En gyllne krona Jesus ej i världen bar, Hans makt var inte utav denna jord. Men de rubiner som uppå hans panna var. Det var hans eget dyra offerblod.

Kör: I kärlek stor med blod han skrev, För syndaren ett frihetsbrev. Han uppstod uti all sin prakt och visade sin frälsningsmakt.

En konungs purpurpurdräkt blev på hans skuldra lagd, Då blodet från hans rygg till jorden rann. Och från hans många sår en reningsström utgår, där också jag en härlig frälsning vann.

Av allt det hån och spott som han en gång har fått, Det blir ett äresmycke för hans brud. Vid graven satan log, men Frälsaren uppstod, Och klädde bruden skön i bröllopsskrud.

A rugged cross became his throne, His kingdom was in hearts alone. He wrote his love in crimson red And wore the thorns upon his head.

Ira F. Stamphill

 

" We cannot afford to let down our Christian standards just to hold the interest of the people who want to go to hell and still belong to a church."

- A.W. Tozer -


 

"Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju." Matt.18:21-22

Jesus övergripande uppdrag var att komma till de som var förlorade, till de sjuka och inte till de friska som ingen hjälp behöver. Det säger han själv. Ja, vi var alla förlorade av synden genom våra överträdelser. Nåden gläds vi åt för egen del när vi upplevt förlåtelsens verklighet men kan alldeles missa det uppdrag Jesus hade när vi tillämpar nåden på andra. Eller inte tillämpar den. Eller godtyckligt tillämpar den vid vår egen bortre uppdiktade gräns. "..min broder som försyndat sig... ", säger Petrus. Försynda sig? Vilket märkligt uttryck. Har synden en mildare form än sin egen genuint destruktiva betydelse?

Att Petrus här utgår ifrån talet sju har troligtvis sin förklaring i Ordspråksboken. Där framgår det att en rättfärdig kan falla sju gånger. Vi får förmoda att det är detta skriftställe Petrus utgår ifrån. "Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända i olyckan." (Ord. 24:16.)

Men Jesus slår här fullständigt sönder Petrus förkärlek till att göra brottet lagbundet till antalet och därmed utestänga någon från nåden. Jesus multiplicerar istället Petrus föreslagna antal gånger med sjuttio. Jesus gör som Petrus och förankrar det i skriften. Han tar fasta på talet sjuttio. De sjuttio äldste, möjligen. Sanhedrins antal. Sjuttio gånger sju. De äldste som kommer att fälla domen bland folket och göra uteslutningen av den som försyndat sig till ett faktum. Ja, inte bara det utan fullständigt omöjliggöra för den drabbade att kunna återupprättas. Ingen människa kan hålla räkning på sjuttio gånger sju i en annan människas liv, vid försyndelser. Nej, för här är det nåden som talar och gör räkneexemplet antal och nummerlöst. Nåden ser inte till brottet. Nåden ser inte till skadan. Nåden tar sikte på upprättelsen och räknar inte villkorligt. Villkoren som har sina begränsningar genom komponenterna för ekvation. X och Y.

Hur mycket kan vi inte lära av Kung David - som var en man efter Guds hjärta. Otroligt mycket! Han som fick ducka för Sauls spjut och många gånger var nära att bli dödad av honom. David som jagad fick fly ut i ödemarken och fick bete sig som en vettvilling, han utbrister lite längre fram i sitt liv; "Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull ?" (2 Sam. 9.) En underbar predikotext! Men man hittade bara en Mefiboset. Han som var ofärdig i benen. Som i sin självbild betraktade sig som en död hund. Han kom att få sitta vid kung Davids bord och äta med honom. Av nåd. Av nåd för minnet av Jonathan av Sauls hus skull. En ättling till Saul. David gav tillbaka allt som hade tillhört Saul åt Mefiboset. Ja, vi talar inte om några byggjobbare som hade olika uppfattningar om vilken skruv man skulle använda i bygget, runt bordet i en arbetarbod, eller några sliriga relationer mellan kreti och pleti i texten. Vi rör oss på konungslig mark. David gav. Han tog inte ifrån. Han gav av nåd! Nåden som Jesus bar i sin kropp räcker. Nåd utöver nåd!

Jag blir påmind om en pastor i en frikyrka i Uppland och vill påvisa hur nådens utövande kan förhindras och försvåras. Vi talar här om nåd och om upprättelser.

En pastor hade levt ett dubbelliv. Han var till ämbetet en lärare. Han hade ett betydande inflytande och hade ett stort antal skrivna böcker inom sitt ämnesområde. En bibellärare. Men pastorn brast i vandeln och hans egen lära gick sönder under hans fötter. Han inte bara försyndade sig utan bedömdes ha fallit i förkunnad synd. Vad gjorde församlingen? "De sjuttio" drog in och makulerade alla de utgivna skrifterna som församlingsledningen långt tidigare hade teologiskt godkänt utifrån Guds ord. Nu var det inte Guds ord längre utan pastorns - som hade försyndat sig. Det är ju oerhört! Så går man fiendens ärende en gång till och utrotar eviga sanningar! Låt mig få säga det. Guds ord står alltid på egna ben. Det behöver inte försvaras. Så förkastade man och försvårade man en mans framtida upprättelse genom att plocka bort biblisk undervisning som var rätt från början. Annars hade man väl inte givit ut den? Den var ju inte mindre bibeltrogen efter försyndelsen. Har jag rätt? Har jag fel? Döm själva.

Nåden, Jesus specialitet, den är av en sådan dignitet att den inte hukar för några fall. Den vill upprättelse! Varför?Därför att vi rör oss med eviga värden och inte primärt med de sjuttios stadgar. Petrus svor vid Jesus mest kritiska tillfällen i livet. Svordom som kanske är det mest primitiva av alla hållningslösheter bland pånyttfödda. Petrus som bedyrade att han inte känt den mannen, Jesus.

Nåden letar efter synder att få försona. Hör du det!? Den letar inte efter sju gånger. Inte heller efter de "sjuttios gånger" då äldstebröderna sagt sitt och bundit på jorden det som de kunde varit med och löst för himlen. Himmelrikets nycklar. De ska man inte kasta överbord på tidens hav!

Jesus blev vid några tillfällen rent fysiskt utåtagerande när han gick emot de religiösa. De som av egenintresse - vad helst det än var - fällde jäviga domar. 

"Se Guds lamm som borttager världens synd ", ropade Johannes. Det gäller än idag. Låt inte det som är fött av Gud dras ned i smutsen. Låt Guds namn vara ärat och var snar till att upprätta människor. Låt inte fienden göra två slag av saken. Det är djävulens specialitet då vi reagerar instinktivt mot försyndelser som behöver nåd och upprättelse. Vi ska inte tjäna honom utan han som gav oss ett försoningens ämbete; Jesus Kristus, mäktig till att frälsa.


 

Daniel Alm, föreståndare för Pingst har skrivit en debattartikel i tidningen Dagen där han rubricerar sitt anförande på följande sätt;

"Behövs inga polariserande frifräsare som gör anspråk på inflytande i kristenheten men inte vill tillhöra en församling. Vi behöver inte fler swishpredikanter som utan att stå räkenskapsskyldiga någonstans använder det egna mobilnumret och utnyttjar mångas goda vana att ge utifrån sin kristna tro...

Vilka är det, Daniel Alm, avser här? Jag vill veta. Är det möjligen de få röster som finns kvar i landet som inte uppbär statsbidrag och annan finansiering av Guds verk som avses. De som vänt artisteriet ryggen och ett urvattnat evangelium och som inte trivs i kyrkan och därmed inte kan tillhöra en församling längre. Vad är en "frifräsare " för dig, Daniel Alm? Var inte självaste Lewi Pethrus en frifräsare en gång, utesluten från sin härkomst? Har du plötsligt blivit så radikal mellan de ekumeniska sittningarna att du börjat kalla enkla eller avancerade bröder och systrar som upplever en kallelse att göra något inför Gud för "frifräsare "!? Frifräsare... Så föraktfullt! Vad menar du? Det är de troende du talar om här. De som inte längre kan sitta still i bänkarna när kyrkan tappat sin teologi på biblisk grund och hemfallit åt tidsandan och så per automatik drabbats av hemlöshet. Behövs det inte polariserande röster som ropar emot förfallet i kyrkan, i varje tid? Ett faktum man istället borde ha respekt för. Har inte profeterna alltid varit de polariserandes skrå? Eller vilka avser du med betoning på ekonomisk vinning? Du vill ju tysta de rösterna. Det är ju ditt ärende. De som stör kyrkans, din, ordning. Och du föraktar deras swishkonton som gör deras röst möjlig. Vi talar om Guds verk. Gör vi inte det?

Daniel Alm. Du slår under bältet på de som inte finansierar Guds verk med skattemedel och hånar dem som ger av glatt hjärta till Guds verk. Du borde veta bättre om hur offerlivet fungerar inför en seendets Gud. Det som också din verksamhet behöver medel till för att kunna verka. Är detta ditt huvudargument? Pengarna. Är det du som ska utkräva ansvarsfrihet för deras trohet inför Gud? Är det inte Överherden som skall göra det om hur vi har förvaltat våra pund och som om det var kärnfrågan för kristenheten idag, när du själv och dina pastorer inte kan uppbära någon lön utan statligt finansierade medel. Vilket hyckleri! 

Vidare så talar du om "inflytande i kristenheten "... Vilka är det du inte vill ska ha inflytande i kristenheten - ni som i Pingst inte gjort annat än odlat ekumeniken och allas inflytande i kyrkan på lärans bekostnad, in absurdum. Ni har ju inte själva längre en klar enad biblisk syn på dopet eller vad som föder en människa till liv i Gud, i bjärt kontrast till proselytverksamhet och upptagandet i en församling. Frälsningens grunder. Har du inte fått med dig alla i den nya synen på synd och frälsning ifrån synden? Är det igen profeterna och de kravfyllda läsarna du avser hotar sammanhållningen? De som talar med emfas utan att spekulera över just ett eget inflytande eller konsekvenserna för egen vidkommande. De som just nu själva brännmärks precis genom sådana debattinlägg som ditt och som offrar sina liv under en utgiftsbörda och med samma teknikens kanaler som ni själva använder. Swishkonton. Som om pengar var det centrala i Guds rike! Så lågt.

Dessa röster kommer du aldrig att kunna tysta. De kommer att med stegrad engagemang ropa emot förfallet. Mot avfallet. Emot andefattigdomen och mysticismen. Och lyckas man tysta dem kommer Gud resa upp nya. Därför att de reses upp då så krävs. Det borde du känna till. Levande kristendom kommer du aldrig att kunna tysta. De har sitt mandat av Gud. De står fria och har sin legitimitet i Gud. Så har det också alltid varit. Varför? Det handlar om ljuset kontra mindre ljus. Mörker kontra mycket mörker. Därför ropar profeterna utanför din kyrka och inte inifrån. Inifrån kan de inte ropa och ändå beklagar du dig över att de "frifräsar " och behöver finansiering utanför den. Så föraktfullt. Men de ropar. "Den som har öron, han höre." 

Det är sant att vi inte behöver swishpredikanter. Det har du förstått rätt. Men du är fel verksamhetsutövare för att säga just det. Utan statsbidrag så faller din verksamhet ihop som ett korthus. Du kastar sten i glashus, min käre broder. "Frifräsarnas" medel kommer ändå från troende som ger till Gud av ett glatt hjärta. Gud som ser. Han vakar över sitt verk.

Du var satt att vakta hjorden. Istället medverkar du till att släppa in samtidsandan i kyrkan och du varnar för de profetröster som reser sig upp och blir hånade för att inte vilja anses tillhöra någon församling. Varför lämnar de och börjar om på nytt? De trivs inte i Pingst längre, Alm. Det är den nakna sanningen. De känner inte igen Pingstväckelsen. Därför får du "frifräsare ". Förr kallades de för "läsare" eller "ropare". Nu kallar du dem för Swishpredikanter. Vilken nidbild!

En mycket olycklig ingress men så signifikativ. Det var maktspråk och inte ekumenikens tillrättalagda röst. Det var maktanspråk och inte "andlig enhet genom fridens band."

Det bibelord som åberopas då det passar oss själva bäst. 

 

På måndag är det dags igen. Då ska jag ut i evangelisation för och med JESUS!! Den största av uppgifter. Jag har lyckats få en knäskada. Det är en meniskskada i knät som ofta drabbar fotbollsspelare som byter riktning hela tiden. Fotbollsspelare? Springa omkring efter en boll... Vad är det i jämfört med att få tjäna Herren?! Ingenting! Mitt knä och menisk som drabbats av många och plötsliga byten av stegriktningar vid utdelningen av traktater, i att nå så många som möjligt, är ingenting i sammanhanget. Detta är ingen heroism. Jag söker bara göra mig mänsklig som du. Det är en skada inbäddad i en stor kärlek, kärleken att göra det JESUS vill! Äran till Gud! Knät får finna sig och läka så smått. Det kommer det att göra. Om jag så ska ligga ned på gatan och dela ut traktater, så är det en bärkraft dit ut! 

Ja, ära till Gud som nöter ned hindren och jämnar mark för sig själv med den helige Andes hjälp. Äran till honom som låter kontinentalplattorna i överförd mening drabba samman så att dalarna höjs upp och vi ser JESUS bättre. Trons bön hjälper alltid! På lång eller kort sikt. "Pastiformi bendiverbi kastano." Ja, jag vet inte om jag stavar rätt. Det är den helige Andes språk till Gud. Han som vet vad Anden menar. Han är väldig i kraft!

Vill dela denna sång som sjungit i mig, med dig denna dag. Pelle Karlsson sjunger: ..."Ingenting kan störa deras frid. De har nått sitt mål för evig tid." Det handlar om de som redan gått före oss, hem till Gud. Dit vill jag skynda med raska steg efter.

Bed till Gud om en ny besökelsetid och medarbetare som är nytända och villiga till uppoffringar för Guds rikes sak. Gräv upp de gamla brunnarna! Gör vägarna farbara för ett evangeliskt arbete i Stockholm. Var brinnande och tjäna Herren. Herren kommer inte nu. Han kommer när vi arbetat klart. Parusins realitet är ingen orsak till passivitet. Då har vi fel inriktning och felbetonar denna grundsanning. Nej, tvärtom! Aktivitet!

Intag staden! Intag landet! Intag porten, rasera muren! Vada över ditt vadställe och gå vidare. Din övergång är inte nog, du Jeshurun. 


- Väl mött där ute!

 

Tack Patrik för din predikan och undervisning. Genomsyrad av gedigen bibelkunskap. Tack för berättelsen om David Östlunds pappa som följde den Helige Ande i HERRENS efterföljd. Det berörde också starkt. 

 

"Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från hans händer, och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och sandalerna." Petrus gjorde så, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg." Apg.12.

Jakob, broder till Johannes, hade vid detta tillfälle blivit avrättad med svärd. Nu hade Petrus fängslats av samme Herodes. Varför kom inte HERREN Jakob till undsättning på samma sätt som till Petrus? Frågan är berättigad. Men hans tid var över. Det är så vi får se det. Och även om det är ett fruktansvärt sätt att dödas på så var restiden in i evigheten med JESUS över på ett ögonblick. Låt oss alltid vara överlåtna och redo för HERRENS lösningar i våra liv. Han vet den bästa vägen med sina syften. Han som räknar våra huvudhår och vet om längden också på dem.

Annat var det med Petrus vid detta tillfälle. Här var han mycket trängd och under fängsligt förvar. Här hjälpte varken silver eller guld. Helandets gåva hade här ingen inverkan på situationen. Det står att då kom en HERRENS ängel till honom. Men inte i god tid innan gripandet för att undanröja arresteringen. Nej. När kom ängeln till honom? Natten innan allt med förmodan skulle ta slut också för Petrus. När besökstiderna för församlingsmedlemmarna var över... När mörkret i cellen tog vid... När fukten och nattens råa kyla tävlade med råttor och kackelackor om att påminna honom om en frånvarande Gud, med fientliga vakter på ömse sidor om sig... Om natten när de flesta inte är tillgängliga eller anträffbara vilken generation du än refererar till i tiden och under stor ensamhet... När inte ens en trogen vän förväntas bli väckt om natten... När all hjälp var utestängd och han själv var inlåst... När alla instanser för att hävda sin rätt och sin oskuld var omintetgjorda... Då kom en HERRENS ängel! Hur kom han? Plötsligt. Plötsligt! Vart? Där, säger skriften. Mitt i Petrus belägenhet så kom HERRENS ängel - för det står inte särskilt angivet var han positionerade sig i rummet, i sitt förhållande till Petrus, detta himmelska sändebud. Bara att plötsligt så stod han där. I  h e l a  Petrus situation! Vi hör heller inte Petrus klaga över sin belägenhet eller sjunga sånger likt Paulus och Silas gjorde likt när deras fängelsevistelse utbyttes i frihet. Tilliten till Gud äger inga patentlösningar. Petrus är tyst. Han räknade med att Gud har en utväg. Tron på Gud är sådan bland trons folk.

Vad betyder ordet plötsligt? Det betyder brådstupa. Brådstupa! Ja, brådstupa. Det var ju bråttom. Är det ett ord synonymt med: "när det nästan var för sent "? Onödigt för sent. Ja, möjligen i våra egna upplevelser och ur vårt eget betraktande på livet då vi ofta tar till nödlösningar långt innan natten faller på, i överförd mening. Ängeln plötsligt bara befann sig där då det var som mest kritiskt. Dessa övernaturliga betjänter åt Gud. Varför fruktar och räds vi troende överhuvudtaget någonting? Det hör till vår natur. Vi måste lära oss att förtrösta på HERREN alltmera och i allt. Men vi får sällan understöd av dessa budbärare för att vi inte behöver dem. Vi organiserar allt själva och undanröjer alla hindren på egen hand. Så gjorde inte Josef. Han insisterade inte en enda gång på den brokiga resa han fick göra. Därför fick Gud sin väg med honom. Hade han hävdat sin oskuld och vunnit sitt överklagande hade han kunnat få rätt, men sedan förpassats ut ur Faraos hus och tappat sin kallelses destination. Guds vägar är inte våra vägar. Är det inte likt JESUS liv och hållning? Han som fördes bort likt ett får för att slaktas. Han som vann en evig seger!

Mina vänner! Det handlar om himmelska resurser. Gud har oändliga resurser till sitt förfogande och han väljer och måste få äga det utrymmet i våra liv, att vi inte tar till svärdet eller andra lösningar för att främja våra liv eller vår egna verksamhet. "Var är offret ", säger Isak till Abraham? "Gud ska själv tillse ett offer.", får han till svar, och profeten förstår inte själv vidden av det han förutsäger.

Ängeln stötte till Petrus i sidan. Och väckte honom. Det står där för att det är värt att notera. Ängeln lyste upp cellen för honom och bad honom sedan att skynda sig upp. Sätt på dig bältet och sandalerna! Ta med dig manteln och följ mig, sa ängeln. Bojorna föll av Petrus och fängelsedörrarna öppnade sig. Han kunde gå ut räddad av allsmäktig Gud.

Det är ju häpnadsväckande hur långt Gud kan gå i att använda ett redskap som är fullständigt överlåtet till HERREN. Det är så vi blir föremålen för Guds medverkan i våra liv. Det är så trosstärkande att också veta och vila i det att Gud vakar över sitt verk. Verket är ju HERRENS! Varför inte då hänge sig mer åt det?

Åt honom som vakar över sitt verk, det som vi överlämnar åt honom.


 

"Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra."
( Jeremia. 13.)

Mitt inre brinner så för att få beställa en ny omgång med traktater om JESUS. Han vill ut till människorna! Kan du förstå något liknande? Och jag inväntar otåligt på ett erbjudande från tryckeriet. Då slår jag till med en upplaga som aldrig förr. Det är då oerhört vad den helige Ande är på i denna sak. Men en lördagkväll klockan 22.00 går det inte att uträtta så mycket i evangelisation. Jag klagar inte över det men upplever intensiteten. Denna m a k t  p å l i g g a n d e kallelse. 

Det står helt klart för mig att jag framdeles kommer att lyfta fram och trycka på synden som det allt överhängande och problematiska för människan. Kyrkorna idag talar inte om synden. Guds ord fördömer synden i köttet. Den enskilda människan måste räddas!! Vår kultur har indoktrinerat oss att det är människan som blir kränkt av predikan. Så är det inte. Det är synden i henne som vill leva kvar ostört! Därför blir heller inte människor befriade. Vi går likt katten runt gröten och får i bästa fall oförlösta konvertiter och proselyter till vår verksamhet. Guds ord har alltid samvetena på sin sida. Därför kan vi frimodigt proklamera Guds ord. Lovat vare Gud för hans outsägliga gåva. Den Helige Ande är starkare än den ande som är i världen. Så är det fortfarande!

Ja, jag känner mig sjuk som bruden i Höga visan som hade gått och lagt sig. En hand hade nått in genom luckan i dörren och rört vid henne! Doften av honom gjorde henne berusad. Så är det att vara rörd av Gud, kallad av JESUS och sänd av den Helige Ande. Bruden i Höga visan gick upp - trots att hon hade gått till sängs och hon letade genom hela staden efter sin vän.

Den första kärleken är kvalitativ. Den går inte att förhindra. Den är en fin bild på JESUS kärlek till oss. "Trofast är han som kallar, han ska också utföra sitt verk." Vilket verk?

Hans verk!

 

"Men JESUS kärlek gav mening åt livet igen. Av nåd får jag nu vara hans..." - Christina Imsen -

 

"Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i vatten.» Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina länder. Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade: »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.» Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig. Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.» Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något. Då kom HERRENS ord till mig; han sade:... ( Jeremia 13 )

Lydnad är inte ett attraktivt begrepp. Det talar mer om måsten än om den väldiga välsignelse och förkärlek det är i att följa Guds vilja och göra det han bjuder en människa att göra. Låt oss återerövra begreppet så smått och finna det vara gott i närheten av HERREN. "Hans ok är milt och hans börda är lätt."

Det signifikanta hos profeterna var att de bar på en lädergördel, i gamla testamentet. Vad var det för någonting? Ja, en gördel finner vi i berättelser om societetsdamer under 1700-talen då det gällde att framhäva sina former, i vår sinnebild. Men det är inte det som gördel avser här. Profeten hade en gördel likt ett brett skärp men den var varken till för att framhäva någon figur eller för att hålla upp byxorna under en för stor mage. Gördeln höll manteln tätt intill kroppen i vaket tillstånd så den inte fladdrade och var i vägen när man gick. Profeter är inga batmans. Om natten släppte man gördeln och manteln blev fri och till ett värmande täcke man kunde svepa sig med. Gördeln var samtidigt ett uttryck för dignitet och tillhörighet. Eller varför inte avsaknad av egen prakt. Prästen, han hade sin efod och gördel. Kungen sin och profeten en av läder för ett slitsamt uppdrag. En gördel av vävt garn hade aldrig dugit åt honom.

Jeremia skulle köpa sig en linnegördel. Det var inte för en ny stilbildnings skull. En ny image. Nej. Men det var naturligtvis uppseendeväckande då han drog av sig sin lädergördel och satte en linnegördel runt sin midja, även om det uttryckligen inte står så. Också han var en människa och levde bland sådana. Men ingen har två bälten på sig samtidigt. Det är begripligt.

Gud säger åt Jeremia att gördeln "inte fick komma i vatten ". Jag tror att linnegördeln var vit. Därav kan vi förstå att han inte fick tvätta den. Den lär ju ha blivit smutsig. Smutsiga plagg tvättar man. Att han inte fick vada med den är underförstått. Men det säger oss också att han bar på denna gördel en tid utan att veta varför, eftersom det inte medföljde några tvättråd den anade men odefinierade tidsaspekten till trots. 

Det är hit jag vill komma med min text idag. Att lyda Gud, att följa hans manings röst så långt han upplyser oss - även då vi inte har hela bilden klar för oss och vi kanske går i en annans skor, rent utav. Jag vill säga det igen; att profeten bar på en linnegördel hör inte till hans tjänst, om du tillåter uttolkningen. Men han gjorde som Gud sa, för ett högre syfte.

Gud sa redan initialt att han inte skulle blöta ned gördeln. "Då kom HERRENS ord till mig för andra gången;" så förstår vi att det måste ha gått en tid. Annars skulle Gud inte behöva instruera om att den inte fick blötas eller tvättas vid det första tilltalet. Den sakframställan hörde ju annars och i så fall till ett senare skede då han skulle gömma gördeln i klippan, vid floden. Han kunde dragit gördeln om sitt liv och gått raka vägen ner och gömt den där under blötförbud. Men vid floden sa inte Gud något om vattenförbud även om den instruktionen inte var upphävd. Alltså hade Jeremia haft linnegördeln på sig ett tag under ovisshet om dess mening. Man avser normalt sett inte att tvätta nyköpta plagg de första dagarna och varför blöta ned dem. Varför gräver jag så här i texten? Ja, sätt dig in i profetens liv. Han gör något som inte primärt hör till hans tjänst men som är närgånget och han vet inte helt varför. Gud instruerar honom bara delvis och sträckvis på hans vandring. Men han följer Guds maning! Utan invändningar. Jeremia, som är den profet vi lärt känna bäst av de alla för att han har så lätt att tala om sig själv. Här tiger han. Ja, han efterföljer och blir en efterföljare.

Jeremia skulle sedan gömma gördeln vid floden - som säkert redan var både smutsig och djupt präglad av profetens liv och leverne. Gördeln som skulle symbolisera hur tajta Gud varit med sitt folk och vice versa. Nu var det inte längre så. Gördeln som doftade Jeremia. Vad står det!? "Sedan, en lång tid efter..." Då talade Gud till honom en tredje gång om samma gördel. Hur lång tid var det emellan akterna? Vi vet inte det. Men beskrivningen över Mose när han var i tjänst hos Laban i öknen uttrycker sig på samma vis "så förflöt en lång tid " och skriften bakar ihop 40 år i en enda mening. Jeremia måste ha undrat. Han hade köpt gördeln för egna pengar och var påtagligt involverad i projektet. Det kan ha varit ett stort offer för honom. Vi vet inte hur han försörjde sig denne profil och vad en linnegördel kostade. Men han hade inte låtit andra finansiera den. Då hade inte verket varit Guds. Sela.

Vad kan vi lära av denna berättelse på ett personligt plan? Vår kunskap är ett styckverk. Vårt profeterande är ett styckverk men när Gud leder på vägar som ser omöjliga ut och som till och med kan ligga i motvals till vår egen konstitution, så vet han vad han gör. Vi är bara hans tjänare och redskap. Och vi bjuds att gå utan ängsliga spekulationer eller oro för resultaten.

Dagens text över Jeremia liv lär oss att inte ifrågasätta Guds vilja och väg med oss. Men lyda och följa. Vi vet inte hur länge det dröjde innan han fick uttala sitt "Så säger HERREN " ifråga om den linnegördel han själv fick köpa åt Gud. Åt Gud... Det är ju oerhört gripande, egentligen.

Känner du och upplever en pockande kallelse till något som i mänskliga ögon går på tvärsen. Profeter ska inte ha vita linnegördlar... Möjligen prästen om du väver in lite färger för skönhetens och symbolikens skull. Dra bältet om dig! Göm din mantel däri. Gör som Gud säger dig och bli hans redskap i tiden. Förringa inte HERRENS ord. Gör det som han säger dig och ge inte upp. Jeremia fick vänta men han visste att Gud inte höftade till med något. Han som också bad Filippus gå ut som evangelist på en gata som var tom på folk... Han som inspirerade Jona att hoppa i stormigt hav för att rädda de andra... Ingen hoppar i havet som lösning på en storm med en båt som ännu är på rätt köl. Det är vansinne. Då kan man lika gärna gå under med båten eller åtminstone hoppas på en lyckad utgång. Det är då sak samma. Havet är en säker död. Utan båt. Det är också en kaptens hållning att aldrig lämna skeppet. Jona, som blev ödets styrman i Guds hand. Eller hur?

Gud har alltid något där framme, där borta, av övermänskliga resultat som ingen människa kan projektera på egen hand. Den helige Ande öser sina tungotal över mig men jag kan inte bokstavera dem i skrift. Gud är besvärlig med tidsangivelser men han kommer aldrig för sent och han uppenbarar för sina tjänare om vad han ska göra. Stegvis. Så har det alltid varit om än ett, ett steg i taget.

 

Den mångårigt verksamma baptistpastorn Dr. Charles F Stanley gick hem till HERREN härom dagen. Ett bevingat ord av honom:

" Lyd GUD och överlåt alla konsekvenser till honom. "

 

Jag är svag för Hammondorglar. Hammondorgeln med den roterande turbinen i högtalaren som kastar runt tonerna i sin omgivning i ett mäktigt vibrato. I biografen i Stockholm ska vi ha en Hammondorgel. Ja, visionen lever fortsatt! Visionen som inte har rört sig en millimeter framåt i ett förverkligande. Gud kommer när tiden är inne! Då kan det gå fort men det kan också ske under sakta gemak under iakttagande. Likt en soluppgång. Hos Herren är makten, han som har förkärlek till dån. Det är Gud som har tiden till sitt förfogande. Han har ingen klocka men han kommer alltid i rätt tid. Hur kan det komma sig?

Han är Gud!

 

" The church has sold out to carnal methods, carnal philosophies, carnal viewpoints and have lost the glory of God in our midst. We are a starved generation that has never seen the glory of God. " - A. W Tozer -

 

Jag vill dela denna bibeltrogna undervisning av Per-Arne Imsen här på bloggen, hämtad från YouTube. Ta del av den, sprid den och låt på så vis Guds ord få deklareras och tillämpas. En undervisning som jag upplever vara ett upprop till kristna att börja följa JESUS igen. Frälsningen är inget självändamål vid slutet av en gata där vi slår oss till ro i vår kyrka. Passiviteten hos den enskilt kristne idag är ibland häpnadsväckande. Vi behöver en folkrörelse till JESUS! Gör något för honom. 

Han som gjort allt för dig.

 

Omvänd dig och gör bättring och låt döpa dig till JESUS Kristus, så ska du få den helige Ande som en gåva. Det är ett löfte från Gud till dig.

- Gud välsigna dig på självförnekelsens väg. Du är en syndare. Det vet du om! Du är på väg mot en evig förtappelse. Du går evigt förlorad i din synd. JESUS är Guds väg också för dig. Ta emot JESUS i ditt liv till befrielse. Amen!

 

"Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." ( 2 Tim. 3:16-17 )

Detta forum har kommit att bli något av en evangelists dagbok. Det är också mycket medvetet. Det ligger över mig att också vara ett exempel för andra. Att om möjligt bli en inspiratör.

När jag sist beställde nya flyers så ville jag byta ut texten, budskapet. Göra den mer uppfodrande. Vi är i tiden och vi befinner oss på en vandring i livet där utgången är himmel eller helvetet. Det är den krassa verkligheten. Och den får vi inte sopa under mattan. Livet är en strid ifråga om eviga värden.

Jag har tittat på andra evangeliska traktater. De gör allt för att vara inbjudande. Det är en överbetoning åt det lyckliga hållet. För att verka inbjudande. Ja, det är en obeskrivlig frid och glädje i JESUS! Det vet varje pånyttfödd människa. Men det finns flera sidor av det livet.

Det finns en udd i evangelium som inte får glömmas bort. Den udden är riktad emot synden. Har du möjligen sett en flyers som talar om synd, nu för tiden? Om du någonsin stöter på någon flyers. Nej, det är mycket lycka och befrielse. Och jag säger inte att det också har sin givna plats. Så det är inte det. 

Jag har brottats mycket med textinnehåll. Jag tror att man ska ha stor tilltro till att JESUS verkligen förmår möta den enskilde på tu man hand. Peka på JESUS! Därför uppmanar jag till det. Vänd dig till JESUS i bön. Han hjälper! Så min första utgåva av traktat får vara kvar men också den senare och jag kommer säkert också att skaffa ytterligare traktater med annan text. 

Bibelordet här går i god för att all skrift som är ingiven av Gud är till nytta. Ja, kanske man kan göra liknelsen med de fyra sädesslagen. Råg, korn, vete och havre. De är alla frön men de är inte alla lika lättsmälta. Vi behöver också råg i livet som är fiberrikt. Förstå min bild. Vi ska vara såningsmän av livets ord. 

Tänk om jag kunde få fler på fötter! Ni vet inte att däri ligger början på väckelse. Men så är det. JESUS med den helige Ande går med. Jag talar av erfarenhet. Jag går ensam men upplever det varje gång. Han är en verklig hjälpare!

Åhhh...hela min varelse är uppslukad av att ge mig iväg ut på stan och jag blir inte trött. Kan du förklara det? Detta upptåg är inne på sitt fjärde år och HERREN växlar upp det allt eftersom.

I sommar kommer jag att stå många dagar i denna tjänst. Det är möjligen den ringaste, den povraste men absolut den mest härliga tjänsten för JESUS!

Gud välsigna dig!

 

" The only safe place for sheep is by the side of the Shepherd, because the devil does not fear sheep; he just fears the Shepherd." - A.W Tozer -

 

"Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen. Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen. När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa. Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.» När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem, sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»  (Apostlagärningarna 3)

Det otroligt nyttigt att stämma av sina intentioner med Guds ord och låta det få vara vägledande och bli både normgivande och till en standard för hur vi ska framleva våra kristna liv. 

Vi förstår här i texten att den inverkan på det samhälle som den handikappade levde i då han blev botad, åstadkom mer i hans samtid för Guds rike än vad stora verksamhetsmaskinerier kan åstadkomma under blandade motiv. En förlamad började gå i JESUS namn! Vi förstår själva. Petrus och Johannes behövde inga annonspengar efter det. Ryktet gick ut av sig själv. 

Jag kan inte finna någonstans i Guds ord att pengar har någon betydande plats i evangelisationen. Jag tror att människor med resurser kommer till oss, när så behövs. "Vårt dagliga bröd giv oss idag." En unison bön. Ett gemensamt behov och inte för ett självförverkligande. Det är en bön riktad till Gud och inte till människor. 

Jag vill avsluta denna appell med att travestera bibelordet på dagens evangelister. De går alla i samma fälla. Expansionsfällan. Elefantsjukan som vill göra ämbetet famösare, mig själv mer framgångsrik och resurserna verksamheten mer välsignad. Man mäter på världsligt vis. En åkomma diktatorer lider av och stater som inte kan hålla mänskliga friheter i schack. De har ju ingen över sig. 

"Då tog Petrus till orda och sa; Silver och guld har jag inte så att det räcker för min verksamhet. Behoven är följande;... Kan och vill du så får du gärna vara delaktig i Guds verk och sätta in en gåva på detta Swishnummer, så att Guds rike kan breda ut sig." 

Det är något grundläggande fel här. Därför sitter det också ofärdiga människor på gatan som inte blir den utlösande faktorn till att hela städer kommer i rörelse mot JESUS. Swishappen har blivit hjälparen! Till vad? Det egna förverkligandet på en religiös marknad. Var går gränsen för det? Läs om Paulus. "Dessa mina händers verk.", skriver han. Mina händer. Inte andras. Och de blev till Guds!

Nu ska jag strax sadla om och gå ut i evangelisationen med mina traktater. Ett hantverk. Så ringa. Så avskalat. Jag har ingenting mer än JESUS att komma med. Han är min avsikt. Och bara han! Resultatet överlämnar jag åt HERREN. Det är han som har kallat och jag har inga befogenheter att bygga in en egen verksamhet i hans namn. Vad händer när många gör så? Det blir en JESUS väckelse! Lovat vare Gud!

Gud välsigna dig, min vän. Jag var hård och kategorisk nu i mitt tal men självförverkligandet har många skepnader och kan dyka upp var som helst. Har du läst om vad Gideon gjorde som blev till en så stor olycka? Bäste Gideon, så anspråkslös. Han gjorde en dräkt av guld. En efod. Var kom det guldet ifrån? Från andra. Vad står Gideons efod för? Den egna verksamhet - mitt i allt. Självberömmelsen. De egna mätbara framgångarna. Han ville inte bli deras kung. Så ödmjukt. Så fromt. " Men jag har en önskan.", skyndar han att tillägga.

Vi läser och begrundar;

" Jag ska inte bli er kung, och inte min son heller! svarade Gideon. Herren är er kung! Men jag har en önskan. Ge mig ett örhänge var av det ni samlat från era fallna motståndare. (Midjaniterna var ismaeliter, och de brukade ha guldringar i öronen.) Det ska vi gärna göra! svarade de och bredde ut ett tygstycke. Där lade var och en ett örhänge från bytet. Den sammanlagda vikten blev 1700 siklar, nästan tjugo kilo. Till detta kom värdet av halsprydnaderna, de kungliga kläderna och kamelernas halskedjor. Gideon gjorde en efod av guldet och satte upp den i sin hemstad Ofra. Men alla i Israel började snart tillbe den. Därför blev den till olycka för Gideon och hans familj." (Dom. 8:27)

Tjäna Gud! Utvidga Guds rike. Ha akt på dig själv.

 

" THE HOLY SPIRIT NEVER ENTERS A MAN AND THEN LETS HIM LIVE LIKE THE WORLD. YOU CAN BE SURE OF THAT."  - A. W TOZER -

Är du kommit bort ifrån HERREN? Då vill han föra dig tillbaka. JESUS kärlek till dig vet ingen gräns! Han kommer att föra dig tillbaka till honom. Det är den helige Andens uppgift i våra liv.

 

Sara som skulle blivit döpt för två år sedan i Sickla har nu blivit döpt till Kristus. Det är så jättestort! Vi hade förberett för hennes dop redan 2021 och skaffat henne en studiebibel i samband med det och dedikerat hennes dopdatum. Men nu har hon blivit döpt på annan ort med lite tidsförskjutning. Det är så glädjande! Vi döps till Kristus och inte till samfundet, dopförrättaren eller till kyrkan.

Ganska ofta får jag frågan om dopet är frälsande. Om man kan bli räddad för evigheten - trots att man inte blivit döpt av olika skäl. Jag skulle vilja vända på hela resonemanget. Var finns den pånyttfödda människa som inte låter sig döpas till Kristus då Guds ord så klart framhåller det, på frälsningens väg? Är det då inte något fel på tron? Har man då verkligen mött JESUS som sin personlige frälsare om man tvekar att låta sig döpas? Är inte det nya livet med Kristus en så stark upplevelse för en pånyttfödd att man till och med skulle kunna låta sig bli döpt varje dag, om så vore? Om det var regeln i läran, vill säga. Förvisso! Utan tvekan. Kärleken till JESUS skulle göra även det möjligt. Dopet är en begravning. Men nu räcker det att "begrava den gamla människan" en gång för alltid. Vi gräver inte upp det gamla livet för att sedan begrava det igen. Och en död ska begravas snarast.

"Den som tror och bliver döpt han skall vara frälst.", står det i Nya testamentet. När vi läser om den Etiopiske hovmannen i Apostlagärningarna så utbrister han; "Här är vatten vad hindrar att jag döpes? " (Apg. 8:36.) Hovmannen var alldeles nyss omvänd då detta uttalades. Alltså; enda hindret är egentligen vattenbristen som fördröjning och tillfällig ursäkt för att inte genast bli döpt. Vatten finns det gott om och nästan överallt. Många svenskar reser till och med hundratals mil för att bada i tropiska vatten under sina semestrar så det handlar inte om vattenbrist i något avseende. "Så vad hindrar att jag döpes?" Det är den gensvarande repliken.

En tro som inte konfirmeras av ett dop till Kristus har inte fått det gensvar hos den enskilde som frälsningen i JESUS eftersöker. Då är det något som inte riktigt stämmer.

"Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva." (Apostlagärningarna 2:38)

Guds rika välsignelse till Sara som nu har tagit beslutet och följt JESUS i dopets grav. Jag är så glad för det.

- Tack JESUS för Sara, och att hon tagit steget i din efterföljelse. Led hennes steg varje dag med dig. Amen!  

 

Till veckan vill jag i JESU namn gå ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan igen med JESUS. Det ligger så över mig! Människor i massor ska få bli påminda om JESUS och bara han. Sedan kan den helige Ande arbeta i människors sinnen, han som förmår verka i både vilja och gärning.

Jag önskar jag kunde involvera dig i arbetet på något sätt. Ärendet hastar!

Jag kunde förvisso göra som andra evangelister och öppna ett Swishkonto för dig som inte kan vara med på plats, men som vill stödja verksamheten och på så sätt tro mig kunna påskynda andliga resultat genom de ökade resurserna. Men jag vill inte ha det så. Jag tror man bara lurar sig själv och hamnar i onödiga frestelser och svårigheter. Detta har ingenting med pengar att göra. Jag tror på att offer ska man ge själv. Med den följer en ohämmad välsignelse och överträffar allt annat. Tänk att bara tigga pengar av andra för ett Guds verk och det hela tiden. Alla ska ju vara själavinnare och inte förlägga det på entreprenad. Då är man fel ute. Vänd på tratten. Bli effektiv med små metoder istället. Stora metoder kommer äta upp både dig och din tid. 

Men jag har ett enormt behov av förbön, mina vänner. Bed för evangelisationen! Den har kommit för att stanna och den arbetar på lång sikt. Mycket lång sikt. För människors eviga väl.

Lovat vare JESUS som är närvarande och levande för hjärtat! Ja, låt oss alla bli Kristusbrev lästa av alla.

Gud välsigna dig och er alla som följer detta arbete!  JESUS är så nära, så nära.

Jag vill följa dig, oh JESUS, följa dig om vägen går, Över solbelysta höjder, eller genom dunkla snår. Där din helga fot gått före, vill jag följa efter glad. Viss att varje steg mig närma, hem till levande Guds stad:/

Må jag då ej ängsligt spörja: HERRE, säg varthän du går. Eller med en hemlig tvekan träda uti dina spår. /: Ack, här gäller blott att följa, Ej att välja väg och stig, Blott att uti barnslig lydnad, gå den väg du valt åt mig:/

Men om något här mig binder, med ett en så hårfint band, och vill bliva mig till hinder för min gång till livets land./: Gör mig fri, ja fri i Anden, fri att följa dig med fröjd. Fri att älska, fri att tjäna, med din goda vilja nöjd:/

Oh så tag min håg, min vilja, slut mig i din vilja in. Och när jag är trött av vägen: viska till mig du är min. /: Har du följt mig här i tiden under några korta år. Skall du ock i evigheten följa Lammet vart det går.:/

Sångförfattare Lina Sandell

 

Det ligger fortsatt starkt över mig att gå ut med flyers om JESUS. Det bara är så. Jag skulle så gärna vilja förklara den maningens röst men det går inte. Den är stark som en drift. Ja, är det inte samma ordval i Guds ord? "Drivna av Guds Ande." "De som drivas av Guds Ande." Det är överväldigande tydligt!

I morgon blir Finland medlemmar i Nato. Ryssland har deklarerat att de kommer att förstärka sin närvaro i Väst och i Nordväst som ett svar på det. Mina vänner! Vi har aldrig varit så hotade som vi är idag och jag vill påminna om de 70 år som gått sedan domen enligt Birger Claesson blev uppskjuten. Det är verkligen respektingivande. Året 2023. Gotland har aldrig varit så utsatt som den är idag.

Så fort jag får tid ska jag ställa mig i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan igen. Jag vet inte vad Gud avser härnäst. Det är en stor och mäktig uppgift i sig att få vara en aktiv evangelist men Gud har något i beredskap här i Stockholm. Det vet jag. Det upplever jag. Det tror jag!

HERREN går själv med. Tack JESUS!!

 

"Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död." (Jakobs brev 2:20-26) 

Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död, säger Jakob. En troende människa kan inte vara overksam. Det är uteslutet. En levande tro måste ge uttryck för det inre livet med Gud och den hittar sina uttrycksformer. Det är kärleken till JESUS som driver. Det är den helige Ande inneboendes. 

Jakob är kategorisk i sina formuleringar och exemplen han ger var inte primärt organiserade. Han refererar t.ex. inte till Israels barns uttåg ur Egypten eller erövringen av Jeriko. De är förvisso också trons gärningar. Jakob förlägger istället trons gärningar till enskilda individer som utövar dem. Vem hade uppmärksammat skökan Rahabs insats eller Abrahams mycket märkliga bedrift att vilja offra sin son under lydnad, om inte skriften framhållit dem? I ett församlingsmöte hade med all rätta hennes leverne dömts ut och Abraham hade fråntagits föräldrarätten i en humanistisk värld utan förståelse för andligt liv i Gud. Abraham är ju farlig som pappa... "Gud ska nog tillse offret ", sa Abraham till sin son och visste inte om att han profeterade. JESUS kom. Han det stora offerlammet som fick sin förlaga i det prästerliga offrandet.

En levande tro går inte att tygla inom uppsatta konventioner. Du kan aldrig lagstifta mot trons gärningar. De hittar sina uttrycksformer och låter sig inte hindras. Trons gärningar har sina rötter i Gud och hänskjuter sin rätt i det den utför i honom. Det är allt den eftersträvar. Då uppslukas människan i något som blir större än henne själv om än under många brister. Tid och rum blir underordnat. Hon arbetar då ohämmat natt och dag, om så är. De som inte förstår essensen ser då bara övertidsarbetet och det sekundära på en mänsklig nivå. För trons människa finns då inga obekvämligheter eller hinder.

Kan man äga en levande tro på Gud och inte uträtta något för JESUS? Nej. Det säger oss Jakob i sitt brev. Det är helt uteslutet. Man kan inte förlägga trons gärning på entreprenad. Den som lever andas och torson rör sig upp och ned, fram och tillbaka av livstecknet. Det går inte att dölja. Tron utan gärningar är död. Men en levande tro är verksam!

Har du liv i Gud? Ja, då måste du uträtta något i ditt liv. Det är trons väsen.

Jag har sett evangeliskt arbete på nära håll. Verksamhetsformer som uppstod då livet i Gud fick enskilda individer att sluta sig till varandra och hitta uttrycksformer i en verksamhet för att nå andra med evangelium. Vi måste tillbaka dit till ett pionjärt arbete. Det enkla att nå andra människor med evangelium. Nu snickrar alla på sina egna hus istället och profeten Haggai ropar från sin tid, tidlöst; 

Är då tiden kommen för eder att själva bo i panelade hus, medan detta hus ligger öde? (Haggai 1:4)

 

"En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden." (2 Mosebok 2:11-25)

De två mest inflytelserika gudsmännen genom tiderna är trots allt Paulus och Mose. Paulus, som före sin kallelse "andades hot och mordlust " blev den kristna församlingens stora apostel och teolog. Han som skrivit merparten av alla skrifter i Nya testamentet. Paulus, som först kallades Saulus var med när Stefanus stenades men utan att ingripa trots sina långtgående befogenheter. "Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.", uppger Apostlagärningarna. Hans liv var så belastat att han likt Jakob fick ett nytt namn vid sin kallelse. Paulus.

I Dagens text så heter det om Mose så avklätt och naket att "en dag när han hade blivit vuxen." När han blivit vuxen?! Blir man vuxen på en dag? Det går naturligtvis inte att mäta. Men också vuxna gör förhastade och omogna saker. Ja, värre än så! Fullständigt obegripliga saker. Oh! Åh!...Det är då ett rikt trösteord för den som brutit mot moralens stränga förordningar. Det ger då hopp i Gud om en bättre morgondag i JESUS hägn. Gud värvade Mose. Och JESUS utvalde Paulus. Är det inte stort, så säg? Då finns det hopp!

Mose var kallad av Gud och när han sent omsider ville starta befrielseverket tog han saken i egna händer och påbörjade en strid han aldrig skulle kunna utföra själv. Han försvarade en hebrè mot en egyptier och dödade honom. Mose blev en mördare. Gudsmannen Mose, som senare skrev på stentavlor att man inte ska dräpa. Ja, långt senare i hans liv. "Lev som du lär", säger moralen. Men talar inte utifrån nåden.

Det finns väl knappast något brott som lagstiftningen dömer så hårt som just mord. Livstids fängelse. Hela livet. Bara dödsstraff kan verka strängare. Det mesta kan vi någolunda under försoning och konsensus reparera här i livet, men aldrig någon som bragts om livet. Den människan är inte längre talbar. Likväl - så blev både Paulus och Mose kristendomens, ja, mänsklighetens kanske största män i storhet och räckvidd.

Mose fick vara i en öken en tid därefter. Han förlorade också hela den kontext han var uppvuxen i och som han var skicklig i. Tänk dig gärna in i det. Det är inte små saker vi talar om här. Paulus förlorade också han vid sin kallelse sitt sammanhang med det ansenliga Sanhedrin där han var en av de främsta företrädarna. Den kanske mest ansenliga klubben i Israel på den tiden.

Det här ger hopp, min vän! Nåden är inget Sanhedrins män har någon erfarenhet av. Inte alls. Och egyptierna betraktade inte heller de nåden som något särskilt dyrbart. Farao kunde benåda efter humör eller för sin egen högfärd skull men inte efter ett Guds sinne. "Den som har fått mycket förlåtet kan också förlåta mycket ", säger skriften, och gör dygd av saken.

Mose gjuter på Guds befallning där i öknen locket till Arken där Guds lag förvarades. Arken, som innehöll Guds och mänsklighetens brottsregister. Förbundstavlorna. Förbudstavlorna! Det locket i guld kom att kallas nådastolen. Nådastolen? Ja, nådastolen. Lagen som är uppslukad av nåden i en låda! Där stänkte man offerblodet, vaktandes av två keruber i guld. Nåden gäller. Blodet gäller. JESUS blod.

Guds väg framåt för Paulus var inte i och genom Sanhedrin. Guds väg med Mose var inte heller i Egypten. Ibland är Guds vägar brutala för hans tjänare. Den bryter tvärt av! Vägen vänder inte åter men den sträcker sig framåt under bränd mark. Många gånger.

Det vilar en oerhörd tyngd och densitet över en människas liv i att vara kallad av Gud. Gud är inte en människa. Han är Gud! Han är verksam i tiden också bland människor vilka han har funnit behag till.

 Jag skriver någon till tröst. Utan nåd är vi alla förlorade. 

Mangrant.

 

Till veckan kommer jag att evangelisera i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan med flyers. Jag vet inte hur många gånger jag annonserat om det. Men det är med en lika stor förväntan varje gång.

Jag önskar jag kunde dela med mig av den välsignelse det ger, det välbehag från Gud. Det handlar inte om självexponering eller någon egen marknadsföring. Jag upplever att det är början på något mera och det har jag också många gånger påtalat. Det är något av det moln som följde Israels barn om dagen och elden om natten. Där HERRENS närvaro är där upplevs den.

I våra dagar har han kallat mig dit ut och därför går jag. Det kan låta anspråksfullt - och det är det. HERRENS härlighet har en enorm dragningskraft. Den Helige Ande vill dit!

Därför går jag.

 

 - "We took Jesus Christ for better or worse, in health, or in sickness, to have and to hold so that even death should never part us."

 - Charles Haddon Spurgeon -

För några år sedan bad jag till Gud att han skulle stoppa den ogudaktighet som vårt land upplever. Den är i särklass. Med ogudaktigheten blir kulturen ett drivhus för synden. Ja, jag har skrivit flera gånger om det här på bloggen, "...från manna till vaktlar". Vi får be till Gud om vad vi vill. Han svarar på bön.

Jag fann i Guds ord att profeten Elia bad en bön att det inte skulle regna. Då gjorde det inte det på tre och ett halvt år. Men det står inte att Gud bad honom att tänka så. Eller att Gud initierade idèn. Har du läst om något liknande? Elia gjorde det självmant och Gud gick i god för honom. Jag fann ut att om man är i samsyn med Gud - då blir man i många stycken en verksam medarbetare till honom. Det vill Gud! All ära till honom!! Ja, det står till och med att Elia sa att det inte skulle regna igen med mindre än att han sa det! Läs fortsättningen på den berättelsen. Utvärdera den texten. Det är oerhörda saker. Elia bad landet in i nöd. 

Och nu kommer den! Prisökningen i vårt land har inte varit så hög sedan 1950-talen. Nu börjar det också skaka i finansvärlden. Vi är på väg in i en motsvarande torka. Det kommer inget gott av den. Inget.

- Men det kommer att komma mycket gott ur den!

 

"De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden." (Uppenbarelseboken 12:11)

Vare sig det handlar om träning inför ett lopp eller en helt avgörande tävling så finns det ett moment av triumf vid en målgång och en seger. Så är det inom många områden. Segerns glädje. Den munvige njuter polemikens sötma då hans argument överträffat motståndaren i logik och konsekvens under retorik och med tankens skärpa. Den mest snabbtänkte blir den bäst slagfärdige i kombinationen. Vinnaren i tyngdlyftning kan glädjas åt att stången vägde 100 gram mer än motståndarens - trots att båda lyfte flera hundra kilo var. Det är vinnarens aura. Man vann. Man övervann motståndaren. Och man segrade.

Människan har ett eget ansvar för sitt liv och att vinna det. Då handlar det inte om att vinna över en annan människa. Då står du ensam i ditt gem. Många går evigt förlorade för att de skyller på en annan människa. Så förödande tragiskt. Och så enormt självbedrägligt. 

Att vinna sitt liv till skillnad ifrån att vinna hela världen lägger JESUS i vågskålen. Illustrationen är enorm och kan inte överbjudas. "Vad hjälper det en människa? ", inskärper han. Men vi fortsätter att vara engagerade i att vinna små fördelar i världen för en bekvämligare vistelse under en kort tid. Vi tappade bort JESUS undervisning sett ur det eviga perspektivet. Här är vår själ farligt hotad.

Skriftställaren av den här bloggen har en tendens att rikta udden mot de redan kristna och på bekostnad av de av naturen redan förtappade. Jag kommer ständigt tillbaka till att mana de troende. De som somnat. De som gett upp. De som plottrar bort sig under en pågående akt. De som blivit bittra och obrukbara för Guds rike. 

Vet du om att Johannes skriver om de som övervann djävulen med sitt vittnesbörds ord? Det är något oerhört! I kraft av sitt vittnesbörds ord. Det finns kraft i det. Tydligen. Du kanske inte märker av det men det är kraft i ditt vittnesbörd!

I tre år...ja, det låter som Paulus ord nedtecknade av Lukas i Apostlagärningarna... Han som natt och dag hade undervisat de kristna. Men i tre år har jag manat på de kristna att resa sig upp ur alla tänkbara passiviseringar. Du förstår; kan man förmera sig då är väldigt mycket vunnet. Det finns ett enormt arbete där ute bland människorna, bland de som du förväntas vinna för evigheten. Avsaknad av strukturer är ingen ursäkt för passivitet. Nej! Tvärtom. De är uttryck för gyllene tider under pionjärskap. De är mycket mer stimulerande än verksamhetsformer som stelnat och som går sin gilla gång. Hör du att jag ropar på dig! Tänk om det är den Helige Andes rop på dig!? Det är allvarligt.

Att vinna över djävulen i sitt eget liv är en storjublande seger! Ja, jag skriver ihop de två orden som ett enda superlativ. Stor och jublande, säger dig uttrycken något? Men storjublande - då är det verkligen fest! Var lägger du betoningen i ordet? I storjublande? Han som är besegrad av Lammets blod. Det är det första och största. Djävulen gör sina räder men blir ständigt påkommen som en mytoman. Denne åklagare. "Hur har du inte fallit, du morgonstjärna." 

Vet du inte hur du ska hitta en tjänst för Gud, min vän? Då kan jag hjälpa dig med det. Jag är vidöppen att lära ut så långt jag har erfarenhet. Du måste bara vilja, våga och verkställa. Du kommer att leva under ett välsignat flöde från himlen. Och du kommer att upptäcka ett mycket spännande liv med Gud du aldrig kan få på annat sätt. Tro mig. 

Jag inbjuder dig att vara med och kan inte överge dig. Herren kallar på många att förändra sin tillvaro ifråga om perspektivet. Det eviga. Det handlar inte om att "lämna allt och sälja allt" och gå upp i rök eller inträda i ett existentiellt vakuum. Det kan det också göra uppvisar historien men "Om den goda viljan är för handen ", säger skriften, "då är den välbehaglig med de tillgångar den har och bedöms ej efter vad den inte har." Du har fått allt. Ge något av din fritid. Ge av ditt vittnesbörd. Ge det åt HERREN i ett själavinnande.

Det är ett offer JESUS har behag till. Pröva honom, så ska du få se!

 

"Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: »Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något. Därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. Ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat. När han hade sagt detta, tog han ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta. Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de."  (Apostlagärningarna 27:33-36.)

Jag vaknade denna morgon med vetskapen om att gå ut med evangelium på stan. Det är inget löfte jag behöver leva upp till. "Villigt kommer ditt folk när du kallar din här.", sjunger Psalmisten. Jag vaknade alltså inte under svårmod eller missmod. Men jag går ensam dit ut. Hären är Guds. Inte min.

Jag tänkte för ett slag på min pappa. Han som var min far i livet. Men blev ett föredöme efter sin död. Hade han tro, gått ensam med evangelium ut på stan i Göteborg, då det begav sig? Det vet jag inte säkert. Hans oxpik var modets. Inte ordet mode men mod. Han gick alltid med en eller två av sina andra vänner under evangelisation. Bibelns Mose skulle egentligen gått ensam i sin kallelse. Han som utbad sig Aron, sin äldre bror, till sällskap. Mose, som inte blev en del i något frejdigt evangelistpar tillsammans med sin fru Sippora, på sin tid, med Swishkonto och kallelser från det Kaldeiska Ur i försök att överträffa sig själva. Tvärtom! Blev inte till och med hans son Gersom till ett verkligt problem och mer än av ett episodiskt hinder? Jo. Vi behöver perspektiven.

Den Helige Ande tog mig tillbaka till texten i Apostlagärningarna 27 denna morgon där Paulus tillsammans med 275 personer höll på att gå under på havet i en svår storm. Ja, den var ganska hård säger texten och visar på att det hade kunnat vara värre. En ängel befann ju sig med dem. Vem i vår samtid skulle annars påminna om det om inte den Helige Ande. Tv4? Nyhetsmorgnar eller den smutsiga kristna dagstidningen DAGEN? Den är värre än kvällstidningarna inom sitt område. Oren och smutsig. En verklig surdeg som förstör Guds rikes säd, som den leds idag. Ni som arbetar på den gör mänskligheten en otjänst. Lägg ner den. Den gör mer skada än nytta.

Det var alltså 276 personer med på båten där på det Adriatiska havet med Paulus inräknad. Var Herrens ängel också medräknad, du Helige Ande, som formulerar dina rop i tiden!? Har vi änglar som följer oss? Har vi änglar som hjälper oss då vi inte mäktar med längre? Ja, Gud har en stor skara av sändebud. De bistår då vi inte klarar det längre. Bara vi inte ger upp! Paulus uppmanade alla på båten att äta. Ja, man äter mat. Man tittar inte på mat. Man tävlar inte i mat. De hade inte ätit på hela fjorton dagar. Av misströstan. Guds ord är mat för vårt andliga välbefinnande. Det finns näring och vitaminer i ordet. Du ser dem inte men de verkar då du fått i dig det. Vilket? Det rena Gudsordet.

Vad läser vi här i texten? "Han tog ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta." Känner vi inte igen den satsen under mer angenäma förhållanden? Under normala förhållanden. Formeln är ju avskriven rakt av men avhuggen. "...sedan tog han också kalken efter måltiden"... Men här på skeppet saknas det senare momentet. Båda citaten är Paulus ord. Vi läser den fulla texten i samband med det vi kallar för nattvarden eller brödsbrytelsen. Vad betyder denna iakttagelse? Tider av svårigheter. Av brist. Tider av ofullkomligheter. Då allt inte är optimalt. Då halva satsen saknas i en mening och där allt är till något annat än vad det skulle vara. Då en får gå utan två. Då två och två skulle sändas ut men bara blev till en. Men då det ändå finns liv i Gud! Så framstår en Hanna i templet och en Simeon inför JESUS inträde i tiden. Kämpande men trosvisst väntande.

Det finns extra ordinära tider, som likt under Davids tid, vilken åt av skådebrödet, vilket var strängt förbjudet. Sätt det i relief till Saul som offrade ett offer, vilket var förordnat prästen och inte kungen. Saul blev så förkastad. Men David åt av skådebrödet. Gud hade då högre värden han vakade över! Här bröt Paulus brödet på ett katastrofens skepp och vi saknar vinet i satsen. Förstå min bild. 

Skeppet gick sönder såsom ängeln hade förutsagt. Men alla klarade sig - om än brutalt. Det var det väsentliga. Och hur klarade de sig? Hur kom de i land? Ja, här slår den Helige Ande åter in drivspikar i det nya framtida skeppet, den nya verksamheten, med att säga; "Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land, och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land."

Paulus talar på ett annat skriftställe om de som lidit skeppsbrott i tron. "Några klarade att simma i land." Några. Men här i denna påtagliga händelse på tidens hav så räddades de av "plankor " och av "spillror " från skeppet. Här ropar den Helige Ande; "Håll fast det du har så ingen tager din krona!" Vi är inte framme ännu.

Inte allt i en andlig verksamhet överlever. Av strukturerna. Mycket i en andlig verksamhet är också för sin tid. Vi kanske kan vara modiga och säga; bara för sin tid. Likt David "som tjänade Gud i sin tid." Men det som är väsentligt håller man fast vid. Vid tron! Och den är evangeliserande. Den är missionerande! Tron som är lika lite som en bräda - ett senapskorn. En planka - ett senapskorn. Tron den för dig i land. Men du måste äta. Bryt brödet och ät. Ja, ta och ät. "Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de."  

" Tack JESUS för en Paulus. Tack JESUS för Hövitsmän. Tack JESUS för att du går med som en ängel och bredvid. Då ser du vad vi ser. Du känner vad vi får känna och erfara. Du som redan är väl förtrogen med mänskligt liv."

Nu ska jag strax åka in till korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan med traktaterna om JESUS. Det är tretton minus grader just nu, men det ska bli bättre. Det är ingen väderleks fråga. Detta är ett trons arbete. Jag formligen vräker ut traktater om JESUS, men ser inte strikt till något resultat. Det påverkar mig inte.

Jag vet att på sådd kommer skörd. 


 

"Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn." (Uppenbarelseboken 3:8.)

Idag när en följare ringde mig och jag blev så uppmuntrad, så talade vi lite om tidsläget. Då slog det mig att vi är mitt uppe i ett gängkrig som påminner om starten på gängkrigen i New York på 1970-talen, men här i Sverige. Var det inte dem som David Wilkerson kom att evangelisera ibland då Nicky Cruz gängledaren blev frälst och "Korset och stiletten " skrevs? Tanken slog mig; Är det dessa som blir det nya missionsfältet? Gud vet! Herren vet.

Ja, en sak är säker och den meningen utväxlade vi över telefon; "Herren har öppnat en dörr för evangelisationen där i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan och den har kommit för att stanna. En dörr som ingen kan stänga. För det finns ingen dörr att stänga. Himlen är öppen. Vidöppen! " 

Nästa vecka kommer de nya traktaterna jag beställt. Bed för denna gatumission! Traktaterna är lite mer påträngande i sitt framförande denna gång. Det behövs. Jag ska visa er när de kommer. Blir de bra i sin slutliga utformning kommer jag att beställa tiotusentals. Tro inget annat.

Hur Herren leder arbetet vidare, det vet inte jag. Men det är ett arbete utöver all mänsklig regi. Fullständigt.