_DSC9211-2.Mobilen

Skynda dig, Jehu!

Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: "Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead.  När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren.  Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja."  2 Kungaboken 9:1-3.

Profeten Elia skulle upptagas ut och ur detta liv. Men innan dess skulle han smörja tre personer i sitt ställe. Kungen över Aram, över Israel och sedan Elisa som profet i hans ställe. Här kommer istället budet från Elisa, Elia efterträdare, att smörja Jehu till kung över Israel. Man kan se att denna ritual , om vi får kalla den så, skedde med fördröjning. Gud hade nämligen bett Elia om den saken. Men Elisa står i samma tjänst och det Gud föresatt sig, det sker. Förr eller senare. Och det som såg ut att dröja och gå om intet  - kan ske med en väldig hast. Jehu!

Tillståndet på denna tid i Israel var besvärligt. De kringliggande folken och deras religioner hade beblandat den judiska gudstron med andras. Det hade skett på mänsklig väg genom ingifte och utgifter. Vandel, handel och förbindligheter i strikt motsats till vad som var rådligt. Det hade Gud varnat för. Därför blir Ahab en före detta kung i Israel i denna stund. 

Ahab som var gift med Isabel var en svag regent. Isabel styrde indirekt riket genom att styra honom. Han var huvudet i Israel. Men hon var halsen. Paret införde Baalsdyrkan och byggde främmande tempel. De förföljde och dödade gudsmän. Elia bortgång är en direkt påföljd av hennes inverkan. Ja, hon är faktiskt den kvinna som får den mäktige Elia att resignera av fruktan. Isabel finns omnämnt i Uppenbarelseboken. Hon står namn och prototyp för en andlig makt genom hela historien. En andemakt. Hon utgör ett politiskt maktcentra i religionens namn. 

Elia var nu borta. Men Gud tar nya tag genom nya redskap! Han har i sin utväljelse utsett Hasael, Jehu och Elisa som sina verktyg. Och när Gud svarar gör han det ordentligt. Elisa gör dubbelt så många kraftgärningar som Elia gjort och svarar upp emot förlusten - om vi för ett slag räknar, mäter och talar som vi gillar. Så gör inte Gud. Han selekterar inte sina gärningar. Allt Han gör är utomordentligt! Det är bara vi som förtjusar oss i vissa aspekter av Hans verk. 

Jehu som ända in i vår tid har rycktet om sig att springa. Att springa som ett Jehu är inte bara svaret på en fråga i ett familjespel utan en verklig historisk person. Han fick vara den som gjorde ett slut på Isabel under den epoken. Det gör han med bravur. Man kan mer än väl säga att han var mannen för uppdraget, denne överste.

Vi går till texten. Den är kärnladdad. Och ödesmättad. Profetorden ligger i luften och kommer att uttalas. Låt oss lägga märke till några saker. "Spänn bältet om dig! Ta den här oljeflaskan! Gå till Jehu och bed honom resa sig! Och för in honom i den innersta kammaren." Säg sedan: Så säger HERREN! Jag har smort dig till kung över Israel." Sedan kommer de märkliga orden som ser ut som Jehus eget valspråk: "Öppna sedan dörren och fly utan att dröja." Det handlar om ett konkret avgränsat uppdrag som gestaltas i avsaknaden av allt vad samkväm heter.
E T T   U P P D R A G   M E D   D I G N I T E T ! Åt båda hållen.


När vi söker efter positioner eller människor till poster sonderar vi kandidaterna och testar av dem. Här är det något annat. Gud kastar sin kallelse över Jehu. Och så han sedan far fram! Jag tycker redan instruktionen Elisa ger sin profetlärjunge andas profetord. Spänn bältet om livet! För in honom, gjut olja över hans huvud och säg.; "......". Och fly!!

I slutet av det korta kapitlet efter att profetlärjungen smort Jehu till kung, säger han något så tillsynes respektlöst och ohövligt om profetlärjungen till sina vänner, att man inte riktigt förstår hur det kan rymmas under samma oljehorn. Vi läser:

"När Jehu kom tillbaka ut till sin herres tjänare, frågade man honom: "Allt står väl rätt till? Varför kom denne galning till dig?" Han svarade dem: "Ni känner ju den mannen och hur han pratar." Men de sade: "Du försöker lura oss. Säg som det är." Då sade han: "Så och så sade han till mig: Så säger HERREN: Jag har smort dig till kung över Israel." Då tog var och en av dem genast sin mantel och lade den under honom på trappan. De blåste i hornet och ropade: "Jehu är kung!"
                                                                                                     2 Kungaboken 9:11-13.

Var det falsk blygsamhet hos Jehu? Var det en akut form av storhetsvansinne? Var det hybris? Nej. Det var smörjelsen som satte uppdraget före riten. Det var därför profetlärjungen skulle fly därifrån. Annars hade de sytt efoder och gjutit kronor för alla tänkbara situationer åt hans majestät. Det uppdraget var inte Jehus. För se hur profetlärjungen flyr. Och se hur den smorde Jehu till synes förläget raljerar över hela proceduren. Det påminner osökt om David då han åt av skådebrödet.

Verket kallade !


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv