_DSC9211-2.Mobilen

Vingspänsten hos örnen

Brun kärrhök            Copyright Foto:Thommy Jakobsson Brun kärrhök Copyright Foto:Thommy Jakobsson





Vet du inte, har du inte hört att Herren är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men den som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De färdas i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.   Jesaja 40.


Den här bilden tog jag för ett par dagar sedan. Det är en skarpögd kärrhök. En brun kärrhök. Han får syn på mig i fotoögonblicket och nitar mig med sin blick. 

Varför relateras det till örnen i detta bibelord - för det står att Herren ger den trötte kraft som hoppas på honom. De lyfter sedan som örnar utan att mattas.

- Åhh min vän...om jag hade kunnat tala som F. B Meyer gjorde och dränka mina ord i honung, så skulle också du få ro i vetskap om att Herren verkar med tiden, under tiden, även om det är påfrestande för den rastlöses slitna själ, här och nu. 

Låt oss titta på örnen eller i det här fallet kärrhöken. De är likvärdigt beskaffade. Kan du se och räkna hans vingpennor? Ja, det kan man faktiskt. De stora fjädrar som skiljer luften på undersidan från ovansidan och skapar bärighet. Vingarna, de är till varje komponent och utformning helt avgörande för fågelns levnad. Men ibland lossar en eller två av fjädrarna... I striden. Av flykten. I snåren. Vid missöden. Då blir saknaden av de enskilda fjädrar som blåsljudet i hjärtat hos det nyfödda barnet. Hjärtat tappar i kompression. Och tröttar ut varelsen. Bärigheten hos fågeln minskar och den får kämpa mycket i egen kraft. Örnen blir trött. Så är det också för oss! Vi tappar ibland någon fjäder. Vår bärighet minskar. Vi dalar. Det kan vara hur gynnsamma vindar som helst, men vi går oss trötta, oaktat ser vi inte att vi tappat en viktig själens vingfjäder. Då bryts vår frihet. Vår frimodighet blir till missmod. Vi sjunker. Men det är egentligen inget fel på oss.

Min vän, den förlorade kraften kommer tillbaka! De stora vingpennorna kommer snart att växa ut igen. Gud har ordnat det så. Hoppas på honom! Dalgångens tid är snart förbi. Snart drar det uppåt igen med segervisshet under termikvindar. Så är det också för örnen.

Hur lång tid tar det för en vingpenna att växa ut? Det vet Gud. Det ligger fördolt i vilans egenhet att det måste få dra ut lite på tiden. Under tiden ger Gud ny kraft.


 

Etiketter: jesaja 40, örnar

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln