_DSC9211-2.Mobilen

2022 > 10


"Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom. Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva. Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.
När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'» När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem. Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.
»         ( Apostlagärningarna 21 )

Paulus hade kommit till Cesarea och hade stannat till hos Filippus. Han stannade till i några dagar, står det. Tänk att fått vara med där.

Men Paulus ville vidare ner till Jerusalem. Då kom, kan vi säga, en profet från Juda till dem och man får intrycket av att beskedet han gav Paulus var själva orsaken till att han kom. Agabus som vi känner till sedan tidigare i sin förvarning om en kommande hungersnöd uppmanade Paulus att inte resa till Jerusalem, för där skulle han råka i trubbel. Agabus betonade att det var den helige Ande som manade honom så. Paulus blev förvarnad men inte avskräckt. Det är det mest uppseendeväckande här. Tvärtom ser det ut som att det bara var en sakupplysning som förberedde och stärkte aposteln bättre och inte ett kunskapens ord till avrådan. Så förbereder profetorden för svåra tider och inte för att undkomma dem. Läser man vidare så hade Gud en plan i detta. Märk väl att i Jerusalem fick Paulus beskedet att han också skulle till Rom. Under trångmål. Herren vet att bruka sina tjänare under många olika tillstånd. Också under trångmål.

Det är intressant att Agabus liksom trädde in i deras mitt på den helige Andes tillskyndan - likt att han hade ett ärende - ett budskap att framföra till Paulus. Var inte Paulus själv ledd av Gud? Var inte hans egen okuvade hållning att bege sig till Jerusalem avgörande nog? Fanns inte också Filippus där med ett lyhörd inre öra för vad Gud kunde vilja säga? Bibeln är samtidigt så outgrundlig i sitt påstående att Filippus hade fyra ogifta döttrar med profetisk gåva. Varför var det så viktigt att nämna det i denna berättelse i skriften? Varken deras påstådda singelliv eller andliga utrustning varskodde Paulus om den kommande risken eller faran. Det ena mer ovidkommande i sig än det andra. Deras ogifta tillstånd inverkade varken på den andliga utrustningen eller gav dem legitimitet för sin barnlöshet. Sakupplysningen står där fritt och utan egentligt sammanhang i relation till annat. Men fyra systrar med profetisk gåva och Filippus och Paulus... det borde inte ha funnits brist på omdöme i Gud! Ändå väljer den helige Ande att sända dit Agabus. Gud har sina sändebud och han skapar så utrymme åt sina egna angelägenhets grader. Det är fantastiskt att överblicka dem där det går. Gud har legioner av änglar - trots alla trångmål. Det fyller oss med tro!

Den helige Ande är mästerlig på att koordinera, att sanktionera och att leda arbetet i Guds verk. Det är inte en pastors uppgift under kontrollbehov. Förlåt mig att jag beskriver det så men låter vi Gud verka fram sitt verk, då gör han det i det oöverblickbara och inte efter våra erfarenheter. En Agabus dyker upp i rätt tid och ger budskapet sin dignitet. Den helige Ande, den store strategen. Det är så fantastiskt med Guds ledning. Hans röst och hans väg-ledning. Låt oss hellre invänta hans besked än att kalkylera själva. Men när den helige Ande så klart anvisar vägen då beslutar vi tillsammans med honom. Och backar inte!

Härom morgonen när jag gick till arbetet så tänkte jag osökt på Gideon när jag såg detta träd på bilden här ovan. Men inte på Gideon i sig utan på Guds närvaro under en terebint. En terebint i Ofra. Låt oss läsa texten i Domarboken. Ord som aldrig tappat sin mening. Meningarna glöder likt kol och slocknar aldrig. Guds ord är verkligen levande! Det pockar på att bli förkunnat.

Gideon är i sig fullständigt ointressant ur ett mänskligt perspektiv. Det visste han själv också. Och se hur han ensam arbetar där under svåra förhållanden. Likt en Elia som inte vet om att sju tusen till finns i periferin. Det har varit många Herrens tjänares betingelse genom årtusenden. Att stå ensam och klappa. Gud låter sig inte begränsas. Han kommer till!

Denna dag satt det en ängel under terebinten för att träffa honom. Ängeln satte sig ned, står det. Som att han ville påvisa; detta får ta hur lång tid som helst. Här rymmer texten djup av nåd och utväljelsen får ett eget fakultet i Guds rikes rika historia. Många gånger då skriften berättar om att en ängel kom på besök, så försvann de ofta väldigt snabbt. De står alltid inför Gud. Och trivs bäst där. Men inte här. Här tog han sig tid. Det var angeläget. 

Jag måste söka upp detta Ofra om jag kommer till Israel en dag. Trädet i backen vid Gullmarsplan stod och glödde i min föreställningsvärld, fastän det bara var en konstinstallation inför julen. Och Herren gjorde sig påmind. Den helige Ande behöver utrymme. Låt oss vara ett utrymme för honom.

"Och HERRENS ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas; dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen. ( Domarboken 6. )

Amen!


 

Läs hela inlägget »
"I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans som uppväckte honom från de döda. Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset." ( Kolosserbrevet 2 )

Paulus som skrivit dessa rader var ursprungligen en nitisk skriftlärd jude. Men han mötte Jesus och allt blev förändrat. Så kan också du få bli förvandlad!

I de här får raderna beskriver han egentligen hela frälsningen i Jesus för människan. När han talar om "honom" inledningsvis syftar han just på Jesus. Han är vår frälsare. Ett gammalt uttryck som egentligen inte har något synonymt begrepp.

Paulus beskriver människan som död i sina synder. Det inre livet med Gud gick förlorat för oss. Men den som mött Jesus och valt att följa honom överlåter sig i ett dop till honom. Synden medförde en inre död för människan - och en död bör begravas. Dopet är en begravning. Hela kroppen sänks ned i vattnet. Det gör själva akten begriplig i det naturliga. Men dopet till Jesus har också en dubbel betydelse. Att bara begrava någon och sedan gå hem och sörja är inget liv i Gud. Nej, vi uppstår också på ett nytt sätt. I ett nytt liv! Eller som bibeln säger; i ett nytt väsen i liv. Inte oväsen likt ljud utan i en ny inre gestalt som får liv. Vår Ande återuppväcks som varit död i synder och överträdelser.

Vid nedsänkandet i vattnet begravs den gamla syndiga människan. Det borde alla längta till. Och gör det innerst inne också. Vid uppstigandet ur vattnet blir vi likt Jesus i dopet "uppväckta" med honom. Han som uppstod från den fysiska döden. Här förfelar kyrkan hela saken med några droppar vatten på barnen. Barnen som ännu inte fallit i synd. Processen med små barn vid dop blir därför inte bara parodisk. Den blir hädisk. Gud lämnar det utan avsikt. Det förblir verkningslöst och är den mest tillämpade okunskapen på frälsningens väg. 

En man frågade mig om själva vattnets betydelse och om man kan använda det ur dopkontexten i andra situationer eller för att skydda saker och ting. Nej, är det tydliga svaret. Vattnet har inte i sig någon inverkan. Inte alls. Varken temperaturer eller surhetsgrader. Det är bara ett försök att förandliga elementet där det inte hör hemma. På samma sätt åker svärmiska kristna till Israel för att låta sig döpas i samma flod som Jesus döptes i. Det är inte bara missvisande. Det är att sakna elementär kunskap i skriften. Varken plats eller vattnet i sig frälsar. Här är det själva dopakten som efterfrågas. Den kan genomföras på ett rätt sätt vart som helst.

Vattnet är rituellt sett en bild på jorden, på det element vi begravs i. Barndopet blir här ur dess symboliska tillämpning rent parodiskt och prästen den mest vilsekomna bland yrkesutövare. Vi kastar ju inte några få korn jord på en avliden i det fysiska, när döden inträtt. Det vore ren idioti sett ur ett begravnings hänseende. En billig begravning, må jag säga. Hela kroppen måste under jord!

Så tillämpas också ett bibliskt dop för att den som döps skall uppstå i ett nytt liv. Det är uppståndelsen som åsyftas på andra sidan begravningen. För att nå dit måste dopkandidaten begravas. Det är bara döda man begraver. Här finns inga genvägar.

Vatten i sig kan aldrig rymma en droppe av Guds helighet. Ett sådant synsätt är trolldom. Det hör inte hemma i Jesus frälsning för oss. Vattnet i droppar fuktar jorden. Vatten i mängder kan badas i och man åker segelbåt. Men vid dopet så åkallar människan Gud om ett rent samvete. Då är vi inom ett särskilt område. Det är inte tvålen och vatten som tar bort vår synd. Det förstår vi. Det renar bara det yttre av oss. Dopet är en följd verkan för den som tagit emot Jesus. Man vill då begrava den "gamla synda människan" eller det liv man tidigare haft, för att uppstå i ett nytt liv med Jesus. Jesus som själv lät sig döpas för att uppfylla all rättfärdighet. Han uttryckte på så vis att dopet på frälsningens väg inte rymmer några dispenser i frågan. Detta är vägen! Låt mig få säga det igen; vattnet kommer aldrig att rymma något av gudomlig helighet i sig. Det är bara ett beklämmande sätt att försöka göra elementet heligt. Men tangerar istället formen av trolldom. Dopet är ingen magi.
Det är en begravning av den människa som anropar Gud om ett rent samvete.

Gud har så sanktionerat denna akt att det med fullmakt är skrivet för människan i alla tider:

"Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd."  (Mark 16:6 )

Ta emot Jesus i ditt liv. Han renar din själ. Begrav så sedan ditt gamla liv i ett dop till Jesus.

Han älskar dig och jag döper dig.


 
Läs hela inlägget »

" The creeping wilderness will soon take over that church that trusts in its own strength and forgets to watch and pray. "

- A.W Tozer -

 

Läs hela inlägget »


"Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma." ( Matteus 24 )

På tisdag vill jag gå ut och evangelisera i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen. Det är så meningsfullt!

De första troende, efter att Jesus dött och uppstått, skulle stanna kvar i Jerusalem tills de blev beklädda med kraft. De tog sin tillflykt till en lokal på övre våningen under tiden. Där blev de beklädda med kraft som utlovat var. Men de stannade inte kvar där. Och det är för väl att de inte sedan bara utgick ifrån den lokalen i sin verksamhet - likt en kyrkolokal på andra våningen. Trappor i överförd mening ska verkligen ses som ett hinder här. Då hade evangelium inte kommit att spridas ut över hela världen.

Nej! De kristna behöver vara i gatunivå där människor kan nås av evangelium.  Röj varje hinder! Många gånger så försätter man istället verksamheter i källare dit ingen når - likt en slutstation på en vision som nått vägs ände. Ut på gatorna! Källare har tendensen att bli slutstation för kartonger tillhörande dödsbon, vägg i vägg med arkiv. 

Nej, vi behöver en biograf eller teater i Stockholm dit människor lätt kan komma och få möta Jesus! Röj undan alla hinder! Det är inte bara barnen som behöver komma till Jesus i livets vardags eller söndagsskola. Det behöver alla människor. "Alla människor har syndat och är i avsaknaden av härligheten från Gud." Så illa är det.

Ta emot Jesus i ditt liv! Aktivera dig. Gå ut på gator och gränder och nödga människor att komma till Jesus. Vi har här ingen varaktig stad.

Gud välsigne dig!

 

Läs hela inlägget »

"Då kom HERREN och ställde sig där och ropade såsom de förra gångerna: »Samuel! Samuel!» Samuel svarade: »Tala, din tjänare hör.» Då sade HERREN till Samuel: »Se, jag skall i Israel göra något som kommer att genljuda i båda öronen på var och en som får höra det. På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har uttalat över hans hus, det första till det sista." (1 Samuelsboken 3)

Fyra gånger kom Herren till Samuel denna natt. En pojke i sammanhanget som inte hade några preferenser på ett Guds tilltal, som oroade, som väckte och som störde den gängse rytmen. Den fjärde gången Herren ropade på Samuel då kom Herren också att ställa sig där. Bredvid honom. 

Det här är ingen berättelse ur ett predikoperspektiv som gör sig i text. Det här är möjligen början på ett utkast som aldrig kommer att rymma det som blir sagt. Det är på sin höjd ett predikoutkast som man ganska snart frångår i tal då den Helige Ande tar tag i talaren och ord blir levande och givna. Ett typiskt sådant momentum! Detta är en text som rör sig medans den uttalas och läses! Den är så full av anda och liv att den inte går att reproducera. Den förtätar atmosfären och är full av densitet.

För den som upplevt Herrens omedelbara närvaro - ståendes där bredvid, behöver nämligen mer utrymme än linjära rader av text. Har du hört Herren ropa på dig någon gång i en röst med intonation som når ditt inre öra? Den är mer än för en moders röst. Den tar sig in i det djupaste av själens skrymslen så ömt och hänsynsfullt och dess legitimation är att du är älskad ovillkorat! En röst så genomsatt av hans kärlek. Den bevekar. Den bevekar. Ja, den bevekar.

Idag blev jag särskilt fäst vid att Herren stod där bredvid Samuel som egentligen var utan både mor o far. Emancipationen från hemmet hade inte skett på naturlig väg. Den hade mot social praxis tidigarelagts. Ja, ja, vi kan kalla det för internat. En ensamtillvaro. Internat. Internat... Pojken kunde därför inte riktigt relatera till vem det var som talade till honom, om vi uttrycker det så, i det naturliga. Han var inte van vid att urskilja mamma och pappas röst. Han var bara van vid Eli, den åldrade prästen - om vi nu illustrerar det så endimensionellt. Ensamheten har många skepnader.

Men rösten kom från Gud! Pojken som var så avskild att han bara hade en gammal man att tillfråga om vad det var som kallade på honom. Hade pojken levt idag kanske han mellan första och tredje ropet från Herren hade fått en diagnos av någon högutbildad med legitimation från Socialstyrelsen. Eller bedömd av någon som själv flytt Guds röst, under späord. En bokstavsdiagnos... Psykiatrin som kommer med sina korta mätband på mänskliga rörelser i själen. Som inte vet av människans ande! Prästen, som hade umgåtts med Guds ord i hela sitt liv och som redan första gången borde förstått att det var en Herrens röst som kallade på pojken, begrep inte, och tillfogade pojken ytterligare möda i natten. Överfört i en livstid kan mycket gå till spillo då man inte lärt känna Herrens röst mellan det första ropet till det andra och inte blir hjälpt. Men det är inte mitt fokus denna dag. Herren stod bredvid Samuel. Det är min text idag.

Då kom Herren och ställde sig där. Kan vi få kalla någon pristagare i litteratur som kan verbalisera detta så att upplevelsen av denna mening kommer till sin fulla rätt!? Kan vi få in några lingvistiker som kan formulera allt det som denna mening av betydelse till sin fullhet rymmer?! Jag höjer min röst. "Då kom Herren och ställde sig där"... Och ropade!! " Samuel! 

Mitt hjärta gastkramas och tårarna rinner ur en icke sinande bäck full av vatten. Det här är för gripande! Det här förpassar bloggaren in i ett eftermöte under väckelseatmosfär - mitt på förmiddagen. Och Herren kallar dit in. Guds mäktiga röst som förstärks av hans nedstigande i personlig närvaro. Jag förgås. Då smälter människan likt ljus. Och börjar brinna likt i en eld oförtärandes.

Detta är Herren Sebaot
 

Läs hela inlägget »


Idag meddelas det att inte mindre än ett fyrtiotal ledare för det svenska totalförsvaret kallats till ett möte med överbefälhavaren Micael Bydèn. Ämnet var att dela Försvarsmaktens skarpa krigsplanering. Man frågade om svenska myndigheter ska förbereda sig på på att "det värsta skulle kunna inträffa", då svarade Bydèn så här:  "Absolut. Det är precis det vi diskuterat de här dagarna."

Det är rätt anmärkningsvärt att det är försvarsmakten som är den sammankallande och inte MSB ( Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap ).

Är Sverige per definition militärt hotat? Varför skulle ett fyrtiotal ledare från olika myndigheter annars ha tillkallats av dem? Varför en sådan alarmism? Massmedia gör inget annat än att talar om hur slutkörd den ryska armèn är. Istället för att besvärja situationen skulle man medvetande göra faran.

En overklighetskänsla, minst sagt.

 

Läs hela inlägget »

 - If you would follow on to know the Lord, come at once to the open Bible expecting it to speak to you. Do not come with the notion that it is a thing which you may push around at your convenience. It is more than a thing, it is a voice, a word, the very Word of living God.

- A.W Tozer -
 

Läs hela inlägget »

"Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill." (Jesaja 37)

Jesaja boks 36 och 37 kapitel erbjuder en våldsam historik. Guds folk var rejält trängda. Kung Hiskia var regent och de Assyriska härarna stod beredda att utplåna och nedgöra Guds folk. Men bara till gränsen, gränsen av vapenskrammel och hot. Det är nog så svårt då man står i underläge. Men en Herrens ängel löste de 185.000 problemen och i ett nu. Och Hiskia fick bönesvar! 

Men jag vill stanna vid just dessa versar av Jesaja här ovan. 

Låt oss först ta fasta på att när Herren är med sin välsignelse, då motsvarar rik skörd Guds välbehag och hans andliga goda. Så är också ett rikt andligt liv inför Gud likt en ymnig skörd. Det är så vi skall läsa bibeltexten här. Vi har ingen nytta av grödorna. De har för länge sedan ätits upp. Detta är sett ur ett andligt perspektiv för oss.

Vad säger gudsmannen? "Detta år ska ni äta av det som växer upp av spillsäd." Vad är spillsäd? Ja, det är de stackars få frön och korn som ligger kvar efter att skörden är bärgad. Det räcker sällan mer än till nästa dag för ett helt folk och är för smått inför vintern. Här minner vi om midjaniternas framfart och vi minner om Rut på Boas åker. Varje ax var värdefullt. Livsavgörande och livsuppehållande. Det är dropp och respirator sett ur ett sjukvårdsperspektiv. Livet är då hotat.

Vi lever i en tid då mångas andliga lampor har slocknat, därför att det är midnattstid. Det är bara ångorna kvar i lampan och kärlet med reservdunken är redan tom. I andligt avseende har man gått sig både tom och trött. - Giv oss av eder olja, ropar man. Där har du en kristendom som lever på magra resurser. Man saknar ett överflöds liv! Och det är svårt att hitta långivare eller givare av allmosor.

Men sedan säger Jesaja; "Nästa år ska ni äta av självvuxen säd." Det talar om gynnsamma framtidsutsikter. Inte sant? Vi behöver hopp! "Men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt." Det talar om ett normaliserat liv - i överflöd. Ett andligt överflödsliv!

Sedan kommer det som är så karaktäristiskt i tider av andlig fattigdom. Det andliga livets utövning hade inte sina förutsättningar i Gud. Ja, du som tycker att jag förandligar texten har helt rätt. Men tillgången på livsmedel i texten har med den andliga miljön att göra. Den skulle bli bättre för Juda hus, sa Herren, genom profeten. Och låt mig få vaska fram de särskildheter som texten påvisar. Den talar nämligen om "den räddade skara som bliver kvar av Juda hus ". Här hade det kunnat räcka med ett omnämnande av Juda hus, endast. Men skriften bekänner sig till att de nästan var utrotade. Och inte bara det! "Den skara som bliver kvar." Inte nog med att en skara räddades. Det var alltså så att alla blev inte kvar!!

Det här är ingen elit vi rör oss vid. Det är inte så det skall ses. Det här är en grupp som var på väg att försvinna helt och hållet. Men Gud räddade dem likt ett rotskott! 

Och sedan så kommer det!

..."skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill." 

Vad är det för agrar begreppsvärld Jesaja rörde sig med? Varför skriver han så? Ja, vi kan säga att de hade slutat att växa. Rötterna som ständigt växer för att leta näring i Gud, hade upphört. Då avtar till slut frukten. Men man kan också säga som så att rötterna var uppåt och frukten nedåt - i jorden - och allt behövde återställas efter given ordning.  

Så fungerar det många gånger i kristendom där man vill veta av skenet, saligheten, lyckan och inte minst uppträdandet men man saknar rötter. En sky av armar och fingrar letar sig upp i mot skyn, i en självspegling under artisteri och självförverkligande av sina naturliga gåvor. I deras liv växer endast potatis, i andligt avseende, under en obeprövad tro och otuktad hållning istället för ett uttryck för en Andens närhet och hans uttrycksformer. Den själiska människan i alla hennes konstarter.

Men nu ville Gud att rötterna igen skulle växa nedåt och frukten fri från jordeliv och smuts sträcka sig mot Gud och mot himlen i rättfärdighetsfrukt!

Som jag läser det så vände Gud upp och ner på alltsammans! Han skapade en återställelse. Bekännelsen under självhävdelse fick läggas i jord och gömmas. Förmultnas i en självlivets död, ifrån en kristendom som vill synas i ett självändamål, men inte bär frukt åt Gud uppåt!

Detta är ett saligt textavsnitt. Det talar om en andlig vår - om än vi går in i svåra tider rent mänskligt. Och det är ofta så att det är när människan kommer i nöd som hon behöver hjälp. Eller hur? Det är den ynnest vi har av nöden. Den leder oss till Gud!

Varifrån skall min hjälp komma? Och psalmisten ger sig själv svar: Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: jesaja 37


Kriget i Ukraina mellan Väst och Ryssland går nu in i en ny fas. 300.000 soldater - kanske flera - snabbtränas nu inför en eskalering och en upptrappning i kriget på Ukrainsk mark. Idag på morgonen hör vi att den väldiga bron på 1,8 mil som förbinder Ryssland med Krim har saboterats. En enorm prestigeförlust för Vladimir Putin.

Vi förstår att så här kan det inte fortsätta hur länge som helst. Ryssland kommer att trappa upp sina åtgärder. Och det hjälper inte att svensk massmedia hånar dem utifrån de små vapnens dåliga prestanda. De har resurser att skjuta oss in i evigheten allihop! Tänk bara en nukleär urladdning i Kiev - då är det ukrainska ledarskapet utslaget och koordineringen av de Ukrainska trupperna är omintetgjorda. Då står Västmakterna i samlad trupp framtvingade och ett tredje världskrig är ett faktum. Det är det redan men under kontrollerade former.

När David Wilkerson var i Sverige pekade han med en åldrig mans finger och sin lågmälda darrande röst emot svensk kristenhet. Det var inga brösttoner men inte mindre sant för det. "Gud har en kontrovers med svensk kristenhet." En kristenhet som hamnat i apati. Jag var där och hörde honom. Det är över tjugo år sedan.

Jag vill påstå att utvecklingen nått dit hän att den dom som började med Guds hus fortsätter med vår nation. "Dom över Sverige!" Detta är inte Jona budskap. Detta är Nahums budskap. Och genomförandet av domen kommer att avhjälpa apatin. Stora ord av mig men det ändrar inget i sak. Ingen frågar om hur lång eller tung en brevbärare är vid rekommenderade brev. Det är fullmakten i brevet som är avgörande.

Jag har lagt en bild på en biograf jag gick förbi i Stockholm igår, här på sidan. Den gläder mig! Biografen var nedsläckt igår. Det fröjdar mig! Det är månne profetiskt. Ett par stod och ville komma in i anrättningen men personalen släppte inte in dem. Synintrycket talade till mig och jag tog en bild på det. 

Jag tar inte sikte på krig. Eller på den ekonomiska krisen. Jag tar sikte på det Gud kommer att göra när allt vänts upp och ned i vårt land. Vi går mot en besökelsetid men bortom ett bryskt uppvaknande. Var inte rädd! Gud ska sikta vårt samhälle. Hur gör man när man siktar vete - som är betydligt svårare att utföra än att bara krossa och mala korn. Det vet Gud! Gud vet hur han ska göra för att rädda den gudfruktige från den ogudaktige. Men också vinna den ogudaktige åt Herren. 

Ryssland har en kontrovers med Sverige alldeles utanför vår kust. Den är bara aktiverad men under paus just nu och den är betydligt besvärligare än ubåt 137 i Karlskrona hamn på 1980-talet. Jag skrev 2016-09-22 på min blogg om Nord Stream 1 att den saknar "motstycke" i en yttre gräns för Ryssland. (Nord Stream 2 fanns inte ännu.) Den ryske talespersonen Dimitrij Peskov uppgav i det första ryska uttalandet den 27 september i år om skadorna på pipelinen: "Detta saknar motstycke ". Samma språkliga validering. Ja, hela frågan saknar motstycke. Ett mun stycke!

Men likt Jeremia, som uppmanade sina landsmän att inte fokusera på bortförandet till Babylonien så mycket, utan göra sitt bästa dit de kom, profeten som köpte sig en åker av en livrädd släkting när invasionen i Israel precis startat, så vill jag säga; Vi tar sikte på en biograf mitt i Stockholm inom en snar framtid. Den kan inte vara stor nog! Människor kommer att väckas. Det kallas för väckelse och sker antingen genom sunnanvind eller under nordanvind. Detta blir en kall nordanvind. Människor kommer att söka Gud på nytt.

Jag vill lägga ett YouTube klipp här nedan som jag spelade in för två år sedan i september. Jag cyklade in till Stockholms City i en manifestation. Den var inte stor och uppmärksammad. Jag är bara en vanlig människa men har en stor Gud! Men det var en manifestation. Gud var med och sanktionerade för den uppmärksamme. Och han gjorde mig mycket glad.

Hur kan jag veta allt detta. Ja, läs om Elia. Han var en man av samma natur som du och jag. Det står att han bad en bön och det regnade inte på tre och ett halvt år. Han bad Israel in i kris! Men det står inte att Gud gav honom den instruktionen. Däremot ställde Gud sig bakom honom i samtycke och underlät att det regnade! Jag blev djupt tagen då jag upptäckte denna sanning. Jag har bett att Gud ska skaka detta land innan vi går under som art. Så allvarligt är tidsläget. Jag med samma natur som Elia. Vad betyder det i sammanhanget? Att vi inget förmår i oss själva.

Gud gör vad honom täckes!

 

Läs hela inlägget »


Leif som bor i Småland vände sig till mig om råd kring en flyers han ville trycka upp, för ett tag sedan. Jag erbjöd honom mina traktater i en modifierad version där ett bibelord står nedtecknat längst ned - istället för webbadressen till mig. 

Det visade sig att Leif i sin yrkesutövning kommer i kontakt med många åkare i åkeribranschen. När han så gav den första traktaten till en förare och det stod: "Vart är du på väg " så slog det an direkt.

"Det tål att tänka på, sa lastbilschauffören. Jag ska ge den till min mor.

Varför ville chauffören ge den till sin mor? Troligtvis en troende mor. Varför annars? Och vad gör mödrar? De ber för sina barn. Guds uppsökande kärlek via en traktat. En barriär forcerades inom chauffören. Ett frö såddes. Helt klart! Och faller i plöjd jord.

Jag har fått lov av Leif att berätta det här på bloggen. Alla yttringar är av värde för Guds rike. Säg den såningsman som inte tittar till jordskorpan? Och ofta.

Du kan bli ledd till människor som Gud söker. Jag vet inte hur frustrerande det kan vara för Herren i sin nuvarande position att inte ta saken i egna händer och komma hit ned och evangelisera själv. Han ser behoven bättre än vi. Men Gud har förordnat det så att det är vi som upplevt frälsningen som ska föra budskapet vidare. Här är det tyvärr fler desertörer än frivilliga. Men det säger oss också vilken oerhörd uppbackning det finns genom den Helige Ande. "Det är nyttigt för er, sa Jesus, att jag går bort." Så att Hjälparen, den Helige Ande kunde komma och verka globalt i stort som i smått. Han kom för att leda oss fram till hela sanningen men också för att vi skulle bli vittnen för Jesus. Ta Leifs exempel till ditt! Himlen gläder sig. 

Jag vill med detta dyrbara exempel inspirera dig att aktivera dig som förr. Som aldrig förr! Vi är skördemän åt Gud. En åkerman spekulerar inte i hur stor skörden blir, i och för sig. Han vet bara att desto mer han sår, desto mer får han skörda. Resultatet överlämnar han till Gud.

Tack Leif, för att du aktiverar dig på detta sätt. Det gjorde fäderna före oss och de la grunden för många av de härligaste av väckelser vi upplevt i vårt land. Väckelser som förde med sig att missionärer kände en oövervinnerlig kallelse till andra länder och reste ut med budskapet om Jesus under stor uppoffring. Dessa tjänare som offrat dubbelt ska också få en dubbel arvslott! De som offrat många bekvämligheter för evangelium som ett offer åt Gud.

Ge aldrig upp! Tjäna troget. Skörden blir stor och en dag ska vi fira hemma hos Gud i en gigantisk skördefest!! Jag vet vilka jag ska vara bordsgäst intill. Men inte som gäst utan som hemmavarande. Detta är inte roten. Detta är frukten!

Kung David skrev ofta Sela efter sina hymner i Psaltaren. Man vet inte exakt vad det ordet betyder. Det är ett andligt uttryck som den Helige Ande uttalar inombords och med eftertryck - likt en djup uppdämd flod. Dess vattenyta är alldeles spegelblank. Man skulle också kunna översätta det med; Så är det!  Så! Är det! Och det går inte att överklaga. 

Här skulle jag vilja skriva just sela. I botten på denna blogg. Sela med två utropstecken!! Fler än två tecken tål inte språkvårdarna i en interjektion. Men sela är ingen interjektion. En deklaration som sela är behöver inga hjälpmedel. Sela rymmer i sig ett amen. Då striden är över. Uttrycket behöver inte ens en punkt bakom sig, på slutet. Sela står för sig själv. Sela är släpet på hans mantel. Vår Jesu mantel. Vems öga tåras inte då?

Arbetet har ju bara börjat.

 

Läs hela inlägget »

Den svenska åklagarmyndigheten har beslutat att spärra av området kring Nord Stream 1 och 2 - trots att det är på internationellt vatten. Där har svenska myndigheter ingen särskild jurisdiktion. Hela upplägget är mycket märkligt. De ryska myndigheterna eller företaget som äger pipelinen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är verkligen en trojka. Det enda officiella uttalandet som är känt av Ryssland är att de vill ha besked av Sverige vad som har hänt utifrån sjötrafiken, under de dagarna då sabotaget utfördes. En förfrågan med provokation.

Det är med en rejäl tidsfördröjning den svenska åklagarmyndigheten beordrar om att spärra av platsen. Det säger något om hur skakigt denna fråga är. I brottsliga sammanhang spärrar man av ett område omedelbart. Så har alltså inte skett här.

Det är helt klart att den ryska regimen planterat problem för Sverige. Men det riktar sig mot hela Östersjö området.

Det är så att vi ofrånkomligt står inför krigstider. Det är förutsagt av profeter sedan länge på det här forumet. Bollen är i rullning och går inte längre att hejda. Ryssland har planterat en schism i och genom dessa saboterade pipelines. De kommer snart att visa upp sina förbehåll som skapar incitament för en militär upptrappning i Östersjön. Vi ska inte på något vis tro massmedias gäckande kring Rysslands undermåliga militära ledning och resurser. Ett trubbigt verktyg är sämre än ett vässat - förvisso - men kvantiteten av de styrkor Ryssland förfogar över rymmer nog med förstörelsekraft också för vårt land.

Nästa år är det sjuttio år sedan Anton Johanssons profetia skulle ha gått i uppfyllelse. Birger Claesson som fick en förnyad kallelse i dessa syner uppgav innan han mycket tidigt togs hem av Gud, att domen var uppskjuten. I boken; " Dom över Sverige."

Ingen vet hur djupt denna konflikt blir eller hur omfattande. Men vi bör vara förberedda. Varken Försäkringskassan eller Socialdepartementet har några resurser för oss i detta läge. Vi kommer att bli utlämnade!

Nu står vårt hopp endast till Gud. Det är också själva meningen.


 

Läs hela inlägget »

I flera år har det framförts varningar för de gasledningar Ryssland lagt ned i Östersjön på internationellt vatten men inom svenska och danska ekonomiska zoner. Det är också en miltär zon för att tala klarspråk. Nu är gasledningarna söndersprängda. Vid infarten till Östersjön! 

Det är fortfarande väldigt uppseendeväckande att inga ryska marina enheter tagit sig till platsen för sabotaget. Något stämmer inte. Vi kan vara säkra på att en större rysk uppslutning av resurser kommer att ta plats vid pipelinens inom kort. Hela det ryska beteendet talar för att man inte blivit överraskade av sabotaget. (Och man demonstrerar det, till och med!) För att göra vaddå? Markera sina intressen på ett legitimt sätt. Ett incitament för stationära militära enheter vid infarten till Östersjön och nära den svenska gränsen.

Just nu har Finland stängt sina gränser för ryssar. Fortsatt är det så att det är medlemskapet till Nato som är den besvärliga frågan i Östersjö området. Den är minst lika besvärande för Ryssland som de vapenleveranser vi skickar till Ukraina.

Varför skedde ett attentat på fyra ställen mellan Öland och Bornholm, vid den smalaste delen av infarten till Östersjön och inte utanför Åland eller Gotland? Det säger mig att man kan komma att skära av infarten till Östersjön i ett senare skede. 

Bedömare talar om att det kommer ta ett år att reparera gasledningarna. Vi kommer alltså att ha stora ryska civila och militära enheter som stärker upp de ryska intressena vid gasledningarna. Eskalerar det ytterligare så är öarna utanför Sveriges kust i verklig fara. Ett bemötande av en invasion är inte krig förutan! Det vet både ryska och svenska myndigheter om.

En sak är säker; sker ett kärnvapen initierat angrepp kommer västmakterna inte att svara med nukleära vapen. Varken i Ukraina eller någon annanstans. Det vore allt för farligt. Därför har Ryssland ett övertag genom sin destruktivitet.

Ryssland har fått sin förevändning i Östersjön. De har brutalt skapat den. Den går hand i hand med de nordiska ländernas medlemsansökan till Nato som är förhindrad med hjälp av Turkiet, för att vinna tid.

Östersjön uppbär nu en sjöfart med riktigt farliga framtidsutsikter och det i stigande grad! Ryssland talade inför Sverige och Finlands ansökan till Nato om att vidtaga " militär tekniska åtgärder". Det talar för åtgärder med en militär omfattning. Men med civila återverkningar.

Den som har sitt liv lagt i Guds hand har en säker hamn i honom!

 

Läs hela inlägget »
Gamlabrogatan - Drottninggatan, idag. Gamlabrogatan - Drottninggatan, idag.


I dag blev det tre timmar i Jesus tjänst. Regnet drog in och avslutade insatsen.

Jag fick idag kontakt med en man som varit frälst. Det förstod jag. Något hade uppenbart stört hans gudsrelation. "Gud väntar på mig ändå ", som han sa, och lämnade tillbaka traktaten. Jag frågade honom: "Vad har hänt dig? " Mannen svarade inte och jag kunde inte utkräva någon förklaring av honom. Kanske kommer min fråga att påminna honom att tänka tillbaka på hur det kunde ske att han tappade bort Jesus i livet. Guds Ande ska hjälpa honom och leda honom rätt!

Vidare fick jag även idag möjligheten att erbjuda en traktat till den man jag särskilt ber för. Jag tänkte säga till honom att jag beder för honom. Det kan han inte just nu ta in och ta emot. Det upplevde jag på en mille sekund. "Gud välsigna dig ", sa jag istället, tvärts över gatan. Han slog då ut med handen. Människors attityder är färskvara. Det kan svänga fort. Så var det för Saulus av Tarsus. Därför måste en evangelists bemötande vara fylld av Jesu kärlek, men inte uddlöst. Rätt som det är blir den enskilde mottaglig. Jag har upplevt det så att jag ska be just för honom. Då gör jag det.

Ja, det är ett stort och välsignat arbete. Idag nådde jag knappt 500 människor. 

En äldre kvinna frågade mig idag; "Vad har du för någonting? " "Jag står här för att påminna dig om Jesus ", svarade jag. Det var ett svar som återkopplade till hennes förmodade kunskap om Jesus. Påminnelsen var vänligt sagd men blev för henne mer förebråendes. Mitt svar landade i henne så. Hon visste naturligtvis vem Jesus är. Är man över sjutttio år då äger man kunskap om Gud som man bör påminnas om - ifall man inte sagt sitt ja till honom ännu. Ända fram till dödsbäddar kan den helige Ande påminna människor om att lämna sina liv till Jesus. Sen är det för sent. För evigt för sent! Men då måste de någon gång under livets gång fått kunskap om Gud också. Vi får inte glömma Guds Ande som arbetar innanför människors attityder och skal. Vi får arbeta utifrån.

Fem tonårskillar kom tillbaka tre gånger och ville tala med mig om Jesus. En av dem hade muslimsk bakgrund. "Jesus är Guds "Aid El Kebir" till mänskligheten", sa jag. Jag tog föreställningar kring centrala traditioner från hans egen religion och la den över Jesus. Pedagogiskt och avväpnande. Hans tankevärld tystade honom inför det svaret. Och han blev mottaglig.

Killarna frågade mig om jag röstat på KD i valet till regering och riksdag. Det kristdemokratiska partiet eftersom jag är en kristen... Jag svarade att KD som tidigare hetat KDS startades för att man tog bort kristendoms undervisningen i skolan och istället införde religionskunskapen. Men de har inte uträttat någonting i den saken."Det är därför det är så svårt för er att hålla isär alla gudar bland religionerna och verkligen tro på någon.", tillade jag. "Skolan har gjort er en stor otjänst.

Pojkarna ville ha några traktater och ville dela ut där bredvid mig. Det fick de. Deras handlande talade för att de var öppna för evangelium. Mer än gammal kristna till och med som inte kommer loss! Jag sa till dem att era hjärtan är som en stor bostad. Där har er mamma och pappa ett var sitt rum - även om de förhoppningsvis fortfarande är gifta. Men det finns ett större rum där i hjärtat som är till för Jesus, Guds son. Han vill bo där så att det blir hemfrid i hela ert hjärtas bostad. I era själar! Släpp in honom."

Pojkarna ska komma tillbaka, sa de. Man vet aldrig vad Gud gör i dem.

Jag önskar att jag på baksidan av mina flyers hade en välkomsttid för att bjuda in till väckelsemöten, företrädesvis i en biograf. Det hade varit så följdriktigt. Jag har ingen. Men vi får se tiden an.

Jag hörde förresten en riskkapitalist ifrågasätta en entreprenör i ett sammanhang. Hon frågade entreprenören; "Är du en visionär eller en drömmare? " Som att drömmaren bara slirar på kopplingen och aldrig når fram till ett förverkligande av sin dröm, medan visionären jobbar ivrigt för den och den förverkligas.

Åhh...mina vänner! Patriarken Jakobs son Josef var bara en drömmare! Så till den grad att han till slut själv kunde tolka drömmar. Men visionen var Guds!

Därför blev inte drömmarna i Josefs liv bara till dagdrömmar - även om det tog lite tid innan de uppfylldes och om än under stora svårigheter.


 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Siri » På flyget hem från Thailand:  ”Halleluja lovad vare Jesus Kristus vår frälsare och Herre! " Gå därför ut ich gö..”

  • Märta » Gud börjar om!:  ”Thommy! Tack för ett ord från Herren i nödens tid! Ett tydligt budskap om Guds f..”

  • Stina » Gud börjar om!:  ”Tack käre broder Thommy för denna mäktiga predikan! En mycket nyttig påminnelse ..”

  • Siri » Håll ut!:  ”AMEN!”

  • Annika » Vid misströstan:  ”Tack för tröstens ord. Önskar dig Ett Välsignat o Segerrikt nytt år!”

Arkiv

Etiketter