_DSC9211-2.Mobilen

Jesus har älskat oss först

"Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1 Johannes 4)

Det finns i alla relationer någon form av ömsesidighet. Den kan ha olika preferenser och kan äga olika jämnvikt, par emellan. Relationer under harmoni. Men det måste finnas ett gensvar från båda parter, sinsemellan. Det är förutsättningen.

Här framhåller Guds ord att han har älskat oss först genom att han gav oss sin enfödde son - Jesus. Han utgav honom, står det. Det säger mig att minsta lilla gensvar från dig och mig är dyrbar för honom. Sådan är kärleken. Han har älskat oss först med allt vad det innebär. Vi berördes och gensvarade. Men hur är det ställt med vår relationen till Jesus, egentligen, under ömsesidiga band?

Jag upptäckte alldeles nyligen att det ofta är vi själva som är relationens centrum med alla bönämnen vid livets problem - både gamla och nya som kommer till i en ofullkomlig värld. Gamla problem finner Gud en lösning på och nya kommer ständigt till. Nya problem i all oändlighet. 

Men hur har Jesus det i min relation till honom? Förstå mitt ombytta fokus.

Jag hade aldrig tänkt så tidigare. Jag upplevde det som att jag höll på att slita ut honom med mitt ensidiga fokus vid livets ständiga problematiserande. Gode Gud!  Vi får ju samtidigt aldrig glömma att vi alltid får komma till Gud med våra bördor. Det får vi. Vi får delge våra önskningar, till och med. De brukar sällan vara problemfyllda utan mer än lyckobringande i vår föreställningsvärld.

Jag skulle vilja ägna mig mer åt Jesus och inte "det egna" i mötet med honom. Låt alla egna behov fara! Låt de få vila för ett slag. Det kan inte vara rätt att komma med en skottkärra full av problem till Jesus varje dag. Kärran - som alltid befinner sig mellan dig och Jesus. Kom till honom tomhänt för en gång skull. Det är inte problemen som är relationens centrum. De kommer bara nya hela tiden ändå. Ställ skottkärran för en dag och umgås med honom. Problemen löser sig ofta på sikt ändå då de får jäsa till sig och brytas ned under Guds nåds sol. "Låt oxarna stå", de som drar så tunga lass. Följ honom istället!

Vi erbjuds sitta ned vid Jesu fötter, bildligt talat, som Maria gjorde. Och "tvätta hans fötter." Sånt gör man av kärlek. Vi får välja den goda delen som är Herren. Han som gått så mycket och långt för att hjälpa oss och alla andra. Att vila vid att han är större än allt annat. Det är så Jesus framstår. Låt masken och tiden bryta ner problemen. Han bar och bär våra bördor!

Han som älskat oss först. Det glömmer vi så lätt. Han som älskar oss primärt för de vi är. Och inte för att vi stundom synes digna av problem.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln