I dag har jag gjort en beställning på en helt ny flyers. Underbart! Nu går vi längre in och längre fram i evangelisationen. Det personliga mötet är viktigt. Så fort jag får hem traktaten, ska jag lägga ut den här på sidan.

Här vill jag dela en predikan av Siri Åkesson i Citykyrkan, Örkelljunga, som genomfördes i helgen.

Små kämpande församlingar som har liv i Gud! 

 

I dag blev det tre timmar ute i korsningen i evangelisationens tecken. Fem hundra människor fick en traktat om JESUS. En så liten insats som kan betyda så mycket! 

En troende syster från Farsta slöt också upp oannonserat och deltog.

En troende kvinna på 85 år hade nyligen läst min blogg och tog på sig och gick ut i kylan för att träffa mig i korsningen. Hon frågade om hon kunde få beställa traktater av mig. Ja, hon var 85 år fyllda. Jag sa att hon kunde få av mina men att jag också kunde beställa egna flyers åt henne, men utan min hemsidas adress på. Den relaterade ju inte till henne. Men det gjorde henne inget. Hon fick en bunt. Så går evangelium ut och vidare till många!

Många äldre får också traktater tilldelade sig på stan. De frågar ofta vad det handlar om. Jag brukar svara: " Jag står här för att påminna om JESUS. " Du förstår; det aktiverar all den kunskap de redan har om HERREN och det väcker liv i det beslut man kanske skjutit på under hela livet. De lever kanske livets sista dagar. Vem vet. Så oerhört viktiga möten!

Hos evangelisten är det så att om det kommer en yngre och en mycket äldre på ömse sidor om mig då vet jag inte alltid vilken jag ska prioritera. Den äldre är möjligen på väg ut ur tiden och det kan vara sista tillfället vi träffas och den yngre behöver höra om JESUS så fort som det bara går. Då går det undan i traktatbunten. Båda måste få! Det är inställningen.

Hör ni! Hör ni... Ja, hör ni. Anneli åttiofem år tar kraft och engagemang till sig och aktiverar sig för JESUS! I de åren då man gott och väl kan tycka sig kunna slå sig till ro och överlåta till de som har bättre ork och kraft till evangelisation. Stockholm är full av kristna ungdomar och medelålders som aldrig kommer på fötterna och i tjänst. Vad håller man hus? Ut på gatorna och nödga människorna, så står det i evangelierna!

Evangelisationsarbetet kommer att fortsätta. Oförtrutet. Genom en, genom många eller genom få. Det är inte församlandet i sig som är det centrala. Det centrala är JESUS! När JESUS blir synliggjord då kommer också de andra frågorna på sin rätta plats. 

Jag vill slutligen påminna om  ett allvarsord. Det är ett skrämmande ord. Ett bibelord. Det är en förklaring med konsekvenser om hur allvarligt det är att som troende inte våga bekänna JESUS som sin frälsare - fastän han är det för många kristna. Ja, det är närmast en dementi på verklig frälsning att inte våga. Jag vill inte tvinga dig till någonting. Men rannsaka dig själv, du kristne, inför denna relevans. Om nu JESUS sagt detta då är det på sin plats att någon påminner om det. Det är insikter på förhand som vi får oss omtalade här. Tänk om JESUS skulle blygas för dig vid ditt första synliga möte? Det handlar inte om att man går förlorad. Men att JESUS blyges för den han möter. Vilken kärlekens tragedi!! 

"Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kommer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet."

(Matteus 10:33)

Är JESUS levande för dig idag - då vill du berätta om honom. Är han inte levande för dig - ja, då behöver du ett möte på nytt med Honom. 

 

"Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna." (Markus evangelium 6:7)

I morgon kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan och dela ut flyers om JESUS. Det vilar en himmelsk glädje över det. Tänk; stannar man hemma eller prioriterar annat så kommer inte JESUS ut till människorna, i det avseendet. Det är ju ohyggligt ansvarsfyllt . - JESUS är beroende av oss troende!

I dagens bibeltext står det att JESUS sände ut dem två och två. Han sände inte endast ut två - du som tror att uppgiften redan är tagen och upptagen. Han sände ut dem två och två. Det säger oss att det är frågan om fler än ett par. Men parvis. Korresponderar inte det mycket väl med evangelierna? Synoptikerna. Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Ja, Johannes räknas inte till synoptikerna men vem om inte Johannes har väldigt mycket av ögonblicksminnen att berätta för oss om "allt vad JESUS gjorde och lärde" ? Evangelium - det glada budskapet.

Det står också om ett annat par av vittnen i Uppenbarelseboken. Dem är det bara två av. Inga fler. Det säger oss omedelbart att din plats eller varje människas plats kan ingen annat fylla i evangeli tjänst. Det handlar om bestämmelse och kallelse.

Vilka är de två vittnen som det talas om i Uppenbarelseboken? De två vittnena i "den stora staden som andligt talat kallas Sodom och Egypten". Det är en oerhörd beskrivning på två vittnen som kommer att gå Guds ärenden. I övrigt är de helt okända. Läs om dem! De gör en hisnande resa. Du och jag hör inte till deras kallelse men till vår egen. Du och jag kan ha fått en liten uppgift. Men lika viktig som en sekundvisare, vi som skulle peka på JESUS.

Sekundvisaren gör ett så litet obetydligt steg i tidmätning att den knappast märks. Känner du igen dig? Men den triggar igång minutvisaren som i sin tur rör på timvisaren. Utan sekundvisaren så stannar hela urverket av. Förstå min bild. Vilken av visarna gör störst nytta? Timvisaren, säger vi. Den med störst tidsanvisning. Vi kan i de flesta fall komma en sekund för sent men sällan eller aldrig en timma sent. Då kan det vara för sent. Men det är sekundvisaren i sin ringa uppgift och aktivitet som får uret att gå framåt i sin helhet. Se inte till uppgiftens litenhet! Se inte till att den är så frekvent men uträttar så litet. Du är avgörande för Gud! Han räknar med dig.

Har du läst vad JESUS säger i dagens text? Han gav dem makt över de orena andarna. Inte andar i allmänhet. Men de orena. Finns det orena så finns det rena. Distinktionen i uttrycket påvisar det. Och det finns gott om dem! 

Så res på dig, du gudsmänniska. Aktivera dig. Du är kallad att rensa den andliga miljön i din samtid. Om du ska vänta på att bli fullkomlig för uppgiften då kommer du aldrig iväg. Men JESUS lovade att när den Helige Ande kommer över oss så skulle vi få kraft till att bli hans vittnen. Det är förutsättningen i att vara ett vittne. Bli fylld! Bli uppfylld. 

JESUS som gjort allt för oss!

 

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor." (Markus evangelium 16:15-17)

På onsdag 22 februari kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan nära Hötorget i Stockholm och dela traktater om JESUS! Jag kommer att vara där vid 10.00-tiden och några timmar framåt.

Välkommen dit om du har vägarna förbi! JESUS lever och han vill visa sig levande för dig. Han vill frälsa dig och befria dig ifrån allt vad synden medför i ditt liv.

Det har vi JESUS löfte på.


 

"Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN. Vidga ut platsen för ditt tjäll, låt spänna ut tältet, under vilket du bor, och spar icke; förläng dina tältstreck och gör dina tältpluggar fastare." (Jesaja 54:1-2)
 

Det blev några fina timmar i evangelisationens tecken idag. Femhundra flyers blev förmedlade. 

Det är ohyggligt hur säkerhetsläget försämras alltmer för oss här i Sverige. Gud har en kontrovers med svensk kristenhet men också en väntande uppgörelse med Sverige som nation. Vi är snart världens mest sekulariserade folk.

Natochefen Jens Stoltenberg aviserar nu att det är fullt möjligt att Finland ansluts till Nato före Sverige, då Turkiet och Ungern förhindrar en snabb anslutning. Det sätter Sverige i ett farligt läge eftersom de avtal som Finland och Sverige haft länderna emellan i försvarssamarbete, kommer att få stå tillbaka för Natos gemensamma bedömningar och intressen vid en konflikt. Finland kommer inte ensamma att kunna agera tillsammans med Sverige vid ett angrepp på vår nation. Det utsätter vårt land för enorma risker.

Ryssland meddelar nu att man har sjösatt ett kärnvapenbestyckat fartyg i Östersjön. Det är en orimlighet att Ryssland bara stillatigandes skulle se på när Östersjön blir ett innanhav till Nato. Det är konfliktskapande i sig. Det borde inte ens behöva sägas.

Vi förstår nog inte hur allvarligt läget är. Massmedia tillskriver hela tiden den ryska armèns undermåliga vapenarsenal och oskickliga krigsföring. Men tittar vi på de bilder vi får se från Ukraina så ser vi hur ryssarna fullständigt smular sönder allt i sin väg. Det är inte den tekniska kvalitèn som är avgörande utan kapaciteten. Den är ohygglig!

Men vi troende har en grundtrygghet i Gud. Han kan aldrig överge oss! Han kommer att skydda oss och bana en väg som leder till hans rikes utbredande. Så ser jag det. Elia bad om torka. Den skulle bana väg för Herrens framgång bland Israels folk. Vad banar nöden väg för? Bön. Gudstillvändhet.

Vi är alla på genomresa här i livet och skulle livet förkortas, så vet vi att det väntar en bättre evighet. Därför kan vi behålla lugnet och se svårigheterna med tillförsikt.

Vi ber tillsammans att Gud ska bana en väg för sitt rike ur denna begynnande nöd. Det är faktiskt det enda som håller oss kvar här i tiden. Övergripande så är det så.

Nästa onsdag den 22 februari kommer jag att evangelisera igen i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Det blir alltmer viktigt för mig.


 

I morgon förmiddag och ett par timmar framåt kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen och dela ut flyers om JESUS. Välkommen dit! Jag brukar alltid skriva och annonsera om det här, dagen innan jag går ut. Jag står alltid i samma korsning nära Hötorget.

JESUS lever och han vill möta med dig, min vän! Han känner dig och älskar dig för den du är. Han vill befria dig och lösa dig från synden som bor i oss och som gör att vi går evigt förlorade utan JESUS. Synden hör till vår natur och har inget med misslyckade goda intentioner att göra, i första hand. Vi syndar för att den förför oss och den smakar bra vid första bettet. Men synd är synd och för alltid evig död med sig.

Tiden blir alltmer orolig och tryggheten för oss är alltmer bräcklig. Vi blir därför så engagerade i det som hör livet till men glömmer att livet har ett slut. Vi måste stanna upp och tänka på vårt eviga väl också. Annars går vi evigt förlorade!

Är du redo att möta Gud? Ingen synd kommer in i himlen. Därför måste vi få vår synd försonad med JESUS, som tog den på korset. Det är ett individuellt och aktivt val vi måste göra. Det är evangelium det, det glada budskapet!

Välkommen att komma förbi i korsningen imorgon! Gör dig redo för evigheten. Vill du bli frälst? Vill du bli döpt? Kontakta då mig så ska vi söka Gud tillsammans.

Du finner också flikar högst upp här på denna hemsida, där du kan läsa om Frälsningen, Dop, Andedop. Ta gärna del av dem.

 

"Så säger HERREN: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?" (Jesaja 66)

När problemen hopar sig i livet så är Gud ändå alltid med. Ändå och alltid.

Vi kan ibland tycka att Herren som i texten här ovan är för stor för våra enskilda problem, svårigheter som alltid är oss själva nog och övermäktiga. Ja, ibland tycker vi att Herren är för stor, som profeten säger i bibeltexten under goda föresatser. Han kommer liksom inte riktigt åt och in i våra små livs skrymslen med sina väldiga händer.  "Himlen är min tron...jorden är min fotapall "... Hur stor är då inte Gud i en sådan kontext, oss alldeles för klumpig? Kan han se och uppfatta just mina problem - här och nu? Ja, min vän. Det kan han. Jag ville så gärna sätta ett utropstecken bakom den där meningen men det är inte tid för rop till svar, när man är i nöd i dalen och under svårigheter. Då räcker ett gott viskande ord, så väl. Kan Gud den store höra och se våra trångmål? Visst! Det gör han och det kan han.

Jag vill berätta för dig från mitt eget liv och jag har nog skrivit om det förut, men det är ett så fint exempel på hur Gud kan sända sin hjälp framför oss. Och han lämnar subtilt sina avtryck i sanden. I snön. Ja, framför dig. Om Herren går framför - då kan vi tryggt gå framåt i samma riktning. Även om det känns lika svårt som förutan. 

Jag var i ett uselt skick vid denna tid. Det är många år sedan nu. Jag körde tunnelbanetåg i mitt förvärvsliv här i Stockholm och hade en kvällstjänst. Jag minns att jag började strax efter kl. 21.00 på kvällen. Det var en sommar.

Jag hade talat med min gode vän och evangelist i Danmark på telefon under dagen. Jag var i behov av hjälp. Livet var mycket svårt. Min vän sa till mig: "När det är som mörkast i livet - då lyser Guds löften som klarast." Att finna tröst i Guds löften som inte är konjunktur påverkade, som inte devalveras, eller mister i värde är alltid en tillgång.

Men när jag några timmar senare steg upp på perrongen vid Alviks station för att börja mitt pass var orden av tröst från min vän som uppätna. De var för själen förbrukade. Den som har varit i uselt skick vet att livet är dynamiskt och inte statiskt. Av orden jag hade fått av min vän återstod endast poesi. Men utan attraktionskraft. Likt ett urladdat batteri. I sig.

När jag då går över plattformen till andra sidan för att ta emot mitt tåg som jag skulle köra och går förbi en av bänkarna där så ligger ett övergivet kollegieblock i A4 format, på en av sitsarna. Det fanns inte en enda människa på plattformen och vi hade som regel att alltid ta tillvara kvarglömda effekter som resenärer glömt på tågen, så jag tog pliktskyldigast det till synes oanvända blocket med mig för att lämna in på trafikexpeditionen.

När jag sedan öppnade kollegieblocket så var det skrivet högst upp på första sidan men inget mer nedtecknat i hela anteckningsboken: " Det mörker du ser gör att stjärnorna syns lite mer." Så stod det. Min vän som är bosatt i Köpenhamn kunde inte ha arrangerat detta från den position hann befann sig. Omöjligt. Och ingen annan än Gud kände till vårt samtal. En ängel gick framför!

När livet gastkramar dig, min vän, vet då om att Herren ser dig. Han har ett särskilt löfte för sina troende barn. Tro inget annat. När du som mest behöver det kommer han att möta dig på sitt överbevisande sätt och han vederkvicker din själ med värme och kärlek.

Jag blev styrkt av ordet på nytt. Jag som hade börjat se tröstens ord som ett poetiskt uttryck, endast. Då hade själen det svårt. Men Herren kom igen med sitt trösteord. Och jag ringde min vän nästa dag och berättade under glädje.

" Herrens arm är inte för kort, så att han inte kan frälsa, och hans öra är inte tillslutet så att han inte kan höra..." (Jesaja 59:1)

 

"Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron." (Nya testamentet:Uppenbarelseboken 3:19-21)

Det är Jesus i sin himmelska tillvaro som uttalade dessa ord. Han kom i en uppenbarelse till Johannes på ön Patmos, där han satt fånge på slutet av sitt liv. Kan du tänka dig? Så intressant och viktigt att höra vad Jesus säger därifrån.

"Jag står för dörren ", sa Jesus. Vid porten. Den som kan vara låst. Den är stängd. Den öppnas bara inifrån av den som äger nycklarna och är rättmätig ägare till bostaden. Det är ett bildspråk. Dörren i detta fall handlar om hjärtats dörr. Din inställning till Jesus. Ditt förhållande till honom. Där inne i hjärtat har du en plats för dina nära och kära. De huserar där inne. Men Jesus säger att han står utanför den tillvaron - din tillvaro - och klappar. Är det inte stort?

Förlåt mig min vän, om jag pressar dig något men tiden är mycket kort och du har precis som jag inga garantier för morgondagen. Låt mig få ta fasta på det också utifrån denna text.

Jesus står utanför dörren, läste vi. Om vi tänker oss någon som ringer på vår dörr. Hur länge och hur många gånger ringer man på en dörr innan man ger upp, för att ingen öppnar? Det kanske inte är någon hemma... Det kanske är någon hemma men som är upptagen eller rent ut sagt inte vill öppna. Hemska tanke! Man prioriterar inte påringningen och den som knackar.

Jesus skulle kunna gå rätt igenom "dörren". Det gjorde han en gång i fysiskt bemärkelse efter sin uppståndelse. Vi är också fysiska. Han skulle bara kunna träda in i våra liv i full änglaskepnad och så var saken klar! Vi skulle då överrumplas av hänförelse. Mangrant! Men han gör inte så. Han vill ha ett gensvar på lika villkor. Kärlekens fina villkor. Han vill att du själv ska öppna upp för honom. Han vill flytta in hos dig. I ditt hjärta. Då får han sedan fritt tillträde och besittningsrätt och din lycka blir permanent i återkommande och stegrad grad. Onda andar besätter  människor utan besittningsrätt. Dessa plågande andliga odjur! Men Jesus våldför sig inte. Aldrig! Han knackar kärleksfullt på.

Gäster kommer och går. De förgyller vår tillvaro och ger oss så mycket. Men tänk då han, Jesus, när han får vandra fritt in och ut i våra liv. Han blir då mer än vad en pappa och en mamma kan vara, för att hitta mänskliga referenser och förebilder. Han tar också hand om städningen och ordningen i ditt inre hus, i överförd mening. Din mentala hållning. Han sopar bort ångest och hat. Han ersätter det med frid och kärlek.

Jesus säger att han vill komma in i hjärtat och hålla måltid. Det är för mer än en  Hillsong fika som bara höjer blodsockret under en tillställning. Du är strax nere i låga blodsockervärden igen efter att ha varit sockerdopad i rummet. Prövningen ska visa vad vi har byggt med för material, bland rökmaskiner och förföriska spotlights för sinnet. Jesus kommer inte i änglaskepnad till dig och han kan inte ersättas av effekter. Så dumt! Så billigt och så övergående.

Nej, Jesus han vill att du öppnar ditt inre för en riktig måltid som inte är konstlad. Jesus behöver ingen rekvisita. Han kommer som han är och han möter dig som du är. Han är kärleksfull och god. Som uppresa kan de svaga. Ge åt vandraren nytt mod! Han kan trösta dem som klaga om och nöden är som störst.

"Gör bättring ", ropade Johannes på sin tid. "Och låt er alla döpa er till era synder förlåtelse." Vad innebär det att göra bättring? Ja, i Johannes fall handlade det om att man döpte sig. Här är jag ute på farlig teologisk is. För det är inte dopet som frälsar. Dopet hör till bättringen. En konkretion på att man haft en måltid med Jesus i hjärtat. Han som därefter gör allting nytt!

Ja, bilderna går i varandra och är bristfälliga i illustration. De har sina begränsningar. Liksom du har levande och döda människor i minnet och i ditt hjärta så vill Jesus komma in där och bli din frälsare för tid och evighet. Det finns bara en flygplats till himlen. Den kallas Golgata flygplats! Du får inte ta med dig ditt syndabagage in i gaten.

Jag vill säga till dig om Han som ringer på din hjärtas dörr; Du vet inte när påringningen slutar. Hur länge ska Jesus stå utanför och klappa utan att du öppnar dörren? Du har inga garantier på hur länge han står där och appellerar till din innersta längtan som du kanske också förtränger. Öppna för honom, min vän! Du kommer inte att bli besviken. Därefter kommer du att bli en kristen på riktigt och inte bara en som beundrar död barock i kyrkor till sakral musik. Det har ju ingenting med levande tro på Jesus att göra.

Ta emot Jesus i ditt liv. Låt döpa dig och som ett konkret bevis begrav det liv som ligger bakom dig i dopets grav av synder och elände. Konkret och symboliskt. 

Gud välsigna dig och er alla!


 

"När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig i deras städer och i deras hus, då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning. Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har dräpt någon må kunna fly dit." (5 Mos. 19)

Detta är ett underbart sammanhang från gamla förbundets tid där Gud instruerade Mose om att man skulle upprätta tre städer, till att början med, som skulle vara fri-städer. Allt har en början! Tre är bättre än en. Sedan skulle de utvidgas och bli flera fristäder i landet. Utvidgningen har med tillgänglighet att göra och om att överbrygga långa avstånd. En förebild.

För oss som blivit frälsta så vet vi att Golgata är "en fristad" för syndaren. Till Jesus på Golgata fick vi fly och vi blev emottagna. Men det är inte bara en fristad. Det är också en avstjälpningsplats. För synden. Där lämnade vi vår synd till Jesus. Han tog den på sig upp på korsets trä och vi blev fria. Det är själva sinnebilden med fristaden från en gammal svunnen tid. Att undkomma straffet. Det är alltså inte så att fristaden är en plats dit man flyr för att kunna synda vidare och på så sätt få vara ifred. Då tappar fristaden sin innebörd. Fristaden skulle inte erkänna syndaren. Men befria honom! Be-fria.

Gud gav Mose uppgiften att utse enskilda städer till fristäder. Varje stads ortsnamn fick sin betydelse som speglar en sida av nåden. "Du ska försätta vägarna dit i gott skick! " Det ska förstås utifrån det faktum att man inte körde bil på asfalterade vägar på den tiden utan det var upptrampade stigar man gick på, åkrar och fält som med tiden kanske såg ut som de sämsta av våra landsvägar i obygden. Åkermark växer igen. Stigar växer igen. Gud förutsåg svårigheten för de flyende att hitta fram till fristaden då de inte hittade vägen, helt enkelt. Därför skulle de hållas i "gott skick". Syndaren måste hitta fram! Vägarna måste hållas rena från sly och ogräs. 

Ohh...jag vaknade med detta bibelord mitt i natten denna dag. Ska jag nämna om det eller inte - för det var ju så. Jag nämner det för intensitetens skull och inte för att göra mig själv till någon särskild. Men för att det ska nå dig, du sovande. 

Det blev så levande att det är en evangelists kall att trampa upp stigarna till Golgata. Evangelisten ska springa så många gånger det bara är möjligt mellan bostaden och staden, mellan kyrkan och staden, mellan församlingen och "gator och gränder" för att visa på vägen till Jesus! Så att syndaren kan få komma till den plats där han får vägledning i att lämna av sin skuld och rädda sitt liv.

Men hur har det istället blivit? Kyrkor och samfund, lejda ledare och pastorer har gjort fristäderna till en brottsplats där syndaren istället får en fristad i att utöva sin synd. Så skyddas synden hos syndaren. Här går en skarp skiljelinje. Det finns bara en flygplats till himlen. Den heter Golgata! Bara därifrån avgår utrikesflyget till himlen. Där måste du checka in och checka ut. Och du måste lämna av ditt synda-bagage innan döden inträder i gaten, min vän. Den som inte gjort sina kläder rena och vita i Jesu blod kommer inte med. Då blir du kvar här i en förfärlig evighet.

En av de största utgiftsposterna för existens och boende är faktiskt avfallsfrågan. Fråga din hyresvärd eller din bostadsrättsförening, så får du se. Att hantera avfall är otroligt dyrt utifrån det faktum att avfall är svårt att återvinna energi ur. Avfall, som varit en följeslagare till människan i alla tider. Så och för Israels barn långt innan Jesu tid.

Det finns en dal söder om Jerusalem. Den kom att få namnet Hinnomsdal. Där brann det dag och natt. Av sopor. Den dalen är en förlaga till Helvetet. Man eldade där upp döda kroppar av djurkadaver och stanken får anses ha varit outhärdlig. Det är en direkt påvisad plats. Det är lika påtagligt att Golgata är platsen för Jesu offer utanför Jerusalem som det faktum att Hinnomsdal är en förebild på Gehenna eller Helvetet, mera känt. Den eviga elden. Där brann det natt och dag. I Hinnomsdal hade man offrat till guden Molok. Man brände barn till en avgud. Tydligare kan inte en satanisk verksamhet påvisas. Helvetet, platsen för djävulen och hans änglar. 

Evangelister! Ut med er! Ut att trampa upp stigarna till fristaden Golgata. Om inte fiskaren kan locka dig ut till evangelisation, så får han sända jägaren efter dig. Jag säger det som profeter sagt tidigare; Det blir dig då inte lätt!  Ja, ju oftare du går på stigen mellan människor som inte känner Jesus till platsen där de kan ta emot honom desto större chans att fler hittar hem till Gud.

Och ni falska herdar som gör mörker till ljus, ni går en alldeles fruktansvärd framtid till mötes. Ni är om de som skiften talar om; ni är djävulens barn. För vad är en mörkrets ängel? Ett sändebud. Ni gör mörker till ljus och ljus till mörker. Och era äldste bröder tiger medskyldiga i era samfund. De som åtminstone borde ta avstånd med sina medel och sina liv som insats. Ni går så en lysande karriär till mötes i djävulens rike och ni predestinerar er till platsen där elden inte kommer att utsläckas och där masken inte dör. Vad är en mask? Det är den du har framför ansiktet. Falsariet. Dubbelheten. Kluvenheten. Ett ansikte inåt och ett ansikte utåt. "Hugg honom i stycken " så att det inre också motsvarar det yttre. Så att det ena ansiktet motsvarar dess kropp och den andre sin tillhörighet. Vad är en kropp? Verksamhetsutövningen! Ni har gjort fristaden till en brottsplats och inte till en fristad.

Nej, rensa fri-staden från brottsutövningar innan de fortplantar sig! Trampa upp stigarna igen, ni evangelister, så att fristaden kan få vara det den är tänkt att vara. En fri- stad! En fri-kyrka! - som kan visa på Jesus från Golgata. Han som tog vår synd och inte bekräftar den som en dygd, i Jesu namn.

 

I morgon kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan och dela ut traktater, alldeles intill Hötorget. Syftet är att peka på JESUS! Han vill möta dig i ditt liv. Han kan lösa och befria dig från synden och alla dina kval.

Här har jag lånat en undervisning om dopet från YouTube av Per- Arne Imsen. Lyssna på den förkunnelsen! Där får du också i slutet på undervisningen se hur ett dop går till. Ett dop kan också ske utomhus som vid en badplats eller i en sjö. Ja, om du omvänder dig och tar emot JESUS, då ska du också följa JESUS i dopets grav. Det är självskrivet.

- Välkommen att ta del av denna bibliska undervisning.

 

"På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar. "(Amos 9:11)

I några dagar har ett bibelord talat till mig om att "Jag ska upprätta Davids förfallna hydda." Davids hydda. Vad är det för något? Davids förfallna hydda. Jag har aldrig tidigare läst det som ett exempel på en företeelse. Bara att det möjligen var något av övergående art i Davids liv och historia. Oaktat. När blev Davids stora rike till en hydda? Och hur kunde Gud låta det ske, för sitt namns skull? Davids stad och Davids torn i kontrast till en förfallen hydda... Han som skulle bli en stjärna i landets flagga i en långt avlägsen framtid och avbildad på ett frimärke i modern tid. Här talas det om ruiner och förfall. Vad är det du investerat i Herre, på bibelns blad - och oss till nytta? 

Hyddor känner bibeln till som definition på ett litet hus. Men kungar bor inte i hyddor. Det gör stamhövdingar, på sin höjd. I primitiva kulturer. Guds rike är ingen domän för en primitiv kultur. Det är högstående och normativt. En hydda är något anspråkslöst. Guds rike är inte anspråkslöst. Det ställer anspråk på!
Davids hydda skulle vara en stad. David stad hade blivit till en förfallen hydda i trångboddhet. Vad är trångboddhet? Inga fler får plats. Inga fler kommer in! Av systemfel. Ritningarna var för små. Visionerna för snäva. Kraven för inskränkt ställda. Staden som skulle vara en stad på berget, en fristad, hade blivit till en förfallen hydda, när den skulle vara en fri-stad för den efterlyste, den av synden efterjagade. Härav kommer begreppet fri - kyrkan i sin process.

David som Gud hade inlett ett evigt förbund med hade vid detta tillfälle, då profeten utlovar ett löfte, bara en hydda som verksamhetsbas. Distinktionen är naturligtvis symbolisk men i motsvarande grad lika allvarlig. Ett rike som bara består i en hydda. En förfallen hydda. Gode Gud. Gode Gud! Hur kunde det gå så långt? Beskrivningen har aldrig tidigare gjort sig påmind men lägger sig som ett karbonpapper över vår postfrikyrkliga samtid och klär av oss.

"Men var och en må se till, huru han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. "  (1 Kor. 3:10-)

Guds kallelse och gåvor kan han aldrig återta. Aldrig! Det står till och med att han inte kan ångra dem. Det vore värre om han ångrade dem. Men så står det inte. Varför? Därför att det har ett högre etiskt värde att ångra än att återta. 

Profeten säger att Gud skulle mura igen revorna och upprätta ruiner. Ske allt så, Herre! Mura igen och begreppet igen kommer igen och igen! Upprätta... Ordet vi använder om människor som Gud nyskapar. Relationer och sammanhang han kan upprätta på nytt. Upprätta betyder att räta upp. Det har med vinklar att göra. Synsätt är en typ av vinklar på hur vi ser på saker, under betraktelser. Upprättelse. Då ser vi klart igen. Han murar igen revorna och öppnar upp!

Om nu Gud i sitt stora anseende kan utlämna sig själv i ett undermåligt omhändertagande av Davids stad, Davids mur och Davids torn till att nästan gå under i en förfallen hydda - vad kan han då inte åstadkomma genom att ge oss allt i Kristus som dog och uppstod för oss? Då allt blev nedrivet och så förfallet till den grad att det bara kvarstod en svepning och huvudbindel i graven. ALLT har han skänkt oss i honom. Och med honom. I Jesus Kristus!

Men hydda har inte bara med en kroppshydda att göra. Det handlar om en boning. Ett rike, en stad och en plats. Ja, en verksamhetsutövning i en fysik värld.  Gud vill bygga sin församling. Till det behöver han en "byggnad". Jag kommer hålla på tills det börjar brinna i dig. Eller jag själv går ur tiden. Eller tills vi alla reser oss upp i ett församlande, du avvaktande. Elisa la sig över den döda kroppen tills värmen fick honom tillbaka i livet, min vän. Stå upp, var ett ljus!

Låt mig avsluta med att skruva ned de stora brösttonerna jag är medveten om finns här i min text. Låt oss gå tillbaka till den första versen i samma kapitel hos Amos bok. Denne underbare profet. Låt oss först hämta andan och vara alldeles stilla för en minut. För vad står det där?

"Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudet på alla där. Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rädda sig." ( Amos 9:1 )

Vi belyste i förra bibelstudiet att ängeln stod intill Paulus på båten, mitt i natten, som kraschade och att det var mycket viktigt att observera vilken position Herren hade och vart han befann sig i texten. Var hittar vi Herren initialt i denna text? Invid altaret. Invid altaret!! Där stod han. Vad är altaret för en plats? Det vet vi. Mycket väl. Offerplatsen. Där man får ge sitt offer. Där stod Herren! Och han väntar på oss. Ännu! Han har redan gjort sitt offer. På Golgata. 

Men om till och med Abraham som var trons fader fick lov att offra sitt offer, då säger det oss att också vi har ett offer att frambära på samma trons väg. Det är att frambära våra kroppar som ett Gud välbehagligt offer. Vår andliga tempeltjänst.

"Ge oss en biograf, Herre, Vi behöver en samlingspunkt där förkunnelsen kan gå ut! Folket håller på att gå under i assimilation och apati! Avhjälp denna förfallenhet. Jag ber. "  Amen.