_DSC9211-2.Mobilen

Sakarias i templet

Så länge vi lever finns det utrymme för Gud att använda var och en av oss. Det gör livet rikt och spännande. Jag kan inte sluta betrakta bibelns människor och finna principer och svar från Gud i hans handlande.

Strax innan Jesus föddes till vår jord, fanns det ett par som himlen särskilt uppmärksammade. De var gamla och barnlösa. Tänk att Gud ofta har valt barnlösheten som grogrund för Hans plan med en individ. Det verkar vara ett gott utgångsläge för Gud.

Paret jag tänker på är Sakaria och Elisabet, som blev Johannes döparens föräldrar. Den som är bibelkunnig vet att Johannes var Elia som skulle komma tillbaka för att fullfölja ett annat uppdrag men som till karaktär och i tjänsten var så lik Elia. Tänk efter. Föräldrarna som hela livet levt med tanken att aldrig få barn, skulle få fostra Elia den andre om du så vill. Det går inte att greppa och förstå fullt ut. Det är så stort. Johannes döparen som himlen hade en sådan enastående uppgift för. Sakaria var präst. Han kunde skrifterna. Han visste med största säkerhet hur Gud hade uppenbarat sig för gudsmän genom tider. Han kände absolut också till att Gud inte sällan hade en särskild plan med ofruktsamheten. Det hade han läst om ur Abraham, Isak och Jakobs liv. Nu är han själv bortom alla möjligheter till föräldrarskap. Och han resignerar likt en torr buske på heden som väntat på regn.

Så hände det sig det året att han fick i uppdrag att gå in i Herrens tempel och tända rökelsekaret. Det hände prästen en gång i livet. I bästa fall! Uppgiften tilldelades genom lottning och många var de aspiranter som ville få den ynnesten. Lotten kunde ju falla på kollegan. 

När Sakaria står inne i templet och skall offra rökelse, då får han besök av en ängel. Det var inte vem som helst. Det var ärkeängeln Gabriel. Sakaria blev förskräckt. Ängeln berättar att han skall få en son och han skall kalla honom Johannes. Kallelsens stund var inne. Men Sakaria var full av resignation. Så mänskligt. Och här kan vi lägga många aspekter på varför han följdriktigt borde vara sur i tron. Och är det. Den sura tron ger upp. Den väntande tron - den hoppas! Det är skillnaden. Trons väsen är att vänta om så behövs. Tron som inte behöver se men som "visste om", när det sker.

Sakaria insisterar. "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren". Luk 1:18

Tänk, när Guds tid är inne då är redskapet inte i fas. Så hemskt med denna otro. För det är vad inställningen representerar. Sedan kommer det intressanta. Ängeln börjar inte själavårda otron. Gud bekräftar inte alla svåra år då bönesvaret uteblivit. Han gör inte heller en pedagogisk avledningsmanöver med himmelska effekter för att övertyga Sakaria om att Gud är Allsmäktig eller försöker göra prästen på bättre humör. Istället slår ängeln honom med stumhet... Prästen blev stum över ett år. Han kunde inte säga ett pip.

Hur ofta har vi inte en förbundlig attityd mot Gud, där vi pekar på våra oöverkomliga problem? Men i själva verket försöker vi mota upp ett berg av omöjligheter inför Gud.

Sakaria blev stum intill den dagen då ett namn skulle ges till pojken. Då löstes hans tunga. Gud stängde in mannen i hans egen oförmåga att säga ett enda otros ord. Fängslad i en prästerlig skam som inte hade med annat att göra, än den mångåriga erfarenheten av barnlöshet. Jag kan gott förstå honom på ett mänskligt plan. Gud hjälp oss att vara väntande. Att gå när Gud kallar. När GUD kallar! Han har alltid underbara ting i beredskap.

Jag tror fortfarande prästen Sakaria skäms över sin otro. Han som levt ett helt liv under Guds övervakande översyn. Han skulle bli pappa åt en profet som fick bereda väg för Jesus. Och när manteln faller över hans hus, då är han i ofas.

Är du i en situation där du i överförd mening är fruktlös? Vi kan ha sådana tider, då vi inte tycker någonting händer i vårt liv och vi föder inga andliga liv. Min vän, håll fast! Vänta och invänta. Bida och uthärda. Gud har i sitt ord fullt av exempel där det var stört omöjligt. Men Gud hade en särskild plan med det hela.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Thommy » En man sökt av Gud:  ”Tack Anita! Du har så rätt. Vi sjöng en sång när jag var ung: " Där kärlek finns..”

  • Anita » En man sökt av Gud:  ”Thommy, den här mannen vet att du tror på Gud. Du har verkligen ansträngt dig fö..”

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

  • Claes Mård » Ytterligare 20.000:  ”När jag ser alla dessa traktater som du delar ut så känns mitt arbete på fängels..”

  • Thommy Jakobsson » Filadelfia i kris!:  ”Guds frid Inge, Tack för ditt genmäle! Tyvärr så kommer den "kravbilden" mer at..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln