_DSC9211-2.Mobilen

2011 > 11

Profeten Jesaja levde nära hovet på sin tid. Hovpredikant kallas det för. Så kan ske då Gud kallar en människa. Idag är det många kristna politiker som drömmer om en ministär i den svenska regeringen eller att få en plats i riksdagen. Några har också lyckats ta sig in där. Många ser i det profeten Daniels liv som mönstergivande. Någon legitimerar sitt politiska engagemang i just Daniels exempel.

Men jag har ännu inte hört någon talat sig varm om ett liv likt profeten Jeremias. För vem var en hovpredikant om inte han? Jeremia som blev inlåst i kungens egen vaktgård. Dit rände kungen titt och ofta för att höra om profeten fått något ord från Herren. Det är väl om något att vara en hovpredikant? Vart vill jag komma? Till Jeremia och hans Guds relation. Vad annars? En röst med Gud kan uträtta mer än en votering i Sveriges riksdag. Alla är inte hovpredikanter som Jesaja. Och ingen vill egentligen utföra det som Jeremia fick vara med om.

Jag har fascinerats av hur öppenhjärtligt Jeremia beskrivit hur Gud talade till honom, vid ett tillfälle. Följ med mig! Bakgrunden är den att Babels kung med sina trupper var på väg att invadera Israel. Det hade Jeremia redan innan varnat för. Och särskilt till kungen. Det var bland annat därför han blev en hovpredikant. Så uppkommer i Jeremia sinne att hans kusin Hanamel skulle komma till honom i fängelset och be honom köpa en åker av honom. Hur fick han den tanken? Allt är inte religionspsykologi. Det var Gud som talade!

Rent rationellt går man inte och köper en åker då en ockupationsmakt är på intåg. Det är varken framsynt eller förståndigt. En ockupationsmakt skall säkert ta egendomen vid konfiskering.

Polletten hade antagligen trillat ned hos kusinen Hanamel. Och Jeremias plötsliga trovärdighet hade säkert genom hans förutsägelser, fått en ny pålitlighet hos släkten. En främmande makt var på väg att inta landet. Ryktet hade säkert nått Anatot och kusinen springer för livet och söker upp Jeremia. Det var inte alltid självklart. Nu var det så. Det är en gudsmans lott. Profeten beskriver redan innan att Gud talade till honom, om att kusinen var på väg. Jeremia bok : "Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig; Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har inlösningsrätt att köpa den. Köp den därför åt dig." "Då förstod jag att det var Herrens ord." Jeremia 32:8.

När profeten såg Hanamel komma till honom förstod han att det var Herrens ord. Jeremia förstod inte på en gång att det var Gud som talade. Logik, rationellt tänkande, mänskliga omständigheter, oro för andra, omtänksamhet - ja allt vad mänsklig reflektion kan ge ljud åt kan uppkomma i en människas tankevärld. Men här var det Gud som talade! Och profeten verkar lite osäker på det. Lite likt Samuel. Den unge Samuel. Men Samuel har sitt alibi. Han var ju så ung. Inte Jeremia. Han är en vuxen man.

Att höra Guds röst är inte alltid så givet. Men vad ljuvligt det är när den bekräftas! Jeremia köpte åkern. Han bad sin vän Baruk stoppa i köpavtalet och lagfarten i en kruka. Den krukan skulle sedan gömmas undan. Krukan skulle vara ett tecken på att Gud långt in i framtiden skulle låta sitt folk åter få köpa sitt land, långt bortom fångenskapen. Därefter vänder sig Jeremia i vånda till Gud. Landet var på väg att intas. Jeremia började inte bygga ett hus till sig själv på tomten. Han var mer bekymrad över Guds sak.

Läs hela kapitel 32. Lägg märke till Jeremia böneord. Jag menar orden och formuleringarna han använder. Gud använder samma ord i sina svar! Är inte det stort?! Är inte Gud bönhörande, så säg? Förvisso.

Han är intill ordval bönhörande!!

Läs hela inlägget »

Josef blev Faraos närmaste man. Han kom som en obetydlig slav och främling ur ett intet, men fick genom Guds ledning rädda en hel nation. Han blev också ett redskap i Guds plan med sitt egendomsfolk Israel. En navelsträng, om du tillåter jämförelsen. Ett folk i vardande.


Familjen Jakob som kom till Egypten genom familjetvisten fick en tillflyktsort i området Gosen, i norra Egypten. Där fick de leva i fred under 430 år och växa till sig från att ha varit 66 personer, till att bli ett folk lika många som danskarna idag. Vad viktigt att Gud får sin vilja igenom i varje människas liv! Vad viktigt att Gud får handlingsutrymme och så stort det är att Han tar sig det. Gud arbetar genom omständigheter och människor. Han skapar genom vår överlåtelse till Honom. Han verkar genom vår vilja och det vi gör. Det kan vara svårt att se vad Gud gör i det vardagliga. För även det naturliga är ju i sig ett under. När Gud kommer in i det naturliga, föder Maria en Son som får namnet Jesus. Trots att hon inte hade varit med någon man. Det naturliga får bli en livmoder för det övernaturliga eller rättare sagt - det gudomliga. Guds Son Jesus Kristus.


Vi kan också läsa om Jaebes, han vare en släkting till Josefs broder Judas. När vi tröskar den knapphändiga informationen i hans biografi, är Josef för länge sedan begravd i Kanaans land - Israel. I det släktregistret som bibeln staplar upp, står det att den ena födde den. Och den andre födde den och så vidare. Ett anonymitetens register likt en slarvigt förd kyrkobokföring.


Plötsligt stannar bibeln upp i sitt katalogiserande. Och det kommer ett "men"... "Men Jaebes var mer ansedd än sina bröder; hans moder hade givit honom namnet J a e b e s, i det hon sa; Jag har fött honom med smärta". 1 Krönikeboken 4:9.


Bibelns författare stannar upp vid Jaebes. För hans mor hade fött honom med smärta. Föder inte alla mödrar sina barn med smärta?! Varför betonar bibeln att hon födde honom med smärta? Han led. Det är med den största självklarhet så, att alla mödrar föder med smärta. Men vem har kunnat frambära en beskrivning om hur det är att födas? Barnets upplevelser vid födseln... Inget barn har kunnat vittna om den totala omvälvning det är att komma ut ur ett moderliv med livet i behåll. Men i detta fall får vi veta att Jaebes föddes med smärta och det var hans mor som gjorde det. Så retoriskt och så flerbottnat! "Jag har fött honom med smärta". Omständigheterna är inte omtalade men något smärtade Jaebes. Varför är de inte mer preciserade? Därför att omständigheterna är underordnade det Gud gör och för att inkludera också dina kval - du i vardande! 


Josef är ett enastående exempel för varje kristen. Han uppvisar en särdeles fin karaktär. Han är oförvitlig. Men han fick betala ett pris för det som Gud gjorde genom honom. Vi avläser det också i namnen han gav sina söner. Det är nog det enda man kan utläsa av Josefs inre värld, där han genomgår de värsta av anklagelser och genomlider svåra dagar. När han skall ge namn åt sina två söner får de heta; Manasse och Efraim. De namnen betyder "Gud har låtit mig glömma all min olycka och hela min fars hus." och "Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land." Hur man nu kan komma ihåg något som är glömt... Spåren var djupa och förädlande. Glöm inte att också Jakob haltade efter mötet med en ängel.


Josef kallade Egypten för sitt "lidandes land". Manasse och Efraim. Varje gång han ropade på sina söner var de betydelsen av hans lidanden. Lidandets land och det glömda "faders huset". Separationen och utanförskapet. Vilken deklaration! Vilket exempel för dig och mig, i en tillvaro som inte alltid är så blid. Du övervinnare, övervinn!! Och vilken enastående plan av Gud. Han räddade Egypten och lånade en liten plätt av Nilens land, för att familjen Israel skulle bli ett folk till numerären. Med hjälp av Josef som blev en vicekonung.


Djävulen vill alltid bli nummer ett. Över allt och alla. Så annorlunda med Jesus. Jesus har alltid "upplevt sig" som nummer två. Och underställt sig Gud. En gång gjorde Gud Honom ringare än änglarna. Men Han fann sig i det. Han blev lydig intill döden på ett kors. Karaktärernas karaktär. Därför har Gud upphöjt Jesus över allting. Han har därför fått all makt. Inte tagit den.



Snart skall Han göra bruk av den!

Läs hela inlägget »

Kung David skriver en sång. Jag refererar till Psaltaren 16.

Rubriken är på något vis privat. "Den frommes tillit till Herren." Och psalmen fortsätter i samma anda. Frommes tillit? Kan man benämna sig så på egen hand? From? Ja tydligen. David liksom betraktar sig själv och sin egen Guds relation. Vem kan mäta den? Vem kan rätt definiera hur man har det ställt med Gud? Många kanske istället kommer fram till blandade slutsatser med brister hos sig själv eller en tillsynes frånvarande Gud.

"Jag har haft Herren för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall inte vackla. Psalm 16:8.

David uppvisar en helgjuten relation till Gud. Jag har HAFT, Han ÄR, Jag SKALL inte, skriver han. Alla tidsrymderna. Igår, idag, så och i evighet. Är inte det en underbar deklamation? David som hade ett brokigt liv. Han förvägrades äran att bygga Herrens tempel, likväl har få fått det erkännandet av Gud som David. Han med ett hjärtelag likt Honom. Men David hade blod på sina händer och striden i hans hus tog inte slut.

"Jag har haft Herren för mina ögon alltid". Det kan rent faktiskt förklaras med att Herren inte lämnade David. Det är också sant. Men det är David som skriver och det är hans egen erfarenhet. Herren följer inte med på allt, likväl triumferar heltonerna vid g-klavarna – "Jag har haft Herren framför mina ögon". Alltid! Vilken ljuvlig ställning.

Vidare så skriver han; "Han är på min högra sida, jag skall inte vackla".

Vi vet av bibelorden att Jesus sitter på Guds högra sida. Den högra sidan som är den alldeles särskilda platsen för Jesus som har all makt i himmel och på jord. Men här säger David att Herren är på hans högra sida. Hur går det ihop? Då sitter ju David mellan Jesus och Gud... Är det ett myteri på gång? Nej. Och det är ingen felaktig bordsplacering. Positioneringen har sin betydelse.

Jesus skall i allt göra sin faders vilja – på den högra sidan. Hur är det i förhållande till David? Skall Herren göra Davids vilja utifrån Davids högra sida? Ja det skall Han! Och det gör Han. Han skall bortta världens synd. Också Davids synder. Det är Jesus enastående position inför Gud och

människor! Där uppfyller Herren den absoluta positionen på den högra sidan. Borttaga världens synd.

Just nu sitter Jesus på Gud faderns högra sida och manar gott för oss. När vi vänder oss till Honom, intar Han den betjänande platsen på din högra sida och gör din själ ren. 

Läs hela inlägget »

Att gå Guds väg är inte lika för alla. För Abraham handlade det om att själv gå ut ifrån sitt land och sin släkt. För Josef handlade det om att bortföras från sitt land och från sin släkt. Temporärt men lika omvälvande. Gud stöper inte sina ljus i formar. De är alla handstöpta. Särskilt handstöpta.


Josef kommer till Faraos hus och blir betrodd med allt. Guds hand var med honom och bara hans närvaro där välsignar hela Faraos hus. Vilken skillnad mellan honom och Mose. Mose som får vara den som leder Israels folk tillbaka från Egypten till Israel, i ett senare skede. När han sätter sina fötter i Faraos hus, då börjar olyckorna. Josefs och Moses inverkan var diametralt motsatta. Din kallelse är inte en annans kallelse. En annans uppgift är inte din. Vi har alla ett arbete att utföra och Gud skall till slut föra fram det, som Han har tänkt det. Och det får kosta vad det vill. Så tänker Gud. Han genomför det och Han frågar om vi vill gå. Jämför dig inte med de som till synes har en mycket mer framgångsrik tjänst. Den kan vara av Gud ordnad så. Förhäv dig inte över att just du får skörda extrema framgångar. Gud kan bara ha ordnat det så. Varför gör Han olika? Gud har ett syfte. Ditt intåg blir en annans uttåg. Det kräver sin man och sina förhållanden. Gud stöper ljusen för hand. I sin hand. Men brinn, människa !


Josef blir misstrodd. Hamnar i fängelse. Konungens fängelse. De är nog inte särskilt mycket bättre. Den konungen är vred på får det troligen sämre än andra fångar. För varför skulle det annars heta konungens fängelse? Det var Faraos hustru som försökte fälla Josef - på kvinnors vis. Det gick inte. Karaktären var bättre. Och visionen bar honom. Lillgrabben som var på drift men hade blivit en man. Tyvärr hade Farao - som alltid, ett anseende han måste upprätthålla och då var han under stora svårigheter tvungen att slänga Josef i fängelse. Rikets första dam var Farao tvungen att rädda ansiktet på. I det fängelset började Gud att låta Josef få tyda drömmar åt andra. Men vart hade han lärt sig det?


Efter en lång tid står Josef igen hos Farao. Gud har ingen klocka. Men Han verkar under tiden och Han kommer aldrig försent. Farao har haft en dröm som handlade om sju svåra år av torka och hungersnöd, i hela mellanöstern. Den skulle föregås av en lika lång period av rik skörd. Ingen kunde tolka drömmen. Den var för kryptisk till sitt utförande. En från fängelset benådad fånge tipsar Farao om den bortglömda Josef, som fortfarande satt kvar i fängelset och han hade ryktet om sig att kunna tyda drömmar. Kommer du ihåg vad hans bröder sa; Där kommer drömmaren! Det står i bibeln att Gud var med honom. I fängelset!? Ja, i fängelset. Vem hade lärt honom tyda drömmar? Och vart hade han lärt det, han som själv tydligen drömde drömmar med innehåll? Kan du säga mig det, du som upplever att du lever i en becksvart tillvaro, betydligt komfortablare än Josefs tillvaro. Allt är relativt. Jag bugar mig ändå inför dina problem. De är naturligtvis dig övermäktiga, förstå min tanke...


Josef lyftes upp med ännu större befogenheter. Han får vara den som upprättar ett skattesystem för att hamstra för de svåra tider som skulle komma. Han blir en mäktig finansminister med vittgående befogenheter. För nu hade Gud satt Josef i den position där drömmarna han haft i ungdomen, skulle realiseras. Det var också hungersnöd i Kanaans land där hans familj bodde. De sökte sig ner till Egypten där det fanns säd och bröd. Där hade nu Josef en nyckelroll. Stjärnan i mitten av de andra som bugar sig. Och kärven i mitten som blir upphöjd av de andra kärvarna. Synen som väntade på sin uppfyllelse. Men inte som ett självändamål.


Vad får plats att sägas mitt i denna slarvigt schematiska framställning över Josefs liv, gjord på en bloggs minimala utrymme? Ja, Jakob profeterar över sin son lite senare, vid slutet av sin levnad. Han säger; " Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan: dess grenar nå upp över muren. Bågskyttar oroar honom, de skjuta på honom och ansätta honom; dock förbliver hans båge fast och hans händer och armar spänstiga genom dens händer som är den starke i Jakob, ..... välsignelser från djupet som utbreder sig därnere. 1 Mos. 49.


När en annan konung, Kores, får uppdraget av Gud - i en annan tid, att släppa Israels folk ut från ett annat förtryck, då beskriver bibeln det så här; Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret." Det korresponderar väl med det som Jakob talar över Josef. Djup. Mörker. Mörker och djup! Välsignelser från djupet. Skatter i mörkret.


Vad vill jag säga och peka på bland alla metaforer och bilder?


Guds vägar är oöverskådliga. Och de är inte alltid smärtfria. Är livet överhuvudtaget smärtfritt för någon? Nej. Men lyckan, glädjen och friden du får när du tar emot Jesus i ditt liv, överglänser allt. Tveklöst. Men skall du följa Jesus så finns det också ett pris att betala. Och det är värt priset! Vi vill gärna välsigna och bli välsignade. Vi vill gärna ha skatter och ge allmosor. Jag talar naturligtvis om andliga skatter och välsignelser. Djup och mörker. Vad är detta för motsägelser i ett rikt kristet liv? Det är inga motsägelser. Skatterna i mörkret. Gud har gömt dem där. För vad är lidande, om inte ett absolut erfaret mörker? Och vad är skatter om inte en uttydning av en förvirrad regents mardrömmar, där miljontals människors överlevnad står på spel? Det är Guds ära att gömma en sak. Men det är konungars ära att utforska en sak . Ordspråksboken 25:2.


Är det en tröst för dig? Ger det dig ny kraft i din situation? Kan du känna att Gud trots allt inte har övergivit dig - som människor gör? Har du glömt att du lämnade ditt liv åt Honom och ville tjäna Honom brinnande? Han är med dig. Han kanske är med dig just som Han var med Josef. Hårt trängd. Kanske din närvaro och samvaro får tillvaron att haverera och du likt Mose inte kan se någon välbehagligt omkring dig? Gud stöper sina ljus. Lys och skin människa! Var ett ljus och ett salt i denna värld. Ha tålamod! Ät inte upp allt tålamod. Behåll lite. Du behöver den för att få vad som är utlovat. Och Gud verkar under tiden. Han kommer att leda dig rätt.


Det gjorde Han med Josef.

Läs hela inlägget »

"Men de tog Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet. Därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och sa; Denna har vi funnit. Se efter om det är din sons livklädnad eller inte. Och han kände igen den och sa; Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven. Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid. ... Men Midjaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna." 1 Mos. 37.


Vilka svek. Vilka lögner. Tänk dig in i familjetragedin. Att försvinna på denna tid som slav var oåterkalleligt. Lögnen och sveket var en sak men nu är situationen cementerad för familjen Jakob. Men bibeln skjuter in ett litet "men"... Men!! " Men Midjaniterna förde honom till Egypten." Bibeln gömmer på hopp och "men" är vår rekvisition på det.


Bibeln är späckad med tro. Vad är tro för någonting? Jag tror, jag tror på sommaren... Nej, naturligtvis inte. Det är inte "jag tror det blir vackert väder imorgon". Tro är något annat. "Tro är en fast tillförsikt om det man hoppas, en övertygelse om ting man inte ser.", säger bibeln. Fast tillförsikt. Övertygelse om ting man inte ser. Vilka komponenter! Det är mer än en skakig inbilskhet. Det är mer än ett mediums spekulationer om meningslösheter. Det är istället en trygg tillit till något som man vet. Tro fastän man inte ser det. Sådan är den tro vi behöver för att komma till Gud. Du måste tro att Gud finns och att Han lönar dig, dvs. att Han ger dig något när du kommer till Honom. Det är trons karaktär. Vill du äga den tron? Den finns inom räckhåll.


Om du slår upp din bibel - eller skaffa dig en, så kan du läsa om alla förvecklingar kring Josef liv. Det skapar tro. Läs in dig och sätt dig in i hans position, så skall du få se att Gud hela tiden leder Josef. På samma sätt kan Gud komma in i ditt liv, även om du inte just nu ser det eller din situation är identisk med Josefs.


Vid det här stadiet i Josefs liv, så är han obönhörligen skild från sina syskon och föräldrar. Vägen bakåt är totalt stängd. Slavar har ingen retur biljett. Men det ser värre ut än vad det är. Människans perspektiv är grodans. Vi ser bara horisontalt och det är inte speciellt långt. Men Gud ser uppifrån obunden till tid och Han är arkitekten i Josefs brokiga bortförande. Hans familj är splittrad. Bibeln andas hopp och tillförsikt.


Det borde kanske stått "Tyvärr" fördes Josef eller "Beklagligtvis" fördes Josef till Egypten. Intag ett antidepressivt piller och läs om Josef... Nej. Men!! Bibeln talar trons språk. Den sänker dig inte. Den lyfter dig ur orsakerna och vaccinerar dig mot ofriden. Den lyfter människan ur alla brunnar. Tror du att det fanns en enda människa vid det tillfället som såg framtiden med förväntan med avseende på Josefs liv? Tror du att Josef gjorde det? Nej. Möjligen på skakiga ben. Tror du bröderna gjorde det? Nej, än mindre. Och fader Jakob var knäckt. Men bibeln andas tro och tillförsikt. Men! Det kan vara så i ditt liv att du är totalt bortförd och utlämnad i fullständig övergivenhet och ensamhet. Det finns en som vet om dig. Men det finns en som vet om dig!! Han heter Jesus. Han kan fylla ditt liv med nytt innehåll, oavsett dina särskilda omständigheter.


Det är det som är hoppfullt med Gud uppenbarad i sin Son Jesus, för Han kan fullständigt frälsa och rädda alla dem som kommer till Honom. Du kanske aldrig hört det förut bland kyrkans alla stuckaturer och långdragna mässor. Jesus är en verklighet idag. Annars vore livet bara mödosamt vackert, men rätt så meningslöst. Ditt liv har mening, människa!


Sök Honom i din situation idag, så skall vi återkomma till Josefs liv och resa lite senare. Idag är räddningens dag för dig! Det är bara att säga namnet Jesus. Det brukar du göra med andra personligheter. Du kallar på dem. Säg Jesus med den TRON att Han lyfter av dig det som tynger ditt sinne. Och fyller dig med Sin frid. För det är något vi saknar. Frid.


Han kommer att göra det!

Läs hela inlägget »

" Då nu hans bröder såg, att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blev de hätska mot honom. Och kunde inte tala vänligt till honom. Dessutom hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer. Han sa nämligen till dem: Hören vilken dröm jag haft. Jag tyckte, att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runtomkring och bugade sig för min kärve. Då sade hans bröder: Skulle du bli konung över oss och skulle du råda över oss. Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt. Sedan hade han ännu en annan dröm, som han berättade för sina bröder; han sa: Hören jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte, att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig. När han berättade detta för sin far och sina bröder, bannade hans far honom och sa; Vad är detta för en dröm du har haft? Skulle då jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig?" Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt sinne. ...1 Mos.37.


Josef är på väg till Dotan. Jakob har skickat sin övervakningskamera dit. Rapportören och "skvallerbyttan"Josef som var betrodd. Han är sjutton år. När hans bröder ser honom på avstånd, sa de - " Se där kommer drömmaren!" Upp, låt oss nu dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga, att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!"


Bröderna träffar rätt, för det är i denna stund Josef skiljs ifrån sin familj och Guds tid börjar. Och det kommer att stå dem dyrt. Även för Josef.


När Josef kommer fram till bröderna i Dotan avvärjer den äldste brodern Ruben ett mord på Josef. De andra ville döda honom. Vilka halvbröder! Istället river de av honom den förhatliga livklädnaden som var symbolen på orättvisan i familjen. Mänskliga trivialiteter. Vem har tagit er i sin tjänst? Sedan kastar de honom i en brunn. Brunn utan vatten. När det är gjort sätter de sig ner och äter. Tänk att bibeln är så detaljrik kring oväsentligheter i sammanhanget. De satte sig ner för att äta. Att de åt, är lakoniskt beskrivet. Att brunnen är tom på vatten var skillnad på liv och död och av en helt annan dignitet. Gud var gömmer du dig i dessa handlingar och detaljer? Vart är du när ynglingen som du uppvaktat i drömmarna, är illa ute? Ett Midjanitiskt följe dyker helt plötsligt upp, på väg till Egypten. Bröderna kom på att de kunde sälja Josef till dem istället. Och så sker. Vilka kast! Vilka ödets nycker med en utlämnad grabb.


Gud har föresatt sig att Jakob skall till Egypten. Tveklöst. Gud "irriterar" genom en dröm - ja två drömmar, Josef att uppväcka avundsjuka sidor hos sina bröder. " Vi strider inte mot kött och blod", skriver Paulus i ett av sina brev i Nya Testamentet. "Utan den kamp vi har att utkämpa är en kamp mot ondskan andemakter i himlarymden." Paulus lär oss flera saker; Ondskans säte sitter inte i huvudet på människor primärt. Den sitter i himlarymden hos de makter som för krig mot våra själar, men den manifesterar sig genom kött, genom människor. Genom kött och blod. Eller som i detta fall - genom blodsband. Kan det bli mer försåtligt och djävulskt? Varför skulle annars Paulus upplysa om att kampen inte är emot kött och blod? För det är där vi får utstå bråk. Allt är inte regelrätt osämja och allt går inte heller att tämja.


Josef är inte ödesbestämd åt en irrationell ondska, genom ett dussin bröders överkokta avundsjuka. Nej. Gud lät Ruben hindra att ynglingen dödades. Brunnen var tom på vatten och ett följe av Midjaniter dyker upp. Är det tillfälligheter? Hur många tillfälligheter har du i ditt liv? Har du väntat länge på Gud i din situation och blivit besviken på Honom? Ge inte upp!! Hjälpen är strax hos dig! Gud har jobbat hela din vakna natt för att lösa frågan och svaret med lösningen kommer. Kanske redan imorgon! De omedelbara faror du ser likt en vatten fylld brunn i ditt liv, som du tror strax skall dränka dig, den har Gud redan dränerat. Brunnen är tom! Josefs brunn var tom! Jag vet inte hur många brunnar profeten Jeremia besökte under sina svåra dagar, men en dag kom en man med trasor för att fira honom upp. Torrskodd brunn och trasor. Gud älskar lösningar som är så delikata att de rent av är litterära. Är inte promenaden över Röda havet också ett sådant märklig förverkligande? Bibeln beskriver dem! Josef står med torra skor på botten och synkroniseringen från Guds sida är enastående. Han för dig framåt och Han gör det med säker hand. Han är där i lugn och ro och tömmer din brunn i realtid och Han kan ge gottgörelse för de åkrar som gräshoppor och andra hoppor har bestulit dig. Tänk bara om Josef hade fått sina drömmar vid samma tillfälle. Då hade allt legat i ofas! Då hade de stoppat honom i brunnen för tidigt, med en oviss utgång, brunnen hade då varit vattenfylld och pojken drunknat i en ödestro. Allt är så finmaskigt löst av Gud. Tänk att han tar sig för att skicka en av Egyptierna förhatlig herdes son på 17 år,( jag skriver med siffror så du ser hur ung han var), för att styra upp en hel stormakt. Egyptierna hatade nämligen herdar. De var nördar och urbönder för dem. De kultiverade storegyptierna.


Men först måste Josef få sin dröm och en bärande vision att referera till. Som vi - vi måste göra vår kallelse och utkårelse fast. Han kräver bara en sak av dig och mig - att vi helt överlåter oss och blir lite stryktåliga. Denna värld är oöm. Längtar du efter att få vara i hans tjänst i en värld där balansen mellan att bygga tålamod är lika svår som att inte förbränna den. Vi måste ha tålamod för att få det som utlovat är. Hur skall det gå till att närma sig Gud, för att uppnå allt detta? Att komma i fas med Gud. Vänd dig till Honom i bön med allt! Säg Honom allt. Tala med Honom så fort du får tid och är i ensamhet. Han lyssnar oavbrutet på dig. Och när Han talar till dig, kommer de orden att vara som guld för din själ.


Karavanen tar Josef med sig och bröderna säljer Josef. Lika unket som Judas en gång längre fram i tiden skulle "lite oskyldigt GPS:a", vart Jesus befann sig. Sveket går omkring i människoskor men Gud han bereder alltid en utgång! En utväg är aldrig detsamma som en stängd dörr för Gud! Har Gud lovat dig en utgång, så är Han nobel att öppna den. Vi går in i väggar men Han öppnar dörrar.


Vilken vakande öga Gud hade för den unge Josef i brunnen. Men du kan vila tryggt i att Gud vakar lika engagerat över ditt liv.


Han är trofast som kallar!

Läs hela inlägget »

Gud kommer sällan och besöker oss med änglar. Ibland kommer han genom gudsmän. Men som oftast interfolierar Han sin vilja genom vårt praktiska liv i vardagen. Livets triviala händelser blir den arena där Gud verkar för och åt oss. Det är stort! Ordet blir kött och blir en del av oss. Det är bibelns funktion. Den är som mat för vårt inre andliga liv och den placerar våra liv på en karta på vår färd här i tiden. Vi kan så orientera oss och hitta rätt.

 

Josef är 17 år. Han är Jakobs och Rakels son. Jag skriver det med siffror så du verkligen ser hur ung han är. Hans far har ett särskilt gott öga till honom. För gott, tycker bröderna. Jag menar halvbröderna. Bibeln sticker inte heller under stol med det. Josef hade också fått en särställning av sin pappa. Han skulle se till sina bröder och rapportera allt som hände. Sådant har väckt ont blod förr. Så var det också för den unge David som hånades under kaskader av avundsjuka från de äldre. Vi är bara människor. Men Gud förädlar oss.

 

En dag berättar Josef om två drömmar han haft för sin far och inför sina bröder. Båda drömmarna exemplifierar Josef som en central figur i ett ärat sammanhang där mamman, pappan och bröderna bugar sig inför honom. Varför berättar han det? Vill han som redan hade en särställning liksom ytterligare hävda sig? Hävda sig, det behöver man ju bara när man är satt på undantag. Man borde inte. Men man gör. Eller kanske han bara var frågande inför drömmarnas intensitet och betydelse? Kanske han undrade om de hade någon relevans inför framtiden? Kanske han bara önskade överbrygga och bryta den emotionella isolering till sina bröder, som han säkert kände. För den fanns där. Hans pappa hade varit med och skapat den. Men det blev inget närmande. Halvbröderna blev än mer hatiska till honom och går upp i ett kvartsbrödraskap. Det står att de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull. Och det står till och med att hans far bannade honom. Detta är Guds timma i Josefs liv! En allmän mänsklig konflikt är embryot till ett avskiljande för tjänst, för Josef. Avskiljande som egentligen bär isoleringens kännetecken. Den inre ensamheten. Och den yttre isolationen. Den är inte farlig men gör ont. Gud hade nu kastat sin kallelses mantel på Josef och det uppstår en glipa i gemenskapen. En ännu större. Gud är kärlek som förenar. Men Han skiljer ut också! Skiljer ut och skiljer åt.

 

Drömmarna blev för bröderna bara en påminnelse om den verklighet de levde under, där Josef var påläggs kalven och den förfördelade. Det är rent mänskligt ingen bra atmosfär i ett hem. Det står till och med att Jakob bevarade det som Josef sagt, i sitt minne - trots bannorna. Förmodligen träffade drömmarnas nakna sanning redan den felaktigt orättvise pappan i samvetet. Men det finns en annan dimension också. Drömmen var profetisk! Profetian är alltid fler eggad och skär på många nivåer. Också Jakob var en profet. Jakob blev därför djupt berörd därinne i sin själ av det han hörde, mitt under sin svåra stund att skilja ut själiskt från budskap och budskap från släktband. Drömmen tog någonstans tag i gudsmannens medvetande och bibeln skriver att "han bevarade detta i sitt minne". Tack Gud för profeter!

 

Om Abraham och Isac får vänta i tjugofem år - jag skriver det med bokstäver så du ser hur lång tid det är, på det Gud lovat dem, så är Josefs erfarenhet än mer svår att bära. För han befinner sig i en kallelse som han inte kan relatera till. Det fanns inga begrepp som Gud kunde illustrera med till en son bland herdar och djur uppfödare, som aldrig sett Egyptens prakt. Gud kunde sätta ord på hans kallelse men det fanns inget i Josefs begreppsvärld som kunde göra drömmen och visionen begriplig. Han skulle i framtiden bli en man närmast Farao i Egypten. Hur verifierar man sådant till en 17 åring? Det går inte men Gud kan inte hålla igen. Han vill säga. Varför? Det kommer en tid av djupa svårigheter för grabben. Det är inte bara att utväljas. Det är också en förfärlig väntan för en sådan som är kallad. Och ett lidande för det gäller mannen, visionen och vägen. Gud beslutar sig liksom för att lätta på framtidens slöja. Grabben spricker av visionen och rusar iväg med sin dröm till de närmaste för att få förståelse. Tvärstopp!

 

Rent sociologiskt kan vi säga att en liten familjär osämja bland halvsyskonen bygger upp en historia, som vi senare skall se ha gudomliga proportioner. En far som är ovis med sina barn lägger grunden och behandlar dem olika på ett negativt sätt. Så allmän mänskligt och dåligt. Det är ju inget renodlat kristet i det! Och de två malliga drömmarna. Dessa i och för sig mänskliga omständigheter, är de som Gud verkade igenom för att föra Jakob till Egypten. Jakob måste till Egypten via Josef. Det hade Gud bestämt. Gud såg sin plan i en framtid och Han börjar projektera i familjen Jakobs liv och krets. Märk väl att löftet till Abraham, Isac och Jakob handlade om Kanaans land som de redan befann sig i. Nu skulle de tvingas bege sig till Egypten för att vistas där i 430 år under en kommande hungersnöd. Men det visste de föga om.

 

Det är tur att Gud leder sitt folk. Vi som gör teologi av mänskliga regler och flyttar himmelens port till murens långsida, och förreglar den så att ingen har möjlighet att komma in. Guds handlande är annorlunda. För Gud är större än alla mänskliga teologier, bland kyrkor som kallar sig för Betel, men som klättrar på egen tillverkade stegar. Änglatomma!

 

Lever du under omständigheter? Så klart. Det gör alla. Bra eller dåliga. För omständigheter ser otroligt olika ut och de kan vara lika triviala som grannens, som inte känner Gud, men likväl kan det vara Gud som verkar i dina omständigheter. Min vän; kan du säga vad som är Guds handlande och vad som är helt vanliga mänskliga triviala förvecklingar i ditt liv?! Kan du det? Nej, för det är inte alltid så lätt att se Guds handlande, bildligt talat, när man är på väg till sitt Egypten under en tillfällig hungersnöd och omständigheterna kan förklaras platt mänskligt. Men om vi har tillit till Gud, så leder Han rätt! Om Josef heter det att "Gud var med honom" fastän det ibland ser ut som om han var övergiven. Men det var han aldrig. Det är inte du heller!

 

I nästa blogg skall vi följa Josefs svåra resa. Då försvinner han bort från hemmet och tvingas att aldrig mer komma tillbaka. Men Gud upphöjde honom långt mer än han kunnat ana. Det förstod han först när drömmarna gick i uppfyllelse. Allt kan du läsa om i 1 Moseboken 37 kapitlet och framåt.

 

"Ni tänkte ut ont mot mig, men Gud Han har räknat det till godo, säger Josef vid vägs ände. "Ni"... det är flera det. En sammansvärjning.

 

Vilken karaktär! Han låter som om han umgåtts med Jesus.

Läs hela inlägget »

Israels patriarker är tre. Abraham, Isac och Jakob. Det finns bara tre stycken i bibeln och de kom i nämnd ordning. De är också erkända av staten Israel som nationens fäder och grundare. För alla Guds löften kring Israel är knutna till deras livsöden.


Den förste patriarken Abraham, som kom från nuvarande Irak hade problem med att få barn. Barnlösheten gjorde honom ensam med sin fru Sara i mer än tjugofem år, innan den utlovade sonen kom. Barnlösheten som ser ut att ha tjänat Gud sitt syfte. Eller rättare sagt tjänat Guds syften. För utan den nödlösning som Abraham tog till, skulle de arabiska folken inte ha funnits till idag. Och det vore en stor förlust. Abraham tog nämligen en annan kvinna och gjorde henne gravid. Hon hette Hagar och födde åt Abraham sonen Ismael, som är stamfadern till de arabiska folkslagen. (Det är därför Israeler och Araber ofta är oense. De strider om arvet och av ren syskonkärlek.) Men efter att Abraham och Hagar fått sonen Ismael uppfyllde Gud sitt löfte till Abraham och han får en son till, med sin fru Sara. Han fick namnet Isac.


När Isac är gammal nog att skaffa familj blev också han barnlös i tjugofem år. Hans fru Rebecka födde efter deras långa väntan två tvillingpojkar. Esau och Jakob. Det Gud gör är alltid väl utfört. Och Han använder tiden som en moderkaka. Den som Gud kallar kan få räkna med långa tider av mognad. Likaså är det i naturen. De starkaste av trädslag växer långsamt. För ju smalare årsringarna är, desto fler behövs det. Se inte på att dina år är så magra och fruktlösa! Gud håller på att lägga många årsringar till ditt livs fura. Och det gör Han för att du skall bli stark och uppbära Hans verk med styrka. För din svaghet blir Hans styrka.


Abraham fick alltså vänta i 25 år på sin son. Isac fick också han vänta 25 år på det Gud lovade honom. Du väntar väl på det Gud har lovat dig, i ditt liv? Ge inte upp! När svårigheterna gastkramat dig färdig, kring ditt livs bark, skall du likt trädet få se kådan. Kåda det är din uthållighet. Ståndaktighet och uthållighet. När Isac skall dö ville han välsigna sina söner. Det är mer än ett "lycka till" eller ett farväl. Det är något av förutsägelser i en välsignelse. Drivna spikar. Så här skall det bli!


Jakob, Isacs son blev den som fick bära patriarkatet vidare. Esau försvinner i egna livsval bort och ur historien. Jakob däremot framstår som den av Gud uppmärksammade människan. Gud valde honom men Jakob valde också Gud! Gudsrelation är ömsesidigheten. Jakob födde tolv söner som senare blev tolv stamhövdingar i det kommande Israel. Israel som för övrigt är det namn som Gud bytte ut Jakobs namn till. Det namnet är nu nationen Israels äronamn. Jakob blev Israel.


En av Jakobs minsta söner hette Josef. Han blev ingen patriark. Men Gud knöt den särskilda välsignelsen över hans liv. Det är en sällsam historia. För välsignelse är inte synonymt med gräddfil i livet. Välsignelse har också ett pris. Jag tänkte skriva om Josef i ett antal bloggar framöver. Välkommen att följa med i dessa bloggar och sprid gärna till andra att man kan få lite bibel kunskap från min hemsida.


Det får vi alldeles för lite av i vårt samhälle och kyrka.

Läs hela inlägget »

Jag möter människor i min omgivning som gett upp sin gudsrelation. Släkt, vänner, arbetskamrater. Det är så tragiskt. Någon har resignerat vid vatten dopet. Det blev aldrig av. Man vågade inte för publikens skull. Man blir obekvämt blöt. Ursäkterna är lika många som vattendropparna i Nilen. Och varenda droppe är för dig en utmaning att besegra! Dopet är en välsignelse och en början på ett rikt liv med Gud.


Någon annan fick inte det andedop som kompisarna fick uppleva och som man själv längtade efter. Man blev besviken och kände sig ratad. Ratad av Gud... Oh, hemska tanke. Och så fel tänkt!! Du är aldrig ratad av Gud!! En tredje fann en annan tröskel i sin guds relation. En fjärde något annat hinder... Man hamnade på fel sida av hindret i sin guds gemenskap. Och gav upp. Det finns trösklar i en kristens liv. De måste man igenom och över! Gud har gett oss dopet som "en välsignelse"- för den som tror. Gud har också gett oss den helige andens gåva - till välsignelse. För att vi skall få kraft att bli Jesus vittnen.


Dopet till vatten är en lydnadshandling. Det är en handling DU kan göra för att komma in i en djupare gemenskap med Jesus. Till dina synders förlåtelse. Och följa Honom. Det gör inte Gud åt dig. Det måste DU personligen ta ställning till. Men andedopet, där kan du inte göra någonting, mer än att tråna efter. " Var ivriga", säger Guds ord. Dopet i den helige ande ger Jesus.


En kvinna nämnde för mig att hon blev den siste och ende av sina kamrater, som inte blev andedöpt i sin ungdom. Det tog henne hårt. Så klart. Jag förstår henne. Men vet du en sak? Det står i Guds ord att Gud inte ger anden efter mått. Gud mäter inte upp anden i centilitrar eller i hektogram. Eller portionerar ut allt eftersom vi har levt upp till en snällhets profil. Nej, men vi måste först bli tomma innan vi kan blir fyllda. Inte sant? Annars blev du ett för litet kärl och anden skulle tvingas inta ett mindre mått. Förstår du mig, något? Gud ger inte anden efter mått! Han vill uppfylla hela dig ! Du skall vara ett stort kärl! Du skall vara den personlighet du är skapad till. Och du skall inrymmas av den helige ande till bredden. Då måste du först bli tömd. Helt tom. Men om du är fylld av så mycket annat, måste Gud begränsa sin ande till ett mindre mått. Om du förstår min bild.


Hur blir man tom? Man blir tom vid att tråna, att ivra, att längta, att söka Jesus i bön. "Det har jag försökt med", säger du, men det händer inget. Då är du på rätt väg! Din längtan kommer att stå i proportion till den väldiga kraft som skall överskölja dig. Den helige andes gåva. Då har du börjat få ur proppen ur din själs badkar! Du måste bli tom så att Gud kan komma till! Bilden är rätt elementär. Fyllda kärl kan inte fyllas. Tomma kärl är de bästa. Gud kanske har väntat på att få fylla dig full. Överfull!


Får man då gåvan efter prestation? Nej! Men du är en behållare. Bli tömd! Bli tömd! Bli tömd på dig själv. Dina åsikter. Dina värderingar. Allt du förstår dig på. Tömd på allt. Låt Gud framstå i Jesus och ge Honom ditt fokus. Då blir du tömd på dig själv. Och fylld med Gud.


Dina vänner blev kanske uppfylld av helig ande - efter Guds vilja - före dig. Det är både rätt och fel sagt. Gud kollektiv ansluter ingen i sitt rike. Han möter dig efter er relation och inte efter andras. Ditt framtida andedops upplevelse blir så mycket större - för dig som har väntat. Varför har du fått vänta? Väntan tömmer dig. Varför? Jo, för Gud ger inte anden efter mått.


Ge inte upp! Sök dig närmare Jesus igen. Ditt tungotal kommer som ett åskväder och ditt andespråk kommer att slå ner som en åskknall. En väldig kraft uppfyller dig och obegripliga ord skall välla fram ur ditt inre. Då har du fått den helige andes gåva.


Bli tom för att bli uppfylld. Uppfylld av den helige ande.

Läs hela inlägget »

Det hade varit mer än intressant att göra ett noggrant studium av profeten Amos bok. Mannen från Tekoa utanför lilla Betlehem. Tekoa som lever samma blygsamma tillvaro som Betlehem i förhållande till Jerusalem. Tekoa, en obetydlig stad. Där bodde en betydelsefull jordbrukare som inte var en profet, men som umgås med Gud likt profeter. Han är som en vindpinad fjällbjörk. Härdig och han bryr sig inte om "tolvfingerboken". Ryktet går före honom och karaktären sätter sina spår. Det är omöjligt att inte få en egen karaktär när man lever med Gud. Så var det också för "icke profeten" Amos. Kanske kände han sin otillräcklighet, eftersom han inte skolats i de gängse profetskolorna. Han säger själv: Jag är ingen profet. Gud bryr sig inte om det. Inte Amos heller. Han predikar ändå. Och orden får sin stil och särprägel. De räcker långt bortom all retorik och verbal estetik. Hängivenhet, kallas det. Du gudsmänniska!

Det är påtagligt intressant att följa människor som har med Gud att göra. Och det går att mäta den enskildes närhet eller distans till Gud. Ja faktiskt. Här måste Amos ändå, trots att han kallas för en av de små profeterna i "tolvfingerboken", vad det nu är för någonting, vara en gigant likt Hesekiel och Abraham. För han ändrar på Guds avsikter. Det är svindlande! Gud ville förgöra Sodom. Abraham incisterar och stoppar Gud, ett tag. Hesekiel skulle värma sin mat på ett mindre vanligt sätt. Men han ändrar också på Gud. Att ändra på Gud!!?? Kan man leva så nära Honom?! Ja. Tydligen.

Brukar vi inte upprepa det som ett mantra att Gud hör bön? Ja det gör han. Vet du att du kan leva så nära Gud att du kan påverka Honom?! Vet du att du kan komma Gud så nära - om du lever i rätt förhållande till honom - att du blir en historieskrivare i din egen samtid? Det är inga överord. Men tyvärr kan vi som oftast konstatera, att vi inte odlar vår guds gemenskap så innerligt att vi kommer Honom tillräckligt nära, fastän Han inte är långt bort från någon av oss. Amos får tre syner i kapitel 7. Och trots att Gud har redigerat sitt ord sju gånger, så raderar Han inte denna berättelse av prestige. Inte sant? Gud har ingen prestige. Han sände sin son att dö i ditt ställe. Det är avsaknad av prestige! Och Han låter sig framstå som ambivalent. Vilken styrka!

Gud låter Amos se tre olika episoder där gräshoppor, en eld och ett sänklod är ödesdigra symboler på ett negativt gudsingripande. Det kan vara så bland människor. För att först kunna göra något gott, så måste vägen ibland gå genom något ännu värre. Vi är mästare på att ställa till det för oss. Men Gud för alltid saker och ting till den goda sidan. Alltid! Han vill bara gott för Han är god! Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet. Då sade jag: Herre, Herre, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig? Då ångrade Herren detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren, Herren. Amos: 7:4-6.

Amos ber Gud sluta, som om Gud var en kompanjon. Är det respektlöshet? Nej. Det är en närhet som heter duga. Gud har tagit med det i sin bok för att vi skall se , hur nära man kan komma Honom! Amos bevekar Gud. Gud saknar människor som Amos. Vad kallas sådana? Gudsmänniskor. För de är så intimt förknippade med Honom.

Det är mer än påbjudande.

Läs hela inlägget »

Bilden från Grekland som pryder min framsida är en belönad bild av Expressen. Den tävlar nu med årets elva andra bilder om att bli Årets bild, i Expressen 2011. Det är en stor och fin merit då vinnaren kammar hem inte mindre än 71.000:-.

 

Tävlingen avgörs i början av nästa år. Det fina med bilden - om man nu skall behöva förklara en bild, är att den fint symboliserar den Grekiska finans krisen. Grekland har haft åtskilliga sittningar vid de skrangliga Europeiska förhandlingsbordet, med en ekonomi som går på fälgarna. Att sedan Apollo pryder med sitt parasoll förstärker det grekiska ursprunget.

 

Bilden är naturligtvis inte arrangerad eller skapad. Det skall påpekas i en värld av fuskare inom digital fotografering.

 

Hur som helst är bilden redan upplyft men kan bli det ytterligare.

 

Vi får se! :-)

Läs hela inlägget »

Det var en kvinna som kom till Jesus. Anledningen var att hon hade en dotter som var besatt. Besatt? Ja, besatt. Själv säger hon att dottern var "svårt besatt". Saker och ting kan också vara värre och svårare än det ser ut. Men Jesus återställer dotterns inre värld i ett ögonblick. Vem har sagt att allt elände skall vara kroniskt bara för du eller jag har våra erfarenheter av livet?! Du empiriska varelse har inte sett Herrens härlighet, ännu. Våra referenser är dåliga underlag för Gud. Han låter sig inte begränsas! Han förmår.

Jesus drog vidare därifrån står det i skriften - ja låt oss läsa vad som står:

Jesus begav sig därifrån och gick längst Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud. Matt.15:2931.

Så var det. Och så är det. Du som inte tror på Gud ifrågasätter säkert berättelsen. Den är för bra för att vara sann. Dessvärre är det många kristna som menar att texten är sann men de tror inte på den. Texten har ingen motsvarighet i våra egna liv, därför blir den utopisk. Vår bekännelse blir ett slags santförhållande men tillämpningen av bibeltexten är fossil. Men låt mig få ta med dig och fånga in dig i trons mäktiga sfär, där Gud har all makt och varje tendens till vanmakt kan brytas. Tro är motsatsen till vanmakt.

1977 sköt forskare upp en rymdsond med en hastighet som överträffar det mesta. Sonden rör sig 14.500 mil / h. Det har den gjort oavbrutet sedan 1977. År 1989 hade rymdsonden avlägsnat sig jorden med 430 miljoner mil. Man har beräknat att sonden kommer att nå nästa stjärna om 958 000 år - trots bibehållen fart. Ändå är det bara ett litet ytterhörn av den himmel som Gud skapat.

Vi imponeras av forskarnas informationer. Vi tror vetenskapen också om dessa fakta. Vi litar på att hastigheten är korrekt, att avstånden är rätt definierade och att tidsaxeln stämmer - allt för att någon med auktoritet har sagt så. Vi kan ju inte vara helt säkra ...(Ironiskt sagt.) Men vi tror på det. Så gör vi inte med tron på Gud och hans existens - trots att vi drunknar av bevis. Du själv är ett bevis!

Finns det någon kreatör, konstnär eller producent som skapar något verk som är större än han eller henne, själv? Nej. Det är bara författare som kan överträffa sig själva. Men det är en annan sak. Vi måste ändå på ett teoretiskt plan konstatera att Gud som gjort himmel och jord äger en svindlande kapacitet. Inte sant? Vi kan inte greppa hans verk med de snabbaste av verktyg. Inte ens med hans eget mätinstrument - ljuset. Ljuset, det snabbaste av mätinstrument, tar 100.000 - tals ljusår i anspråk för att komma till nästa lyktstolpe i universum. 

Låt mig ta dig med tillbaka till bibelordet. Det står i texten att Jesus, Guds son, först hjälpte en ensam kvinna med hennes svårt besatta dotter. Vidare hjälpte Jesus så många människor att författaren Matteus överger exemplifieringen och istället radar upp enskildheterna i en aldrig tillsynes sinande diagnostisering. Sedan kommer de orden som distanserar Jesus från alla i omtänksamhet. Han säger: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig iväg hungriga." Matt: 15:32.

Du som inte tror på en Gud: vad behöver du mer för bevis för Guds existens, du som rör dig i hans väldiga konstverk, där du själv är en avbild av honom? Du som är uppburen av det mest finkalibrerade immunförsvar, för att du skall kunna vara frisk? Och vad behöver du som är sjuk av något slag, mer än den fullständigt bottenlösa inkännande som Jesus har, som då han intill trötthet botat sjuka men sedan sörjer för de som inte hade ätit mat? Jesus rör sig på "ett mål mat" nivå efter att ha botat de sjuka. Kan han möjligen vara en Gudason? Är inte det "en Guds" egenskaper att röra sig i omsorg om ALLT!? Är inte det en Gud värd namnet - Jesus Kristus?

Om 958.000 år når en mänsklig farkost nästa sol eller stjärna. Men du kan som mottagare av Guds kärlek, omedelbart få sätta dig i gemenskap med honom som bevisat och bevisar vara Herre över liv och död. Vi kan inte greppa parametrarna för hans allmakt.

Men han förmår göra långt mycket mer än vi kan tänka ut eller bedja honom om!

Läs hela inlägget »
Etiketter: omsorg.

Ivan Fedotov har fått hembud 82 år gammal, meddelar tidningen Ljus i Öster.

 

Fedotov som under 1950-talet var en aktiv baptist I Sovjetunionen, men som uteslöts ur gemenskapen då han blev döpt i den helige ande. Fedotov satt också av flera fängelsestraff under sammanlagt 18 år under Sovjet tiden, för sin tros skull. En tro med dubbla konsekvenser.

 

Så sent som 1981 greps han och avtjänade ett 5 årigt fängelsestraff, skild från nära och kära.

 

Jag träffade Fedotov i början på 1990 - talet tillsammans med min far som var en vän till honom. En kristen profil. Tack för ditt exempel, Fedotov.

 

"Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger, som har övervunnit världen : vår tro. 1 Joh. 5:4.

 

Läs hela inlägget »

Klarabergsgatan i Stockholm. En högväxt man brukar gå ett kvarter fram. Jag har sett honom förut. Den egentliga sträckan är kanske längre. Vad vet jag. Mannen skapar ett ständigt utrymme för sig där han drar fram. Han plöjer sig en zon och drar ögonen till sig. Mannen är blind. Det säger hans vita käpp.

Jag vet inte om det är rätt att klassificera våra olika sinnen eller leka med tanken att hellre vara halt än äga en förtvinad hand. Resonemanget går inte att pantsätta, för vi är i behov av våra förmågor för att få ett fullvärdigt liv.

Mannen ser ingenting. Hans vita reflexprydda käpp tickar likt en väldig pekpinne utan förevisning och rör sig likt en pendel. Likt armen på en vindrutetorkare i ett torrt land. Rörelsen är taktfast och skapar den skenbara trygghet för honom som gör att han kan ta nästa steg och nästa. Det är bara att försöka föreställa sig hur det är.

Jag stannar upp för att titta på mannen. Guds ord och bibelberättelserna börjar tala till mig. Om mannen vid "Sköna porten" som var lam och då Johannes med Petrus kom förbi. Men låt mig först få mejsla ut mina intryck i ord innan jag lämnar den blinde mannen vid bussen.

Mannen som jag stannat för att iakttaga har förmodligen inte varit blind hela sitt liv. Han kanske är i sextioårsåldern. Högrest och lång. Det är inte samma sak. Mannen lutar lite åt sidan med båda axlarna lite uppdragna mot öronen. Den ena sida går lite högre upp än den andra. Hela motoriken aviserar att han rör sig i ett ovisst land där varje hinder plötsligt kan överrumpla honom, som om han frös fastän han var riktigt klädd. Hans intryck på mig ger ledtrådar till att han en gång kunnat se, men nu är blind. 

När mannen kommit halvvägs sitter det en tiggare på gatan. Ansiktena i omgivningen stelnar till eftersom den blinde mannen kommer att fäkta till tiggaren med käppen, om han inte flyttar på sig. Han flyttar sig dessbättre. Och den stegrade spänningen avtar något. Den blinde verkar ha vant sig med sitt handikapp men alla som tittar på är ängsliga, oroliga över en blind mans inlåsthet i en mörk och släckt kropp, där ljuset inte når in, där ögonen - själens lykta, är släckta.

Längre fram står en cementsugga. Du vet en sådan där man sätter upp för att stänga ut bilar från gågator. Okey. Mannen slår cementsuggan med sin vita pinne med ett rapp och han får snabbt omdirigera sin färd. Plötsligt stannar han. Han känner räfflorna i gatustenen man installerat som hjälpmedel just för blinda. Där vet den blinde att det finns en busshållplats nittiograder till vänster och han hittar in i busskuren och stannar där i väntan på bussen.

I Apostlagärningarna 3 kan vi läsa om Johannes och Petrus. De var på väg till helgedomen. Då passerar de en man som inte kunde gå. Mannen ropade om en allmosa eller om lite pengar. " Silver och guld har vi inte , svarade Petrus, men det vi har ger vi dig: I Jesus  Kristi namn, stå upp och gå! " Mannen fick hjälp att resa på sig och kunde sedan använda sina ben fullt ut.

Många har fastnat vid att Petrus och Johannes inte hade guld och silver - som om det överhuvudtaget har någon betydelse i denna text. Vad kan silver och guld göra åt lamhet? Mannen behöver få styrka i benen. Den blinde mannen med käppen behöver få ett vidrörande så att han kan se. Här hjälper ingen självvald asketism. Inte heller enorma rikedomar. Vad är det för kristendom jag själv representerar, som mäter allt i ädelsten men saknar kraft? Det är inte Petrus eller Johannes som helade den lame mannen i bibeltexten. Det är Jesus. I namnet Jesus. Så står det i texten.

Vår tids kristendom har inte den närheten till Jesus att man går i hans namn för andras behov. Tänk om jag hade gjort det? Med samma inkännande medlidsamhet som jag faktiskt ägde intill den blinde mannen.

Mannen tog bussen och for iväg. Kvar stod jag med min teologi och långsynthet. 

Det är någonting som inte stämmer. Jag har själv skrivit om det och så även utmanat mig själv. Min tro må vara stark eller svag och den är mindre än ett senapskorn. Vi kluvna kristna som antagit ett bibliskt synsätt.

En tro som utan gärningar är död.

Läs hela inlägget »

Hemsidan är inte riktigt färdig men välkommen. Det är inte ovanligt att ett nybygge har sina skavanker, så håll tillgodo om något fönster skulle vara felmonterat och slå i köksskåpet. Allt går att måla om och väggar kan flyttas. 

Nyheterna med sidan är flash funktionen, RSS, facebook och många andra fördelar som kommer att knytas till sidan.

Bloggen kommer att starta upp så småningom. Jag har redan nu lagt in texterna om Simson. Det finns också en hel del bilder som ännu inte lagts i Galleriet, så det finns en hel del att göra.

Du får mer än gärna skriva en rad i Gästboken. Eller bara kommentera en bild. Det är alltid lika roligt när någon återkopplar. 

Tipsa gärna dina vänner om hemsidan. Nu måste jag vidare.

 - Må så fint så länge!

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Thommy » En man sökt av Gud:  ”Tack Anita! Du har så rätt. Vi sjöng en sång när jag var ung: " Där kärlek finns..”

  • Anita » En man sökt av Gud:  ”Thommy, den här mannen vet att du tror på Gud. Du har verkligen ansträngt dig fö..”

  • Thommy » Ytterligare 20.000:  ”Tack för din respons, Claes! Du är alltid välkommen att vara med mig. Jag gläd..”

  • Claes Mård » Ytterligare 20.000:  ”När jag ser alla dessa traktater som du delar ut så känns mitt arbete på fängels..”

  • Thommy Jakobsson » Filadelfia i kris!:  ”Guds frid Inge, Tack för ditt genmäle! Tyvärr så kommer den "kravbilden" mer at..”

Arkiv

Etiketter