"Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till Johannes, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. Men när han såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte, sade han till dem: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." Matteus 3


Många religiösa kom till Johannes för att bli döpta. Men några blev bryskt tillrättavisade och avvisade. Man kan tycka att predikanten var hård och kontraproduktiv för en god evangelisk verksamhet. Johannes döparens tema var; Gör bättring!  Ja, att låta sig döpas utan att göra bättring, vad ska det tjäna till? Och vad tjänar det till att vara döpt och sedan förfalla? Att avfalla från att bära god frukt?

Jesus talar om en dag då vi skall stå fram inför Gud. Då ska han skilja ut människor som man skiljer ut får från getter. En fruktansvärd beskrivning och bild.

Har du sett en liten levnadsglad och uppsluppen killing någon gång? De äger allra redan getens natur. Oaktad sin litenhet kastar den gärna upp sin överkropp snett upp i luften med huvudet före och utmanar även de större getterna. Med horn mindre än toppen av ett lillfinger. I självhävdelse och i självförverkligande. Vi kan i jämförelse med fåret - som inte alls utmärker sig i några egna ambitioner - se en avsevärd karaktärsskillnad, en helt annan natur. Jesus använde bilden av får och getter i sin liknelse när han flockbenämner och artbestämmer oss.

Låt oss ta oss tid och läsa den texten:

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 

Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. 

Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." Matteus 25.

Vilken rannsakande text! "När såg vi dig hungrig... När såg vi dig törstig... När såg vi dig främmande och naken?... När såg vi dig sjuk?... När såg vi dig i fängelse..."  När såg vi dig överhuvudtaget!?

Jag skulle vilja utropa; Herre!, jag ser dig alltför ofta och överallt som fattig, hungrig, naken och i fängsligt förvar. Jag ser dig överallt! Hjälp oss Herre att inte bara gå förbi en av dina minsta - vart än du sänder oss till undsättning! Eller där vi borde komma till undsättning. 

Detta är en förbättringens tjänst där getens natur får stå tillbaka i sin självupptagenhet och självhävdelse för behovets barn som Jesus identifierar sig med. Här har vi mycket outrättat att utföra.

"Herre, ge oss uttrycksmedel och en plats att utgå ifrån, det ber vi dig om."

 

Kulturen, vår tids finbegrepp över leken, sporten, filmen och estradören, etc. Den odlade verklighetsflykten! Den är just nu hårt trängd och begränsad av pandemin. Många av dess företrädare ropar högt på hjälp. Ekonomisk hjälp och förståelse för deras belägenhet.

Idag kom regeringens talesman, socialminister Lena Hallengren, med beskedet att det inte blir några ökade lättnader i vår samvaro. Taket, ett höjt tak, för publika tillställningar från max 50 personer till 500 personer per samling, avslogs. Den hade varit tänkt att träda i kraft från 1 oktober. Så blir det nu inte. Folkhälsomyndigheten som är den sakkunniga instansen står som garant. Folkhälsomyndigheten som befarar en kraftig ökning av coronaviruset i samhället uttryckte det så här under gårdagen. "Det går sakta men säkert åt fel håll ", som Anders Tegnell uttryckte det.

Jag vill säga med stor förståelse och ödmjukhet; Detta kommer inte att vara över under en snar framtid! Jag som troende har att förstå Guds perspektiv. Och detta är inte slutet på pandemin. Gud går till rätta med kulturen. Tro mig! Och jag tänker inte exemplifiera. Det är inte min sak. Jag har inga egenintressen eller något otal med någon. Absolut inte. Men Guds klocka är slagen och vi har gått över en gräns. Det har vi.

Jag hävdar, att på andra sidan av denna pandemi, så ska Gud ha utverkat åt sig en lokal för Guds folk. Det kommer bli lokaler tomma. Och han ska förblivande äga den. Förblivande... Vad betyder det? 

Jo, den ska ägas långt bortom alla villkorade och kända rivningskontrakt. Det är Guds svar till sitt folk. Det upplever jag som profetiskt. 

Sela.
 

"Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skola icke mer hungra och icke mer törsta, och solens hetta skall icke träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta. Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och 'Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon. " Uppenbarelseboken 7

Det är rätt märkligt. Alla väckelser har haft ett tema eller en sanning man renodlat. Men gemensamt är ändå att man kallat sin församling för något. Det är inte bara visionärt. Det är också praktiskt.

Osökt kom jag att tänka på, då jag åkte förbi biografen jag brukar åka till och be för, om den inte kunde heta "Tabernaklet ". Så fint arbetsnamn! Det rymmer så mycket. Är det inte det vi behöver och som vi längtar efter, en plats, ett tabernakel att vistas i?

Ja, visst vore det fint. Gud ska en dag spänna upp sitt tabernakel. Det kommer att ske långt bortom tidens tvång och under helt andra premisser.

Också dit längtar vi.

 

"Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl! Knåda det och baka brödkakor.” Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.
Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.” 1 Mos 18.

I fyrtio år har Herren utmanat mig i mitt liv. I 40 år. Men jag har inte varit redo. I dag utmanar vi varandra, jag och Herren. Kan man säga så? Ja, det kan man - om så än vi är de första.

I dag gick jag till biografen jag valt ut. Vilken Herren valt, det får vi se! 

Jag stod där en halvtimma ungefär och bad under öppen himmel. Ja, förr i tiden sa man att det var öppet när förkunnelsen gick ut och den togs emot. Så var det i dag! Det var saligt och det var hängivet. Jag la mina blyga händer på de fyra pelarna som står där i fonden och sa; - " I Jesu namn! " Men jag har ännu inte varit inne i byggnaden.

När jag stått där ett tag, tittade jag upp mot fasaden. Mitt inre jag sa; - "Nej, inte det också !" Vaddå? Jo, varför inte hela huset? Varför endast bottenvåningen med en möteslokal? Hela mitt inre nedtystades av trons obändiga förvissning. Är det en vetskap eller en förhoppning? Ja, det överlåter jag åt någon annan att forska i. Jag har inte tid med det.

Jag räknade fönstren. Fem våningar om sex fönster på rad. Ett formidabelt hus! Någon äger det och jag vet inte till vad. Jag förstår om du tycker jag verkar tokig. Det är jag inte. Bara hänryckt. Jag vet vad ett sådant evangelisationscenter betyder för sin generation.

Vet du en sak? Det fanns en drömmare i Israels land, en gång. Han kom till furstnämlig position som vuxen. Han som drömde så till den grad att hans egna bröder vände honom ryggen. Ja, vi känner igen det. Så står det också skrivet om Jesus att inte ens hans egna bröder trodde på honom.

Dagens text är också en sådan där omöjlig text. Men på bibelns blad. Vilket är lättast? Att en äldre kvinna blir gravid eller att ett helt hus med tillhörande biograf tillfaller Herren? Men Sara log. Hon invände i otro. Men ängeln visste bättre; "Jo, du log! " Sådan nedärv otrossjuka kostade Zakarias hans talförmåga. Le inte. Det är Guds allmakt det handlar om.

Ja, det var en öppen himmel där vid biografen. Jag har svårt att sätta mig in i hur ett sådant förverkligande skulle hålla ihop min konstitution. Det är som innan profeten ska profetera. Det är som när predikanten förmedlat sitt budskap. Och han raglar av salighet.

Det är lycksaligrusigt. Finns ett sådant ord? Nu gör det det.

Men varför ler du? Le inte. Ha tilltro till Gud!

 

Oväntat många har sett mitt inlägg på You tube här. Fantastiskt! Jag ska se om jag kan fortsätta på den vägen och berätta via den kanalen om Guds gärningar på bibelns blad. Det talade ordet har en mycket stark inverkan. Det har det skrivna ordet också. 

Det är så gripande alla de bönämnen jag fått in den senaste tiden. Ni ska veta att jag bär dem fram till Gud varje dag. Det ena allvarligare än det andra. När det blir stilla runt omkring är det lättare att be. Jag skulle så gärna vilja nämna dem alla här för att peka på att ditt behov inte är bortglömt. Men jag kommer aldrig att göra det. De lyfts upp inför Gud.

Det är gott att sluta upp med att bara tänka på sig själv. Jag, mitt och jag. Det är som att gräva en hopplös grop. Det är när vi lyfter andra vi får hävarm. Och Gud ska svara på alla bönerna!

Visionen lever oförändrat vidare. Med min korsning och allas biograf. Jag får ibland förslag på en lättare väg, ibland en närmare och en mindre ensam väg. Allt är i välmening. Men visionen är inte förhandlingsbar. Den är så efterlängtad att den kommer endast att ha sin lagfart där den framstod. Ingen annanstans. Jag kommer framdeles att åka in igen och sätta mig vid en biograf - inte som en Folke Pudas i demonstration - nej, men i proklamation!

Var med och be för saken. Sträck dig också du bortom din egen sfär. Det är välsignat. Du kommer att upptäcka att du är mångdubbelt starkare att bära andras bördor än dina egna. Så uppfylls Kristi lag.

Dina egna problem, de bär Herren!

 

- Välkommen att följa mig här på min hemsida!

Lyssna gärna till mitt inslag på You Tube. Var med och bed till Gud att han öppnar en dörr för en lokal i Stockholm med ett cafe`. Gud hör bön! Gör dig beredd.

Det heter i bibeln att när vi ber till Fadern i Jesu namn - då skall det tillfalla oss. Jag är övertygad om att detta är Guds vilja. Stockholm behöver ett aktivt, fritt och levande evangelisationscenter, där människor som tror på Jesus kan samlas och där själavinnandet står högt. Människor skall bli frälsta och döpta, som ordet lär.