Klicka på länken. Bengt Waldemarsson framför. 

https://www.youtube.com/watch?v=_1-23zrBuT4
 

Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: "Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead.  När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren.  Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja."  2 Kungaboken 9:1-3.

Profeten Elia skulle upptagas ut och ur detta liv. Men innan dess skulle han smörja tre personer i sitt ställe. Kungen över Aram, över Israel och sedan Elisa som profet i hans ställe. Här kommer istället budet från Elisa, Elia efterträdare, att smörja Jehu till kung över Israel. Man kan se att denna ritual , om vi får kalla den så, skedde med fördröjning. Gud hade nämligen bett Elia om den saken. Men Elisa står i samma tjänst och det Gud föresatt sig, det sker. Förr eller senare. Och det som såg ut att dröja och gå om intet  - kan ske med en väldig hast. Jehu!

Tillståndet på denna tid i Israel var besvärligt. De kringliggande folken och deras religioner hade beblandat den judiska gudstron med andras. Det hade skett på mänsklig väg genom ingifte och utgifter. Vandel, handel och förbindligheter i strikt motsats till vad som var rådligt. Det hade Gud varnat för. Därför blir Ahab en före detta kung i Israel i denna stund. 

Ahab som var gift med Isabel var en svag regent. Isabel styrde indirekt riket genom att styra honom. Han var huvudet i Israel. Men hon var halsen. Paret införde Baalsdyrkan och byggde främmande tempel. De förföljde och dödade gudsmän. Elia bortgång är en direkt påföljd av hennes inverkan. Ja, hon är faktiskt den kvinna som får den mäktige Elia att resignera av fruktan. Isabel finns omnämnt i Uppenbarelseboken. Hon står namn och prototyp för en andlig makt genom hela historien. En andemakt. Hon utgör ett politiskt maktcentra i religionens namn. 

Elia var nu borta. Men Gud tar nya tag genom nya redskap! Han har i sin utväljelse utsett Hasael, Jehu och Elisa som sina verktyg. Och när Gud svarar gör han det ordentligt. Elisa gör dubbelt så många kraftgärningar som Elia gjort och svarar upp emot förlusten - om vi för ett slag räknar, mäter och talar som vi gillar. Så gör inte Gud. Han selekterar inte sina gärningar. Allt Han gör är utomordentligt! Det är bara vi som förtjusar oss i vissa aspekter av Hans verk. 

Jehu som ända in i vår tid har rycktet om sig att springa. Att springa som ett Jehu är inte bara svaret på en fråga i ett familjespel utan en verklig historisk person. Han fick vara den som gjorde ett slut på Isabel under den epoken. Det gör han med bravur. Man kan mer än väl säga att han var mannen för uppdraget, denne överste.

Vi går till texten. Den är kärnladdad. Och ödesmättad. Profetorden ligger i luften och kommer att uttalas. Låt oss lägga märke till några saker. "Spänn bältet om dig! Ta den här oljeflaskan! Gå till Jehu och bed honom resa sig! Och för in honom i den innersta kammaren." Säg sedan: Så säger HERREN! Jag har smort dig till kung över Israel." Sedan kommer de märkliga orden som ser ut som Jehus eget valspråk: "Öppna sedan dörren och fly utan att dröja." Det handlar om ett konkret avgränsat uppdrag som gestaltas i avsaknaden av allt vad samkväm heter.
E T T   U P P D R A G   M E D   D I G N I T E T ! Åt båda hållen.

När vi söker efter positioner eller människor till poster sonderar vi kandidaterna och testar av dem. Här är det något annat. Gud kastar sin kallelse över Jehu. Och så han sedan far fram! Jag tycker redan instruktionen Elisa ger sin profetlärjunge andas profetord. Spänn bältet om livet! För in honom, gjut olja över hans huvud och säg.; "......". Och fly!!

I slutet av det korta kapitlet efter att profetlärjungen smort Jehu till kung, säger han något så tillsynes respektlöst och ohövligt om profetlärjungen till sina vänner, att man inte riktigt förstår hur det kan rymmas under samma oljehorn. Vi läser:

"När Jehu kom tillbaka ut till sin herres tjänare, frågade man honom: "Allt står väl rätt till? Varför kom denne galning till dig?" Han svarade dem: "Ni känner ju den mannen och hur han pratar." Men de sade: "Du försöker lura oss. Säg som det är." Då sade han: "Så och så sade han till mig: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel." Då tog var och en av dem genast sin mantel och lade den under honom på trappan. De blåste i hornet och ropade: "Jehu är kung!"
                                                                                                     2 Kungaboken 9:11-13.

Var det falsk blygsamhet hos Jehu? Var det en akut form av storhetsvansinne? Var det hybris? Nej. Det var smörjelsen som satte uppdraget före riten. Det var därför profetlärjungen skulle fly därifrån. Annars hade de sytt efoder och gjutit kronor för alla tänkbara situationer åt hans majestät. Det uppdraget var inte Jehus. För se hur profetlärjungen flyr. Och se hur den smorde Jehu till synes förläget raljerar över hela proceduren. Det påminner osökt om David då han åt av skådebrödet.

Verket kallade !

 

" Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka. 
Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet. 
När molnen är fulla, tömmer de sitt regn över jorden, 
och om ett träd faller omkull, mot söder eller norr, 
så ligger det på den plats där det har fallit. 
Den som spejar efter vind får aldrig så, 
den som skådar efter moln får ingenting skörda. 
Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, 
så förstår du ej heller Guds verk, hans som gör alltsammans. 
Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen, 
ty du vet inte vilket som lyckas bäst, det ena eller det andra, 
eller om båda är lika bra."                                                          Predikaren 11:1-6

Raderna hämtade ur predikaren rymmer världar av visdomsord. Men de har en sak gemensamt: kalkylera inte, spekulera inte. Man kunde gott döpa om rubriken för texterna till: Ge ut! Ge ut hämningslöst! Så mycket eller lite du vill. Du är fri att välja, till synes.

Jag vet om en man i min barndom. En kristen. En gudsman. Jag minns inte om jag skrivit om det tidigare i detta forum. Hur som helst. Han var sjöman och till åren kommen då min pappa brukade skjutsa honom till och från kyrkan. Han, gudsmannen, Elon Svan, berättade om ett tillfälle ute på sjön då Gud sa åt honom att kasta sin bibel i havet. En rätt udda och naiv impuls. Men det var just det bibelord som kom till honom. "Sänd ditt bröd över vattnet, i tidens längd får du det tillbaka". Han tvekade först men gjorde som han blev tillsagd. Han kastade boken i vattnet. Och blev för ett slag utan egen bibel. När Gud verkligen talar är det värt mycket, ja, de mest tokiga upptåg kan tappa i relevans. Och göra aktören hög av glädje.

Många år senare steg Elon Svan in på en gudstjänst i Göteborg. Han kom in sent i mötet och det stod en man och talade i den lilla frikyrkan. Mannen som talade var också sjöman. Han började berätta hur han blev frälst. Att han hittade en bok flytande i vattnet för många år sedan på sjön. Han hade fiskat upp boken och blev gripen av det han läste. Han blev frälst. Elon Svan blev naturligtvis lycklig över att få höra det och sammanstrålade med sjömannen som fick hela bakgrundshistorien omtalad för sig. Berättelsen kan låta fabricerad och tillrättalagd. Jag kan gå i god för den då jag själv hört den gamle omtala berättelsen. 

Vad säger oss bibeltexten här, egentligen? Jo, det finns åtskilliga skäl till att ställa sig till förfogande för Gud!! Med vad? Med vad som helst! Ja, nära på. Texten säger att vi inte vet hur Guds verk utföres. Vi förstår inte Guds verk. Men vi kan bli delaktiga i att utföra hans gärningar. Gör vad du kan! Gör vad du blir manad till att göra. Gör det med Gud för ögonen. Gör. Gör. Gör! För tro utan gärning är död.

Har du tänkt på att Gud går i god för att inte en enda sparv faller till jorden och dör, utan att Han vet om det? Vet du om att Gud sörjer för sparvarna?! Inte sörjer men försörjer! Hur gör Han det? Genom dom som sitter och matar fåglar på parkbänkar, så klart. Det låter ju inte klokt. Ja, men motsäg mig utifrån bibelordet. Gud bekänner sig ibland till de mest harmlösa händelser och gör de som utför det till budbärare.

Låt mig till sist här avsluta och berätta om en trofast kvinna. Hon köper av sin månadslön tre kassar med mat, varje gång. Hon delar ut dem till tre av henne utvalda kvinnor bland stadens anonyma tiggare. De bär oftast otidsenliga slitna kläder, de är smutsiga och verkar ha hamnat på sidan av livets allfartsvägar. Hon gör det utifrån två aspekter. Ett: ingen sitter och tigger frivilligt. För det andra: det är ett simpelt, enkelt och ohyggligt välsignat sätt att överhuvudtaget göra någonting utanför ett egoistiskt västerländskt självupptaget liv. Hon är mitt föredöme! Bara det att få berätta om hennes gärning är välsignat.

"Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tidens längd får du det tillbaka."


 

”Om du möter många hinder – tro på Gud, tro på Gud. Löst blir varje band som binder – om du tror på Gud. Gud sin hjälp till oss vill sända, det på dig och mig beror. Underbara ting kan hända – om du tror på Gud.”

Sången sjöng av sig själv i min inre värld denna morgon. Det var en kör med många röster. En stor kör. Resonansen från tonerna angav att den kom från en plats av rymd och den gav ett lugn och tillfredställelse till min själ. Då närvarade smörjelsen från Gud. Ja, tänk hur det kan vara. Helt plötsligt utan någon föraning. Sången och tonerna var himmelska. Musiken som ljöd saknade allt vad modern rytmik kan uppvisa i ett förfinat tillstånd av frustration, aggression eller självhävdelse. Inget sådant levererades av kören. Min tillvaro berikades. Melodin bar med sig texten och jag fick leta upp orden, innehållets rika innebörd.

Det var en gammal sång mitt inre hämtat upp från den eviga världen. Varifrån annars? Inget i samtiden kan tillföra en sådan harmoni den tillförde. Det blev till manna.

”Om du möter många hinder” innefattar inte också det den som möter ett hinder, om vi tröskar texten och märker ord? Jo. Ett hinder kan vara nog så svåröverkomligt för den enskilde. Men texten uppmanar oss att tro på Gud även för många hinder. Går du igenom svårigheter? Tron bär för mer och den bär också dig i din belägenhet. Att tro är en uppmaning. Är det inte så texten faller? Uppmaningen att tro genskjuter och avbryter verklighetsbeskrivningens ve och fasa. ”Om du möter många hinder ”… Tro på Gud! Uppmaningen och vädjan håller igen sig själv för att inte ta till övertoner och bli till ett imperativ. Proklamationen skränar inte. Den är omgiven av hopp och tillförsikt. Till Gud. Därför vilar sången på änglavingar och framförs av sådana. Det finns ingen anledning att inte publicera hela sången i sin fulla utformning denna dag.

Tro på Gud.

Om du möter många hinder, Tro på Gud! Tro på Gud! Löst blir varje band som binder, Om du tror på Gud.

 Kör : Gud sin hjälp till oss vill sända Det på dig och mig beror. Underbara ting kan hända, Om på Gud vi tror.

Om av nöd och sorg du hotas, Tro på Gud! Tro på Gud! Sargad kropp och själ kan botas, Om du tror på Gud.

När dig frestelserna hinna, Tro på Gud! Tro på Gud! Kraft du får att övervinna, Om du tror på Gud.

Aldrig här du ensam lämnas, Tro på Gud! Tro på Gud! Vägen för din fot skall jämnas, Om du tror på Gud.    / Egon Zandelin


 

Det är mycket träning nu. Nytt personbästa ligger på 52,13/mil.

Imorgon gör jag ett nytt försök.