heliga, men med målet att så många som möjligt skulle bli medlemmar i samma kyrka. Så ökade församlingens inflytande för var dag, allt eftersom tiondet av kapital lades till verksamheten. Eller inte gjorde det. Kristi kropp blev satt i rullstol - trots att hon kunde gå." 

Det här är möjligen en grov karikatyr av våra församlingar av idag, men till sin struktur så ser det faktiskt ut så här. En huvudpastor leder en hållen förening. 

Församlingens ledarskap med sina uttagna tjänstebärare skulle göra de heliga skickliga att utföra sitt tjänarvärv, dvs alla de troende skulle bli rustade för eget själavinnande. Kyrkolokalen är inte slutdestinationen för syndaren bland de bäst begåvade av begåvade. Syndaren ska begravas i dopets grav och inte gravsättas under kyrkans golv. Lokalen blir aldrig helig! Den upprättade syndaren ska så fort som möjligt ut i tjänst - som synderskan vid Sykars brunn. Ingen kan vittna som hon! Hon är inte en statist - pastorn till fromma - bland alla andra bänkvärmare. 

Men vi har idag en församlingskonstruktion där församlingens funktionärer blir våra ställföreträdande verksamhetsutövare. Små påvar. Art fränder. Ett typiskt föreningsliv för dem med egna ambitioner. Detta är inte ett nytestamentligt församlingsliv. Korsets budskap som skulle gå över också våra liv har vi symboliskt monterat upp på taket och så långt upp i spiran som möjligt. - Det här får du tillbaka, Gud. Frikyrkan som skulle vara fri har blivit en träl.

Ett samtida församlingsliv numera, är den bästa formen för passivisering av de kristna som har en mangrann missionsbefallning över sina liv. 


 

Jag är havande med visionen om en biografsalong i Stockholm. Eller en motsvarande teatersalong. Det har många frikyrkliga verksamhets ivrare varit inne på tidigare men inte lyckats få till, av olika anledningar. Jag klandrar ingen. Men å andra sidan vad rör det mig? Ingenting. Trons väsen behöver inga jämförelser. Den behöver inte mäta sig med något kringliggande i det närvarande eller i det perifera för att kunna hävda sig under övertygelse och för ett förverkligande. Tron behöver inte legitimera sig. Den tror och hoppas det som man inte kan se. Den är av senapskornets art men mycket väl medveten om kraften i livsbetingelserna. Tron rymmer sin egen överlevnad. I Gud!

En teatersalong... En före detta biograf... Men inte för att spela livet eller filmatisera något av det eller för att fly livet för en stund utan för att det ska finnas ett vardagsrum för kristna i huvudstaden som är centrerade kring Jesus och människors frälsning. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om detta.

Men det är så att vara havande. Ja, de mest gnälliga kan stundom vara de gravida under en storm av hormonella störningar. Otympliga och besvärliga. Missnöjda och egensinniga. Illamåendes och tjatiga. De kan varken ligga, sitta eller stå. Deras fötter svullnar och de är ständigt förbisedda och oförstådda. De gravidas kväden! Processen som rymmer ett nytt liv.

Jag är havande! Och ju större barnet blir - desto påtagligare är det att bära det. Snart kan ingen förneka det. Vilket? Visionen!

Jag satt på inrådan och kopierade texterna ur detta forum och slogs av hur mycket det upprepas här om denna teatersalong. Men jag hade inte ens kommit in på innevarande år, förrän jag åter drabbas av dessa foglossningar. Barnet vänder på sig, det sparkar och gör sig påmint. Gode Gud! Om jag så ska dö i barnsäng så skall det födas fram och förverkligas! Kyrkorna representerar allt mindre Guds rike. Och tar lätt på synden. Nåden blir överflödig och Jesus försoningsverk ett onödigt spektakel. 

Det är dyrbart att följa Herren. Hans närhet är utomordentlig och hans inverkan och påverkan är påtaglig. Hans varma kärleksfulla inflytande är omistlig. Och han är blixtsnabb i tanke och ord. Hans uppfattningsförmåga kan ingen mätas sig med. Vilka resurser i den Helige Ande!

Jag kom för sent en dag till evangelisationen. Ja, jag skriver om det och beskriver det så för dig - likt profeten som la sig på en död kropp och överförde sin värme till pojken - för att om möjligt också ge dig nytt liv. Mun mot mun metoden där pneuman driver igång livsanden på nytt! Vi lär oss tidigt i livet att skrymta. Det hör till vår natur. Vi blir ofta utan att vi själva vet om det ögontjänare inför andra. Vi ser inte våra liv nakna och kala inför Guds omedelbara åsyn. Vi saknar gudsfruktan. Och på grund av att vi saknar gudsfruktan så tjänar vi oss själva eller andra intressen. Och lägger alla betoningar fel i tjänsten och utövandet inför Herren. Det finns en uppriktighet i tjänst för Herren som föder och när gudsfruktan. Den är helig och dyrbar!

Jag vill berätta för dig för att andas på dig. Med syrerik värme. Jag kom för sent, som jag sa, till min evangelisation en ledig dag. Tusen och en praktiska hinder dök upp och jag ville verkligen vara på plats klockan 10.00. Som jag lovat. Vi är annars inte lika noga med Herrens verk som vi är med "våra jordiska Herrar" och deras uppdrag åt oss. Dit kommer vi aldrig försent och vi ställer upp gränslöst. För pengars och karriärens skull. För slem vinnings skull. Timliga värden som ska förgås!

Jag kom femton minuter för sent till evangelistens arbete inför Gud. Och plågades av det. Av kärlek till honom! "Men det gör väl inget? Herren är ju nådig"... Javisst! Men det är inte ämnet här och nu. ”Gör er tjänst med villighet, såsom tjänade ni Herren och inte människor." Den tjänsten är ännu viktigare. Jag kom fram kl.10.15. Jag skyndade mig, verkligen. Varför skriver jag så här? Varför är jag så här? Därför att det är som om Gud går med. Och det är en andakt. Det är en aktsamhet om honom som aldrig slarvar med mitt liv! Eller med någon annans  liv. Gudsfruktan som banar väg för samvetsgrannheten. Och pålitligheten. Du anar inte vilken frihet den ger i en rymd av stor glädje!

Ja, jag vet inte om mina många ord kan väcka dig till liv. Möjligen värma ditt intellekt över att detta är något annorlunda - för det är det! Men så fort du lämnat min text så svalnar möjligen din ande på nytt och likstelheten finner rum och plats i och över dig. Paulus, som fick föda galatierna en andra gång till liv i Kristus... Tanken är att föda dig till liv med en förförisk längtan efter den Helige Andes röst och maningar i ditt liv. Han som trängtar med svartsjuk kärlek att ta sin boning ibland oss.

Herren får ingen ro inom och jag blir verksam i honom! Han vill ut både tidigt och sent med traktaterna på stan. Där står evangelisten mellan himmel och helvete och påminner människorna en sista gång om livets två utvägar - deras eviga väl eller ve. Det är en påtaglig uppgift! Den mest påtagliga, vill jag säga. Den är också din! 

Mina vänner! Teatersalongens hörn, där väggar och tak möts, brytpunkten mellan det horisontala och det vertikala skaver i evangelisten. Innertakets runda valv får "barnet" att sparka i mig. Och en hel salong av uppradade stolar ropar till varandra i trosvisshet under sin röda plysch i vetskap om de som kommer att sitta där i av Gud förut beredda gärningar. Jag har varit med om att köpa hus för flera hundra miljoner. Hus som inte var till salu. Med pengar som inte fanns. Gud visade mig på första parkett vad han förmår! Han som har skapat himmel och jord, skulle han finna det vara för svårt att avskilja en lokal för sitt verk - med eller utan finansiella upprop? Det är rent av pinsamt att formulera det. Han som slog på havet och det stod givakt så att hela folket kunde gå över torrskodda. Sela. Ja, sela.

Varför skriver jag sela? Därför att det är ett hemligt ord. Det attesterar det förutsagda. Det förutsagda?

Ja, det som blev sagt förut. 


 

"Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta. Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han hör din röst, skall han svara dig. Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan dina ögon skola se upp till dina lärare. Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; »Här är vägen, vandra på den." ( Jesaja 30)

Här är vägen vandra på den. Det är Guds Andes tydliga röst i texten. Jesaja skriver: "Om du viker av ...". Det kan inte uppfattas på annat vis än negativt. Man avviker ifrån en särskild väg. Då kan man missa målet eller destinationen för sin vandring.

Jesaja hävdar att rösten kom bakifrån eller "bakom dig ", som översättningen här så tydligt anger. Det gör tilltalet personligt. Om man lämnat någon bakom sig så kommer också rösten ifrån den som talar och man lämnat, bakifrån. Inte sant? Någon har stannat och inte följt med. Vad har hänt? Så skulle rösten höras vare sig man gått åt vänster eller höger i sin avvikelse. Det handlar om geografi men det kan också handla om tidsperspektiv. En röst som talat eller som talade så tydligt, härkommet och beskrivet i ett annat tempus. "Här är vägen. Vandra på den!" Det vill säga: - Gå tillbaka! Och därifrån vidare.

Avvikelsen från vägen kan ha skett åt höger eller åt vänster, skriver profeten. Alltså av skilda orsaker. Men det är likaväl en ödesdiger avvikelse - varför skulle Guds Ande annars vädja?

Vilken enastående frihet det sedan ligger i "att vandra " på den rätta vägen som leder till målet. Jesaja uppmanar: "Vandra på den!" Vi behöver alltså inte vara stillasittandes. Guds Ande är en fin röst och ledsagare. Han är vår käpp och vår stav i tiden.

Han tröstar oss.