_DSC9211-2.Mobilen

Guds närvaro

" Se över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma: han skall utbreda rätten bland folken."  Jesaja 42.


Texten är tveklöst en beskrivning av Jesus i all sin profetism. Men den rymmer också komponeter av mänskliga drag. För om vi bortser från de heroiska eller den inverkan som den här tjänaren skulle ha, så är det också mänsklig svaghet eller natur som beskrivs. Det ser vi i hjälpen som han får. Och vi behöver hjälp utifrån.

Se! Hur vackert är inte det observandumet? "Se min tjänare "... Och så kommer det: "Som jag uppehåller". Uppehåller!

Jag vet inte hur din gudsrelation ser ut. Jag vet inte heller hur ditt liv ser ut. Jag har själv bara varit människa en gång och kan bara referera till den person jag kom att bli. Men uppehåller det förstår jag. Och behovet av det.

Min utkorade! Det är och handlar om utväljelse. Det vet jag också något om. Det är det som sker när man väljer sin man eller hustru. Man utväljer. Utväljer gör man inte kalkylerande - även om trolovningstiden avser så. Nej. Inte om själen har behag till. "Till vilken min själ har behag "... Kärleken kalkylerar inte. Den tänker skaffa resurser för alla brister - om så vore.

Jag är övertygad om att det finns så mycket kärlek och värme från Gud att om den fick inta en människa, så skulle det kunna medföra stora förändringar. För vad heter det: "Över honom har jag låtit min Ande komma." Här spritter det för mig likt för Elisabeth med Johannes i buken. Den som ännu inte kan säga rör sig därinne. Sela.

Jag har den stadiga tillförsikten att Gud lever. Jag har den övertygelsen att Gud aldrig kommer för sent. Han kommer i rätt tid.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln