_DSC9211-2.Mobilen

Allahelgoween

"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." (1 Tess.4:13-18)

Vi går in i Allahelgonaveckan och i dess profaniserade form - Halloween. Förlåt att jag buntar ihop kulturyttringarna så respektlöst och förstör den ackumulerade feststämningen och solkar helgglädjen som vill ta sats i andefattiga liv. 

Allhelgonahelgen och Halloween har olika upphov i traditionen. Men är det inte en och samma fråga som behandlas, egentligen? Död och döda. Monster och andar. Helvetes symboler och yttringar små barn ska vänjas vid så tidigt som möjligt, för att det skulle vara kul. Att göra saknad och sorg till en högtid. Frånfälle som är ett elände. Kom inte och säg något annat. Det är inget att fira! Eller hur? - Vi ska minnas dem, säger vi. Det gör vi ändå. Ingen glömmer en kär avliden. De finns med alla dagar. Ett helgons alla dagar, i så fall. Med eller utan utskuren pumpa. Med eller utan stearinljus intill eldsvåda! Det svider ändå. Inte sant? Ondskans och de avlidnas högtider.

Hela vårt samhälle fylls nu med gummimasker där man tävlar i att se så deformerad och läskig ut som möjligt. Blod och dödsliar. Eldgafflar och horn. Föräldrar som fulla av kärlek under tanklöshet rustar sina barn med ondskans och grymhetens attribut - för att andra gör så. Det är sjukt. Genomsjukt. Samtidigt genomlever vårt samhälle den värsta gängkriminaliteten vi någonsin har upplevt, där död och saknad sätter livslånga spår i familjer och vi påstår oss sedan vara rädda. Men på halloween firar vi dessa ondskans uttryck! Seriöst? Vi tänder också ljus till minnet över de döda. Som om genomförande hade någon som helst effekt. Som om själva ljussättningen vid gravarna skulle kunna överrösta den sorg de efterlevande bär på. Eller mildra den. Detta är ingen högtid per definition.

Den troende har istället ett saligt hopp! Verkligen! Vi ska återses igen på kristallhavets stränder. Det handlar om liv och inte om död. Förlösta! Hemma hos Gud. Genomstrålade av Herrens härlighet. Därför sörjer vi inte som de andra som saknar hopp. - Ge dem hopp!! Där finns ingen sorg eller saknad. Där ska ingen död mera finnas. Där är döden uppslukad. 

- Jag vill dit!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Elena » I den Helige Andes tjänst!:  ”Ja, heliga anden behöver oss som redskap ”

  • Thommy » Det finns tre himlar:  ”Hej Mikael Falkenberg, Jag vet inte vad som hänt dig utifrån det du beskriver m..”

  • Mikael Falkenberg » Det finns tre himlar:  ”Hej! Jag gav Gud nästan 8 år av mitt liv och det gav mig absolut ingenting av vä..”

  • Claes Mård » Traktatmissionen!:  ”Ibland är det så att vår Herre tvingar oss till stillhet inte för att vi ska ge ..”

  • mats51 olsson » Traktatmissionen!:  ”Shalom. Blev själv sjuk av statiner. Gammal i förtid. Ont i leder. Onaturligt tr..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln