"En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden." (2 Mosebok 2:11-25)

De två mest inflytelserika gudsmännen genom tiderna är trots allt Paulus och Mose. Paulus, som före sin kallelse "andades hot och mordlust " blev den kristna församlingens stora apostel och teolog. Han som skrivit merparten av alla skrifter i Nya testamentet. Paulus, som först kallades Saulus var med när Stefanus stenades men utan att ingripa trots sina långtgående befogenheter. "Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.", uppger Apostlagärningarna. Hans liv var så belastat att han likt Jakob fick ett nytt namn vid sin kallelse. Paulus.

I Dagens text så heter det om Mose så avklätt och naket att "en dag när han hade blivit vuxen." När han blivit vuxen?! Blir man vuxen på en dag? Det går naturligtvis inte att mäta. Men också vuxna gör förhastade och omogna saker. Ja, värre än så! Fullständigt obegripliga saker. Oh! Åh!...Det är då ett rikt trösteord för den som brutit mot moralens stränga förordningar. Det ger då hopp i Gud om en bättre morgondag i JESUS hägn. Gud värvade Mose. Och JESUS utvalde Paulus. Är det inte stort, så säg? Då finns det hopp!

Mose var kallad av Gud och när han sent omsider ville starta befrielseverket tog han saken i egna händer och påbörjade en strid han aldrig skulle kunna utföra själv. Han försvarade en hebrè mot en egyptier och dödade honom. Mose blev en mördare. Gudsmannen Mose, som senare skrev på stentavlor att man inte ska dräpa. Ja, långt senare i hans liv. "Lev som du lär", säger moralen. Men talar inte utifrån nåden.

Det finns väl knappast något brott som lagstiftningen dömer så hårt som just mord. Livstids fängelse. Hela livet. Bara dödsstraff kan verka strängare. Det mesta kan vi någolunda under försoning och konsensus reparera här i livet, men aldrig någon som bragts om livet. Den människan är inte längre talbar. Likväl - så blev både Paulus och Mose kristendomens, ja, mänsklighetens kanske största män i storhet och räckvidd.

Mose fick vara i en öken en tid därefter. Han förlorade också hela den kontext han var uppvuxen i och som han var skicklig i. Tänk dig gärna in i det. Det är inte små saker vi talar om här. Paulus förlorade också han vid sin kallelse sitt sammanhang med det ansenliga Sanhedrin där han var en av de främsta företrädarna. Den kanske mest ansenliga klubben i Israel på den tiden.

Det här ger hopp, min vän! Nåden är inget Sanhedrins män har någon erfarenhet av. Inte alls. Och egyptierna betraktade inte heller de nåden som något särskilt dyrbart. Farao kunde benåda efter humör eller för sin egen högfärd skull men inte efter ett Guds sinne. "Den som har fått mycket förlåtet kan också förlåta mycket ", säger skriften, och gör dygd av saken.

Mose gjuter på Guds befallning där i öknen locket till Arken där Guds lag förvarades. Arken, som innehöll Guds och mänsklighetens brottsregister. Förbundstavlorna. Förbudstavlorna! Det locket i guld kom att kallas nådastolen. Nådastolen? Ja, nådastolen. Lagen som är uppslukad av nåden i en låda! Där stänkte man offerblodet, vaktandes av två keruber i guld. Nåden gäller. Blodet gäller. JESUS blod.

Guds väg framåt för Paulus var inte i och genom Sanhedrin. Guds väg med Mose var inte heller i Egypten. Ibland är Guds vägar brutala för hans tjänare. Den bryter tvärt av! Vägen vänder inte åter men den sträcker sig framåt under bränd mark. Många gånger.

Det vilar en oerhörd tyngd och densitet över en människas liv i att vara kallad av Gud. Gud är inte en människa. Han är Gud! Han är verksam i tiden också bland människor vilka han har funnit behag till.

 Jag skriver någon till tröst. Utan nåd är vi alla förlorade. 

Mangrant.

 

Till veckan kommer jag att evangelisera i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan med flyers. Jag vet inte hur många gånger jag annonserat om det. Men det är med en lika stor förväntan varje gång.

Jag önskar jag kunde dela med mig av den välsignelse det ger, det välbehag från Gud. Det handlar inte om självexponering eller någon egen marknadsföring. Jag upplever att det är början på något mera och det har jag också många gånger påtalat. Det är något av det moln som följde Israels barn om dagen och elden om natten. Där HERRENS närvaro är där upplevs den.

I våra dagar har han kallat mig dit ut och därför går jag. Det kan låta anspråksfullt - och det är det. HERRENS härlighet har en enorm dragningskraft. Den Helige Ande vill dit!

Därför går jag.

 

 - "We took Jesus Christ for better or worse, in health, or in sickness, to have and to hold so that even death should never part us."

 - Charles Haddon Spurgeon -

För några år sedan bad jag till Gud att han skulle stoppa den ogudaktighet som vårt land upplever. Den är i särklass. Med ogudaktigheten blir kulturen ett drivhus för synden. Ja, jag har skrivit flera gånger om det här på bloggen, "...från manna till vaktlar". Vi får be till Gud om vad vi vill. Han svarar på bön.

Jag fann i Guds ord att profeten Elia bad en bön att det inte skulle regna. Då gjorde det inte det på tre och ett halvt år. Men det står inte att Gud bad honom att tänka så. Eller att Gud initierade idèn. Har du läst om något liknande? Elia gjorde det självmant och Gud gick i god för honom. Jag fann ut att om man är i samsyn med Gud - då blir man i många stycken en verksam medarbetare till honom. Det vill Gud! All ära till honom!! Ja, det står till och med att Elia sa att det inte skulle regna igen med mindre än att han sa det! Läs fortsättningen på den berättelsen. Utvärdera den texten. Det är oerhörda saker. Elia bad landet in i nöd. 

Och nu kommer den! Prisökningen i vårt land har inte varit så hög sedan 1950-talen. Nu börjar det också skaka i finansvärlden. Vi är på väg in i en motsvarande torka. Det kommer inget gott av den. Inget.

- Men det kommer att komma mycket gott ur den!

 

"De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden." (Uppenbarelseboken 12:11)

Vare sig det handlar om träning inför ett lopp eller en helt avgörande tävling så finns det ett moment av triumf vid en målgång och en seger. Så är det inom många områden. Segerns glädje. Den munvige njuter polemikens sötma då hans argument överträffat motståndaren i logik och konsekvens under retorik och med tankens skärpa. Den mest snabbtänkte blir den bäst slagfärdige i kombinationen. Vinnaren i tyngdlyftning kan glädjas åt att stången vägde 100 gram mer än motståndarens - trots att båda lyfte flera hundra kilo var. Det är vinnarens aura. Man vann. Man övervann motståndaren. Och man segrade.

Människan har ett eget ansvar för sitt liv och att vinna det. Då handlar det inte om att vinna över en annan människa. Då står du ensam i ditt gem. Många går evigt förlorade för att de skyller på en annan människa. Så förödande tragiskt. Och så enormt självbedrägligt. 

Att vinna sitt liv till skillnad ifrån att vinna hela världen lägger JESUS i vågskålen. Illustrationen är enorm och kan inte överbjudas. "Vad hjälper det en människa? ", inskärper han. Men vi fortsätter att vara engagerade i att vinna små fördelar i världen för en bekvämligare vistelse under en kort tid. Vi tappade bort JESUS undervisning sett ur det eviga perspektivet. Här är vår själ farligt hotad.

Skriftställaren av den här bloggen har en tendens att rikta udden mot de redan kristna och på bekostnad av de av naturen redan förtappade. Jag kommer ständigt tillbaka till att mana de troende. De som somnat. De som gett upp. De som plottrar bort sig under en pågående akt. De som blivit bittra och obrukbara för Guds rike. 

Vet du om att Johannes skriver om de som övervann djävulen med sitt vittnesbörds ord? Det är något oerhört! I kraft av sitt vittnesbörds ord. Det finns kraft i det. Tydligen. Du kanske inte märker av det men det är kraft i ditt vittnesbörd!

I tre år...ja, det låter som Paulus ord nedtecknade av Lukas i Apostlagärningarna... Han som natt och dag hade undervisat de kristna. Men i tre år har jag manat på de kristna att resa sig upp ur alla tänkbara passiviseringar. Du förstår; kan man förmera sig då är väldigt mycket vunnet. Det finns ett enormt arbete där ute bland människorna, bland de som du förväntas vinna för evigheten. Avsaknad av strukturer är ingen ursäkt för passivitet. Nej! Tvärtom. De är uttryck för gyllene tider under pionjärskap. De är mycket mer stimulerande än verksamhetsformer som stelnat och som går sin gilla gång. Hör du att jag ropar på dig! Tänk om det är den Helige Andes rop på dig!? Det är allvarligt.

Att vinna över djävulen i sitt eget liv är en storjublande seger! Ja, jag skriver ihop de två orden som ett enda superlativ. Stor och jublande, säger dig uttrycken något? Men storjublande - då är det verkligen fest! Var lägger du betoningen i ordet? I storjublande? Han som är besegrad av Lammets blod. Det är det första och största. Djävulen gör sina räder men blir ständigt påkommen som en mytoman. Denne åklagare. "Hur har du inte fallit, du morgonstjärna." 

Vet du inte hur du ska hitta en tjänst för Gud, min vän? Då kan jag hjälpa dig med det. Jag är vidöppen att lära ut så långt jag har erfarenhet. Du måste bara vilja, våga och verkställa. Du kommer att leva under ett välsignat flöde från himlen. Och du kommer att upptäcka ett mycket spännande liv med Gud du aldrig kan få på annat sätt. Tro mig. 

Jag inbjuder dig att vara med och kan inte överge dig. Herren kallar på många att förändra sin tillvaro ifråga om perspektivet. Det eviga. Det handlar inte om att "lämna allt och sälja allt" och gå upp i rök eller inträda i ett existentiellt vakuum. Det kan det också göra uppvisar historien men "Om den goda viljan är för handen ", säger skriften, "då är den välbehaglig med de tillgångar den har och bedöms ej efter vad den inte har." Du har fått allt. Ge något av din fritid. Ge av ditt vittnesbörd. Ge det åt HERREN i ett själavinnande.

Det är ett offer JESUS har behag till. Pröva honom, så ska du få se!

 

"Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: »Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något. Därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. Ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat. När han hade sagt detta, tog han ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta. Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de."  (Apostlagärningarna 27:33-36.)

Jag vaknade denna morgon med vetskapen om att gå ut med evangelium på stan. Det är inget löfte jag behöver leva upp till. "Villigt kommer ditt folk när du kallar din här.", sjunger Psalmisten. Jag vaknade alltså inte under svårmod eller missmod. Men jag går ensam dit ut. Hären är Guds. Inte min.

Jag tänkte för ett slag på min pappa. Han som var min far i livet. Men blev ett föredöme efter sin död. Hade han tro, gått ensam med evangelium ut på stan i Göteborg, då det begav sig? Det vet jag inte säkert. Hans oxpik var modets. Inte ordet mode men mod. Han gick alltid med en eller två av sina andra vänner under evangelisation. Bibelns Mose skulle egentligen gått ensam i sin kallelse. Han som utbad sig Aron, sin äldre bror, till sällskap. Mose, som inte blev en del i något frejdigt evangelistpar tillsammans med sin fru Sippora, på sin tid, med Swishkonto och kallelser från det Kaldeiska Ur i försök att överträffa sig själva. Tvärtom! Blev inte till och med hans son Gersom till ett verkligt problem och mer än av ett episodiskt hinder? Jo. Vi behöver perspektiven.

Den Helige Ande tog mig tillbaka till texten i Apostlagärningarna 27 denna morgon där Paulus tillsammans med 275 personer höll på att gå under på havet i en svår storm. Ja, den var ganska hård säger texten och visar på att det hade kunnat vara värre. En ängel befann ju sig med dem. Vem i vår samtid skulle annars påminna om det om inte den Helige Ande. Tv4? Nyhetsmorgnar eller den smutsiga kristna dagstidningen DAGEN? Den är värre än kvällstidningarna inom sitt område. Oren och smutsig. En verklig surdeg som förstör Guds rikes säd, som den leds idag. Ni som arbetar på den gör mänskligheten en otjänst. Lägg ner den. Den gör mer skada än nytta.

Det var alltså 276 personer med på båten där på det Adriatiska havet med Paulus inräknad. Var Herrens ängel också medräknad, du Helige Ande, som formulerar dina rop i tiden!? Har vi änglar som följer oss? Har vi änglar som hjälper oss då vi inte mäktar med längre? Ja, Gud har en stor skara av sändebud. De bistår då vi inte klarar det längre. Bara vi inte ger upp! Paulus uppmanade alla på båten att äta. Ja, man äter mat. Man tittar inte på mat. Man tävlar inte i mat. De hade inte ätit på hela fjorton dagar. Av misströstan. Guds ord är mat för vårt andliga välbefinnande. Det finns näring och vitaminer i ordet. Du ser dem inte men de verkar då du fått i dig det. Vilket? Det rena Gudsordet.

Vad läser vi här i texten? "Han tog ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta." Känner vi inte igen den satsen under mer angenäma förhållanden? Under normala förhållanden. Formeln är ju avskriven rakt av men avhuggen. "...sedan tog han också kalken efter måltiden"... Men här på skeppet saknas det senare momentet. Båda citaten är Paulus ord. Vi läser den fulla texten i samband med det vi kallar för nattvarden eller brödsbrytelsen. Vad betyder denna iakttagelse? Tider av svårigheter. Av brist. Tider av ofullkomligheter. Då allt inte är optimalt. Då halva satsen saknas i en mening och där allt är till något annat än vad det skulle vara. Då en får gå utan två. Då två och två skulle sändas ut men bara blev till en. Men då det ändå finns liv i Gud! Så framstår en Hanna i templet och en Simeon inför JESUS inträde i tiden. Kämpande men trosvisst väntande.

Det finns extra ordinära tider, som likt under Davids tid, vilken åt av skådebrödet, vilket var strängt förbjudet. Sätt det i relief till Saul som offrade ett offer, vilket var förordnat prästen och inte kungen. Saul blev så förkastad. Men David åt av skådebrödet. Gud hade då högre värden han vakade över! Här bröt Paulus brödet på ett katastrofens skepp och vi saknar vinet i satsen. Förstå min bild. 

Skeppet gick sönder såsom ängeln hade förutsagt. Men alla klarade sig - om än brutalt. Det var det väsentliga. Och hur klarade de sig? Hur kom de i land? Ja, här slår den Helige Ande åter in drivspikar i det nya framtida skeppet, den nya verksamheten, med att säga; "Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land, och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land."

Paulus talar på ett annat skriftställe om de som lidit skeppsbrott i tron. "Några klarade att simma i land." Några. Men här i denna påtagliga händelse på tidens hav så räddades de av "plankor " och av "spillror " från skeppet. Här ropar den Helige Ande; "Håll fast det du har så ingen tager din krona!" Vi är inte framme ännu.

Inte allt i en andlig verksamhet överlever. Av strukturerna. Mycket i en andlig verksamhet är också för sin tid. Vi kanske kan vara modiga och säga; bara för sin tid. Likt David "som tjänade Gud i sin tid." Men det som är väsentligt håller man fast vid. Vid tron! Och den är evangeliserande. Den är missionerande! Tron som är lika lite som en bräda - ett senapskorn. En planka - ett senapskorn. Tron den för dig i land. Men du måste äta. Bryt brödet och ät. Ja, ta och ät. "Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de."  

" Tack JESUS för en Paulus. Tack JESUS för Hövitsmän. Tack JESUS för att du går med som en ängel och bredvid. Då ser du vad vi ser. Du känner vad vi får känna och erfara. Du som redan är väl förtrogen med mänskligt liv."

Nu ska jag strax åka in till korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan med traktaterna om JESUS. Det är tretton minus grader just nu, men det ska bli bättre. Det är ingen väderleks fråga. Detta är ett trons arbete. Jag formligen vräker ut traktater om JESUS, men ser inte strikt till något resultat. Det påverkar mig inte.

Jag vet att på sådd kommer skörd. 


 

"Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn." (Uppenbarelseboken 3:8.)

Idag när en följare ringde mig och jag blev så uppmuntrad, så talade vi lite om tidsläget. Då slog det mig att vi är mitt uppe i ett gängkrig som påminner om starten på gängkrigen i New York på 1970-talen, men här i Sverige. Var det inte dem som David Wilkerson kom att evangelisera ibland då Nicky Cruz gängledaren blev frälst och "Korset och stiletten " skrevs? Tanken slog mig; Är det dessa som blir det nya missionsfältet? Gud vet! Herren vet.

Ja, en sak är säker och den meningen utväxlade vi över telefon; "Herren har öppnat en dörr för evangelisationen där i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan och den har kommit för att stanna. En dörr som ingen kan stänga. För det finns ingen dörr att stänga. Himlen är öppen. Vidöppen! " 

Nästa vecka kommer de nya traktaterna jag beställt. Bed för denna gatumission! Traktaterna är lite mer påträngande i sitt framförande denna gång. Det behövs. Jag ska visa er när de kommer. Blir de bra i sin slutliga utformning kommer jag att beställa tiotusentals. Tro inget annat.

Hur Herren leder arbetet vidare, det vet inte jag. Men det är ett arbete utöver all mänsklig regi. Fullständigt.

 

På torsdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan igen ( från kl. 10.00 och ett par, tre timmar framåt ) och dela ut traktater om JESUS. 

Beslutet att överlämna sitt liv i JESUS händer ligger hos varje enskild människa. Men det behövs att påminna människor som inte har någon hjälp av sin samtid att göra ett rätt beslut och ställningstagande. Evighetsfrågan är den i särklass största mänskliga frågan att ta ställning till samtidigt som det är den mest undanskymda och förbisedda.

Genom synden kom döden in i mänskligheten. Döden som är ett avklädande men också ett förevigat tillstånd av våra liv med eller utan Gud. JESUS är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Gud utan genom honom. Det är bibelns lära.

Gud bestämde sig tidigt för att bygga en ny tillvaro för människan efter syndafallet i Edens lustgård. Men han avsåg att befria den från synden. Ingen människa kan därför nå himlen med oförsonad synd i sitt liv. JESUS bar ALL synd upp på ett kors. Det är till honom vi får gå med vår synd. Det var själva avsikten med hans död. Han som dog i vårt ställe.

Ta emot JESUS i ditt liv! Bekänn din synd inför honom. Han vill försona dig med Gud till befrielse och upprättelse. Omvänd dig och gör bättring till dina synders förlåtelse. Låt sedan döpa dig till JESUS Kristus. Då ska du som gåva få den helige Ande.

Välkommen!


 

Detta är ett upprop. Verkligen. Ta del av denna inspirerande förkunnelse. HERREN mobiliserar.

"Tack GertOve för din undervisning. Jag snubblade över den på YouTube. Jag delar den här med många. Tack för aktualiteten. Tack för inspirationen, tack för upplysning."