_DSC9211-2.Mobilen

En tro som övervinner!

"Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning. Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka. Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat. Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade: 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.' Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt. Men på en ö måste vi bliva kastade.» ( Apg. 27 )

Paulus befann sig på en båt i Medelhavet. Man hade hamnat i kraftig sjönöd. Det står att man hade inte mer något hopp om räddning. Då är det hopplöst! Men en ängel uppenbarade sig för Paulus, står det. "Han stod bredvid mig ", säger han. Han stod bredvid mig.

Hur svårt kan en människa ha det? Eller en grupp? Båtfolket var en grupp. Hur omöjligt kan det se ut? Ja, det kan faktiskt vara utan allt hopp om räddning. Då kom en ängel från Gud som Paulus tjänade, står det. När då? Om natten! Så typiskt författaren av den heliga skrift. Inte nog med att det är under full storm. Ängeln kommer också när det är som mörkast. Gud dras till omöjligheter! 

Det här är sanningar som provocerar, som utmanar och som är kvalitativa. Vi gör ju annars allt för att undvika att hamna "utom all räddning ". Det är fullt normalt. Vi har fått ett förstånd för att använda det. Därför använder vi det också. Men ibland räcker det inte till. Paulus förebrådde också sjömanskapet för att de framhärdade och inte handlade klokt och förståndigt i fråga om seglatsen - fastän han själv var med. 

Gud har en alldeles egen bortre gräns i allting. Hit men inte längre för då går det illa med mina tankar. "Ja, med mina tankar," säger Herren. Det kan vi med dagens text lägga till - för det är andemeningen här.

"Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark." Denna text är från profeten Sakarja bok. Där definieras svårigheten som ett berg. Ja, ett stort berg och inte som ett stormande hav. "Så ska du ändå förvandlas till jämn mark."

Den som förlitar sig på Gud behöver inte ängslas. Det finns en bortre gräns. Hit men inte längre. Då griper Gud själv in! 

Ibland tänker jag så här: Bättre att det då är värre än illa för då kommer Gud att gripa in så mycket mäktigare. Ja, vi längtar att se dina mäktiga gärningar, Herre! De som man såg vid Röda havet. Vad ska vi  annars med den berättelsen till om inte för att kunna mäta din styrka i överförd mening!? Den är påvisad. Och påkallad! Sela. Förnya i detta år dina väldiga gärningar! Sa inte profeten så? Jo. Då ber vi på samma sätt.

Så skall han också svara på ett alldeles överväldigande sätt. Det finns inget annat att tillägga.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln