"Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.  Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.  Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.  Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.  Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön". Upp. 20.


Många frågar mig varför Gud tillåter det onda i världen. Om Gud nu finns, tillfogar man. Varför gör han inte slut på all ondska och allt lidande? Det skall han göra en dag. Bibelordet beskriver just det scenariot i denna text. Han skall slutgiltigt göra slut på det onda. Och det med besked. Men först vill han genom Jesus rädda mänskligheten och den enskilde. Så har Gud valt det. Det är trons väg och kan inte beträdas på annat sätt. Varje människa har att ta ställning till Jesus. Det är det fina och enkla. Lyssnar du i tro då har du möjlighet att nå fram till honom och få din sak ordnad.

All tid är begränsad. Vår livstid kan variera på decimalen men överlag har vi samma utgångsläge: vi lever i tiden men är på väg in i evigheten. Vi ser att det finns omständigheter i texten som råder och pågår just nu. Djävulen har hela världen i sitt våld. Det kan inte undgå någon. Men bara för en kort tid. Har du läst och verkligen begrundat vilket ohyggligt straff denne före detta ängel skall få - just på grund av den ondska han låtit mänskligheten plågas av? Det är inga småsaker. En eldsjö där man inte brinner upp. Är det ett straff nog? Ja, så uttrycks och beskrivs den andliga värld vi snart står inför. Här kommer också du och jag in i bilden. Vår evighet. I väl eller ve.

Det är alltså inte så att Gud glömt bort sin skapelse, negligerar ondskan eller oss. Han skall noga döma den. Allt skrivs upp i böcker, säger oss texten. Våra namn skrivs in i en bok och vad vi gjort. Här vill jag skynda till dig som känner dig usel i dig själv. Du som bara ställer till det för dig själv och andra eller inte tycker att du är en sådan idealmänniska du skulle vilja vara. Jag tror att vi alla drabbas av denna text mer eller mindre. Vårt samvete kan vittna emot oss och vi kan känna oss nedslagna och träffade. Det är vår syndamedvetenhet som gör sig påmind i själsdjupet. Ingen synd kommer att komma in i himlen. Därför måste vi bli renade. Reningsmedlet är Jesus blod.

Gud har alltså tänkt en nystart med oss människor. Det kan vi få erfara redan här i tiden. Det är det stora!

Om vårt namn står skrivet i livets bok då är jag övertygad om att våra synder och de dåliga gärningarna är utraderade. Hur är det möjligt? Jo, Jesus dog för oss! Där har du den stora sak han utfört för oss. Vi får våra liv renade genom att bekänna oss till hans död och uppståndelse, blir upptecknade i livets bok och får vårt gamla liv utraderat. Men om vi inte har våra namn skrivna i livets bok då har vi ställt oss utanför Jesus frälsande möjlighet. Då har vi själva gjort ett ödesdigert val. Då står vi utanför ett evigt liv i den bemärkelsen och våra gärningar kommer att döma oss skyldiga. Vi kan inte rå för att vi är syndare. Det är vår natur. Men vi kan rå för hur vi förhåller oss till att bli av med den! Däri ligger vårt personliga ansvar.

Jag vill vädja till dig som ännu inte beslutat dig för att tro på Jesus och låta hans stora offer i kärlek täcka också ditt liv och gärningar. Varför? Jo, just därför att du är sanningen på spåret. Du har upptäckt djävulens existens i en ond värld. Om djävulen finns - ja då måste Gud också finnas. Och det gör han naturligtvis!

Gud har satt en bortre gräns. Den kommer han att vaka över. Precis som den tid du och jag har att leva här på jorden. Den är mycket kort. Därför måste vi ta tag i dessa frågor och ta allvarligt på vårt liv. Det gäller vi själ i evigheten. Det finns bara två vägar. En som leder till himlen och en som leder till eldsjön.

Vet du vad eldsjön är för någonting? Det är helvetet.

Gör din sak klar med Gud genom Jesus, medan tid är. Åkalla honom! Ropa på honom eller bara viska hans namn. Han hör dig, min vän.

Han vill dig väl.


 

En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe  och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.  Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den."  Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som förs bort till att slaktas,
och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,
öppnade han inte sin mun.
 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.
Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.

 Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?"  Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.  När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa.  Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.  Apg 8:26-40


I en tid då kyrkorna är upptagna med sina identitetskriser gäller det att inte tappa perspektivet och uppdraget. Guds rike kommer aldrig att vara beroende av gamla strukturer vid ärvda människomeningar - hur illa det än ser ut. Kristen verksamhets innersta och yttersta kärna är att vinna människor för Gud. Predikan om frälsningen i Jesus hittar alltid nya verksamhetsfält där kärleken är uppfinningsrik.

Textsammanhanget ovan visar på Guds suveränitet och hur han kan arrangera händelser vi kan få gå in i. Så skedde påtagligt för Filippus. Man kallade förr det för att " vandra i förutberedda gärningar". Filippus får i berättelsen en inre maning att bege sig till en plats där Gud hade bestämt ett möte för honom, ett sammanträffande där han fick vara med och komma en människa till hjälp och på så vis utvidga Guds rike. Vid detta tillfälle endast för en människa. Är det stort nog? Ja!

Texten talar egentligen för sig själv men det finns en omständighet som jag vill trycka på och det är att den Helige Ande rycker bort Filippus så fort den etiopiske hovmannen hade blivit döpt. Borde inte Filippus istället ha refererat till en grupp där alla nyfrälsta blev vägledda och skyddade i tron? Ja, så resonerar vi och ängslas i vår nit att hjälpa Guds verk. Och låt mig påängtera: det råder inga motsatsförhållanden här. Ändock: Filippus rycks helt sonika bort och blev sedd i en helt annan stad. De hann inte ens säga farväl eller utbyta telefonnummer. Den etiopiske hovmannen fortsatte ensam men glad sin färd.

Naturligtvis är denna händelsen ingen bisats att göra dogm av. Nyfrälsta behöver hjälp och vägledning, så klart. Men det är ändå ett starkt uttryck för att Guds verk är hans och att vi inte behöver spekulera om följderna. Herren förmår att ta hand om sina barn. Bara vi gör det vi skall göra så kommer vi att vara med och utbreda Guds rike och inte stå ivägen för det. Det öppnar upp för många möjligheter och skapar gärningar i tro.

Trosgärningar!