Stefanus del. 1

"Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.» Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem." Apostlagärningarna 6.

Stefanus är församlingens erkänt första martyr. Men vi vet inte om det är så. Ja, på bibelns blad men vem vet vad som skett i hemlighet i historien, där de religiösa genomfört sina tjuvnyp. Gud vet!

Låt mig ta dig med i ett textsammanhang under några bloggar som har så många förödande inslag - ja, det slutade faktiskt med ett vittnes död. Stefanus som blev stenad "av sina egna". De fromma. De religiösa. Det är profilen på detta vittne jag slutligen vill stanna vid. Det ställer många frommas undfallenhet till svars och uppdagar mörka, dolda krafter i rörelse. Låt oss sätta allt i sin kontext. 

Bakgrunden till denna text handlar om att de tolv lärjungarna stötte på missförhållanden i gemenskapen. Sånt följer med oss människor och är närmast en allmänmänsklig naturlag. Här var det ett fördelningsproblem med anseendefrågor i botten som skavde. De grekiskt talande judarnas änkor blev nämligen förbisedda framför de infödda hebrèerna vid utdelningen av mat. Man blir trött redan inledningsvis. En rent mänsklig egoistisk fråga och inte en andlig fråga mitt i gemenskapen - även om vår rättfärdighet eller brist på den slår igenom i det vardagliga livet. Synden har sina inkörsportar och slinker in obemärkt men aldrig osynligt förbi.

Redan i detta textavsnitt så skär det sig. Apostlarna ville ägna tid åt bönen och ordets tjänst. Menigheten, eller din församling om du så vill, var eniga i det beslutet. Ja, det står åtminstone att "talet" behagade dem. Kanske var det antalet sju och inte själva idèn som bifölls. Jag gäcklar hela idèn just nu och offrar den demokratiska processen till förmån för andra sammanhang och värden jag funnit i episoden.

Men det står också att Guds verk hade framgång efter deras lösning så vi ska inte kantra i vår bibelläsning!

Man beslutade att utse sju män till att ombesörja matbespisningen. Det går inte att bygga in främlingsfientliga relationer i församlingen. Och det behövdes tydligen inte vara folk som gått i kockskola eller vara av sin tids servitriser som skulle betjäna. Man såg till andra kriterier.

Vilka var det då man valde till denna syssla? Det är intressant att följa. Ja, vi som har texten över hela Apostlagärningarna vi kan följa dessa sju individer. Hur gick det för dem där vid serveringen eller i skriften i stort? Det blev ju deras uppgift i kyrkan.

Alla företag vill ha bra folk. Profana som religiösa. Det handlar om kvalifikationer, ordningsfrågor, kompetens, tillitsfrågor och att värna om varumärket och missionen. Männen som här togs ut var Stefanus, Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 

Låt oss också titta på deras kvalifikationer. På deras CV. De skulle ha "gott vittnesbörd om sig", "vara fulla av ande" och "vishet". Det var deras företräden. En mänsklig urskiljning och en rent mänsklig urkorelse. "Gott vittnesbörd"...ja, de skulle säkert vara renliga. Artiga. Hälsa på folk. De skulle kunna "ta folk" och ha skött sina kort väl i livet. Funktionsdugliga ur olika aspekter.

Vidare så skulle de "vara fulla av Ande". Här skaver det betänkligt. Skulle inte lärjungarna uteslutande ägna sig åt ordet och bönens tjänst - de som också var fulla av Anden? Jo. Men de var ju apostlar, säger historien. Ja, det är riktigt. Men redan här startar kyrkans sin hierarkiska indelning. Varför tror du Gud i ett senare skede tvingas skicka en ängel för att få iväg Filippus ut "till vägen som ledde mot Gasa" för att döpa den etiopiske hovmannen? Jo, därför att det krävs sanktion av en högre församlingsledning till sånt. Varför var inte den inblandad? Apostlarna... De tolv lärjungarna... Inte vem som helst kan döpa på eget bevåg. Varför kom då ängeln till Filippus och inte till en av de tolv med särskilt betrodd status? Därför att Filippus var fylld av den helige Ande! Men hade han hållt sig till sin uppgift given av människor skulle han torkat borden efter andras ungar också vid detta tillfälle. Han var ju betrodd efter mänskliga värderingar.

Apostlarna stävjade en ordningsfråga men byggde samtidigt in en ännu värre som fått förödande konsekvenser för den Helige Andes manöverutrymme i tiden. Hör att jag säger det! Och många har fått sätta livet till och blivit aborterade i sin linda i evangelitjänst och det har passiviserat tusentals bänkvärmare. Hierarkiska strukturer! Ska änglar behöva säga till om att gå och döpa någon och det utanför ett församlingsmöte med vedertaget beslut? Änglar har möjligen andra viktiga sysslor att sköta. Jag spetsar till det lite. Men det ligger mycket i det för det var vad som hände. Man kan också anföra att man kan faktiskt torka utspillt på bord efter andra medlemmar och även dopförrätta - om än inte samtidigt. Men det förklarar inte hur Gud genom änglars försorg går förbi strukturerna, de strukturer som alltid försvaras och som orsakade Stefanus död "då era fäder stenade honom "!

När jag tittar på dessa namn så finner jag två av dem sticka ut. Får jag använda ett så modernt uttryck? Sticka ut... Det är Stefanus och Filippus. De andra försvinner bort i historien i anonymitet - åtminstone har inte den helige Ande ägnat dem någon mer särskild uppmärksamhet på bibelns blad. Kanske för att de inte tog konfrontationen. Den oundvikliga.

Mitt utrymme tar slut här. Jag lovar återkomma så ska vi se hur Stefanus ohämmat slår med Simsons käkben mot dem han borde varit blidare mot. 

Då kanske han fortfarande hade levt.