_DSC9211-2.Mobilen

Jesus led och dog för oss

Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty det vet inte vad de gör”. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. Luk. 23:33-34.

Vi den här tidpunkten hade den religiösa och den juridiska makten tagit ställning till Jesus. Dom var avkunnad. Han är på väg att korsfästas. Framför honom hade han de verkliga kvalen, att bära mänsklighetens synder i sin kropp. Och att känna sig övergiven av Gud. Han hade blivit anklagad, misshandlad, hånad och spottad på. Nu väntar de sista av hån och påfrestande glåpord som appellerade till hans allmakt. Fräckheten och ondskan som mötte honom visste inga gränser. Till och med hans kläder tog man av honom.

Men Jesus bevarade perspektivet. Han höll ut i sin kärlek till oss. Han visste att han kom för att dö för människans synder. Hur vid och hur självutplånande är inte hans tanke, då han ber sin Fader att förlåta människorna för vad de gjort. Förlåt dem! De vet inte vad de gör. Jesus förstår deras sinnestillstånd. Och handlande. Inte i aversion. Men i diagnos. Fader, förlåt dem de vet verkligen inte vad de gör... Inte ur något perspektiv.

Varje människa har sin värdighet. Och den är skräddarsydd. Den har sin individuella struktur och balans likt en själens dräkt. En del tål mycket. Andra tål mindre. En del inget alls. Vi brukar tala om de ”hudlösa”, de sköra. Men en sak har vi människor gemensamt, vi har en bortre gräns för vad vi tål. Jesus tålde och utstod allt. För oss!

Jag försöker förstå Jesus tålighet i de många kaskader av anslag och angrepp på hans person. Man hånar hans Gudom. Provocerar honom att befria sig själv. Man tar av honom kläderna. Guds son. Här borde han väl åtminstone tappa besinningen. Han kunde som vi säkert skulle ha sagt: ” Jag har kommit för att lida och dö men kläderna rör ni inte. Någon aktning och värdighet måste väl också jag få ha! " Jag känner mig kränkt!" En smärre förnedrande detalj i sammanhanget. Jesus utstod allt!

Man spikar fast honom. Sätter en törnekrona på hans huvud. Så förnedrande. Man skriver Judarnas konung på korsets tavla och sticker ett spjut i hans sida. Den fysiska och mentala misshandeln är ovärdigt allt mänskligt beteende. I princip allt får han gå igenom.

Maud Webster skriver i sin bok med titel, "Roms vatten", att den svamp som en av soldaterna räcker honom med ättiksvin på intet sätt var en välgärning. Jesus ropade ju vid ett tillfälle: "Jag törstar." Men svamparna var den tidens ”hygienartiklar”. Den förde man till Jesus mun. På alla plan förnedras Jesus. Och vi förstår när han hänskjuter förlåtelsen till Fadern, att han själv var förlåtande. Att vara förlåtande är inte synonymt med oberördhet. Verkligen inte. Men Jesus överlämnade allt till Fadern att bedöma och döma. Jesus offer var helt och totalt.

Så lite vi tål i Jesus efterföljd. Så lite vi har bevisat vår kärlek till Jesus i att utstå småsintheter eller lidande på ett personligt plan, vid vår bekännelse. ”Kärleken är tålig och mild”, säger Paulus.

Men vi blir så lätt kränkta och vill hävda vår rätt.




Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln