_DSC9211-2.Mobilen

Mannen med flätorna. Del 7.

" En tid därefter, medan veteskörden pågick, besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: " Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far tillät honom inte att gå in. Han sade: " Jag var säker på att du hatade henne, och därför gav jag henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Tag henne istället! Men Simson svarade dem: " Den här gången är jag utan skuld till filisteerna , om jag gör dem något ont."
" Simson gick och fångade trehundra rävar. Sedan tog han facklor, band ihop rävarna med svansarna två och två och satte en fackla mitt emellan de två svansarna. Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar."
" När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: " Det är Simson timnitens svärson, därför att timniten tog hans hustru och gav henne till bröllopssven." Då drog filisteerna bort och brände upp både henne och

hennes far i elden." Dom 15:6.


Simson återvänder till sitt privatliv. Där hans tjänst fått uppbära konsekvenser. Men han vet inte hur djupa konsekvenserna är och skall bli. Frugan har getts till bröllopssvennen. Och han kommer där med en killing, istället för blommor. Ett tamt djur är en vänlig hustru gåva, tänker säkert Simson. Han är en jägare ut i fingerspetsarna. Ett vilt djur vore för brutalt. Och en gåta har redan kostat honom ett merarbete med att slå ihjäl trettio filisteer, eftersom hans blivande blåste honom på gåtans svar. Så en dikt får hon inte. Det blir en söt killing. Men hustrun är given åt en annan. Det vet inte Simson om. Det blir han bryskt varse. Svärfadern föreslår lillasystern i hustruns ställe. Här ropar texten till raderna i 1 Moseboken, till oss. Det är Jakob som jobbar i sju år för sin Rakel, men han får systern Lea istället. På bröllopsnatten. Och han får arbeta ytterligare i sju år för att få den han

behövde. 


Skulle Gud använda äktenskapet, kvinnan, hjälpen som mannen fick till sitt sällskap i livet som ett medel att skapa problem med? Naturligtvis inte. Det vore barbariskt. Men livet är på flera nivåer. Och Gud har genom Simsons liv sak mot filisteerna. I patriarken Jakobs liv kan vi bara säga, att Gud måste forma den blivande patriarken. Gudsmän växer inte på träd! Hör du det? Du som bara överlever på ett ovisst personligt plan, du har ingen aning om vad Gud gör i ditt liv. Håll fast vid Gud! Han har danat profiler förut. Han kan uppväcka en gudsman i dig, om du vill ställa dig till hans förfogande. ALLT är inte som det ser ut! Varken inför dig själv eller inför andra. Gud har ett

bättre perspektiv.


"När veteskörden pågick." Varför gick Simson ner just vid skördetiden? Hur fick han impulsen att gå till sin hustru just "en tid därefter?" Varför inte efter "en halv tid"? Vad det nu kan vara för tidsmått? Hur länge varar "en tid?" Och exakt hur lång tid är "en tid därefter? " Det vet ingen. Gud vet. Och han ordnar så att Simson kommer på benen just när det är skördetid. Ner för att med en killing besöka sin hustru som inte längre är hans. Han vet inte om att han snart skall utföra ytterligare en gudstjänst genom sitt liv. Men filisteerna skall snart bli uppmärksammade på det. Och hans ex-hustru som

filisteerna bränner upp.


Gudsmannens tjänst inför Gud eller slarvighet i att skapa gåtor, får personliga konsekvenser för Simson. Var går gränsen mellan det självförvållade och det som är av Gud sanktionerat? Det är omöjligt att hålla isär. För vem kan urskilja hårstråna i sju tunga flätor? Och rada upp varje hårstrå efter längd? Förtrösta på Gud! Han har räknat alla dina hårstrån även denna morgon. Han känner kvalstrens väg på de hårstrån som ligger kvar i din omgivning. Han som alltid vakar över dig. Han som måste räkna dina huvudhår kontinuerligt, eftersom Han sagt så. Du är älskad av Jesus! Han är Guds utsände Son. Förtrösta min vän! Livet är och det känns. Och Gud är

fortfarande Gud.


Simson blir rasande. Han fångar trehundra rävar. Och binder ihop dem parvis. Sätter en fackla mellan svansarna och tänder på. Mitt i skördetid. Du har väl inte glömt hur kapitlet började? Simson fick för sig att besöka sin hustru. Just då. Men han kan omöjligt veta medan han under fredliga former slaktar sin killing, att han kommer att skicka trehundra infångade rävar med hundrafemtio facklor, rätt in i filisteernas veteskördar för att bränna ner hela det kommande årets skörd. Så destruktivt. Men Gud visste!! Gud visste från

början! Tänk att få gå Guds ärenden. Det är livets stora mening!


Fler av Simsons kaliber skulle behövas i överförd mening. Alla som är kringspridda. Fånga in dem! Bind dem vid Gud och släpp ut dem. Låt de

lysa i en mörk värld. Bilderna är många. Jag får återkomma.


Guds ord är verksamt och talrikt.

 

Etiketter: nasiren simson

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln